Solnedgång
Att sitta och blicka ut över det turkosa havet, se solen börja gå ner, för att inom några minuter helt ha sänkt sig i horisonten, är en så totalt avkopplande. Det är så vackert, lugnt och stilla.
Varje dag här på ön har just denna tidpunkt mellen 17.30 och 18; då solen helt gått ner, varit nästan som helig.
Vi har då velat vara på stranden för att ta in var minut av solnedgången.
Magiska ögonblick
Så romantiskt, att segla in i solnedgången.
När solen försvunnit är kvällen fortfarande lång.
Promenader barfota längs stranden känns bra. Att hitta någon mysig restaurang där man med fördel tillbringar flera timmar är inte alls svårt.
Bruset från vågorna och palmernas sus kan ibland ha svårt för att överrösta barernas mer poppiga musik. Men letar man så finner man....
(Man får inte glömma att den mellersta delen av den långa "White Beach" är tänkt för en något yngre publik.
Men valmöjligheterna i restaurangväg är stora liksom val av hotell och del av stranden där man vill bo. Här finns något som passar alla.)
Givetvis ville vi äta hummer när den går att få helt pinfärsk. Så i goda vänners lag vandrade vi längs stranden och hittade många skaldjursrestauranger. Var skulle vi nu äta? Timmen hade hunnit bli ganska sen och hungern gjorde sig påmind. 
Bara att välja, utbudet är stort. Priset? Den här restaurangen blir bra!
En aning fundersam; var det denna jag valde ut.....Hummern smakade helt perfekt!
Mätta och lagom dåsiga efter en hel dag på stranden fick det bli en tuk tuk tillbaka till hotellet.
Att åka tuk-tuk är en upplevelse i sig!
I morgon börjar en ny dag!
Sand och strand
Jag kan ta dagen precis som den kommer. Jag behover inte planera nagot alls. Min inreklocka far styra. Det var nastan sa att detta blev ett litet stressmoment den forsta dagen. Men bara da!
Ingen klocka har jag heller haft pa mig sedan jag kom hit. Jatteskont!
I kladvag sa har det inte gatt at nagot alls. Frukost i restaurangen pa stranden i shorts, sedan badklader resten av dagen. Inte ens till lunch behover vi lamna solstolen. maten bestalls och blir serverad dar vi sitter.
Givetvis kan man ocksa sitta i restaurangen, belagen direkt pa stranden och ata. Om inte annat sa for att vaxla om lite.
Eller ta en promenad langs stranden och hitta mysiga stallen att prova.
Till kvallen har det mojligen gatt at nagot ytterligare plagg an baddrakt. Men skor har inte alls behovts.
Det har med tiden ja<
Maken har for sakerhets skull haft sin klocka i gang med vackning tidigt pa morgonen. Solstolsbokning!!!!
Men av utbudet att doma nar han kommer ner till stranden sa matte halva hotellet stiga upp runt 3 pa natten for att boka sina favoritstolar......Var bokning har inte skett forran efter 5.......
Jag kan knappast se mig matt pa havet, sanden och stranden.
Jag vet inte hur manga foton jag tagit av dessa motiv med den nya kameran ur olika vinklar. Far sovra bland alla bilder senare.
(Tyvarr kan jag inte anvanda min egen dator for att skriva. Det gar inte att fa nagon internetkontakt, darav uteblivandet av vissa bokstaver.)
Ett par bilder fran gardagens promenad.
Paradis i gryning och solnedgång
Palmerna susar och vågornas sakta skvalpande känns som musik.
Ett ögonblick att fånga!
Låta känslan och upplevelsen bestå, länge.
Stranden utanför vårt hotell före klockan 6 på morgonen.
Våra åtråvärda solstolar under det stora parasollet.
En dag försvinner så fort. Jag bara njuter av tillvaron.
Promenader längs den härliga stranden, bada i ett hav som är helt turkost, låta sig uppslukas av en bok, få lunch serverad till solstolen och uppleva en total känsla av här och nu. Det är så fridfullt, så vackert.
Plötsligt är även denna dag slut och solen går ner i horisonten. Jag väntar redan på morgondagen. Dagen i dag har jag fångat.
Solen sänker sig sakta i havet och bilden etsar sig fast i mina ögon. Det är så vackert, så rofyllt.
Sol, vind och turkost vatten
Solen lyser, vinden fläktar skönt i palmkronorna och vattnet är verkligen alldeles turkost.
Ja apropå solstolar; Insåg i morse när vi kom ner till frukost klockan 8.30 att de flesta solstolarna med rejäla, stora, parasoller var slut. Så var inte fallet i går. Då fannns det lite att välja på. Men fler gäster har kommit och hotellet är nu helt fullbokat. Efterfrågan på solstolar med "bra placering", mycket skugga, har också ökat förstås.
Efter visst letande och ommöblering fick vi hyfsade platser, där både ett vanligt parasoll och palmer kunde skänka oss behaglig skugga.
Kan förstås inte låta bli att reta upp mig en aning över människor som bokar solstolar mitt i natten, nåja klockan 6 på morgonen, för att sedan inte ens sitta i dem. För säkerhets skull hade samma gäng även bokat alla solstolar vid poolen. Helgarderat!
Jag pratade med en av "beachboysen" och frågade om man skulle sätta klockan på ringning klockan 5 på morgonen för att boka stol med skuggande palmer över sig och stort parasoll.
Han lovade då att boka åt oss till i morgon. Får se hur det går. Men vi använder i alla fall stolarna hela dagen.....
Sol, turkost hav och palmernas sus....
"Vårt hus" uppe bland trädkronorna; vi bor en trappa upp. Husen här på Fridays är alla byggda av bambu och inredda i filippinsk stil, med mycket vackra trädetaljer.
Frdays är ett förhållandevis litet hotell med ca 40 rum och allt inbäddat bland vackra träd och blommor.
På väg till vårt hus/rum, 25 meters promenad från stranden i sand som känns som mjöl. Jag går gärna.
Utsikt från frukostbordet, så rofyllt.
Om någon undrar, nejdå, internet har inte större hastighet än tidigare. Men jag skriver först och lägger upp bilderna när jag samtidigt kan göra något annat, läsa till exempel.
God fortsättning på det Nya Året!!!
Här är det inga smällare som stör idyllen. Himlen lyses stundtals upp av vackra fyrverkerier och lugnet lägrar sig sedan om man vill. Och det vill vi!
Jag och maken fortsätter i lättjans tecken även i morgon.
Bli bortskämd
Vi har hea dagen njutit av underbara bad i ett helt turkost hav, god mat och utsökt service. Hela dagen har tillbringats på stranden.
Man behöver bara titta upp så kommer någon och "bäddar om" de breda solsängarna, som är på 105 cm, eller tar upp beställningar på mat eller dryck.
Isvatten serveras kontinuerligt.
(Tack och lov lyckades vi i morse få solsängar under en större typ av parasoll, vilket var skönt.
Jag bör ju ta det en aning försiktigt med solen. )
Utsikt från dagens solstol.
Vi har gått en bra bit längs den minst 4 km långa stranden och på så sätt motionerat den dagliga dosen. Känns bra att kombinera solandet och välbefinnandet med motion.
Stranden vid vårt hotell, Fridays.
Inser att det tar ungefär 20 minuter att ladda upp en bild, så fler än tre per dag tror jag inte det blir. Att skriva går bra, valigtvis.
Hastigheten på det trådlösa nätverket varierar mellan 13 och 54 Mbit/sek. Då förstår ni....
Givetvis måste en badbild också vara med.
Det är inte utan att jag känner mig blek som en albyl, men om ett par dagar så ska jag nog åtminstone ha övergått till lite mer färg. Vilken vet man inte!
Så härligt!
Nu väntar solnedgång och senare en riktig candle light dinner på stranden tillsammans med vänner.
Vill också passa på att önska Gott Nytt År. I dag är det kinesisk nyårsafton och i morgon börjar ett nytt år, Tigerns År.
Givetvis firas detta här på Boracay också.
Manilla och nu Boracay
Jag uppskattar dessutom när man kommer fram nästan en timma tidigare än beräknat.
Mycket pappersexercis var det innan landning; jag har nog aldrig varit med om maken. Jag var sysselsatt ett bra tag.
Bagaget kom snabbt och snart var vi per taxi den 10 minuter långa vägen till Marriott hotel där vi skulle övernatta. Övernattningen i Manilla var inte för nöjes skull, utan det finns inga flygförbindelser ut till Boracay på kvällen.
Men ett lyxigt hotell och härligt rum fick väga upp det hela.
Härligt, lyxigt, rum i Manilla.
Nu när jag strax innan läggdags här på Boracay sitter och skriver, blir jag varse att det inte alls fungerar att ladda upp bilder. Jättetrist! Har hållt på med en bild nu i 30 minuter....
Får försöka på nytt i morgon.
(Lyckades efter 40 minuter få in en bild....)
Vi hann sova ut och äta en härlig hotellfrukost som innehöll precis allt innan vi åkte med Marriotts hotellbuss till flygplatsen.
Flygturen till Kalibo, en stad på en grannön till Boracay, tog bara 45 minuter.
Men sedan återstod resten av resan....
Bagaget kom, vi letade reda på den förbeställda buss vi skulle åka med till Caticlan. Detta en resa på två timmar idag. Mycket trafik!
Väl i Caticlan blev det en båttur på 10 minuter över till själva Boracay.
Och för att komma till vårt hotell, Fridays, blev det en biltur på 15 minuter.
Jag hade hoppats på att hinna till hotellet för att se solnedgången klockan 18. Men tyvärr, jag missade den med någon minut....
Efter att ha fått vårt fina rum på andra våningen av ett bambuhus var det dags för middag. Lunchen blev inställd eftersom vi rest hela dagen.
Att vandra barfota i den mjölliknande sanden längs stranden var en ljuvlig känsla. Att höra vågorna sakta rulla in var nästan som musik i mina öron.
Middag på en restaurang på stranden tillsammans med maken kändes väldigt bra.
Att senare sitta på altanen, höra palmernas sus, sammanfatta dagen och konstatera att det är semester.
Helt fantastiskt!!!
Njuter på altanen.
Saigon= Ho Che Minh City
Det är mest nordvietnameserna som använder namnet Ho She Minh City. Sydvietnameserna föredrar fortfarande att säja Saigon. Och Saigon var huvudstaden mellan 1956 och 1975.
Stadens och landets historia är brokig och komplicerad, men idag är Hanoi huvudstaden. Men Saigon står för den ekonomiska tillväxten i landet och cirka 25% av Vietnams handel sker här. Kanske kan man jämföra Saigon med Shanghai i Kina???
Här i Saigon tjänar människor i allmänhet mer än tre gånger så mycket som någon annan stans i landet och många utifrån landet kommer för att söka lyckan och arbetstillfällen här.
Bild av Ho Che Minh som dog 1969.
Jag tycker staden är helt faschinerande på olika sätt. Här finns de vackra boulevaderna med sina vackra träd, de franska villorna, de gamka kolonialhotellen och kontrasterna inte att förglömma.
Saigon kallas också för österns Paris, ett namn som är lätt att förstå.
Författaren Graham Greene skrev sin roman "Den tyste amerikanen" på det än idag magnifika hotellet Majestic nere vid Saigonfloden.
I timmar har vi vandrat genom Saigon idag. Här utgör inte bilarna något hot. Nej då! Men de omkring 3 miljoner mopeder och scotrar kan göra det.
Det tog någon timma innan vi kommit på hur man lättast tar sig över en gata. Trafiken i Beijing kan förefalla stillsam periodvis jämfört med den här i Saigon. Men mopedisterna kryssar vant fram mellan våra ben....
Turligt nog bär nästan alla vuxna hjälm. Varför barn inte gör det ska jag ta reda på. Intressant!
Som sagt, promenerat mycket har vi gjort. Jag tycker det är då man verkligen kan uppleva en stads atmosfär. Givetvis märks det även här att det är oxens/kons år.
Här kommer alla kossorna på en och samma gång...
Marknader, varuhus och små butiker finns det lika gott om här som i Beijing. Men priserna är klart lägre.
Även en förare av en cykeltaxi behöver vila i värmen.
Jag står på en av boulevaderna och väntar på lämpligt tillfälle att gå. Scotrar är det gott om.
Marknadsgata.
En inomhusmarknad där precis ALLT såldes; mat, levande djur, kläder, frukt, möbler......
Riktigt lugnt var det här.
Väldigt tidigt i morgon, klockan 06.30, lämnar vi Saigon för denna gång. Men vi kommer gärna tillbaka.
Oxens/kons år
Ett gott tecken kan vara att jag idag såg några djur av mitt slag i närheten av stranden.
Hur är då en oxe? Ja, ni som känner mig kan ju se om något stämmer.
En oxe vittnar om vårens ankomst och jordisk mylla. Den har stor kärlek till naturen och utomhusliv. ( skulle vara det då, på kvällarna....)vilket gör att de inte anses som några hemmamänniskor.
En oxe är extremt pålitlig, glömmer ALDRIG en tjänst eller en oförrätt. De är nyfikna på människor och på livet.
Stabilitet och lojalitet är två nyckelord i en oxes tillvaro och de är mycket målmedvetna.
Oxar är mycket goda lagmedlemmar och ställer upp som vän i med och motgångar.
Oxar är morgonmänniskor.(?????)
De har ett hett temperament, ingen idé att tala dem till rätta och de är extremt envisa.
Oxar hatar att be om hjälp, har mycket gott minne och kommer särskilt ihåg små detaljer.
Jag kan nog känna igen mig i en del av detta....Sen ska oxar också helst bära något litet rött var dag under året. Detta för att kompensera lite av att just oxens år inte är det bästa att vara född i.
Den härliga semestern här på Puh Quock slutar tidigt i morgon bitti då vi reser till Ho Chi Minh City. ( Saigon) Det ska bli spännande att få en glimt av denna storstad under ett dygn.
Men först ska jag se ännu en solnedgång tillsammans med maken.
Vad gör du?
Både mornar och kvällar blir tidiga. Frukost redan vid 8, med ägg i olika former, massor med färsk frukt ,( som delvis växer i hotellets trädgård) nybryggt kaffe och sedan är jag beredd för den 100 meters vackra vandringen genom trädgården ner till stranden.
Läsa, titta ut över havet, bada, vandra längs stranden, lyssna på inspelade Sommarprogram på Ipoden, bada mer...Dags för lunch vid 14 tiden, givetvis på stranden. Restaurangerna har varierat något under veckan, men överallt god mat och vänliga, leende människor.
Blogga en stund, tillbaka till stranden lagom då eftermiddagsbrisen kommer in. Jag bara är. Ser solnedgången vid 18 tiden. Mörkret kommer snart därpå.
Vi vandrar i ficklampans sken med stjärnorna som följeslagare till någon strandrestaurang. Middagen väntar och för min del har det blivit olika former av pinfärska räkor var dag. Vandrar i månskenet tillbaka och avslutar dagen på vår veranda med att lyssna på palmbladens sus och grodor som kvackar.
Jag är förvånad över mig själv. Att jag faktiskt INTE måste göra något. För övrigt finns det heller inte något annat att göra här på ön än att just bara vara. Och det är denna gång verkligen semester för mig. Känns nästan som om jag håller på att tackla av.....Lite skrämmande faktiskt!
Solnedgång
Palmblad som susar
Stranden och havet som skänker mig ro (och viss motion)
Funderingar i skuggan
Har efter en god lunch, beståendes av vietnamesiska vårrullar fyllda med skaldjur och dryck, dragit mig tilbaka från stranden. Tror att mitt skinn behöver vila lite.
Lunch på stranden vid vårt hotell. ( Bilden tagen i motljus)
Jag kan inte låta bli att tänka på alla de leenden och den vänlighet som ständigt möter mig över allt här, trots alla hemskheter som drabbat Vietnam. Ett land som slagits for sin självstandighet under så lång tid.
Jag minns från min skoltid och barndom inte mycket annat än att Vietnam alltid fått kämpa mot starkare makter; i första hand Frankrike och USA. Alla demonstrationer i Stockholm och ropen som skallade USA ut ur Vietnam. Många svenska politiker bl.a. Olof Palme och Anna Lind har gått i täten för dessa demonstrationståg. Ja, inte bara i Stockholm förstås, men det är därifrån jag minns det hela så tydligt. FNL rörelsen, (Nationella befrielseorganisationen) amerikanska soldater som desertarade och hoppades slippa Vietnamkriget.... Dessa minnen blir här och nu så framträdande. Fantastiskt att ett land kan ha sådan kämparglöd! Sen alla motsättningar som varit inom landet... Men i korthet;
Redan före Jesu födelse var Vietnam ockupperat, då av kineser. Sedan har det ju fortsatt i olika omgångar. Kungar regerade Vietnam från år 968 och fram till 1945. Den Socialistiska Republiken Vietnam grundades efter revolutionen 1945 då president Ho Che Minh deklarerade oberoende.
Även fransmännen har varit här och härjat. Vietnam slogs mot dem och deras kolonialisering av landet från mitten av 1800 talet till 1945 och vidare från 1946 till 1954. Slaget vid Dien Bien Puh 1954 innebar att fransmännen släppte greppet. De förlorade.
Men då var det dags för USAs intågande. Så från 1954 till 1975 försökte Vietnam vinna kriget mot USA och lyckades till sist. Så den 30 april 1975 under Ho Che Minh´s ledning blev Vietnam äntligen fria.
Landet har sedan dess arbetat för att försöka komma i kapp. Mycket har hänt och vagen att gå är lång. Det är bara att önska lycka till! För egen del kommer jag att repetera delar av Vietnams historia. Man/jag glömmer lätt. Det var ju så länge sedan...
Hit kommer vi garna tillbaka för att se och lära oss mer.
Något nytt lärde jag mig idag.
På en av daens njutbara promenader längs stranden såg jag en rund, flätad, liten, jolle. Dessa små båtar används för att paddla ut till de större fiskebåtarna som ligger längre ut från land. Endast en person får plats att sitta i jollen.
Först funderade jag på formen, en rund jolle.
Detta hade jag inte sett tidigare. Undrade över hur den användes. Men när jag strax efteråt såg den paddlas, snarare vickas fram, så förstod jag precis varför den var just rund. Jollen liksom studsade åvanpå vattnet. Kanske något för oss därhemma att ta efter? 
Visst äe det en smart konstruktion? Det finns paddel och ankare till.
Nytt år!
Vilken förmån att fira två nyår så tätt på varandra. Hemma firade vi på Åland den 31 december och i natt firade vi här i Vietnam. Måste nog i ärlighetens namn säja att så mycket firande här blev det inte. God mat och dryck, en promenad barfota längs stranden i skenet från en vacker måne och bara sitta på stranden för att titta på stjärnorna. Jag undrar vad de ville berätta. Riktigt hemlighetsfulla såg de då ut.
Här kallas det Kinesiska nyåret för Tete och firas också rejält. Men säkert inte som i Beijing, där man tror att man befinner sig i en krigshärjad zon. Men man kan fira på olika sätt, med mer eller mindre buller och bång. Här tror jag de är mycket för det vackra.
Personalen på vårt hotell är lediga efter klockan 16 idag och hotellets ägare, Jim med familj , har bjudit in till stor fest för sina anställda och deras anhöriga. Det är de verkligen värda!!!!
Att sitta här och tänka framåt på 2009,känns nästan som en utmaning. En sak ska jag ta med mig och tänka extra på, men det blir nog fler. Och det är att inte skjuta upp saker, vare sig det handlar om mer rutinmässiga vardagsbestyr, saker som är otrevliga eller att göra det jag vill. ( Det kanske finns vissa begränsningar här...) Men i princip!Jag har ett liv och det är nu. Kanske är det för att jag börjar närma mig de 60 års strecket som dessa tankar aktualiserats.
Här har jag nu tagit av mig klockan. Ja, den föll pladask ner i stengolvet och gick sönder. Men jag har inte saknat den. Ska även tillbaka i vardagen inte ha klockan på under helger och ledig tid.
Jag har här i min solstol på stranden, med vågornas brus i mina öron, läst en del och lyssnat på några inspelade "Sommarprogram" från P1.
Vågornas brus
Pia Johansons program från den 3/8-2008 gav många tankar om hur man kan förhålla sig till det liv man fått. ( Pia Johanson är skådespelerska och har varit med länge i Parlamentet) Det handlar om att ge kärlek och att älska, att själv påverka sitt liv och verkligen vilja. Absolut väl värt att lyssna på. Det finns fortfarande på Sveriges Radios hemsida.
Jag ska nu ge mig ner till stranden för att ytterligare i ett par timmar njuta av tillvaron på stranden och i havet och bara vara. Strax före klockan sex ( då är klockan i Sverige 12 på dagen) blir det en ny solnedgång och sedan faller mörkret inom en halvtimma. Då är det ficklampor som gäller, för det är helt becksvart. Men så stilla och behagligt.
Undrar vad stjärnorna har att berätta???
Solen går ner där borta i väster.
Till havs
Efter en skumpande bilfärd söderut på grusvägar i 20 minuter, tillsammans med nio andra personer, kommer vi till ett fiskeläge. Inte många bilar, men väl mopeder.
Ombord på båten och ner i en solstol på översta däck. Ingen rusning till stolarna. Vi är endast 10 passagerare förutom besättningen ombord, så det går att lämna sin plats utan vidare. Det blåser en del så att hålla i sig är ett måste. Ja, inte bara i sig själv utan i sina tillhörigheter också. Och stolen var inte fastsatt!
Plats på fördäck.
Vacker grönska vart man än ser, klart vatten, familjer som bor på sina fiskebåtar, orörda stränder där familjer lever sitt liv.
Jag fick också prova på att fiska. Tyvärr inget napp för min del denna dag. Maken lyckades däremot med att få en liten juniorfisk, 12 cm, på kroken. Men den fick återgå till havet.
Vi gjorde ett antal stopp för snorkling i olika vikar. Jag provade ut simfötter och cyklop och sen var det bara att slänga sig i böljan den blå. Till saken hör att jag ogillar större fiskar. Men i skulle jag, vid ett korallrev. Jag hoppades innerligt att inte se några fiskar större än fem centimeter. Men se det gjorde jag. Något långt och slingrande fanns plötsligt framför mina ögon. Då vände jag rakt mot båten. Dessförinnan hade jag i alla fall sett både små och färgglada fiskar. Så jag var ganska nöjd.
Klar för snorkling.
Givetvis vankades det fisk till lunch. Den hämtade besättningen från fiskare som sålde fisk av olika storlekar, färger och former. Även krabbor fanns att tillgå. Jag valde att beskåda det hela på närmare håll. Inte alltid man får se nyligen ihjälslagen fisk. Så färsk var den!
Lunchfisken som tillagades ombord.
Nu ska jag ner och se solen gå ner i havet! Utan moln framför hoppas jag.
Gott Nytt År!
Ett av strandhuggen idag. Ljuvligt!
Duong Dong, en stad i närheten
Duong Dong ligger några kilometers promenad längs stranden.
Scotrar och mopeder knattrar på de små lokala gatorna och nere i hamnen ligger fiskebåtarna tätt, sida vid sida.
Det är lätt att förstå den rikliga förekomsten av fantastiska skaldjur och fisk.
Fiske och kanelodlingar är på Puh Quoc de viktigaste näringarna, men det finns även gott om ris och fruktodlingar.
Här på ön tillverkas också en speciellt fin och "berömd" fiskolja som också går på export.
Turismen bidrar givetvis också till många arbetstillfällen.
Små fiskebåtar ...
och stora....
Bland allt så tror jag att det är småskaligheten, de vänliga människorna, lugnet, den fantastiskt, vackra naturen, avsaknaden av nattklubbar och discon som gör att man kommer hit för att bara vara. Klocka behövs inte, kroppen får styra.
Boendet här finns i alla tänkbara kategorier; från den enklaste och billigaste lilla hydda till femstärniga resorter. Allla smälter väl in i omgivningarna och byggnader på mer än två våningar har jag inte sett.
Hem valde vi att utforska landsvägen. Den var kantad av små "hål i väggen" butiker och restauranger. Och sista biten till oss tog den asfalterade vägen slut.
Sista biten till "vårt hotell" Cassia Cottage. Obs! Här kör bilar!!!!!
Hemma igen!!!
Anpassning till lättja
Upptäckte att det bara är här i den gröna och lummiga trädgården som det finns mygg. Och det är bara 100 meter ner till havet, så det går alldeles utmärkt att skriva blogg på eftermiddagen då myggen vilar sig inför kvällens övningar och i stället vistas nere vid havet om kvällen.Tror för övrigt mitt skinn mår bra av en paus från solstolen och stranden mitt på dagen.
Hibiscus och bouganvilla finns överallt i den underbart, vackra trädgården
Hibiscusen blir väl omskött av varsamma händer.
Myggnätet monteras på min inrådan, för säkerhets skull.
Vilken otrolig förmån kunna tillbringa en vecka så här utan att över huvud taget planera annat än vad jag ska äta och dricka och var, vilken bok jag ska läsa, om/ vad jag vill lyssna på i min I-pod och om jag vill göra någon liten utflykt baraför att se mig omkring. Javisst, jag måste också bestämma vilken solstol jag vill ha.
Det känns i alla fall så här långt helt avkopplande. men vi får se om några dagar.....
Valet av lunch idag; pinfärska grillade räkor. Väldigt gott!
Valet av solstol, den blå längst till vänster med blått parasoll.
Jag ska nu dra mig ner mot stranden och havet. Det blir nog ytterligare ett bad i det 26 gradiga vattnet och ännu ett par timmar att slöa bort i den sköna eftermiddagsbrisen.
Phu Quoc och Huh Che Minh City; mitt första besök i Vietnam
Sitter i den varma kvällen, det 'r fortfarande 30 grader nu klockan 18 och försöker att samla ihop det senaste dygnet. Inte lätt, kan jag lova. Vi lämnade igår eftermiddag Beijing och landade sent i går kväll i Huh Che Minh City, gamla Saigon. Resan med Vietnam Airlines var bekväm och riktigt avkopplande, även för en flygrädd typ som jag. Nåja, lite orosmoln fanns det på vägen till Hanoi. Men inget oväder.
Hanoi ja! När vi checkade in i Beijing så hade vi boardingkort till Huh Che Minh City. Det sas inget om mellanlandning i Hanoi, vilket jag var glad för. Jag gillar ju varken att starta eller landa. Egentligen vill jag inte flyga alls, men har insett att det är enda sättet att komma runt i världen. ( Båt är inget alternativ för mig)
Så vi visste alltså inte hur det skulle bli.
Väl i Hanoi gick alla av, vi också. Hämtade bagaget, bar det genom tullen och fick nya boardingkort. Kan lugnt påstå att fltygplatsen i Beijing är MYCKET EFFEKTIV. Men vi har semester, så det blev bra träning.
Huh Che Minh City nådde vi på under två timmar. Det var 25 grader varmt sent på kvällen, så jag var glad att bara jeansjackan var med.
Hämtning vid flygplatsen och direkt till hotellet. 
Antar att det var maken som var "partyt".
Jättefint hotell nära flygplatsen och ett rum som var gjort för avkoppling och semester, så skönt.
Tidig väckning, frukost , hämtning och på nytt transport till flygplatsen. En kort resa på under en timma och vi landade på Phu Quoc, en ganska liten ö I Indiska Oceanen är endast fem mil lång och någon mil bred. Ön hör till Vietnam , men ligger nära gränsen mot Kambodja.
Mörkret har nu fallit och jag ser imte längre tangenterna på datorn. Trevar mig fram. Ska försöka mellan de ettriga myggorna att lägga in lite bilder. Sitter i bikini....
Inser att jag får bärja skriva tidigare i morgon... Där jag sitter finns inga lampor....
Vårt lilla trädgårdshus, 100 meter till stranden
Blommor och blad önskade oss välkomna på sängen.
Grönt och fint över allt. Bilden är tagen från stranden.
En lång, lång, strandkantad med palmer.
En fantastisk början på en semester. Och dage är inte slut. Middag på en strandrestaurang och kanske en promenad
i månskenet. I morgon ska jag ta av mig klockan....Här finns inga tider att passa!
Hur har ni det??? Jag delar gärna med mig!
