Full fart!
Trasslet med att kunna skriva ett inlägg verkar löst, åtminstone just nu. Så jag passar på.
Även i morse var jag uppe och hann se soluppgången. Nästan rekord, två mornar i rad, men solen går inte upp förrän strax före 9, vilket är rena förmiddagen för de morgonpigga.
En bråd och trevlig dag väntade så lika bra att sätta fart.
Solen på väg upp i morse, strax före klockan nio.
Första programpunkten för dagen var att möta barnbarnet Max på Stockholm Central för vidare tunnelbanetransport till Söder och frisören för klippning, hans livs andra, hos en "riktig frisör". (Nej, han åkte inte ensam från Uppsala utan beledsagades av sin pappa. )
Här är klippning på gång.
Klippningen klar och vidare gång och tunnelbanetur mot T-Centralen. Byte av tunnelbanelinje till den blå och färd mot Solna och Hvudsta Centrum. Ännu en promenad, nu till Skoga Äldreboende vid Jungfrudansen för att hälsa på Max älskade moster Helen som jobbar där som sjukgymnast.
Perfekt entré för oss, till en"korv och stuvade makaroner lunch" med avslutande glasstrut.
Äldreboendet Skoga ligger vid Jungfrudansen i Solna och utsikten härifrån är magnifik.
Namnet Jungfrudansen kan man fundera över men Jungfru här är ett "noanamn", ett täcknamn. Man sade sig för länge sedanhär ha sett älvor dansa vid Bällstasjöns strand men dessa älvor vågade man inte prata om utan kallade dem för "jungfrur" och därav namnet. I början av 1900-talet blev Jungfrudansen, med sin utedansbana, ett populärt utflyktsmål som sommartid kunde nås med ångbåt från Stockholm.
Idag kan man promenera längs vattnet från Sundbyberg, via Jungfrudansen, förbi Huvudsta Gård, där mordet på Gustav den III planerades, vidare förbi Pampas Marina och Karlberg Slott och in till Stockholm. Rekommenderas särskilt under vackra vår, sommar och höstdagar.
Från Solna blev det efter lunch och lek på Skoga en ny promenad och ännu en tunnelbanetur in till stan och nu till Kungsträdgården som tillsammans med Humlegården är den äldsta bevarade parken i Stockholm. Kungsträdgården anlades på 1400-talet och var då en park endast för kungafamiljens medlemmar och bl.a hade Erik av Pommern då kålodlingar i parken. Först på 1700-talet, under Gustav den III, öppnades Kungsträdgården för allmänheten och blev då en förlustelseplats där bl.a Bellman tillbringade mycket tid och där han skrev fler av sina epistlar.
Ja, dagen gick fort och efter Kungsträdgården blev det ett besök på NK. Nejdå, inga klädes, sko eller väskavdelningar utan det var leksaksavdelningen som fick besök. Och sedan var det dags att återlämna Max till sin pappa på Centralen och jag vaggade vidare mot söders höjder.
Det var lika halt idag och jag tror man har som tanke här i stan att inte sanda där människor promenerar och jag kom hem utan att ha blivit "fallfrukt".
Och i morgon är det en ny dag...
Konstisbanan i Kungsan har åkare även tidigt på eftermiddagen.
Vi stannar och tittar och enas om att det nästa år blir bra med både skridskor och isträning för Max.
Lite lek i snöghögarna i Kungsan var också roligt. Max trivs...och jag också.
Piratkalas
Idag, den 12 januari för fyra år sedan kom barnbarnet Max till världen. Tänk fyra år har gått! Och när Max föddes befann jag mig i Peking med jobb. Så kan det vara!
Men å andra sidan kom Max med föräldrar flygandes dit när han var tre månader och då fick jag verkligen rå om honom. Och det har jag haft många tillfällen till efter det. Härliga tillfällen.
Max säger vi oftast så här till vardags men han är döpt till förnamnen Maximilliam,
Ett piratkalas var vad Max önskat sig och just pirater är nu viktiga i hans lek. Ja, förutom tåg av alla de slag, båtar och bussar förstås.
Dukat för ett riktigt piratkalas hemma hos Max i Uppsala.
Paket måste öppnas och ett sjörövarskepp byggas ihop. Tur att det finns hjälp att tillgå. Pappa kan det här..
Nja, snarare morbror Joel... Och vilket piratskepp!
Full aktivitet bland alla pirater!
Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! säger lillebror William också. Vilken fin storebror jag har!
Stockholm den 112/1-2014
Vi och alla andra
Tisdag den 7/1-2014. Och jag som trodde att skolor och förskolor här i Stockholm började sin nya termin idag. Men icke! Här misstog jag mig ordentligt. Det tycktes som om "hela stan"; med föräldrar, mor/farföräldrar, barn, barnbarn och ett antal släktingar rörde sig likt Egyptens gräshoppor på stan, på bussar, tunnelbanor, gator och torg. Ja, förutom alla som var på olika museer förstås.
Max, som tillbringat natten hos oss, och jag hade tänkt gå till hans favoritmuseum, Spårvagnsmuseet, som ligger i närheten av där vi bor. I mina tankar borde vi alltså ha varit ganska ensamna där.
Nejdå, inte alls!
Det var lång kö redan i kassan och gott om besökare i alla ålderskategorier. Men museet har stora ytor så det gick bra ändå. Max är ju en tågfantast. Roligt är också att titta in på leksaksmuseet i samma lokaler och titta på utbudet av gamla leksaker. Här är det förstås modelljärnvägarna som får mycket tid.
Trevligt och roligt hade vi.
Lunch hade vi tänkt äta på museet men bordsbrist och folkmängd gjorde att vi efter ca en och en halv timma tog oss därifrån och ner på stan till Norrmalmstorg.
Max fick önska så det blev ett Mc Donald´s besök. Just här vid Norrmalms Torg är det en stor lokal så det finns alltid plats. Skönt att vila fötterna och pusta.
NK fick också ett besök av oss där focus låg på leksaksavdelningen. Max tittade och kom med några önskningar för det är födelsedag på söndag. Redan fyra år sedan denna härliga kille föddes. Men inte har jag blivit äldre; eller.... Jodå, bara att inse.
Vårt sista stopp för dagen blev Centralen där Max hämtades av sin pappa för vidare tågresa mot Uppsala.
Och det sista han säger är; "Mormor, det har varit en jätterolig och lång dag. Jag älskar dig och kommer snart tillbaka".
Visst smälter man?
Lov i antågande
På många håll runt om i landet är det höstlov den här veckan. Jag har liksom kommit ifrån det här med lov, tillhör ju ständigt ledighetskommittén. Men idag hade jag lite lovkänning.
Max förskola var stängd, studiedag för personalen så han och jag tillsammans med Max moster Helen har "firat höstlov." Och det blev en intensiv och väldigt rolig dag.
Redan strax efter klockan nio i morse satt jag på tåget mot Uppsala, hämtade Max och åkte tillbaka med vändande tåg. Så nu skall vi kampera ihop tills i morgon. Jättemysigt!
En glad Max som mer än gärna åker tåg. En ny "look" med solglasögonen på, trots att solen inte vill titta fram.
Från Centralen tog vi tunnelbana och buss för att ta oss till Spårvägsmuséet som ligger på östra Södermalm, i barnängsområdet.
Max är väldigt förtjust i Spårvägsmuséet där man själv får prova att styra och leka i och med allehanda gamla bussar, spårvagnar och tunnelbanetåg.
Just idag hade vi räknat med att det skulle vara mängder med besökande på muséet och det var det också.
Men lite drygt en timme kändes som en lagom tid att vara där. (Åtminstone idag.)
Fullt upptagen med att köra buss och leka med briotåg.
Lunch skulle vi ha och hade tänkt oss en trevlig restaurang någonstans på Söder. Vi hade också räknat ut det så att vi skulle komma efter själva lunchrusningen som brukar sluta vid 13.30.
Vi tog oss tillbaka till Slussen och där var sig inget likt. DEt gick knappt att ta sig fram p.g.a. alla olika ombyggnationer.
Efter lite trocklande bland byggställningar så lyckades vi ta oss in på restaurang Blå Dörren, vid Södermalms Torg, Slussen. PLats kunde vi fått, men tyvärr fanns det inget på menyn som kunde locka Max. Han hade tänkt sig något från en barnmatsedel, och en sådan fanns inte. Så vi vandrade vidare. Och det fick vi göra.
Vi insåg krasst att många restauranger öppnar först vid 15 tiden och särskilt på måndagar. Så efter att ha passerat ett tiotal restauranger, som inte hade öppnat för dagen så hamnade vi på Mac Donald´s.
Inte det vi tänkt oss, men tur att vi är flexibla.
Blå Dörren, inte helt lätt att ta sig in här. Men det gick..Och vi gick igen.
Vi har promenerat långt idag och Max har varit jätteduktig på att gå. Ingen vagn med här inte, stor kille nu, tre och ett halvt år.
Så väl hemma kändes det lagom med kuddkrig i soffan mot Bosse och att så småningom fram på kvällskvisten steka pannkakor och spela "Pippi Lotto", ett memoryspel. Och vilket minne Max har!
Kuddkrig och stekning av pannkakor är trevlig sysselsättning.
Full koncentration.
Stockholm den 28/10-2013
Håll i gång
Vädret är forsatt vackert och sommarkänslan är påtaglig. Visserligen kommer mörkert tidigare på kvällen och i samband med det tränger fukten sig på. Men vad gör det?
Här är det aktiva dagar med mycket lek och utevistelse. Södermalm är ju helt fantastiskt vad gäller parker, grönområden och aktiviteter för både barn och vuxna.
Och tänk så många kontakter med andra, för mig okända personer, jag knutit genom Max under dessa dagar.
Vart vi än går så hittar han lekkamrater och det är verkligen jätteroligt att se hur han tar kontakter med andra barn och hur de sedan leker. Det är ju sådant som jag aldrig annars ser.
Eftersom Max öven idag fick bestämma vad vi skulle göra så började vi i Bryggartäppan. Och att stanna här och leka i ett par timmar är väldigt trevligt.
Min uppgift är att antingen sitta på en bänk och titta på eller möjligen få åka med i hästens vagn. Väl i lekens virvlar kommer Max då och då förbi och ser hur jag har det.
Det går bra att leka själv eller med andra barn för till Bryggartäppan kommer ofta olika förskolor, inte bara från närområdet utan också resande från andra stadsdelar. Och på eftermiddagarna kommer många barn och leker en stund när de hämtats på sina förskolor. Vilken tillgång att ha bryggartäppan i närheten!
Nästa park/grönområde som fick besök av oss var Stora Blecktornsparken, adress Katarina Bangata mot Norra Hammarbyhamnen och VIntertullstorget. Parken är ett stort grönområde med öppen förskola, djurhållning, (får, grisar, kaniner, getter, marsvin) mängder av olika lekredskap finns och anpassade till barns olika åldrar.
Veckans olika dagar bjuder på diverse teman och korvgrillning och gräddning av våfflor förekommer ett par gånger i veckan. Enklare servering finns också.
Två av dagens favoriter var rutschkanan och studsmattan.
Studsmattan var "första gången hopp" och blev väldigt populärt.
Rutschbanan avstod jag ifrån, men jag tog fram mina gamla gymnastiklärartakter och visade hur man hoppar studsmatta. Och plötsligt hade jag många adepter både blad de yngre och deras föräldrar.
Max skuttade på längs kajen hemåt men tog sig tid att slå sig ner alldeles vid kanalen för att titta på båtar, änder, måsar och fiskar.
Så visst håller jag i gång........Och överallt läser man ju om aktiva pensionärer och att de har mycket att stå i.
Är benägen att hålla med. Friskvård är det också!
Den 11 september 2013
Vi väntar fortfarande på en ny medlem i Maxfamiljen och nu hoppas jag att han inte kommer förrän i morgon. Skrocfull, ja vissst!
I går, den 10 september, hade varit en utmärkt dag och likaså från och med i morgon. Men just idag, den 11 september, känns som ett olycksdrabbat datum; Anna Lindhs död 2003 och katastrofen i World Trade Center i New York 2001.
Och alldeles oavsett, när den nye, lille, familjemedlemmen ser dagens ljus så är han både efterlängtad och varmt välkommen.
Så bara mo något var på G ,så hämtade jag Max tidigt i Uppsala i morse och vi var tillbaka hemma hos oss redan före klockan 10.
En hel mysig dag till vårt förfogande och vad skulle vi hitta på.
För Max del var valet lätt. Han ville absolut att vi skulle gå till Bryggartäppan och leka. Och jag var inte alls sn med att tycka att idén var perfekt.( Bryggartäppan är en fantastisk fin lekpark i närheten av oss, som är helt inspirerad av Per Anders Fogelströms böcker om det gamla Stockholm på 1800 talet.)
Bryggartäppan idag.
När vi efter ett par timmar lekt färdig, åtminstone i mitt tycke (Max hade nog gärna stannat ett tag till) så promenerade vi upp till Katarina kyrkogård för att göra ett besök vid Anna Lindhs grav. Jag försökte förklara för Max vem Anna Lindh var och när jag var färdig tittade han på mg med sina stora, bruna ögon och sa; "Mormor, hon var nästan som Obama...." Och vad säger en mormor.....I varje fall tänker hon, "En dag att minnas..."
Max leker för fullt och vi tillbringar ett par timmar där.
Roligt är att det också kommer hit barn från olika förskolor så det är ingen brist på lekkompisar.
Att sitta utanför på bänken och vänta på att krogen "Sista Styvern" skall öppna är också en syssla...
När vi efter ett par timmar lekt färdig, åtminstone i mitt tycke (Max hade nog gärna stannat ett tag till) så promenerade vi upp till Katarina kyrkogård för att göra ett besök vid Anna Lindhs grav. Jag försökte förklara för Max vem Anna Lindh var och när jag var färdig tittade han på mg med sina stora, bruna ögon och sa; "Mormor, hon var nästan som Obama...." Och vad säger en mormor.....I varje fall tänker hon, "En dag att minnas..."
Katarina kyrka.
Det fanns två hinkar med rosor bredvid graven där de som inte hade med egna blommor
kunde välja en ros att lägga ner som ett minne.
Max har just lagt ner sin ros vid graven.
Rundtur
Vi, Max och jag, började dagen, nåja, förmiddagen, med att åka ut till Nacka Strand och göra ett besök hos Curre, Helenfamiljens hund. Han är ganska nyopererad och behövde både lite sällskap och rastning. Han är så fin och godmodig.
Ännu en dag med strålande sol och när vi nu ändå var vid vattnet så vad kunde passa bättre än att ta en båttur in till stan. jättemysigt! Och på den här båten som kör sträckan Nybroviken-Lidingö, så går det bra att använda SLs accesskort.( Den kör andra hållet också, ta gärna en tur bara för att det är trevligt)
Max och jag satt ute i det härliga vädret och såg Djurgården med Blockhusudden, Valdemarsudde och Kaknästornet passera förbi. Ett par stopp under vägs, vid Kvarnholmen, Finnboda och Saltsjökvarn gjordes.
Många resenärer idag, både som klev av och på, så det kändes som om den här turen var extra populär idag. men det kan jag tänka mig att den är alla dagar.
Och varför skulle man satsa på buss och tunnelbana när det är så smidigt att ta båten med samma pris? Och mycket trevligare, tycker i alla fall jag.
Från Nybroplan blev det en ganska rask promenad till Centralen för att ta tåget mot Uppsala.
Max lämnades av till sin mor, fortfarande i väntans tider, och jag tog vändande tåg tillbaka till Stockholm.
Att sedan i sakta takt promenera hem till Söder var trevligt och givetvis passade jag på att så mycket som möjligt gå där kunde se vatten. Jag dras ju liksom dit, som en magnet....
Och än en gång kan jag konstatera, Stockholm är fantastiskt.
Lek är roligt!
I lektagen! Max är på besök i ett par dagar och efter att på förmiddagen konstaterat att stan nästan är tömd på bilar, riktigt skönt. Det blev så tyst, så har vi tillbringat dagen i ett par lekparker.
Vi började i den helt fantastiska "Bryggartäppan" på Söder, med adress Gotlandsgatan 65, i närheten av Skanstull. Här går det i Per Anders Fogelströms spår, en temalekpar, och miljöerna är hämtade från "Mina drömmars stad", historien om Lotten och Henning, och om hur det var att leva på Söder i Stockholm på 1800 talet.
Vi har varit här några gånger tidigare och både Max och jag tycker parken är helt fantastisk. Vissserligen är den liten men vad gör det, den inbjuder till kreativ lek och det för alla åldrar. Rekommenderas verkligen! Och har man inga barn/barnbarn i lämplig ålder så gör gärna ändå ett besök här för att insupa atmosfären.
Max i kaffekokartagen...
Extra roligt idag när vi var här i dag blev ett möte med Marja, som vanligtvis bor i Umeå och bloggar för tidningen Västerbottenkuriren, men just nu är i Stockholm under en period. Och att jag hittade Marja och hennes blogg, blev helt av en slump. En fantastisk sådan!
För något år sedan letade fakta om just Bryggartäppan och en del av det jag behövde veta fann jag bl.a. i hennes blogg. Tänk vilka möten som kan ske!
Och här på Bryggartäppan möts Marja och jag för första gången. Fantastiskt!
Efter ett par timmars lek på Bryggartäppan, och när de nyvunna kompisarna också gått därifrån, lyckades jag övertala Max om att vi skulle leka en stund på Nytorgets lekplats. Men han var svår att övertala...
Och det gick endast mot att jag lovade att vi snart skulle komma tillbaka till bryggartäppan. Skönt med treåringar som vet vad dom vill...Särskilt roligt om det också följer mormors önskemål.
Nytorgets lekpark var också rolig och nya lekkompisar var det lätt att få.
Att köra buss och klättra i nätvar särskilt roligt.
Det blev en dag med mycket lek och kanske blev ändå höjdpunkten när moster Helen kom på besök. Lek och bus med moster slår nog det mesta.
Och före middagen blev det både lek i sandlådan och lite fotboll på gården.
Max och moster i bus och lektagen.
Skansen
I dag var det dags flör Max första Skansenbesök. Måndag förmiddag kändes som en lagom bra dag för att inte behöva trängas med alla andra som också vill uppleva Skansen. Och min intuition visade sig vara helt rätt.
Bara tunnelbanan och spårvagnen dit var roliga. Max är helt faschinerad av allt som går på spår....
Och på Skansen var de absoluta favoriterna getterna med killingar, älgarna, uttrarna och lodjuren.
Riktigt spännande var att få se när ett stycke kött slängdes in till lodjuren och ett av dem genast började att åta.
Där blev det mycket att förklara för en djurintresserad treåring...
Vi tittade in i Seglora kyrka men mer intresse väckte utsikten från Solliden mot Södermalm och Vikingbåtarna och Globen. Max har "koll på läget" och vet att vi bor bakom Vikingbåtarna och framför Globen...tryggt att veta...
Vi passerade Sollidenscenen, men ännu ingen "Allsång" utan allt kändes ganska öde.
För min del var det jättemånga år sedan jag var på Skansen och strosade runt för att titta på djuren och redan då vet jag att det var bekymmersamt me måsar som attackerade om man satt ber utomhus för att äta.
Och inte hade det blivit bättre.
Max och jag köpte våfflor som mellanmål och slog oss ner i vad vi trodde var godan ro på Bollnästorget.
Men efter bara någon minut kom det både ett gäng trutar och ett antal skrattmåsar och cirkulerade över vårt bord.
Och jag kan inte påstå att det är trevligt...Inte ens om jag försöker. Otrevligt är vad jag tycker det är. Och att måsarna dessutom anfaller och sedan lämnar sin avföring någon dm från tallrikarna, det står jag bara inte ut med.
Så vi skyndade oss i väg och man kan lugnt säga att det bev ett gående bord...
Men bortsett från måsar och trutar så var vår dag på Skansen väldigt lyckad. Och Max vill gärna hit snart igen.
Hemresan blev per båt; EMELIE, som trafikerar Nybroviken, Allmänna Gränd, Saltsjö Kvarn, Sjöstaden och vår hållplatsm Barnängsbryggan.
Och för vår del blev det en fortsättning på Spårvägsmuséet, Max favoritmuseum, på vägen hem.
Tur man är gammal och pigg.....
Knäckig äppelpaj, förmiddagens pyssel
Att tillbringa tid med Max är givande, roligt och varierande. Och han lär mig nya saker hela tiden. Tänk att en treåring kan vara så klok, glad och positiv.
Inser att det är länge sedan döttrarna var i den åldern. Och på något vis känns det som om den tiden gick alltför snabbt.
I morse såg Max ett par äpplen på diskbänken och föreslog att vi skull baka. (Jag hade pratat om bakning i går, men inte tänkt mer på det...)
Det fick bli en enkel äppelpaj efter ett recept där "man tager vad man haver" och lägger på smeten. Rabarber blir jättegott och bär av olika slag. Men äpplen går också bra....
Detta behövs; ugnen sätts på 225 grader
- 175 g smör smältes på svag värme
- 2 1/2dl vetemjöl, 1/21dl havregryn, 1 1/2 dl socker, en nypa salt, 1 1/2 tsk bakpulver blandas ihop i en bunke
- häll det smälta smöret över mjölblandningen och blanda till en deg
- fördela degen i en pajform ca 25 cm i diameter och låt degen gå upp lite runt kanterna
- lägg på rabarber i bitar, bär eller skuren frukt (om rabarber används så koka den gärna lite innan den läggs på)
- droppa över lite citronsaft så blir det inte "sötsliskigt", (Max duttade också på lite kanel)
- grädda i mitten av ugnen i ca 25 minuter
"Det här går bra och mormor visst blir det fint."
"Jag vill gärna smaka".....Och det vill vi andra också.
Bilder och text
"Idag kommer mamma Liv och jag vanligt tåg från Uppsala till Stockholm. Vi åker tunnelbanetåg till affären för jag ska köpa skor.
Mormor väntar i skoaffären. Mamma hittar fina skor till mig. Jag åker tunnelbanetåg med mormor hem till Skanstull. Mamma åker vanligt tåg till Uppsala.
Jag går från Skanstull hem till mormor och i parken springer jag i vattenpölar.
Vi tittar på fina blommor.
Max leker med tåget och äter Bosses potatismos och pannbiffar.
I morgon hämtar pappa Max på Centralen och vi åker vanligt tåg till Uppsala."
(Jag har ställt frågor till bilderna och Max har berättat vad jag skall skriva.)
Vintern rasat....
Första maj! Nu är Valborg överstökad och till och med det ostadiga valborgsvädret infann sig. Men i morse lyste solen här i stan från en molnfri himmel. Visserligen har termometern inte visat så många plusgrader, men det är i all fall sol.
Och nu tror jag i alla fall att våren är här på riktigt.
En tanke hos mig var att om vi bestämmer oss för att äta middag vid 18 tiden så kanske, kanske, det skulle kunna gå att sitta på balkongen och äta. Inser att man nog får pälsa på sig rejält...
Max var lika sprudlande som en yster vårbäck i morse då han vaknade strax före klockan 8 och efter att vi både lekt med tåg, ätit frukost och varit ute på balkongen för att se vad som händer på båt, buss, tvärbane och tunnelbanefronten, så bestämde vi träff med Helenfamiljen uppe i Blecktornsparken.
Det är toppen att ha en stor park med rejäla gräsytor, många lekredskap, öppen förskola (stängd idag) och diverse mindre husdjur bara ett par hundra meter från där vi bor. Och är man i Blecktornsparken märks det inte att storstaden finns alldeles inpå knutarna. (Bra möjligheter att förtära medhavd fika vid vid stora bord finns också.)
Kaninerna, getterna, lammen och grisen får gärna klappas och de verkar gilla det.
Plötsligt får vi syn på en zeppelinare, eller vad det nu kan vara för något...
Jag trodde inte sådana fanns nu för tiden...
En glasspaus blev det i lilla Blecktornsparken innan Max och jag, på hans önskan, tog tunnelbanan till Gamla Stan och däriftån promenerade vi till Centralen. I Gamla Stan finns det alltid spännande saker att titta på och utforska.
Innan vi klev på Uppsalatåget hann vi njuta en stund av en dansk stråkorkester som spelade riktigt vackert. Och den fina akustiken inne i stora hallen gjorde upplevelsen än bättre.
Jag vet att gårdagens tåg mot Uppsala var proppade med ungdomar som skulle till Uppsala för att "fira Valborg" men idag på eftermiddagen var det glest mellan passagerarna. Skönt!
Max och jag kopplade av och det är väldigt roligt att öra hur han kommenterar allt som händer längs spåren. Alla stopp har han klart för sig och vet att första stoppet är i Märsta.Nästa blir Knivsta och där kan man börja klä på sig och är då lagom klar innan tåget når Uppsala. Vissa tåg stannar också på Arlanda, men vi åker oftast den gamla regionaltåget och sitter på Max begäran i en svart vagn. (Dessa är bekvämare än de blå vagnarna och en barnvagn/sittvagn får lätt plats.)
Max har egen biljett och tycker det är roligt när konduktören vill titta på den.
Och visst är det en jättego liten kille i jeansskjorta, jeans
och amerikainspirerade converse som är ute och åker tåg?
Valborg så här långt.....
Känns som om dagen är lång.....Valborgsväder är det också. Rätt som det är regnar och blåser det, i nästa stund tittar solen fram ett tag för att efter ett tag låta hagelskurar få bvara med och fira in våren.
På förmiddagen mötte jag Max vid Uppsalatåget och vi promenerade sedan tillsammans med mängder av turister i stan Drottninggatan fram mot Slottet.
Musik hördes från Borggården och vi tittade in och lyssnade en stund till Arméns Musikkår som spelade. Dagen till ära, Kungens födelsedag, var det extra mycket folk samlade och det var svårt för oss att se något av musikkåren, men att lyssna gick alldeles utmärkt.
Jag fick även en snabb skymt av Kungen då han kom ut från västra valvet......
Max och jag rörde oss vidare längs Skeppsbron och mot Slussen. Och eftersom "det är lite lördag idag" (enligt Max) så blev det ett besök på Mc Donald´s, bara för att...
Mycket folk på Borggården idag som lyssnade på Arméns Musikkår
och förstås ville ha en skymt av kungen och kungafamiljen.
Max myser på Mc Donald´s.
När Max ätit klart och vi är på väg ut ut så ringer min mobil och det är från SVT där någon har hört talas om att jag i mars blivit bestulen på min ryggsäck och blivit av med pengar på mitt Visakort. De vill gärna tala mer med mig om händelsen och föreslår ett besök hemma hos oss.
Jag tycker det är bra att händelsen blir belyst särskilt eftersom det numer är så vanligt med att betala med kort i alla sammanhang och att man som enskild person trots allt är ganska oskyddad när det kommer till stöld och bedrägerier.
Och nu har jag haft Rapportteamet här och det skall bli spännande att se hur inslaget blir. (Kommer att sändas i nästa vecka.)
Max var väldigt intresserad både av kameror och mikrofoner, men han och Bosse fördrev tiden de var här i ett annat rum.
I övrigt har Max och jag lekt med briotåget och suttit på balkongen och tittat på allt som händer utanför. Bara känslan av att ha Max här är så mysig.
Det är en stor kille numer...
Kärt möte!
Jag har nu varit hemma i lite drygt en vecka och först idag blev det av att träffa " den lille mannen i mitt liv", Max.
Som jag har saknat honom! Och vad stor han blivit på dessa fem veckor!
På Uppsala station kom han springandes emot mig så fort hans små ben förmådde och slängde sig om min hals. Pussarna och kramarna ville inte ta slut. Det var så härligt att ses igen!
Efter att vi fått i oss lite lunch inköptes bröd. För nästa punkt på dagordningen var att gå till Svandammen och mata fåglarna.
För min del så tycker jag att fåglarna som finns där inte alls behöver någon extra tilldelning av bröd eller annan föda. De verkar vara tillräckligt välväxta ändå.
Och den svan som Max brukat mata har av ålderstecken nu lämnat Svandammen för alltid. Pigga måsar, kråkor och en del änder fick i alla fall sin beskärda del av Max.
Eftre Svandammen blev det en tur till parken och lekparken alldeles vid Fyrisån. Vi lekte sjörövare ett tag och sedan fick jag också prova på rollen att vara bläckfisk. En för mig helt ny roll som jag försökte spela med inlevelse.
Tror jag lyckades...
Några timmar går fort och särskilt när man har roligt.
Max och Liv följde mig till tåget och vinkade, men vi ses snart igen.
En härlig fredag! Verkligen!
Mys med Max
Max kom i torsdags kväll och idag vid lunchtid lämnade jag honom. Nya äventyr med mamma och moster Helen väntade, besök hos gammelfarmor, 92 år i Norrköping.
Att ha Max på besök är en ynnest. Så go, glad, trygg och nöjd! Vad vi än gör så strålar han och gör vi inget särskilt utan är hemma så strålar han då också. Att leka med briotåget, bygga med lego och genom fönstren i lägenheten titta på och följa med allt som händer utanför, är helt tillräckligt.
Att laga mat är också roligt och en av favoriträtterna är hemgjorda köttbullar och "Bosses" potatismos och Max är gärna med vid alla moment.
Att sedan ta hand om disken är ett sant nöje för Max och han gör det ordentligt.
Visserligen blir både han och golvet blött. Men vad gör det?
Att avsluta kvällen i soffan med en saga innan det är dags att sova, ja det är en riktig höjdpunkt för oss båda.
Och både Bosse och jag är så glada och tacksamma för att Max finns och berikar vårt liv.
Lyckligt lottad
Det är mulet, snöar och det är moddigt. Men just idag gör det inget alls. Det är en alldeles perfekt och mysig tisdag ändå.
Jag är lyckligt lottad. Och det på många sätt. Tänker på det då och då och kanske skulle jag göra det oftare.
Dagens händelser;
Hämtat Max på Centralen, åkt tunnelbana, på hans begäran, till Skanstull. Kämpat fram i snön på oskottade trottoarer med hans barnvagn. Och tur att det är en rejäl vagn med stora hjul! Viss styrketräning för armarna blir det ändå.
Ett snabbt besök hemma med lite inhandlade varor och raskt i väg till
Spårvagnsmuseet/Leksaksmuseet, för vilken gång i ordningen vet jag inte.
Max gillar tåg i allmänhet och att kunna gå in i gamla bussar, spårvagnar och tunnelbanetåg och leka där är alltid roligt.
Det finns också olika interaktiva utställningar om det gamla Stockholm och just nu pågår bl.a. en utställning om det "gamla" Södermalm.
Spårvagnsmuseet delar lokaler med leksaksmuseet är ett bra museum för både små och stora men en blygsam entrékostnad, barn under sju år är gratis, för pensionärer/ungdomar är priset 20 kr och för övriga 40 kr.
Kafeteria finns, men man är också välkommen att där äta medhavd matsäck.
Adress; Tegelviksgatan 22, i närheten av Danvikstull.
Gamla Stockholmsbussar
och en gammal tunnelbane och pendeltågsvagn.
Kul med gamla skyltar.
"Mormor det här är roligt!"
"Tunnelbanetåget, i miniformat, som kör mellan Slussen och Hagsätra är också kul."
(Och det är en lokförare med som kör.)
Minitunnelbanan.
"Vilken fin modelljärnväg! "
Tre timmar på båda museerna, inklusive fikapaus och max hade kunnat stanna kvar betydligt längre. Men med löfte om att snart komma tillbaka så kunde vi bege oss hemåt.
Ny pulspromenad i snömodden och ett besök på ett kondis för att köpa semlor. Det är ju den stora semmeldagen idag.
Till middag blir det Bosses köttbullar och hans potatismos special. Extra beställt av Max och väldigt gott tycker jag också.
Och Max får vi rå om tills i morgon. En sann glädje! Så visst är jag lyckligt lottad. Jag är ju Max mormor.
Världens goaste och finaste Max!
En dag att fira! Max fyller år!
Idag fyller världens goaste och finaste Max tre år.
Max!
Tänk, tre år har gått sen du kom till världen. Tre fantastiska år, men jag missade din ankomst, det gjorde jag.
Jag befann mig i Peking när du bestämde dig för att se dagens ljus och det skulle dröja tre långa månader innan vi möttes. Men jag fick ju se dig på kort. Du var så liten, så liten men så jättefin.
Oj, vad jag längtade efter att få hållla dig. Men det skulle dröja några månader och tänk din första resa till Peking gjorde du som en tre månaders liten baby. Vilken lycka att få hålla dig för första gången!
Tiden har gått fort och idag fyller du tre år.
Fyra resor till Peking har du hunnit med och två gånger har du varit på den Kinesiska Muren.
Och jag minns med sådan glädje nu i november 2012, när du står på Muren en strålande vacker höstdag och säger; "Det är härligt att vara i Kina".
Tack älskade Max för att du finns och att jag har lyckan att vara din mormor. Idag skall vi fira dig!
"Den 12/2-2012, föddes jag på Akademiska " Mysigt att vara hos moster Helen."
sjukhuset i Uppsala. Och liten var jag... " ("Mössan" håller mig varm)
"I Peking kom Sofia, vår vän och kinesiska lärare . "Mamma, pappa och jag på Champagenbrun på besök. Lika bra att ta tag i språkträningen på en gång." Hotell St. Regis i Peking. Min debut där
som tre månaders baby."
"Redan som mycket liten, april 2010, ville jag följa med mormor till Kinesiska muren.
Vilken utsikt! "
"Jag gillar att åka tåg och det gör jag ofta. "Snön vet jag inte om jag gillar, men ibland är det kul."
"Fantastiskt"
Särskilt mellan Uppsala och Stockholm".
"Det är härligt att var i Kina!"
Radarparet M&M
Gårdegen passerade nästan som en revy. Känslan av att vara med i korta och roliga "nummer" pågick hela dagen med snabba byten mellan scenerna/numren och allt i ett rasande tempo. Tur att det inte behövdes några direkta klädbyten.
Och det var Max och "Mormor" som var radarparet.
Vid halv nio på morgonen "knödde" jag in mig i en redan fullsatt tunnelbanevagn för att åka till Centralen och vidare mot Uppsala för att hämta Max.
I min enfald trodde jag att folk var på sina jobb vid åttatiden, men uppenbarligen "flexar" många så nu pågår rusningstrafiken till efter nio. Tänk, annat var det förr....(fniss)
Max och jag tog vändande tåg tillbaka till Stockholm och strosade sedan mot Gamla Stan. Där finns alltid något kul att upptäcka.
"Att åka tåg är alltid spännande och det finns mycket att titta på."
"Gåstorget och löven är roliga och att se "Mors lilla Olle" med sina blåbär möta en björn i ett skyltfönster är spännande. Och se på när dom gör sushi på "Samba Sushi" i Götgatsbacken är jättekul."
"Det var mycket som hände på vägen hem till mormor och jag passade på att ta en tupplur i vagnen".
LIka bra att ladda inför eftermiddagens besök på Spårvägsmuseet som ligger på Tegelviksgatan, bar en kort promenad från mormor. Till lunch ville jag som vanligt gärna ha köttbullar och Bosses goda potatismos. Men eftersom Bosse inte var hemma så gjorde mormor ett bra försök. Och lingon skall det vara till"
Spårvägsmuseet nästa! Det var Max andra besök här och jag tror att det kommer att bli många fler.
Museet är stort så det är gott om plats för lek. Här visas både gamla och nya bussar, spårvagnar och tunnelbanetåg. De flesta är gjorda så att barnen kan leka i dem och i små simulatorer prova att köra fordonen.
Det finns olika utställningar med jättefina bilder som visar hur man transporetade sig runt i Stockholm redan på 1600 talet och då var "roddarmadamerna" vanliga. Alltså kvinnor som rodde små ekor mellan stadens olika malmar.
Max ägnade också lång tid åt att leka med de fina små trätågen som fanns tillgängliga och jag fick ibland vara med i leken.
Innan hemgång så lockade det att få "köra" ett tunnelbanetåg och mycket mer fanns att göra. det får bli nästa gång....Och med löfte om att moster Helen, Curre (hundvalpen som nu är stor) och Rita skulle finnas hemma så tyckte Max att vi lämna museet för denna gång.
Hemma blev det fortsatt lek med tåg och vi hjälptes alla att äta upp sushin.
Den hade en strykande åtgång.....
Tiden går fort när man har roligt och fram på kvällskvisten lämnade jag Max till sin pappa på Centralen för hemresa till Uppsala. Och visst kändes det tomt....Men vi ses snart igen!
Finaste och goaste Max!
Rundtur
Att vakna vid niotiden av att en glad Max klappar på mig och föreslår uppstigning och fukost är en härlig start på dagen.
Jag hinner läsa tidningen, åtminstone överskådligt och Max leker med sina tåg innan vi börjar dagens reserutt. Max bygger sin tågbana, leker, bommar skall upp och ner och tågens lastvagnar skall fyllas.....
Plötsligt kommer han ihåg gårdagens köttbullstillverkning tillsammans med Bosse och vill gärna ha ett par köttbullar som last. Varför inte? Och han lastar strax in dem i munnen.
Idag har vi mycket på programmet och det mesta handlar om att förflyttningar. Max är väldigt intresserad av alla tänkbara transportmedel och idag åkte vi färjan över till Hammarby Sjöstad, tog tvärbanan till Alvik, tunnelbanetåg från Alvik till Centralen, hann med en lunch på Mc Donald´s innan vi fram på eftermiddagen promenerade till Centralen för att ta "vanligt tåg" till Uppsal. (Vid det laget kände åtminstone jag mig ganska så färdigrest. Men jag skulle ju tillbaka till Stockholm från Uppsala med tåg och sedan tunnelbana. I rusningstrafik. Och då är det inte kul att resa! Men alltid händelserikt!)
Att resa runt i stan med Max, på icke rusningstid, är jätteroligt; konduktörer är trevliga, det är gott om sittplatser, ingen stressar och resenärer är glada, hjälpsamma och trevliga.
Nästa tur Max och jag planerar är en båtresa på 2h under Stockholms broar och då får man slussa på två ställen. Och hinner vi inte innan isen lägger sig så får den turen bli av till våren....
Max var snart färdigklädd i sina fina stövlar (present på tvåårsdagen av goda vänner)
men glömde i hastigheten sina jeans. Och efter viss övertalning så bytte han till sina lättare skor. Inget regn idag!
Färjan till Sjöstaden och tvärbanan mot Alvik.
" Ibland är det skönt att vila benen lite i vagnen."
Alfons Åberg, Max och Stockholms Stadsmuseum
I morse kunde man för min del tala om att "morgonstund har guld i mun" för strax efter klockan nio satt jag på tåget till Uppsala för att hämta en god och glad Max. Vi tog nästa tåg tillbaka och redan före klockan elva var vi tillbaka på Stockholm Central.
Att åka tåg med Max är enbart ett nöje, inte alls bara för mig, utan även för övriga passagerare i vagnen.De brukar få sig en del goa skratt. Och jag också....
Max pratar med alla och är väldigt social. Dessutom kommenterar ha allt, precis allt vi passerar på vägen/rälsen. En kort stund åkte boken fram.....
"Och ibland tittar jag i min bok som handlar om brandbilar. Spännande!"
"När vi kom till Stockholm regnade det, så det kändes inte så kul att gå till någon lekpark. Mormor kom på att vi kunde ta bussen till Slussen och sedan gå till Stockholms Stadsmuseum och leka. Vilken bra idé!"
På Stockholms Stadsmuseum finns utöver barnavdelningarna allt om det gamla Stockholm.
Detta får jag ta mig en titt på nästa gång.
" Vi började med att titta på en Alfons Åberg utställning där man fick leka med Alfonsdockor, gå på kalas och köra buss. Det var jätteroligt och jag hittade flera barn att leka med. I år fyller Alfons 40 år och det är därför man har utställningen. Den första Alfonsboken, God Natt Alfons Åberg gavs ut 1972 och böckerna är skrivna av Gunilla Bergström. Det finns massor av Alfonsböcker som skrivits under åren och många är översatta till mer än 30 olika språk. Jag blev nästan trött av allt lekande och det blev bra med en fikarast i cafeterian."
"Jag passar på att ringa till mamma för att berätta hur roligt det är här."
"Just nu finns det också något som heter det somaliska torget och där få man leka med olika afrikanska, stora, gosedjur och det finns också ett hus med två våningar där barn får leka. Och där kunde man laga mat på en leksaks-öppen-spis, koka kaffe eller hitta på själv vad man ville göra. Jag tyckte också jättemycket om att gå upp och ner i trapporna till övervåningen. Det var spännande och extra roligt var det att gömma sig bakom draperier så att mormor fick leta efter mig.
Vi var inte precis ensamma här utan det var många föräldrar eller mor och farföräldrar som kommit hit idag med sina barnbarn för att leka. Och jag gillar andra barn."
Och vilken glädje för mig, mormor och Bosse, att få ha Max hos oss i ett par dagar.
Världens goaste och finaste Max, tycker vi förstås.
