Jonas Gardell tillsammans i 30 år. Humor, satir, allvar, energi
Sen lördag eftermiddag i Stockholm. Jag är bjuden till Rival i Stockholm av yngsta dottern (en kvart yngre än sin syster) för att se föreställningen Jonas Gardell 30 år tillsammans.
Inför en helt utsåld teatersalong trollbinds publiken i drygt nittio minuter. Jonas Gardell är ensam på scenen men tillsammans med publiken. En publik som hela tiden är närvarande i och med det som sker på scenen.
Det är 30 år sedan Jonas Gardell gav ut sin första bok, Odjurets tid, satte upp sin första scenshow på Moderna muséets biosalong tillsammans med Rikard Wolff och även träffade sin livskamrat Mark.
Rival vid Mariatorget är hotell-biograf-teater- restaurang-bar och café.
Föreställningen börjar med att "kulturtanten" gör entré. För i de flesta kommuner, små eller stora, finns ofta en kulturtant som ska sörja för att fet finns kultur. Och det kan gärna vara en kul tur på vägen dit.
Humor, satir, allvar, engagemang, ironi och stor energi blandades.
Allt material är nyskrivet och publiken tas med på en resa som började 30 år tillbaka i tiden och fortfarande pågår.
Och det var inte bättre förr om nu någon trodde det...
Skratten var många och långa och blandades med allvar och jag var helt fascinerad över hur Jonas Gardell hela tiden kom tillbaka till den orange tråden, för en del stickspår blev det.
Nu har jag också lärt mig följande, som skulle vara ett kraftigt avståndstagande i en viss fråga; "Det är inte okay för svenskar att resa till andra länder för att begå brott". Men kanske går det bra att begå dem hemma. Någonstans på vägen förlorades kraften i det uttalandet och förhoppningsvis återkommer den.
(Jonas Gardell var annars inne på att höra av sig till Magdalena Ribbing för att fråga hur vett och etikett just i den här frågan bör lösas.)
En föreställning väl värd att ses och jag kommer att minnas den.
Vet att föreställningen kommer att spelas på olika platser i Sverige så håll utkik.
Från Mariatorget gick vi ganska planlöst mot Slussen för att fortsätta kvällen och när vi passerade tapasbaren
El Vasco vid Slussen kändes den som ett bra val. Vi gick nerför den smala trappan och där i en källare från 1644, med ingång från gatan, hitttade vi en verkligt trevlig restaurang. (Tursamt nog fick vi ett bord, men här som på andra populära restauranger i Stockholm kan det vara bra att boka bord i förväg. )
Utbudet av olika tapasrätter var stort och jag kände igen de flesta från Spanien. Ville man hellre äta mer "riktig mat" fanns det också på menyn.
Vi bestämde oss för olika tapas bla. räkor, champinjoner, patatas bravas, (saltkokt potatis i stark sås) tortilla, manchegosallad och "qroquetas" (friterade bollar med ost och kycklingfyllning och allt vi beställde var gott och rikligt. Hit återkommer vi gärna för tapasutbudet i Stockholm kan både vara bättre och sämre. Här var det klart bättre.
Mysigt, trevligt och väldigt gott!
Tack för en fantastisk eftermiddag och kväll.
Från början...
Som nybliven gymnastikdirektör, 1970 och 21 år gammal, hade jag fått jobb i Upplands Väsby, en bit utanför Stockholm.
Här ute, så långt norr om Stockholm, (25 km) hade jag inte varit innan, bodde i Huvudsta , Solna och Upplands Väsby var rena landet då.
Någon intervju var det inte tal om.Jag hade skickat in mina papper till olika tjänster och väsby var den kommun som snabbast svarade.
För egen del var jag på kurs och semester i Europa med väninnnan Eva. (Kurskamrat från GIH och min äldsta vän idag) så det var min mamma som skötte kontakterna med det tänkta jobbet. Onekligen gjorde hon det bra för jobbet var mitt.
Resan med pendeltåget ut till Väsby från Centralen tyckte jag tog en evig tid och jag funderade på hur långt jag skulle åka. Husen försvann längs spåren och åkrarna bredde ut sig från Sollentuna.
Men efterr drygt en halvtimmes resa klev jag av tåget och nog kändes det som landet jämfört med Solna.
En kort promenad senare var jag vi skolan och letade upp studierektorn, som det då hette.
Jag fick schema, mängder av info och nycklar och jag hade ett jobb.
Nu startade jakten på bostad och eftersom det då var viss lärarbrist fick jag förtur till en lägenhet. Önskade jag två eller tre rum? Jag hade ingen aning för jag visst knappast inte ens vad jag skulle tjäna och om jag hade råd med en lägenhet på 70m2 och 550 kr i månaden. Men jag slog till.
Direkt flytt blev det, hemifrån och till en egen lägenhet. Roligt var det men det här med mat hade jag inte ägnat något större intresse i mitt liv som boendes hemma.
Hjälpt till förstås, men det var mamma som lagade maten.
Ett par kokböcker inhandlades och jag började laga mat från dem när jag bjöd hem vänner och jag hade dessutom mer matkunniga kollegor på skolan som gärna kom med goda råd.
Lagade helst de menyer böckerna hade och följde recepten till punkt och pricka.
Köttfärsbiffar med champinjonsås , potatismos och sallad var en av de första rätterna jag lagade
i mitt första hushåll. Rätten lagas fortfarande då och då men
numer är det maken som står för moset.
Vardagar blev det mest soppa eller smörgås till kvällen. Jag hade ju ätit lunch i skolan. Men jag var inte sen med att buda hem vänner och knytis var alltid populärt.
Många spontana och improviserade fester blev det med härliga kollegor.
Och intresset för matlagning då. Jo, tack det består. Men storleken på festerna har minskat och nu sitter man liksom inte längre på kuddar på golvet, dricker rödvin och lyssnar till "Hoola Bandola". (Jodå, vinet finns ju kvar)
Det är nya tider, me en del av det gamla har lämnats i minnenas bibliotek ch kan tas fram och dammas av.
Under åren vi bodde i Peking väcktes mitt intresse för kinesisk mat, både att äta och kunna laga.
Tursamt nog så flyttade Sofia, min kinesiska lärare och vän från Peking till Stockholm och lite matlagningskurser under hennes vingar har uppskattats av både mig och döttrarna. Här gäller inga direkta recept.
Här visar Sofia min dotter Liv hur man gör dumplings.
Tunn, nästan genomskinligt deg ska de vara runt fyllningen.
Fint strimlade grönsaker, svamp och kött.
Pinnar används till att röra med i wokpannan.
Gott!
Gesällprovet hemma, utan assistans, inför en kinesisk middag med "Pekingvänner".
Det gick bra och blev gott!
Lax har kommit in i livet långt senare och jag jobbar på att utveckla laxkokkonsten. I övrigt är jag väldigt förtjust i skaldjur av alla de slag och där särskilt färsk hummer, havskräftor, räkor och krabba är favoriter. Men även musslor av skilda slag gillas. Kräftor äter jag men kan inte påstå att de direkt är så "matiga."
Till vänster marinerad salmalax med sesamfrön och lime.
Experimenterade lite och resultatet blev klart godkänt.
Till höger ugnsbakad lax med färsk potatis, aioli och en örtagårdssås.
Hemma hos oss i somras med Spanien och Sverigevännerna Fia och Lasse.
Jodå, det är den ugnsbakade laxen som finns på tallrikarna.
Att fortsätta resa genom och med hjälp av mat gör jag gärna.
Mat förenar och ofta uppstår också möten av olika slag genom och i olika matsituationer.
Möten man verkligen kan minnas och bära med sig.
Tapas på rad
I Torrevieja är det ofta mycket roligt som händer både på kultur, mat och nöjessidan och idag började
"La Cazuelica y el Vino", ett matevenemang där 21 olika restauranger i Torreviejaområdet deltar. Dessa restauranger erbjuder olika varma gryträtter i tapasstorlek till ett pris av två euro och ett glas passande vin serveras till för en euro och femtio cent. (Annan dryck finns givetvis att tillgå)
Bosse och jag hade bestämt träff med Anna Carin och Krister och vi styrde stegen till Bar Taperia Los Zamoras.(På andra sidan gatan från tivolit, Avda. de la Liberdad,5)
Och det visade sig att det fanns sex olika grytor att välja bland; olika sorters kött, bläckfisk, korv, fisk och en vegetarisk variant.
Foldern visar vilka restauranger som deltar och vilka "grytor" som serveras.
Jag valde en vegetarisk gryta med svamp och kikärter som var ok, men smaklös.
Under dagen har vi upptäckt att det finns betydligt fler grytor att välja bland
än de som finns angivna, vilket var en överraskning.
När vi satt här på tapasrestaurangen kom våra i Stockholm "nästgårds boende" vänner PO och Birgitta förbi
(de har också lägenhet här) och vi var nu en minigrupp på sex personer som vandrade vidare.
Nu var målet det säkra kortet restaurang Tasca Nueva Bahia.
Även här fanns det ett antal olka "grytor" att välja på, men jag valde en kall tapasvariant i stället och då var priset lite mindre, 1.30 euro.
Tasca Nueva Bahia har mycket bra och prisvärda lunchmenyer för 10 euro och då ingår dryck, bröd och sallad.
Mysigt runt bardisken.
"Grytorna" med fisk, bläckfisk av olika slag, korvar, nöt och fläskkött.
Min kalla tapa, till höger, bestod av räkor, crabstick, tonfisk. Riktigt god!
Anna Carin, Birgitta, PO, Krister och Bosse.
Här på Tasca Nueva Bahia provades alla "grytorna" av oss och alla var nöjda.
Dessa tapas tillhörde inte "grytorna" men såg väldigt goda ut.
Får provas en annan dag.
En restaurang till skulle vi nog orka med och det fick bli Restaurante Rincon de Capis
och här föll vi alla för hummer med ägg och potatis. Tror nog det mest var hummern som lockade.
Men hummersmaken var inte direkt framträdande, men vi enades om att det ändå var helt ok. Och hummerns skal var ju med ordentligt och gav bra färg.
Många restauranger finns kvar att prova och en del till ska vi nog hinna med innan söndag kväll då detta evenemang tar slut. Tack alla för en trevlig dag!
Stekt ägg med hummer och i botten finns potatis.
Rättens namn är "huevos rotos con bogavante", stekt ägg med hummer.
För mig var dett en helt ny variant av att äta hummer...
Alltså delar av den.
Matresa på hemmaplan
Tack för alla uppmuntrande kommentarer i gårdagens inlägg! Jag var på uppdrag och jag skulle ägna mig åt mågot jag inte gjort tidigare. I princip inte gjort...Man får tänja lite på gränserna ibland.
Snöänglar gjorde jag som barn och då utomhus så det blev en speciell uplevelse att trycka sig ner i snön på balkongen och vifta med armarna. Men det gick!
Att däremot fotografera vinterfåglar var helt nytt för mig. Jag tittar ju ofta in hos bloggvännen Ghugge och njuter av att se hennes vackra foton och där motiven ofta djur, fåglar eller natur och ofta en blandning av dessa. Nåväl jag lyckades med den uppgift jag hade och tursamt nog fick jag med några poserande fåglar.
Det blev mycket nytt på en och samma dag.
Och gårdagen fortsatte i det "trevligas tecken" och så även idag.
Om man nu inte befinner sig på resande fot men ändå vill göra en visit i annat land fast hemmaplan pasar det perfekt med en matresa.
Så igår kväll efter "mission completed" och andra bestyr reste jag och min äldsta väninna, Eva, till Italien via Mariatorget på Södermalm och målet var restaurang Pane Vino på Brännkyrkagatan 93, i närheten av Zinkensdamm.
(Vi tycker det är trevligt med olika matresor och har hunnit med flera även i verkligheten. Vi startade vår tur 1970 med en bilresa genom Europa och resorna har fortsatt och på olika sätt. Men redan 1968 när vi både pluggad epå Gymnastik och Idrottshögskolan i Stockholm blev det en del "matresor" men då i Stockholm. )
Vacker dukning, jättetrevlig och serviceinriktad personal gör förutom maten och trevligt sällskap förstås
mycket för att ett restaurangbesök ska bli lyckat.
Det fanns mycket gott att välja på från menyn och efter att ha funderat länge fatnade vi för
varsin pastarätt och restaurangens "specialitet" i pastaväg; färsk fettucine men kalvfilé,
ricottaost, spenat, nyriven parmesan och tryffel. (Man kan få rätten utan tryffel, men ingen av oss hade tidigare provat detta så vi slog till. Tryffeln revs över våra portioner vid bordet)
Det blev en jättetrevlig kväll och den här restaurangen är absolut värd ett återbesök. Att boka bord kan vara en god idé, för även en vanlig tisdagkväll i Stockholm är det många som gärrna kommer hit.
Även idag blev det en matresa till lunchen och den gick till en thailändsk restaurang vid Medborgarplatsen i Stockholm, restaurang Ordidée
där jag bestänt träff med Inger, en väninna som också länge funnits med i mitt liv.
Jag tycker ju mycket om asiatisk mat och thailändska mat var det ett bra tag sedan jag åt.
Här serveras luncher varje dag och till ett pris runt 100 kr och med fler rätter att välja på.
Trevlig och lugn miljö och kommer man strax före klockan 13 är den största lunchrusningen över.
Hit kommer jag också gärna tillbaka.
Inger beställde friterad kyckling , men den var väl mycket friterad...
Mina räkor var däremot perfekta och smakade precis som jag minns dem
när jag åt denna rätt i Thailand för tre år sedan. Jättegott!
På hemvägen blev det en sväng längs Årstaviken. Kanske fanns det fåglar som väntade på mig....
Vackert idag också. Men inte så många fåglar...
Lite sent kanske.
Vacker sen eftermiddag.
Teaterpremiär med mat
Jag har varit på Teaterpremiär. En lite annorlunda sådan, men dock premiär. För mig alltså.
Eftersom jag bor i närheten så blir det så att jag några gånger i veckan besöker Ringens köpcenter vid Skanstull för inköp av de dagliga varorna och de flesta övriga butiker undviker jag.
Ringen är ju inte ens i vanliga fall ett charmigt centrum och mindre charmfullt har det varit under den långa ombyggnaden för att ge plats för matscenen Teatern, men nu är det hela klart.
Teatern är en sorts svensk "foodcourt", matkiosker, där mat från olika delar av världen inkl. Sverige finns representerade. Själva byggnaden är en konstruktion av plåt, trä och glas och är placerad i mitten av Ringen och med öppning ut mot köpcentrat.
Maten beställs vid diskar och kan antingen tas med eller ätas på plats i själva teatern där det finns sitt platser för ca 250 gäster.
Teatern har lockat till sig några av, som det skrivs/sägs, Sveriges bästa krögare och en "nobelkonditor" för att handlingen skall föras framåt.
Kockarna/konditorn som just nu finns på Teatern i Ringen.
Bara att slå sig ner där det finns plats.
Själva restauranglokalen ser ut som en teater med scenen längst ner
och sittplatser som klättrar uppåt.
Jag gick ett par varv runt för att spana in utbudet innan jag bestämde mig. Och det var spännande bara det.
Onekligen lockande! Och med lite smak av Operakällaren....
Asiatiskt, med tydliga inslag från Vietnam hos Nook Market och kocken Claes Grännsjö
eller kanske amerikanska influenser på "Mamma" där kocken Marco Baudone är ansvarig och där både "roasts" och ceasarsallad bl.a. finns.
Lite franskt , kanske...Kockar från den kända franska stockholmskrogen Chez Betty i Vasastan.
Den längsta kön, nåja, fem personer väntade här på sina nudlar. Här huserar kockarna Adam Dahlberg &
Albin Wessman. Raamen är en sorts soppa med bl.a nudlar, grönsaker och oftast kyckling och serveras överallt i Asien. Och bordskicket vid ätandet av denna rätt är milt sagt flexibelt.
Jag hade inte riktigt bestämt mig utan passerade också den svenska "korvmojen", den veganska kiosken, The Plant" och snackbaren för säkerhets skull. Och efter att ha gått ett varv blev det en beställning för "take away" på asiatiska "Nook Market". (Jättegott!!!! Helt i min smak)
Och innan föreställningen var slut blev det stopp hos konditorn Daneil Roos och där var det också kö. Fullt förståligt. En nobelbakelse från årets nobelfest inhandlades och avnjöts hemma under gårgadskvällen.
Fantastiskt god! Oj, oj, oj....
