-"På den blommande ö, där vågoran kluckar mot strand....

Evert Taube är lika förknippad med Roslagen som med Bohuslän och detta kändes verkligen när vi närmade oss en av Roslagens många blommande öar, Yxlan, en bit ut i Stockholms vackra skärgård.

För 6000 år sedan hävde sig Yxlan ur dåtidens hav men inte förrän på Vikingatiden, 800-talet till 1100-talet e.kr, börjar Yxlan anta sin långsmala form. 

Var namnet Yxlan kommer ifrån vet man inte med bestämdhet men forskare har försökt att härleda det från trädet oxel och även från de fornsvenska orden för skopa  och smalt sund.

De första besökare som kom till ön var troligen jägare/fiskare och de såg möjligheter att kunna stanna och leva här.  Bra naturliga hamnar, möjlighet till odlingsmark och goda fiskevatten gjorde att se stannade kvar på ön. Vid Köpmanholm på norra Yxlan låg skutorna och väntade på rätt vind för att ta sig via farleden in till Stockholm så här uppstod ett naturligt samhälle och på 1600-talet öppnades ett gästgiveri här.

 

 En tur ut i Stockholms vackra skärgård, även Sveriges största, är en verklig njutflykt och särskilt en vacker sommardag.

Vi var uppe tidigt och tog oss ner till Strömkajen i Stockholm, vid Grand Hotel. Först i kön, redan klockan åtta till  Sjögull, båten  som 45 minuter senare skulle ta oss upp till Yxlan i mellanskärgården, en resa på drygt två timmar. 

Vid Strömkajen är det sommartid alltid liv och rörelse och många som vill ta sig ut i skärgården. Till många öar kan man inte ta sig med bil och då är Vaxholmsbåten ett perfekt alternativ och i detta härliga sommarväder så är det en verklig njutning att sitta ute på däck och se öar, båtar, kobbar och skär passera.

Och har man inte turen att ha vänner som bor i skärgården så rekommenderas ändå en dagstur eller en tur med övernattning för det finns gott om vandrarhem i hela skärgården.

Waxholmsbolaget erbjuder många många turer både i norra, södra och mellersta skärgården. Även sidan visitskargarden.se ger många fina tips.

Stockholms skärgård innefattar drygt 24 000 öar, kobbar och skär och sträcker 150 km i nord-sydlig riktining sig efter Upplands och Södermanlands kust.

Man räknar med att det bor ca. 10 000 bofasta runt om i skärgården och att det minst finns 50 000 registrerade fritidshus, troligen betydligt fler.

Till flera öar finns bilfärjeförbindelser och det är även lätt att  bussar som  kör från Stockholm/Norrtälje/Nynäshamn och sedan med färjorna vidare ut till öar längre ut.

Men jag föredrar absolut en härlig tur med en skärgårdsbåt.

 

 Söndag och tämligen mulet, men inte hindrade det oss från att ge oss ut på en rundresa per båt i Stockholm.

Jag mötte dotter Liv och barnbarnet William på Centralen och efter en trevlig promenad i och genom Gamlas Stans gränder tyckte jag att det vore trevligt med en båttur och William och Liv tyckte idén var god.

Nere vid Strömkajen, framför Grand Hotel, hade vi tankar på en tur till Vaxholm och kanske lunch på Stadshotellet där. Men tyvärr råder vintertidtabellen fortfarande så turerna är begränsade till två per dag. Så gade vi tänkt oss dit blev det kvällsturen 17.45 och sedan ta bussen hem. Alltså ett alternativ som föll. 

Men kanske skulle det gå bra med en tvåtimmarstur under Stockholms broar. Visserligen har jag ännu inte sett några turistbåtar passera hos oss, för de tar den här vägen, men jag var hoppfull ändå. Tyvärr ingen lycka här heller, ett par veckors väntan.

Nåja, ett alternativ som jag kände till kvarstod och det var att ta Sjövägen.

Sjövägen är en sträcka, en sorts "båtbuss" som körs från Nybroplan, framför Dramaten, med olika stopp längs vägen och har sluthållplats ute på Lidingö. SL:s  alla kort gäller så detta är en trevlig och prisvärd sjötur och man kan välja om man vill sitta inne eller ute.

(Kostnaden för pensionärer är 15 kr, barn gratis och övriga 30 kr)

Mulet var det men inte kallt så vi satt ute och njöt av den trevliga båtturen. (Men förvisso gör den sig bättre i soligt väder.)

Jag har under stora delar av livet rest och det på olika sätt och vilket av dem man än väljer så tror jag att resandet i sig berikat och utvecklat både mig som person och mitt sätt att tänka och förhålla mig till olika saker.

 Det är en process och jag tror inte det finns något färdigt facit.

Facit är under ständig omarbetning.

Kanske är det resor i böckernas och konstens värld, på det personliga planet, tillsammans med vänner, kanske ensam elller en resa bland minnen och upplevelser som lämnat de mest bestående spåren i resväg.

Hos några har kanske de rent fysiska resorna varit viktiga och det kan också vara de resor vi är med om dagligen som formar och påverkar oss mest.

 Vardagens resa är ju ständigt pågående och även ut i stora världen det vanliga kan vi ta med vardagen och ofta får vi jämka.  Ibland mer och ibland mindre, för allt är ju inte som "hemma." Och tur är väl oftast det.

Resandet i sig, i vilken form det vara må, är är verkligen mångfacetterad och erbjuder oanade möljigheter men det vill till att upptäcka dem.

Jag har funderat en hel del på detta och har nog under se senaste åren på sätt och vis slagit mig till viss ro med  de fysiska resorna.

Med drygt 50 länder på min reselista så har resandet varit en stor del av mig och det liv jag levt

och jag har som vuxen prioriterat resandet med min familj framför materiella saker. Ett medvetet val som jag fortfarande "reser vidare på" och som också gett döttrarna ett stort intresse för att resa. 

Men nu då? Vad händer? Vart vill jag resa?

Och sanningsenligt så har jag stagnerat lite Jag har inte några direkta önskemål. Vet inte vad som lockar,

vad vill jag se och uppleva.

Jag har klurat och Kuba skulle jag vilja besöka, liksom Sydafrika och i Asien, där jag varit en hel del, finns det ändå mycket kvar. (Stränder lockar mig inte längre, men upplevelser gör det.)

Även i Sverige finns det  en hel del mer jag vill se och runt om i Europa väntar både städer och länder på besök; Albanien, Island och Wales finns med och till Korsika åker jag gärna tillbaka...

Blir jag osäker är det lätt att titta in hos resebloggen Freedomtravel för att få tips.

Men nu känns det som att den spanska sommarstugan och vistelsen här gör att jag ska ta tag i de möjligheter som finns att titta mer på Spanien för här finns väldigt mycket jag ännu inte sett eller upplevt.Och jag inser att jag inte måste titta på "allt".

 

 

 

Ett spegelblankt Ålandshav och en skön placering i lä ute på däck gav fina sensommarkänslor och att sedan äta gott och fortsätta att njuta av båtresan hela vägen in till Stockholm gav det där "lilla extra".

Och för de som inte varit på Åland rekommenderas ett besök och gärna ha tiden att gå iland och upptäcka den fina ön.(Bil rekommenderas för de som vill se mer än Mariehamn och kan tas med på båtarna som går i reguljärtrafik.)

 

Nya upplevelser och ännu en "njutflykt". Idag gick turen till Ingarö, en ö i Stockholms skärgård, som via en bro har förbindelse med Värmdölandet.

Ingarö tillhör Värmdö kommun och ligger drygt 20 km från Stockholm. Här har det funnits bebyggelse sedan bronsåldern och den har växt efter hand.

År 1995 fanns det 3500 bofasta på Ingarö och till detta kommer alla sommarboenden och idag beräknas ca 12000 vara fast boende här.

 Efter en smidig resa på 30 minuter med buss från Slussen i Stockholm, motorväg största delen, var vi framme och möttes av vännerna Anna Carin och Krister som varvar sitt boende här med Torrevieja.

 En verklig oas och så nära huvudstaden.

 

 

 Vaxholm blev ett mellanstopp för vår del. Vissa båtturer lägger till vid Karlsudd, bryggan före Vaxholm, men inte alla, så vi blev hämtade med bil av vännerna Bengt och Agneta i Vaxholm.

De bor helt fantastiskt ute på Karlsudd och man befinner sig plötsligt mitt i en härlig skärgårdsmiljö med bäde gammal och ny bebyggelse och där närheten till vatten hela tiden är påtaglig.

Vi hade en jättefin dag, men vädret var lite opålitligt, störtskurar då och då blandade med lite åska så några större strövtåg i omgivningarna blev det inte.

Mne inte gjorde det så mycket. Havsluften och skärgårdskänslan var påtaglig och vi hade en jättetrevlig dag.

Tusen tack!

 

 De grå molnen ligger tätt och lågt över Stockholm på förmiddagen, men inte gör det så mycket. Humöret är gott och vi ska på "heldagsnjutflykt".  Idag är det en trevlig båttur till Vaxholm som gäller en tur på drygt en timme genom Stockholms innerskärgård.

Vi är nere vid Strömkajen utanför Grand Hotell i god tid och här är full aktivitet. Skärgårdsbåtar och sightseeingbåtar kommer och går,  utländska kryssningsfartyg ligger på redden och vid kaj och folk ilar fram och tillbaka.

Himlen fortsätter att vara dramatiskt grå, men inget regn.

Och mina positiva tankar angående vädret hjälper för så småningom övergår den grå himlen till vissa antydningar till blå nyanser. Åtminstone periodvis.

 

 Jag står i vänners köksfönster och blickar ner mot viken som är alldeles stilla. Inte en krusning syns på vattnet. Jag tar ett djupt andetag och får nästan nypa mig själv i armen för att förstå att det är på riktigt. Men det är det, i högsta grad, och var jag än går i huset så känns det som om jag vore mitt i naturen och med den blå viken nedanför som fond. 

Från delar av huset och från tomten ser man även Långholmsfjärden där de stora kryssningsbåtarna passerar flera gånger om dagen på vägen ut och in till Stockholm.

 

Natten bjöd på blixtar, dunder och regn.

Jag  var uppe vid 5.30 och hela himlen var stundtals upplyst. En rejäl urladdning! Men inte var det så mycket svalare på morgonen, +24 vid 8.30. Puh!

Jag och Max hade planer på att "njutflykta" till Skansen, men värmen och fukten kändes inte direkt lockande för detta. Så Max fick önska vad vi skulle göra.

Önskemålet var ganska förutsägbart och det blev ett bsök på Spårvagnsmuséet här på Söder. Vet inte för vilken gång i ordningen vi gick dit.

Vi var inte direkt ensamma där, men Max hittade en ny avdelning där Waxholmsbolaget hade en utställning och dit hade inte så många hittat.

Waxholmsbolaget är ett rederi som idag ägs av Stockholms läns landsting och har 24 egna fartyg men hyr in ett antal så totalt är 40 båtar i trafik.

Mormor Ditte hade också utbyte av den här avdelningen och kanske var det maritima temat lockade extra.

"Waxholmsbolaget har sitt ursprung i en tid då vattnet inte var en barriär utan en motorväg.".

För i en tid då det inte fanns broar i Stockholm var just båtar det snabbaste sättet att transportera sig och redan på 1700 talet fanns roddarlinjer med egen taxa. 

 

 

Stundtals sol, stundtals regn och snö, blåst och en termometer som inte lyckades pressa sig över +9. Men här trotsar jag vädergudarna till förmån för att få båten i ordning. Ja, Bosse är arbetsledare och jag är mer assistent. Men nu är i princip alla trädetalejer inomhus inoljade med teakolja och även jag känner mig som en hal ål. Bosse har haft focus på målningen av köl och botten och vi har med gemensamma krafter fått av vinterklädseln, en vit pressenning, och plockat ner stativet, "huset" som hållt det hela på plats.

Inte var det många som var på plats idag för båtjobb, men jag kände mig desto mer nyttig. Och dessutom friskvårdad in i minsta muskel.

Tyvärr lider jag av att inte kunna använda min vänstra arm som jag är van vid (melanomoperationen) och det känns jättejobbigt. Krafterna finns inte kvar i musklerna och jag har svårt att tillstå det för mig själv.

 

 

 

 

April inledde med fint vårväder. Och varför inte ta tillfället i akt och ta en tur i den vackra vårskärgården.

Sagt och gjort. 

Stockholms ytterskärgård med sina kobbar, fyrar och skär kändes riktigt  inbjudande och det var skönt att sitta i lä ute på däck och njuta av våren och havsluften.

Det klara och vackra  vädret höll i sig och det blev en fin solnegång över Stockholm och Djurgården.

Och det är inget aprilskämt....

 

En strålande dag! Gårdagens blåst och regnskurar verkade helt ha försvunnit ut i tomma intet. Frukost i sittbrunnen till ackompangemang av ett antal änders och sothöns livliga tjattrande. Antar att de tänkt sig att något ätbart skulle ramla över bord. Det gjorde det inte!

Jag satt en stund försjunken i tankar och försökte sammanfatta vår seglingssommar och var glad över att jag hade min lilla loggbok till hands.

Där finns nästan allt antecknat; natthamnar, väder, sträckor vi gått, måltider, vindar, (har ett eget avsnitt) vattentemperaturer,  hur seglingen gått och om vi ens kunnat segla p.g.a. hur vindarna blåst och mycket annat.

Och nu är det alltså slutseglat för den här säsongen.

En del pyssel har vi förstås kvar som att båten skall upp på land, (det gör varvet) plocka ur den, städa och täcka över den. Sedan skall också en massa saker hem för vinterförvaring, så turS att vi har ett extra förråd. Men undrar hur andra båtägare gör?

Låter egentligen inte klokt; ett extra förråd bara för en massa prylar. Men var skall de annars vara?

I och för sig fanns det förrådet innan båten kom till som familjemedlem....Och om det var tur eller skicklighet, det vet jag inte.

Nu är det i alla fall slutseglat för i år. Känns lite vemodigt, men vilken fantastisk sommar det varit och vad mycket jag fått vara med om. Och det gäller ju inte enbart till sjöss.

Men vad jag vet, det är att jag ser fram emot nästa sommars seglingar. Kanske kan jag då våga mig på den där turen över Ålands hav?

 

 

God morgon! Inte ett moln så långt ögat kan se. Solen värmer skönt och det känns bra att tina upp efter nattens  kyla. En aning frostigt kändes det, med +6 utanför båten, klockan 4 i morse.

Vaknade då till och tog mig en titt ut i den stjärnklara natten. Vackert! Tog med mig täcket och satt ett tag och bara njöt.Vinden var på väg att mojna.

Idag har blåsten helt lagt sig och viken ligger nu helt stilla igen. 

Hastigt ändrade vinden både riktning och styrka, så vi flyttade raskt till andra sidan viken. Visst blåser det och mellan varven rejält, men vi ligger för ankar och snurrar med. Det blev en vacker kväll, men värmen kändes fjärran så att sitta ute och äta middag kändes inte lockande. Men att se sig om var desto bättre. Det var vackert! Och lite vemodigt att inse att detta var säsongens sista båttur. 

Gårdagens solsken övergick sent i går kväll mot mulet och en hel del regn. Kylan kom smygandes och det blev middag inne i båten med tända ljus och extra värme från stormlyktan.

Natten bjöd inte på någon direkt värme utomhus, plus 10, så det kändes bra med våra rejäla sovsäckar. Och med regnet kom också en del fukt smygandes. Nästan oundvikligt om man är till sjöss och det dessutom regnar...

Vi valde att stanna kvar här i viken över dagen och har passat på att gå i land och titta. Jag hoppades på att hitta lite kantareller, men antar att jag inte är den förste svampletaren på den här ön. För jag hittade ingen svamp alls. Däremot var det påtagligt att se hur träden  börjat skifta i gult och och hur luften på bara ett par dagar börjat kännas mer krispig och höstlik.

Rofyllt är det här ute i skärgården och jag tycker verkligen om att ha den här möjligheten att för några dagar byta det mer bekväma lägenhets och stadslivet mot det mer oförutsägbara båtlivet.

I morgon beger vi oss hemåt igen och gläds över att det blev en seglingstur innan hösten på rktigt står för dörren.

Oops, nu varnas det på radion för kuling och nordlig vind så vi får skynda på att byta plats här i vilen innan det blåser upp. Men å andra sidan så är hela viken  i stort sett skyddad och vi skall inte ge oss  i väg någonstans förrän i morgon.

Här på sjön händer det saker snabbt och man vill ju inte blåsa upp på land....

 

 

Jodå, det blev segling idag. Härligt! Bra vind och bra fart!Och der märks verkligen att båt säsongen har gått mot sitt slut. Vi mötte en del båtar på väg till stan men på väg ut var det gles mellan dem.

Vi ligger i natt i Napoleonviken, en vik där vi förra året för första gången sov i båten och det var också här vi inledde båtsäsongen.

I kväll är det bara sex båtar i viken, att jämföra med det 60 tal som låg här under juli månad. Så i kväll var det bara att vraka bland platserna. Och det blev en mysig klippa i lä som får förmånen att ha oss som gäster i natt.

När viken varit välbesökt, så har vi lagt oss för ankare på redden och det har varit skönt att inte ha andra båtar tätt intill.

För med båtfolk kan det vara så, att även om det finns många bra lediga platser så lägger man sig gärna sida vid sida med en annan båt. Undrar så varför?

Inser att det kommer att bli kyligt i natt, men med bra sängkläder och rejält underställ skall det nog gå bra. Och om det kniper så får vi sätta på värmaren.

Även i morgon skall det bli bra segelvind och vi får se vart vi då ställer färden. Känns väldigt befriande att inte behöva planera så mycket i förväg.

Nåja, mat och dryck är välplanerat och rikligt tilltagen för de tre nätter vi har tänkt oss vara ute.

Och det finns reservproviant också....

 När vi är ute med båten så bor vi ju mitt i naturen. Eller på sjön...

Och det är alltid lika spännande att se vilka djur som möjligen dyker upp i närheten.

Vad gäller de flesta fåglar, så är jag, milt sagt, inte så bra på att veta vad de heter. Men de lite större djuren klarar jag bättre.

Vi pysslar om båten lite där den ligger i viken. Maken bestämmer sig för att försköna "flaggspelet" ( flaggan och dess lilla stång m.m. kallas så)  på båten. Han skulle inte sy ny flagga eller så utan skrapa själva trästången där flaggan sätts upp och sedan olja in den. Han satt länge i land med sitt skrapande och inoljande. Men när tredje inoljningen skulle ske satte han själva trästången i hållaren i akter på båten för att torka.

Bra så! Men när en viss finjustering skulle ske i inoljandet, så hoppade trästången ur sitt fäste och hamnade i vattnet. Jaha! Maken försökte fiska upp den med båtshaken. Bra försök, men båtshaken var för kort. Tyvärr!

Vi räknade ut att den borde flyta i land tvärs över viken och att vi där skulle kunna hämta den.

Men! Jag har ju tagit mig ett snabbdopp vid ett tillfälle tidigare i sommar och efter viss tvekan så krängde jag av mig kläderna och klev i. VIa badstegen Att hoppa i föll mig aldrig in.

Och efter några simtag hade jag räddat den skrapade och inoljade trästången.

 

I stort sett bjöd gårdagen på ackert väder och inte var det mycket till blåst heller. Vi låg väl skyddade vid vår klippa och till och med jag vågade mig en vända i land på lite upptäcksfärd. Rädslan för fästingar finns kvar, men har munskat i takt med vaccinationen mot TBE.

Fram på kvällskvisten kom regnet och det regnade ordentligt. DEt kom även ett par rejäla åskknallar med tillhörande blixtar. Men så mycket mer blev det inte.

Regnet fortsatte av och till under natten, men i morse var det vackert igen.

Detta är första gången sedan vi sjösatte båten som vi haft regn då vi varit ute. Så inte mycket att klaga på.