Resor och resor
Intresset för att resa och upptäcka världen utanför Sverige har nog alltid funnits och att reasa kom att bli en del av mig.
Många resor är gjorda och jag hoppas även framdeles på att hinna med en del till.
Men att resa är mångfacetterat och man gör det på olika sätt.
Att resa för att hinna så mycket som möjligt roar mig inte längre.
Visst är det trevligt med en kortare weekendresa för att både se och uppleva nya saker, men att skynda på för att hinna se så mycket som möjligt känner jag inte längre för.
Jag vill hinna med att uppleva också och numer tar det längre tid.
Förr gick det alldeles utmärkt att både se, uppleva och ta in en ny miljö och en ny plats i ett annat land på kort tid.
Minns när vi första gången reste till Peking 1993 och var där i fem dagar. Det gick alldeles utmärkt.
Är glad att jag senare i livet fick möjligheten att vistats där i fyra år och verkligen kunde ta in och till mig det mesta med alla sinnen.
Kanske har åldern tagit ut sin rätt. Jag är inte ung längre och krafterna har minskat, behöver mer tid på mig.
Vissa resor och upplevelser minns jag bättre än andra och de har också på en del sätt påverkat mig inte bara då jag var på plats utan också vidare i livet och på olika sätt. (Tror dock jag, mer eller mindre, kan minnas alla resor jag gjort under årens lopp)
Våra år i Peking 2007-20010, med fantastiska upplevelser och med resor till Tibet och andra länder i Asien är oförglömliga.
Året jag bodde i New York 1978-1979 och resorna vi då gjorde inom USA som kom att bli många fler under årens lopp, då även tillsammans med döttrarna, gör sig påminda då och då.
Resan till Sri Lanka, när vi fick förmånen att bli föräldrar till våra döttrar, är nog den mest fantastiska resa jag gjort och på många plan.
Jorden-runtresan jag hade snickrat ihop åt oss 2005 med bröllop på Fidji ligger högt och likaså den jobbresa som 1980 förde mig till den thailändska landsbygden. Två helt olika resor men väldigt givande.
Teckningen är gjort på väldigt tunt papper och detaljerna är så fina.
Här planteras ris och de flesta i Kambodja var ju bönder.
1980 hamnade jag på den thailändska landsbygden och bara några kilometer från gränsen till Kambodja.
Kambodja var ett härjat land och som litit otroligt mycket under diktatorn Pol Pot och 1979 invaderades av Vietnam som skulle "befria" landet.
Mitt jobb kom här att som "medföljande" bli lokalanställd och att för UNHCR, FNs flyktingkommissariat, intervjua barn och ungdomar, ofta lemlästade, som kommit över gränsen från Kambodja till Thailand och nu vistades i enorma flyktingläger och bodde i bambuhyddor. Barnen utan föräldrar bodde i särskilda "children center" där det fanns personal dygnet runt.
Målet med dessa intervjuer, där barnen berättade om s bakgrund var att söka spåra deras föräldrar och släktingar som de skilts ifrån under Pol Pottiden i Kambodja.
Till min hjälp hade jag en kambodjansk tolk som översatte från "khmer" (språket i Kambodja) till franska.
I vissa fall lyckades släktingar och föräldrar spåras, men många hade också via FN forslats till andra länder runt om i världen och hamnat i Australien, Frankrike och USA.
De flesta av världens hjälporganisationer var delaktiga i detta enorma arbete.
Vi kom att stanna i fyra månader och det var nog max vad som var hanterbart känslomässigt.
Detta var en resa, väldigt speciell och sedd från många prespektiv och jag bestämde mig redan då att jag ville besöka Kambodja och det bev ett besök där 2011, ett kort besök men jag vill gärna se mer av landet.
Innan vi reste hem, uppdraget för vår del var slut, fick jag många teckningar av de barn jag kommit i kontakt med och alla visade på olika sätt sina minnen och upplevelser från Kambodja.
En del glada och vackra minnen för att minnas det vackra är också ett sätt att överleva och gå vidare.
Ett par bilder, ritade av pojkar i sex till åttaårsåldern är hemska och de har berättat för mig vad de ritat och jag kan säga att tårarna rann nerför mina kinder när jag lyssnade.
Liknande grymma händelser sker idag i världen och visst önskar jag av hela mitt hjärta att det kunde bli ett slut.
Fler bönder.
En hemsk teckning gjord av en liten pojke.
Titta på detaljerna! Någon ber på sina bara knän om nåd, ett annat barn blir dödat med kniv.
Graven finns med och man ser några som försöker fly.
Pojken hade upplevt och sett detta.
Ännu en liten pojke som ritat sina upplevelser och han förklarade allt för mig.
En tolk översatte.
Gravhögen med de dödade finns till höger och sedan de som står i tur för att bli dödade.
Fruktansvärt!
En gladare bild.
Bufflar på ett risfält.
En bild ritad utan linjal och där pojken på 11 år ville visa och förklara för mig
hur ett hus på landsbygden i Kambodja kunde se ut.
HUset är byggt i trä och står på pelare för att det ska ventilera underifrån och
för att det inte ska svämma in vatten när minsunregnen kommer.
Svar:
Jag ser det som resor och resor och med olika innebörd. I Thailand var det inte meningen att jag skulle jobba men som jag skrev till Gerd så började jag banan som "flugviftare", volontär, på " The Swedish Surgery Hospital" ett fältsjukhus där många barn oprererades. Jag viftade bort flugorna så gott jag kunde och blundade. Man klarar mer än man tror och våra gränser är olika men jag är glad för att denna resa gjordes och den har gett mig så mycket och stor distans till det som händer i vardagen.
Och teckningarna visar på barnens verklighet. Tror många barn idag upplever liknande världen över. Krig är grymt och det finns bara förlorare och där barn många gånger är de stora förlorarna.
Ditte
Svar:
Kunde just tänka mig att du tänkte extra på mig där i Töreboda där de 10 första åren av mitt liv varvades med Norge. Tiden här i flyktinglägren, var i två stycken, har präglat mig på flera sätt och jag vaet att när vi var på väg hem och läste de svenska nyheterna tyckte vi att det kändes som en grund ankdamm.
Jag började banan i flyktinglägren som "flugviftare" på "The Swedish Surgery Hospital", ett fältsjukhus där både skottskadade barn och vuxna opererades. Ett sjukhus som var väldigt primitivt i våra mått och där flugorna var många. Vet att jag blundade och viftade...
Söndagskram!
Ditte
Svar:
Kram!
Ditte
Svar:
Nej, teckningarna snubblade jag inte över. De ska sparas. Men jag funderade över resor och kommande resor. Vad vill jag uppleva och vad vill jag se. Vad känns angeläget. Inser att jag inte kommer att kunna se ochb uppleva allt jag vill och är glad över de refarenheter jag har med mig. Men denna resa, både yttre och inre , till flykringlägren här har satt spår hos mig. Djupa sådana. Och märkligt att människor coch ledare inte lär sig ett dugg av det förflutna. Men jag hoppas ändå...
Ditte
Svar:
Ja, detta har ju hänt och krig är grymma. Alltid! Och barnen får alltid betala ett högt pris.
Erfarenheterna och minnena har jag med mig och skulle inte vilja vara utan dem.
Stor kram!
Ditte
Svar:
Jag funderade på resor och deras betydelse i olika sammanhang och vad som påverkat mig. Tänkte på nya resor... En del resor och händelser har på olika sätt satt sina spår mer än andra och tillfört väldigt mycket.
Djupa spår har också lämnats.
Stor, varm kram till dig också.
Ditte
Svar:
En del har det blivit genom åren och det har gett mig erfarenheter att ta med vidare i livet. Men jag tror på det positiva. Önskar också att de som styr kunde lära sig av historien.
Önskar dig också en fin kväll och en bra strat på den nya veckan.
Kram!
Ditte
Svar:
Visst finns mycket hemskt i världen och att ha sett och upplevt en del som ni ju också har ger helt klart ett vidare perspektiv på tillvaron. Och att glädjas åt allt det positiva känns nog så viktigt.
Ditte
Svar:
Jadå, åldern tar ut sin rätt. Kanske mer än jag vill medge...Svårt det där. Och aktiv vill jag vara, vill inte missa något.
Dessa barnteckningar ska sparas och när jag satt idag och funderade över resor som betytt mycket för mig kom de givetvis upp och fram.
Nej, barn ska inte behöva uppleva detta. Men krig har alltid varit grymt och är så än idag.
Och visst har många barn som kommer hit idag med mycket i sitt bagage.
Stor kram!
Ditte
Svar:
Nej, världen är grym många gånger och just barn får betala ett högt pris för detta. Några av teckningarn är gripande och de små barnen har detta i färskt minne och några av de äldre barnen minns även en lycklig tid.
Krig är grymt och har alltid varit det.
Kram!
Ditte
Svar:
Krig är grymt och barn drabbas väldigt hårt. De flesta resor är trevliga och roliga och faller snart in bland allt annat man ser, gör och upplever. Ger inte de stora avtrycken. Och sedan finns det för mig resor som alltid är närvarande därför att resan gett något som kommit att påverka mig på olika sätt. Ja, platser att besöka finns det gott om men jag funderar över varför jag vill dit och vad jag vil få ut av dethela. Känner att det är mycket jag vill lära mig mer om och förstå och i detta ligger givetvis att ha roligt också.
Har det väldigt bra här hemma och njuter i fulla drag av Stockholm.
Ha det bra du också.
Kram!
Ditte
Svar:
Krig är grymt och barnen drabbas ofta särskilt hårt. Och inte har de som styr heller lärt sig något från historien...Jag tänker på att vissa resor påverkar en så mycket mer än andra. Resor som alltid är närvarande även lång tid efter att de tagit slut och man däremellan sett och upplevt mycket annat. Vissa resor stannar kvar.
Ditte
Svar:
Tack! Ja, det har blvit en del under åren och vissa saker kommer alltid tillbaka. Och en del resor har betyttt mer än andra för ibland reser man med hela sin kropp och alla sinnen. Önskar dig också en bra vecka.
Kram!
Ditte
Svar:
Jag har sparat dessa teckningar, hade från början många fler. Och de visar ju både på gott och ont, men det var kämpigt när jag fick höra de små pojkarna berätta om hemskheter de sett och upplevt. Det varinte film utan fullt allvar. En del upplevelser finns särskilt bevarade inom mig och har påverkat mig.
Tiden tar jag.
Stor kram från Ditt-e- Liv.
Ditte
Svar:
Den här resan blev verkligen en resa som snart blev till ett jobb. Och det jag fick med mig härifrån har på olika sätt funnits med mig genom livet.
Krig är grymt och barn drabbas alltid hårdast.
Att resa hoppas jag fortsätta med men jag vill resa så att jag också hinner uppleva saker och ta in dem. Behöver nog mer tid numer för detta.
nej, med mig vet man inte vad som kommer på andra sidan. Jag vet heller inte.
Kram och jag önskar dig en bra måndag.
Ditte
Svar:
Krig är grymt och ofta får barnen lida väldigt mycket. Jag vet att jag gjorde ett bra jobb och det är många erfarenheter som jag tagit med mig härifrån och inom olika områden.
Ditte
Svar:
Ja, brölloppet på Fidji och vår jorden-runtresa var en otrolig fin resa i sig. Men den resa till flyktinglägren i Thailans 1980 blev ju en helt annan sorts resa. Två kontrasterande resor och spm båda, på olika sätt betytt mycket, liksom resan till Sri Lanka då vi blev föräldrar till våra döttrar.
Krig är grymt och har alltid varit det och det är barnen som får betala det högsta priset.
Och visst har vi det bra! Lätt att glömma ibland och fastna i det lilla.
Stor kram!
Ditte
Svar:
Tack! Och du kan förstå att Thailand har en extra plats i mitt hjärta . En del har jag upplevt genom åren och erfarenheterna har jag med mig.
Ditte
