Fredag, sen eftermiddag och jag har vilat mig i form under dagen. Jag har mindre ont och svullnaden har lagt sig. Lite korsord, en bok, skidåkning på tv och funderant på framtiden; vad vill jag göra när jag blir stor, hur vill och önskar jag att min framtid skall bli. För jag tänker framåt...

Vad vill jag göra, vad vill jag hinna med nu när jag fortfarande orkar och kan. Vad är viktigt? Ja, döttrarna, barnbarnen, Bosse och mina vänner är väldigt viktiga i mitt liv och att fortfarande orka och kunna resa.

Bläddrade tillbaka i bloggen och hamnade idag i Malaysia. Troligen kommer jag inte att resa tillbaka just till Langkawi men det finns flera andra platser där jag ännu inte varit och jag tänker mig främst nu några resor inom Europa. Skottland och Berlin kigger nära till hands och Wales har fångat mig. Dessutom gärna en tur till Sydafrika...Och Spanien finns ju alltid där som en oas, där jag verkligen kopplar av. Precis som om jag inte gör det hemma och det gör jag. Men ombyte förnöjer....Kanske lite extra när det är småkallt här hemma och mörkret redan lagt sig.

Nu tar jag er med till Malaysia och Langkawi och vår resa dit i februari 2008. (Vi var där över det kinesiska nyåret)

 

Kom åter till Beijing tidigt i går morse. Vilken köldchock, -11 grader.  Hade lämnat ett varmt Langkawi 

(Malaysia)sent måndag kväll, iklädd halvlånga byxor och tunn, kortärmad blus. Tur att varmare kläder fanns att tillgå i bagaget. Bara att dra på  ett par jeans och sedan rustad för den tidiga morgonkylan och taxifärden hem till Gongti Beilu. Ingen trafik denna morgon. Verkade som om alla bilburna stadsbor fortfarande var borta från stan på nyårsledighet.


Snabb påklädning, rustad för kylan i den tidiga morgonen.

Denna solsemester på Langkawi var verkligen efterlängtad av både Bosse och mig. Sommaren hemma i Sverige var ju inte den bästa, vad gällde sol och värme precis.

Beijing lämnades en fredag eftermiddag för tolv dagar sedan. Inklämda som sardiner, ja det var mycket trångt i planet, anlände vi efter en flygresa på sex timmar till ett varmt Kuala Lumpur. Vilken fantastisk flygplats! Det är nog den finaste jag besökt. Jag har hunnit med några genom alla år.....Härligt! Hade bokat in oss på ett 5***** hotel inom flygplansområdet.  Kändes bra att börja med lite lyx och skönt att sträcka ut sig några timmar.En liten söt "golfbil" körde oss inomhus på två minuter till hotellet. Toppen! Snabb incheckning, här var det service! Inte fick vi bära väskorna själva heller.....
Några timmars sömn blev det och sedan en kort trip på en timma med flyg till Langkawi.
Vi hade bokat ett litet hus i ett träd mitt på stranden. Förväntansfulla, det var vad vi var det.


Vårt hyrda strandhus.

Detta lilla hus skulle bli "vårt" för 10 dagar, trodde vi... Solstolar med tillhörande parasoll precis utanför; också havet precis nedanför. Så romantiskt!


Utsikt från verandan på huset. Att bo på stranden!!!

En brant trätrappa ledde upp.....och ner förstås-



Rummet i sig var enkelt och rent. Det vi behövde fanns där; plus ac och fläkt.
Tänk att kunna sitta på verandan och se på solnedgången i den tropiska kvällen. Ambitionen (eller kanske avsaknad av sådan) var att göra så lite som möjligt här. Läsa, promenera längs stranden, bada, sola, ligga i skuggan, äta gott och umgås. Tänk att inte behöva bry sig om klockan. Jag såg att Bosse redan i början var lite lätt oroad för mig. Hur skulle detta gå? Här fanns inget just att göra, förutom att just BARA VARA.
Solnedgången kom och vi satt på verandan. Det var så vackert och rofyllt.



Rofyllt var det då inte under natten och den tidiga morgonen. Stranden nedanför vårt lilla hus var inte privat. Den tillhörde liksom alla. Och då menar jag ALLA. Jag försökte sova vid midnatt och försökte i princip fram till klockan 7 på morgonen. Antar att jag av pur utmattning dvalade till vid ett par tillfällen. Men med skrattande, högljutt pratande ungdomar i mängd insåg jag att så lungt skulle det inte bli. Det var nyårsledihet för fler än vi. Även om de flesta invånare i Malaysia är muslimer så festar de gärna med varandra och andra. Stranden nedanför vårt "trädhus" var den givna samlingspunkten för lokala ungdomar såväl som för tillresande. Starkare drycker än coca cola och öl tror jag inte förekom med livat blev det som sagt.....
Vid närmare titt på vårt golv, kunde lätt konstateras att sprickorna mellan bräderna nog var bra för luftcirkulationen men inte för att stänga ute ljudet.


Golvspringorna....

Optimist som jag kan vara ibland, så trodde jag att kvälls och nattaktiviteterna på stranden skulle avta. Men, jag misstog mig.De tilltog ju närmare den kinesiska nyårsafton vi kom.  Pratade med maken och även han var nu efter i princip fyra dagar/nätter av folkliv under oss färdig att ge upp vårt trädhus.
Jag lyckades övertyga hotellägarinnan om att vi behövde lugn och ro och behövde ett annat boende. Tyvärr fanns det inte mycket att erbjuda då allt var uthyrt. Men en ung, förstående, belgisk yngling bytte sitt lilla stenhus mot vårt träd. Och även härifrån, ca 20 meter från stranden såg vi havet och solnedgången.


Hus med betydligt lugnare läge och lika vackra solnedgångar eller.....




Läsa gjorde jag en del. En bok jag varmt vill rekommendera är "Tillsammans är man mindre ensam" av Anna Gavalda. Tack Marit och Gullvi för tipset. Jag njöt verkligen av att läsa den. Marie Ljungstedts deckare är alltid spännande och jag hann med ett par sådana också. Att på stranden lyssna på gamla "Sommarprogram"  på min I pod var också en skön avkoppling.

Bad var det ju också. De som känner mig vet att jag är lite kinkig vad gäller bad och vattentemperaturer. Men här är beviset!!! Det var faktiskt runt 28 grader i vattnet.


Badbevis.

Visst blev det så att jag/vi blev sugna på att vidga vyerna lite. En förmiddagsutflykt med "longtailbåt" skulle passa bra. Att se några andra öar och stränder, grottor, mangroveträsk och örnar blev en utmärkt tur. 


Örnar som matas med kycklingkött från båten.

Om man gör en resa, så har åtminstone jag, en del förväntningar om hur det ska bli. Eller hur jag önskar att det ska vara/bli. För denna resa fanns önskan om sol, bad, fin och lång, promenadvänlig strand, god mat och total avkoppling viktigt. Att bara få vara helt enkelt. Blev det så??? Nja, nästan i alla fall. Bortsett från livet på stranden om nätterna, som hördes genom öronpropparna i vårt "trädhus" och att havet inte var så klart som jag hoppats så måste jag säja att det var en mycket vilsam och avstressande semester. Ambitionen att göra så lite som möjligt höll verkligen och jag njöt av det. Tänk!!
God mat med inslag av kök från Thailand, Indien och Malaysia (liksom det västerländska köket) erbjöds. Urvalet av pinfärska skaldjur var stort. Och för de som gillar fisk så fanns det också mycket att välja bland.

Den som gör en resa har alltid något att berätta. Det har jag just gjort.


Middag på tu man hand.