Från början...

Som nybliven gymnastikdirektör, 1970 och 21 år gammal, hade jag fått jobb i Upplands Väsby, en bit utanför Stockholm.

Här ute, så långt norr om Stockholm, (25 km)  hade jag inte varit innan, bodde i Huvudsta , Solna och Upplands Väsby var rena landet då.

Någon intervju var det inte tal om.Jag hade skickat in mina papper till olika tjänster och väsby var den kommun som snabbast svarade. 

För egen del var jag på kurs och semester i Europa med väninnnan Eva. (Kurskamrat från GIH och min äldsta vän idag) så det var min mamma som skötte kontakterna med det tänkta jobbet. Onekligen gjorde hon det bra för jobbet var mitt.

Resan med pendeltåget ut till Väsby från Centralen tyckte jag tog en evig tid och jag funderade på hur långt jag skulle åka. Husen försvann längs spåren och åkrarna bredde ut sig från Sollentuna.

Men efterr drygt en halvtimmes resa klev jag av tåget och nog kändes det som landet jämfört med Solna.

En kort promenad senare var jag vi skolan och letade upp studierektorn, som det då hette.

Jag fick schema, mängder av info och nycklar och jag hade ett jobb.

Nu startade jakten på bostad och eftersom det då var viss lärarbrist fick jag förtur till en lägenhet. Önskade jag två eller tre rum? Jag hade ingen aning för jag visst knappast inte ens vad jag skulle tjäna och om jag hade råd med en lägenhet på 70m2 och 550 kr i månaden. Men jag slog till.

Direkt flytt blev det, hemifrån och till en egen lägenhet. Roligt var det men det här med mat hade jag inte ägnat något större intresse i mitt liv som boendes hemma.

Hjälpt till förstås, men det var mamma som lagade maten.

Ett par kokböcker inhandlades och jag började laga mat från dem när jag bjöd hem vänner och jag hade dessutom mer matkunniga kollegor på skolan som gärna kom med goda råd.

Lagade helst de menyer böckerna hade och följde recepten till punkt och pricka.

 

Köttfärsbiffar med champinjonsås , potatismos och sallad var en av de första rätterna jag lagade

i mitt första hushåll. Rätten lagas fortfarande då och då men

numer är det maken som står för moset.

 

Vardagar blev det mest soppa eller smörgås till kvällen. Jag hade ju ätit lunch i skolan. Men jag var inte sen med att buda hem vänner och knytis var alltid populärt.

Många spontana och improviserade fester blev det med härliga kollegor.

Och intresset för matlagning då. Jo, tack det består. Men storleken på festerna har minskat och nu sitter man liksom inte längre på kuddar på golvet, dricker rödvin och lyssnar till "Hoola Bandola". (Jodå, vinet finns ju kvar)

Det är nya tider, me en del av det gamla har lämnats  i minnenas bibliotek ch kan tas fram och dammas av.

 

Under åren vi bodde i Peking väcktes mitt intresse för kinesisk mat, både att äta och kunna laga.

Tursamt nog så flyttade  Sofia, min kinesiska lärare och vän från Peking till Stockholm och lite matlagningskurser under hennes vingar har uppskattats av både mig och döttrarna. Här gäller inga direkta recept.

 

Här visar Sofia min dotter Liv hur man gör dumplings.

Tunn, nästan genomskinligt  deg ska de vara runt fyllningen.

                                                                 

Fint strimlade grönsaker, svamp och kött.

Pinnar används till att röra med i wokpannan.

 

Gott!

 

Gesällprovet hemma, utan assistans, inför en kinesisk middag med "Pekingvänner".

 

Det gick bra och blev gott!

 

Lax har kommit in i livet långt senare och jag jobbar på att utveckla laxkokkonsten. I övrigt är jag väldigt förtjust i skaldjur av alla de slag och där särskilt färsk hummer, havskräftor, räkor och krabba är favoriter. Men även musslor av skilda slag gillas. Kräftor äter jag men kan inte påstå att de direkt är så "matiga."

Till vänster marinerad salmalax med sesamfrön och lime.

Experimenterade lite och resultatet blev klart godkänt. 

  Till  höger ugnsbakad lax med färsk potatis, aioli och en örtagårdssås. 

 

Hemma hos oss i somras med Spanien och Sverigevännerna Fia och Lasse. 

Jodå, det är den ugnsbakade laxen som finns på tallrikarna.

 

Att fortsätta resa genom och med hjälp av mat gör jag gärna.

Mat förenar och ofta uppstår också möten av olika slag genom och i olika matsituationer.

Möten man verkligen kan minnas och bära med sig.

 

 

 

 

                                                                                         

 

                                                                                      

Oj vad mycket godsaker! Mat är en höjdpunkt på en resa tycker jag och ett sätt att uppleva landet! Jag tycker mycket om maten i Asien bland annat, framför allt i Kina och Vietnam. Laga mat är också kul, men det är inte alltid jag känner att jag har tid att engagera mig ... och Peter lagar nog mer mat än jag ;)

Oj så mycket gott! :-)

Visst är det kul med mat! Hemmavid är det oftast Anders som lagar maten, men jag brukar komma med idéer, och sen är jag en fena på att hacka och sanera i köket under matlagningens gång :-)

Men åh vad gott allt såg ut! Kul att få lära sig maten på riktigt.

Mat (och dryck) är minst 50 procent av ens liv brukar jag säga. Det gäller såväl på semester som hemma. Vi äter ute ganska ofta oh gillar allt från vällagad svensk husmanskost till utländska rätter. Det gäller att variera sig helt enkelt oh plocka "russinen".

Minns när jag flyttade hemifrån vid 18. Behövde aldrig köpa en kokbok, för den fick jag av mamma som avskedspresent. Har den än idag. Men måste medge att jag sällan använde den. Det är faktiskt Jamie Oliver som lärde mig matlagning, eller rättare sagt som introducerade rätter som jag gillar och som tar max 30 minuter att laga. Har alla hans kokböcker. Tills han "kom in i mitt liv" var det nästan uteslutande min man som lagade mat.

Härliga minnen och fantastisk mat du delar med dig av. Blir riktigt inspirerad!
Jag gillar att laga mat periodvis oftast mest på hösten och vintern.
Ha det gott!
Kram G

Tänk att du hamnade i Väsby! Jag flyttade till Bromma när jag flyttade ner till Sthlm,hamnade sen i Vällingby. Min blivande man bodde i Helenelund, och när vi skulle flytta ihop fick vi en nyproducerad lägenhet här i Rotebro, det kändes verkligen som att komma ut på landet, och en lite dålig klang hade Rotebro, Christer Pettersson bodde ju här , och han träffade man på ett par ggr.
God mat hör till, var ingen hejare på att laga mat heller som ung, men med hjälp av Vår Kokbok så har man fått lära sig! Men att laga mat är inte min favoritsyssla, bara om man har tid och energi! Älskar lax, det ätes väldigt ofta här hemma, så lätt att laga och så gott! Hm, länge sedan jag åt köttfärsbiffar och potatismos! Kankse det får bli nåt liknande till födelsedagsmiddag i morgon?! Kram och god natt!

Som en del av er vet, hade min mor matservering. Hon lagade själv maten
med en flicka som hjälp. Mina jobb bestod av att rensa kilovis med strömming
och bära opp ved till spisen. Mor hade ca 40 matgäster som åt tre mål om dagen.
ASEA-arbetarna skulle stämpla in före 7 på morron, så frukosten var tidig; bestod
av välling, och gröt och bröd och ost. Middagsrast 12 - 1, då huvudmålet serverades.
Det var husmanskost - ärtsoppa varje torsdag, givetvis. Under krigets stränga
ransonering var det svårt att få ihop god mat, men Mor kunde. 4:30 blåste fabriks-
visslan, och arbetarna kom och fick kaffe och smörgås.
Jag var sällan i köket, för jag var bara ivägen, så lärde mej aldrig att laga mat.

Bodde i en lägenhet i 4 år med en kompis. Använde inte ugnen en enda gång.
Brukade köpa ärtsoppa, falukorv, blodpudding o.dyl. på Norrmalms Livs. Min lyx
på lördagarna, då vi slutade kl. 1, var pain riche, ost och sardiner. Brukade faktiskt
gå ut och äta söndagsmiddag ensam då och då.

Efter jag gift mej fick jag givetvis lov att laga mat. Varken Don el.jag kunde, men
man fick ju lära sej. Vi och våra vänner hade inga extra pengar för restauranger,
så det blev alltid knytkalas. Jello-pudding var mycket populärt som efterrätt. :)

Gillade maten i Indonesien, men där hade vi hushållerska (cook) som verkligen kunde
laga mat, så jag behövde aldrig göra det. En kalldusch när jag kom hem, ska jag säja,
när jag blev ensam i köket.

Tror anledningen till att jag inte är förtjust i matlagning, är att jag är lat!

Konstig rubrik!

Med "konstig rubrik" tänkte jag på "Ruth%20i%20Virginia".

Gomorron!
Så mycket fina bilder på god mat och köttfärsbiffar har jag ju haft den äran att få äta hos er.
Jag lagar ju mat, men det är ingen favoritsysselsättning 😊.
Kul att ni kom förbi en stund igår.
Kram/A-K

Tack, det var ett intressant och givande inlägg. Roligt att höra hur du har haft det förr i världen också, vad du har gjort och varit med om. En hel del tycks det.
Maten, ja visst, den förenar och vi måste äta för att klara oss någorlunda. Det är väl det jag gör, äter för att överleva.
Tycker inte om att laga mat och kan det inte men gör det jag måste och gruvar mig varje gång vi ska ha matgäster här. Men, det brukar gå på ett eller annat vis.
Där skulle jag önska av hela mitt hjärta att jag kunde förändra mig. Att kunna äta och njuta av fisk och skaldjur, tycka om att exprimentera i köket och allt sånt´, men, jag har försökt slutar alltid med en ände av förskräckelse. Men, jag slutar nog aldrig stt hoppas, vill gärna inte ge upp, men inser ju längre tiden och åren går att jag nog är ett hopplöst fall.
Ha en underbar dag och sköt om dig.
Varm kram.

Åh, så mycket gott så det är verkligen tur att jag ska äta lunch snart. Här blir det pasta med sås eller om jag väljer soppan. Får se... Så spännande det måste vara att ha fått en så god inblick i det kinesiska köket. Mat är en viktig del av tillvaron och ju godare desto bättre :D

Hoppas du får en bra start på veckan!

Kram

Härligt att läsa dock är mat inget alls för mig, det gör jag för att jag måste har aldrig varit intresserade av det heller ...kul att se bilder o läsa om det som du skriver ...

Ja vi får se men det lutar åt en ny bil :) kram å fin dag

Köttfärsbiffar med champinjonsås och potatismos, det låter för mig som en avancerad förstarätt. Jag minns hur jag våndades innan jag blev lite mer varm i kläderna gällande matlagning. Med tiden har lax kommit att bli en bland flera favoriträtter här hemma - något som vi alla tycker är gott. Sedan är det ju det där att omge sig med familj och goda vänner när det är dags att sätta sig till bords ... :)
Ha det fint!
Kram!

Vilket härligt inlägg Ditte! Både text och bild och vad roligt att läsa om ditt första arbete och din flytt hemifrån. Och visst är det en spännande matresa vi gör genom livet med först barndomens mat och sedan de första egna måltiderna vid spisen för att sedan vandra vidare på ständigt nya äventyr och smakupplevelser. Mat är dessutom både gott och ett ypperligt tillfälle att samlas. Här hemma brukar vi då och då köra hela veckor med bara "ny mat". Denna vecka är en sådan. Då plockar jag fram olika kokböcker och letar fram sådant som vi aldrig har provat tidigare. Roligt och spännande. Hittills har det varit lyckat. :)

Ta hand om dig kära Ditte och ha en härlig start på oktober.♥

Kram Lotta

Tack för igår, trevlig stund på Keeper.
Jag har också fått smaka på dina köttfärsbiffar, verkligen goda.
Matlagning är nog bara ett måste för mig, men visst vill även jag
att det ska vara gott. Lax är min favoritfisk, och den sköter sig själv
i ugnen. Jag gick i någon slags hushållsskola men jag vet inte
om det hjälpte. Jag gick även kurs i vegetariskt en gång i ett svagt ögonblick :-)
Kram
Kram/Ingrid