Tibet; Från Peking till Lhasa med tåg
Den 28 april 2009, (länge sedan nu) på kvällen var vi tre förväntansfulla personer vännen Anna, Bosse och jag, som 21.00 steg på nattåget för färd mot Lhasa i Tibet. Eftersom vi handlat med en massa mat för resan såg vi närmast ut som ett resande teatersällskap som klev på tåget. Och vi var beredda på den 48 timmar långa resan.
Vi hade som tur var bokat en "softsleeper", en kupé för fyra med bekväma, bäddade sängar och kunde sprida ut packningen.
Men någon gång efter midnatt fick vi sällskap i en av de övre sängarna. Bara att yrvaket stuva om lite.
Natten förflöt lugnt och stilla och vi sov ganska bra. Vår nattlige kamrat flyttade på morgonen och sen hade vi kupén åter för oss själva..
Frukost med medhavd skaffning. Ett stort tack till vännerna Gunilla, John och Eva som nyligen besökt oss i Beijing och haft med sig både bröd och diverse mjukostaar i olika smaker, som nu verkligen förgyllde tillvaron.
Vackra vyer passerades och omväxlande med att titta ut på landskapet läste vi, löste korsord, pratade och vilade. En och annan promenad blev det i korridoren också.
Det är inte som på svenska sovtåg att det finns toa och tvättho i varje kupé. utan här är det gemensamma utrymmen som gäller.
Medhavda nudlar av olika smak till lunch båda dagarna och den andra tågdagens afton gick vi till restaurangvagnen och åt kinesisk mat.
Vi kom också upp på de högsta höjderna, över 5000 meter och redan på morgonen fick vi syrgasslangar att koppla in vid bäddens huvudända för säkerhets skull. Här uppe har luften lågt syreinnehåll och det kan bli svårt att andas p.g.a. det lägre lufttryckt.
Under hela resan förvånades vi över alla vägar som byggs och byggts, alla nya broar som är under byggnad.
Landskapet var väldigt glest befolkat och man kan ju fråga sig vad människor kan arbeta med förutom att konstruera nya kommunikationsvägar.
Sjalarnas symboliska betydelse är att önska lycka och välgång.
Tibet del 2; Lhasa med omnejd
Fylld av upplevelser blir det till att summera ännu en fantastisk dag.
Idag blev det en tur utanför Lhasa. Vårt mål var Gandenklostret, beläget 4500m över havet. Men redan resan dit bjöd på naturupplevelser av stora mått.
Gandenklostret ligger 60 km öster om Lhasa och vi följde Lhasafloden under delar av bilresan. Floden är lång och rinner så småningom ihop med Bramaputrafloden i Indien.
De sista två milen till Gandenklostret innebar en rejäl stigning, vi skall alltså uppför 1000m, till 4500 m höjd. Sedan 2005 finns det en asfalterad och MYCKET KURVIG väg upp och innan dess fanns en grusväg, från 1956 och tidigare än så var det upptrampade stigar som gällde.
På vägen upp såg vi mängder av jakar och dessa finns huvudsakligen här. Jakarna är väldigt betydelsefulla då de ger ull, mjölk, smör och ost och jakkött förkommer på alla menyer och är mört. (Jag har provat, men bara lite.)
Jakarna används också som dragdjur och som pack och fraktdjur. De är väldigt tåliga och starka och klarar utmärkt att klättra i bergen som finns över allt.
Runt hornen har de band som kan vara i olika färger och färgerna visar vem som äger dem. Jakarna är som "våra kor" och få är vilda.
Vi besökte olika delar av klostert och var också men under bönen som munkarna förrättade både tillsammans i stora salar, där de också sover och mer enskilt.
Munkarna läser sina mantra, verser, utantill och i korus. Det finns en munk som läser före och hans röst hörs genom en något raspig högtalare. Det är mörkt inne i templet och det är svårt att se. Böckerna eller snarare bladen är till mest som stöd för minnet och dessa böner tar flera timmar att genomföra.
Klostren har många boendes och en del bor där för hela livet och andra under perioder av sitt liv och givetvis behövs vatten, både varmt och kallt. På flera hustak finns dessa anordningar för att med hjälp av solen koka vatten ( då kan det sedan ocksp drickas) och det tar ca. 20 minuter att få 5-6 l vatten att koka.
Så var det då dags för vår vandring runt Gandenklostret. Detta är vad många pilgrimer och besökare gör och vandringen tar omkring en och en halv timma. Vi som inte är tränade för denna höga höjd behövde längre tid. Vi måste ju stanna och hämta luft. Men vår guide sa att han får göra likadant när han kommer till låglandet. Kanske var det bara för att uppmuntra oss? Men luften här uppe är tunn och det känns när man går uppför.
Dessa flaggor kan man se på många ställen och ju högre upp på berget de är placerade, ju bättre är det. Just att komma nära himmlen är viktigt.
Den blå färgen står för himmel, den vita för molnen, den röda för elden, den gula för jorden och den gröna för vatten.
Inser verkligen att detta inlägg blev lååångt, men det är jättesvårt att gallra bland alla bilder och att skriva kortfattat.
Jag skriver givetvis för min egen skull och är samtidigt glad om andra tar del av det.
(Är någon intresserad av att läsa mer om vår Tibetresa så finns Tibet som en egen rubrik bland kategorier på bloggen)
Tibet, en resa att minnas.
Vårt hotell ligger i den östra, tibetanska, tillika gamla delen, av Lhasa och överallt omkring känner man sig förflyttad långt tillbaka i tiden. Många människor bär de gamla tibetanska kläderna. Dessa är färgglada och vävda i vackra tyger.
Många gifta kvinnor bär också ett förkläde utanpå sin långa kjol eller klänning. Här gäller inga korta kjolar!
Hämtade blev vi denna vackra morgon 9.30 av vår chaufför och av vår guide och dagens äventyr började. Mentalt hade vi ställt in oss redan vid frukostbordet.
Potala Palatset nästa. En bilfärd på några minuter och sedan var vi där. Vår guide trodde att det kanske var svårt att få köpa biljetter just denna dag eftersom även många tibetaner var lediga och mängden turister var stor, men "mei wenti"; inga problem.
Potala Palatset var fram till 1959 det administrativa och religiösa centrat till Lhasa och Tibet.
För att komma upp till palatset måste man gå brant uppför 340 trappsteg.
Måste medge att vi stundtals stannade för att få luft. Själva Lhasa ligger på 3600m och luften är tunn. Och detta var vår första dag här, så bäst att ta det lugnt för att må bra och orka med.
Potala ligger 117m över Lhasadalen.
Ja, förutom oss tre; Anna , Bosse och jag så var det många besökare till Potala denna första maj. Även Kinesiska CCTV var här med ett team för att filma. De kom med samma tåg som vi.
Jag blev intervjuad om hur jag kände över att vara i Lhasa och Tibet. Ett inslag som kom att sändes på CCTV News och i ett par dagar kablade ut över hela Kina både de engelsktalande och kinesiska kanalerna i deras nyhetssändningar.
Nästa programpunkt för dagen var Jokhangtemplet. Lite fortsättning av den tibetanska buddhismens grundkurs.
Måste medge att alla intryck påverkat så mycket att åtmonstone jag inte var så receptiv. Detta är ett tempel där det bor och verkar 300 munkar, av den "gula" sorten, "yellow hats". Denna del av den tibetanska buddhismen grundades av Tsongkhapa, född1357 och Lama.( Det finns "red hats" också, de är mer konservativa.)
Efter tempelbesöket vandrade vi i de gamla kvarteren och det är också här vi bor. Helt fantastisk miljö! Så annorlunda! Det går inte att beskriva. Jag har aldrig sett liknande. Leenden överallt och en sådan värme.
Här kan man titta i lugn och ro tillsammans med tibetanerna som är i majoritet. Pruta på varor, javisst. Men ingen skulle komma på tanken att som utgångsbud börja med något orimligt.
Detta är den hitintills näst häftigaste resan jag gjort. Orden räcker inte till. ( Först kommer resan till Sri Lanka 1981 då vi bleb föräldrar till våra älskade döttrar.)
Tillbaka i Beijing
Det kommer att bli många upplevelser att bearbeta från Lhasa och Tibet under de närmaste dagarna.
Jag är så innerligt glad för att Anna kom på på tanken att åka nu under majlovet och att Bosse också ville göra denna resa. Tänk ibland så fort det kan gå att bestämma sig!!!
En familj jag känner och som under jullovet gjorde denna resa delade frikostigt med sig av kontakter och tips. Allt var till stor nytta för oss!
Tänk att detta blev möjligt, att få en glimt av "Världens Tak".
Nu stundar mer jordnära uppgifter som jobb, nytt visum och annat smått och gott. Men omväxling förnöjer!
Lhasa till Beijing
Palatset.
Det kommer att bli många intryck att samla ihop härifrån Lhasa och Tibet under den närmaste tiden. Men det känns skönt för egen del att jag hunnit skriva under tiden jag varit här.
Vi har haft en jätteduktig och kunnig guide och en chaufför som med varsam körning lotsat oss i sin rejäla jeep, genom både staden och dess omgivningar. Givetvis betyder sådant mycket för helhetsupplevelsen, framförallt då tiden är begränsad till fyra dagar.
Vår guide, Lundhup till vänster och chauffören till höger.
Vi har nu några timmar på oss att göra de sista inköpen, härlig shopping, och att ännu en gång ta varvet, choran, tillsammans med tibetanerna runt Jakhongtemplet.
Planet mot Beijing lyfter i eftermiddag och efter en kort mellanlandning i Chengdu, pandornas hemtrakter, så landar vi i Beijing 21.30.
I morgon väntar nya äventyr. Men av en annan sort!
Anna, Bosse och jag äter sista middagen i Lhasa för denna gång.
Tid till förfogande
Vi åt alla en sen frukost uppe på taket till vårt hotell. (Det finns frukostservering där.) Anna vandrade sedan mot Pottala Palatset för att fotografera och Bosse och jag tog oss ett varv runt Jokhangtemplet och marknadsgatorna däromkring.
Så behagligt att få flanera i sakta mak, stanna och titta, prova och prata utan att någon hela tiden vill sälja saker.
Området heter Barkhor Street och det är mest lokalbefolkningen som handlar här. Givetvis kommer många tibetaner till Jokhangtemplet och många religiösa symboler finns att köpa i marknadsstånden.
Det finns också många mindre butiker i området men även där är det lättsamt att titta in.
Här kommer lite gatuglimtar.
Kvinnor säljer olika kryddor som mynta, som också kan bli te.
Jag köper tyg med tibetanskt mönster till en stor bordsduk.
Dags för lunch. Inte särskilt hungrig men den höga luften tar på. Bosse och jag har klarat oss bra tycker jag. Men en extra paus skadar inte.
Vi sammanstrålade med Anna uppe på takserveringen till den indiska restaurangen Mandala. Inte för att maten är den bästa, men helt ok. Och väldigt gott att sitta ute och blicka ner över Jokhangtemplet och kommersen.
Jokhangtemplet i bakgrunden.
Efter lunch lite vila och bloggande innan eftermiddagens begivenheter började. Visst, vi hann med ett glas vin uppe på vår takterrass och kunde under tiden blicka ut över Pottala Palatset.
Anna och jag drog åter iväg ut och för min del blev det ytterligare ett högervarv runt Jokhangtemplet. Helst skulle vi haft en "bönesnurra" i handen och snurrat den som tibetanerna åt höger. Men det fick gå utan snurra. Har övervägt att köpa en liten bara.
Jokhangtemplet/klostret med munkar i förgrunden.
Vi vandrar i långsamt mak....
Försäljning av jaksmör . Observera vågen till vänster!
Här säljs livsmedel, mest torkade, av allehanda slag.
Barnen kommer från skolan och klockan är 18.15, långa skoldagar.
Tredje dagen i Lhasa; kloster och mattor
Söndag den 3/5-2009
Ännu en morgon med hög, klar luft och strålande sol. Det fick bli lite sovmorgon, vi blev inte hämtade förrän klockan 10.
Dagens första programpunkt var ett besök i Paponka klostret, 10 km utanför Lhasa.
Detta kloster byggdes på 600 talet och även här, precis som i de andra klostern vi besökt, lever många munkar.
Delar av Paponkaklostret.
Paponka betyder på tibetanska granit och det är vad berggrunden här består av. Vår guide berättade att alla höga berg runt om Lhasa består av granit.
Det var just här i klostret som det tibetanska språket kom till med sitt ursprung från sanskrit.
På 600 talet skickade en tibetansk kung ut två av sina premiärministrar. En reste till Kina och en reste till Indien. Båda medförde dessutom fruar tll kungen från dessa länder. (Dessutom skaffade han sig också en tibetansk hustru.)
Den premiärminister som varit i Indien, tillbringade vid återkomsten tre år tillsammans med kungen här i klostret och förutom att meditera och be, så skapade de det tibetanska språket tillsammans. I Tibet fanns det religiösa kungar även på 700 och 800 talet, men på 900 talet kom en kung som var emot buddhismen. Det säjs att han blev dödad...
De flesta Dalai Lamor som funnits har tillbringat tid här i Papongaklostret för djup meditation.
Runt klostret, som ligger uppe på en höjd, så finns 108 olika gravtorn och uppe på berget finns det även här många böneflaggor. Ju, högre upp de är placerade desto bättre.
Några av de vita gravtornen runt klostret.
Ett av många altare med offergåvor och lotusblomman( syns svagt och är upplyst)
Lotusblomman är väldigt symbolisk. och förekommer på många ställen i de buddhistiska templen. Det berättas att den tibetanska, röda sektens grundare, Master Phemasabawa, föddes ur en lotusblomma. Ordet phemasambawa betyder lotusblomma på sanskrit.
En annan viktig symbol som finns i kloster, tempel och som mönster på tyg är detta.
Symbolerna står för långt liv och stor lycka, två viktiga inslag i den tibetanska buddhismen. 
Buddhas tron, utformad som en lotusblomma.
Även draken är viktig som symbol. Den står för hopp och lycka. Ofta finns den tillsammans med två hjortar och lotusblomman på olika målningar och träsniderier. Hjortarna står för visdom och metod. Lotusblomman symboliserar Buddhas tron.
Två pojkar som hälsar på sin storebror som är munk.
Rik på kunskap lämnade vi så klostret för mer världsliga ting. Ett besök i en mattfabrik.
I denna fabrik arbetade endast ett tiotal personer med att knyta mattor. De använde ull både från får och jakarna. Fårullen ger lite mjukare mattor och de av jakull känns strävare.
Här knyts det mattor.
Barnen är med sina föräldrar. Vilka charmtroll!
Jag var verkligen sugen på att köpa en tibetansk matta, men de är ganska tjocka.
Jag fick lugnt inse att det inte kunde bli någon matta till vår hall hemma i Stockholm. Då skulle dörrarna behövas sågas av för att de skulle kunna gå att öppna. Trist men sant! Jag fick nöja mig med att titta på de vackra mattorna och njuta av det.
Anna köpte i alla fall en matta som var så vacker.
Tibet och Lhasa nästa!
Vi åker tåg dit, vilket i sig är en resa på 48h; två hela dygn. Tursamt nog har vi fått sovkupé, softsleeper, som ska vara av god kvalité. Hem blir det flyg med ett stopp i Chengdu.
Har förberett lite matsäck till resan. Bananer, nudlar, svenskt bröd, mjukost, kokta ägg och vatten känns som en bra början. Är osäker på vilken typ av mat som går att skaffa under vägs. Men det ska nog ordna sig.
Har hört att tåget vissa delar av tågsträckan går på över 5000m höjd. Det är i alla fall så att denna järnväg är världens högst belägna och att sträckan Beijing- Lhasa är 4064 km lång och bjuder på helt och skiftande naturupplevelser. Sveriges längd är ca 1500km, tänker man på det så går det lättare att förstå att vi ska åka långt.
Själva Lhasa ligger på 3650m höjd och jag kan förstå att Tibet med sin närhet till Himalaya kallas världens tak.
I och omkring Lhasa hinner vi vara i fyra och en halv dag.
Men jag har förstått att vi ska ta det lite lugnt i början, för höjden tar ut sin rätt på kroppen. Jag har tidigare, i samband med skidåkning varit uppe på över 3000m, så jag är inte särskilt orolig.
Vi är också utrustade med "höjdtabletter" som ska hjälpa oss att klara den höga höjden bättre.
Våra tågbiljetter, softsleeper, till Lhasa.
Jag har ingen aning om internet fungerar på vårt hotell i Lahsa, men jag tar med datorn för säkerhets skull.
Om inte annat kan jag kanske se en film eller två under resans gång.
Kommer det således inget på bloggen på en vecka, så är jag i Tibet och utan uppkopplingsmöjligheter.
Men jag lovar, jag kommer att dela med mig av upplevelser, bilder och erfarenheter.
Tänk, jag är så glad att detta blev möjligt.
Ett stort TACK Anna, för att du kom med idén om att resa och även till familjen Rasmusen som gett oss många praktiska råd och tips och sagt att "detta är den mest fantastiska resa man kan göra".
Den ville vi ju inte för allt i livet missa!
Ett stort tack även till Hanne som hjälpt oss med att ordna allt det praktiska med guide, resor och boende.
Vårt inresedokument till Tibet. Bara att fylla i! Viktigt att det blir rätt! ( Jag har fått det översatt, underlättar kan jag säja.)
