Längs kusten till ön Tabarca.

En dagslång njutflykt väntar och det blir en repris av en favorit; en tur med glasbottenbåt från Torrevieja till ön Tabarca.

Båtar tycker vi om, hav och öar likaså, så det kan inte bli annat än en lyckad dag. 

Visserligen är antalet öar starkt begränsat i området längs Costa Blancakusten  (tror det finns två) så någon skärgård är det inte.  Men i dagsläget besöker vi  den ö som finns i närheten

Och det vackra vädret har vi med oss.

 

Tisdag, torsdag och lördag avgår nu under lågsäsong

glasbottenbåten från Torrevieja till ön Tabarca.

En fin båtresa, på 50 minuter längs kusten. 

Vi har gjort turen flera gånger och tycker fortfarande att det är lika härligt.

 

Härlig snorkling erbjuds om man vill.

Och här finns en hel del under vattnet att titta på

 

Och man kan också njuta av den vackra naturen på ön, ta en runda i byn, 

slå sig ner på någon av de mysiga restaurangerna och njuta av en ö i solen.

(För min del i skuggan dock)

 

Rapport kommer imorgon men om någon vill läsa om ön så skrev jag  om Tabarca och dess historia i ett inlägg i juni 2014 .

 

Inlägg  88/100 i utmaningen #Blogg100

 

 

 

 

Goda idéer

 Goda idéer av skilda slag finns det gott om och likaså alternativa idéer som också kan vara av det goda slaget men knepigare att få till. Mer ansträngning krävs.

Sedan finns det idéer som rent av är perfekta men som kan vara svåra att genomföra direkt kan kräva visst och ibland långt förarbete. 

Inget är i princip omöjligt men grunden sägs vara viktigast, kanse tålamodet också.  Och kanske gäller det även för en del idéer.

Några av dagens idéer...

 

En god idé och lätt genomförbar är att slå sig ner på en bänk vid havet

och bara njuta av att vara här.

 

Lite mer grundarbete får göras för att planera

och genomföra en segel eller fisketur.

Men fullt möjligt.

 

Att som ett alternativ till en scooter införskaffa en röd Alfa Romeo kräver

mycket arbetet och det av olika slag. Blir trött bara jag tänker på det...

Kanske kan det vara en god idé att låta det stanna vid just det.

Att se den! 

 

Glassbarer finns det gott om och kedjan Sirvent har många filialer i stan.

Glassmakerna är många.

Vid en överslagsräkning kom jag fram till att det finns drygt 70 smaker.

Ett paradis här om man tycker om glass.

Och jag gör det. Köper gärna en kula...

En idé är att provsmaka.

 

Här vid en av "havspoolerna," är stenpirer är byggda som skydd mot vågorna och 

plaststolar har satts ut så att rörelsehindrade ska ha möjlighet till svalka och bad.

En verkligt god idé!

 

Det vackra solskenet inbjuder till strandliv bl.a. på Playa de La Cura,

en av stränderna i stan. Och här tar de hugade solnjutarna med sig både parasoller,

stolar och annat som kan behövas för strandlivet.

Strandlivet är inget för mig med gärna en skuggig plats på en närbelägen bar/restaurang .

 

Skulle man hellre vilja ha en mer privat liten strand

kan det vara en god idé att vara på plats tidigt på morgonen och sprida ut sig.

 

En enkel, genomförbar och god idé är att slå sig ner på ett av

favorittapasställena, El Calabrio och inmundiga dryck plus tapa som ingår för 1 euro.

(Några cent dyrare för öl)

 

 

 Inlägg 87 /100 #Blogg100.

Ostadigt och väldigt bra.

Gårdagens långpromenad på dryga milen gjorde att vi tänkt oss en lugn hemmakväll med middag på terrassen och gärna också se fotbollsfinalen i Champions League mellan de två spanska lagen från Madrid; Atletico Madrid och Real Madrid. (Real Madrid vann efter förlängning och straffar.)

Lördagen var varm och kvällen likaså, men rätt som det var kom en rejäl regnskur med kraftiga vindbyar så vi drog oss raskt inomhus. Och så långvarigt blev det inte, utan vi kunde snart flytta ut igen.

Plötsligt hördes en kraftig smäll från terrassen och när jag tittade ut var flera blomkrukor omkullvräkta och en massa jord fanns över stora delar av terrassen.

Märkligt! Vad hade hänt?

Antingen hade en eller ett par katter jagat varandra eller också hade de kraftiga vindbyarna vält och förflyttat de stora jordfyllda krukorna med blommor i, eller en kombination.

Jag vet fortfarande inte vad som orsakat det hela men kanske hade vindbyarna hjälp av katterna.

Regnet upphörde och jag vågade mig ut för att se till att passionsblommorna var intakta och i god form, vilket de var alla nio som blommade.

 

Här har sex utslagna passionsblommor kommit med på bild.

 

Passade på att prova ta ett foto med makroinställning.

 

Strax innan regnet och de starka vindarna kom såg himlen ut så här. Verkligen intressant!

 

Spännande himmel med lugnet före "stormen", nåja blåsten.

I vissa byar blåste det 16m/sek och det är en del.

 (Alltså mer än kuling som börjar vid 13.9m/sek och går till 20.7 m/sek)

 

Vinden avtog under natten så krukorna stod på sina platser i morse, men även idag blåser det en del så blommorna med krukor är placerade i lä.

 

Söndag och "mors dag"! Trevligt i sig med båda och förutom att bli serverad champagne, jordgubbar, grekisk yoghurt, kaffe och annat gott till frukost uppskattades extra den lilla buketten av blommor som stod på bordet och givetvis telefonsamtal från döttrarna. 

Och visst blir det en bra dag idag också!

 

 

 

Inlägg 86/100 i utmaningen #Blogg100.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sol, hav, strand och gång.

Dagen har bjudit på varma vindar från Sahara och i deras sällskap har jag läst av temperaturer på upp till +28 .

Lite kvavt var det, men vinden svalkade så vi bestämde oss för en promenad norrut, till La Mata.

La Mata är en del av Torrevieja och är i sig ganska litet i sig med sina ca 2000 bofasta invånare och några få gator.

Däremot är restaurangutbudet väldigt stort och den flera kilometerlånga stranden är populär så det är många som kommer just hit för att sola och bada och söka svalkande skugga på någon av alla mysiga strandrestauranger. (Alla har dock inte alls öppet året om.) 

Stranden erbjuder gott om plats, viktigt tycker jag och det  vare sig man har med sig egna solstolar och parasoller eller väljer att hyra på plats. 

La Matastranden är som jag tycker att en strand ska vara; gott om plats, vara kilometerlånglång så man kan promenera med fötterna i vattnet utan att kliva på människor som solar, ha klart vatten och förstås erbjuda skugga på strandrestaurangerna.

La Mataområdet är populärt och många har i backarna och områdena ovanför själva byn La Mata valt att köpa eller hyra en lägenhet eller hus och dessa områden är också populära.

Har man inte egen bil/hyrbil går det bra att ta buss eller till fots/per cykel ta sig in till Torrevieja, en sträcka på ca fem km. 

Dock finns matbutiker och annat man kan behöva i La Mataområdet.

Kommer man hit med med husbil eller husvagn finns det i själva La Mata några verkligt fina ställplatser direkt vid havet och med obruten havsutsikt.

 

Vackra blommor på vår gata.

 

 Särskilt om man går eller cyklar mellan La Mata och Torrevieja  blir det påtagligt med alla branta backar.

Och det spelar ingen roll vilken väg man tar, backarna finns där. Visst är det skönt att med cykel susa utför men då ska man upp först. 

 Mindre kämpigt är det att gå och det gjorde vi idag.

Ofta tar vi vägen genom den vackra parken, Parque Natural del Molino del Aqua, Vattenkvarnsparken och där stannar vi gärna till en stund. 

 

"Vattenkvarnsparken" är lummig med många pinjeträd och vackra växter.

Stenbelagda stigar leder genom parken och är en skön genväg ner til stranden.

Parken som den ser ut nu invigdes 2006, men här har sedan 1700 talet funnits en

källa med färskvatten, vilket var ovanligt då parken bara ligger

på några hundra meters avstånd från Medelhavet.

 

Utsikt från ett torn i parken ner mot La Matastranden och havet.

Så här ser det ut norrut längs kusten.

 

Stranden är lång och ovanför den sträcker sig sanddynor som utgör en kustkorridor från våtmarken Salinas de Santa Pola, ett par mil norrut, via Cabo Cervera söder om La Mata, till våtmarken Las Lagunas de la Mata. 

Sanddynorna är rörliga och en hel del aleppotallar finns planterade här som de lägger sina stammar i vindens riktning och kan binda sanden.

 Växter som växer fort, är tåliga, bildar täta rötter, klarar torka och har starka jordstammar, som bidrar till att sätta sanden, har planterats och det med gott resultat. 

Just här på stranden möter vi sedan ett gäng bloggläsare som vi stannar och pratar med, alltid roligt.

Kanske kände de igen mig på solskärmen... 

 

La Matastranden är en klar favorit.

Ingen trängsel här som på stränderna inne i stan.

 

Givetvis blev det ett lunchstopp, lighttvarianten och under tiden funderade jag på detta med kitesurfing. 

Jag har gjort det i Aplerna, vintertid, men då svävade vi högt upp över alptopparna.( Jag hade en kunnig person med i selen.) Det var vindstilla, strålande sol och alldeles tyst.

Vad gäller kitesurfing skulle jag vilja prova, men kanske är jag för feg. Vindsurfing har jag testat och med lite varierande reskultat. Och jag har åkt upp i en fallskärm efter en motorbåt...

Får fundera på saken. 

Har någon provat kitesurfing? Och hur kändes det?

 

Får överväga detta. Men det ser häftigt ut.

 

Jodå, vi gick de dryga fem kilometrarna till La Mata och vi gick hem, sammanlagt drygt 10 km. Så vi har gått långt. Och mycket uppför blev det förstås även på hemvägen för backarna rätar inte direkt ut sig under en dag.  

 

 

Hemma igen på "våran" gata.

 

 

Inlägg 85/100 i utmaningen #Blogg100. 

 

 

 

 

Oväntat möte

 I onsdags blev det nygammal premiär för mig på minigolfbanan i Torrevieja. Jätteroligt!

Förr i världen, låter som om jag vore historisk, spelade jag en del men åren har gått och minigolfspelandet har  inte blivit av.

Och det är för övrigt en del annat hos mig som inte heller blivit av. Men å andra sidan har annat blivit av och som inte direkt varit planerat. 

 

Nygammal premiär eller kanske mer nygammal återvändo.

Koncentrerad är jag i varje fall redan på första hålet och första slaget.

 Här "spikade" jag och självförtroendet höjdes. 

 

Jag minns så väl mitt första parti minigolf/bangolf och den rundan genomfördes tillsammans med mina föräldrar för drygt 60 år sedan. 

Vi bodde då i Töreboda, (Västergötland) som enligt min norska mamma  var"en gudsförgäten håla".

Det var i juni och min pappa, som arbetade och bodde i Stockholm, var hemma på besök över helgen. Vi skulle tillsammans ta en cykeltur längs Göta Kanal till Hajstorp, några kilometer bort, för där fanns en minigolfbana.

Jag var verkligen spänd och ville förstås visa pappa vilken baddare jag var på att cykla på en stor flickcykel.

(Cykeln hade jag fått av mamma och mot pappas vilja. Har skrivit om det här.)

Vi cyklade  i rad längs den smala kanalbanken med mamma först. Vackert var det i den fina sommarkvällen.

Plötsligt, i en kurva, tvärstannar mamma, hoppar av cykeln och ger ifrån sig ett tjut. Pappa och jag kliver också av cyklarna och ser framför oss en älgfamilj en en kalv.

Mamma önskade högljutt att pappa skulle göra något (frågan är vad...) och var beredd på att hoppa i den smutsiga Göta kanal och simma "klädsim" över till andra sidan.

Pappa behöll sitt lugn och meddelade att älgarna simmade betydligt snabbare än vad hon gjorde så det var lika bra att vänta. Troligen blev älgfamiljen mer skrämd än vad mamma blev.

Efter att vi väntat några minuter en bit bort från vägen klev älgarna i kanalen och simmade över till andra sidan och vi fortsatte vår cykeltur mot den stundande minigolfen.

Hur det gick i golfen minns jag inte, men jag minns att jag fick den största glass som fanns och mycket beröm av pappa för att jag var duktig på att cykla. Vet också att det blev fler minigolfpartier men inte på banor längs kanalen.

Huruvida jag blev rädd för älgar efter mötet är ovisst men jag har alltid sedan detta hände varit försiktig och observant både i skog och mark för det kan ju finnas älgar som bara står där och inte har något bättre för sig.  (Älgar är stora och kan vara ilskna när de har kalvar och kanske känner sig hotade.)

Vet ju att min bloggvän Ghugge  som är fotograf har flera helt fantastiska bilder från sina möten med älgar. Och inte är hon rädd....

 

Kanalbanken mot Hajstorp. Bild lånad från "Gota kanal".

 

 

Inlägg 84/100 i #Blogg100

 

 

 

 

 

Detaljer är viktiga

 Gårdagens bangolfparti som avlöpte väl bidrog till att hålla hålla huvudet riktat både uppåt och neråt även på hemvägen. Det finns mycket att se och tänka vidare på.

När vi närmade oss  den" stora vita kyrkan" på Plaza Oriente såg vi en massa vita och blå vimplar som hängde en bit upp i luften. Genast tänkte jag att ryktet om min slagkraft på bangolfen hunnit före mig, men så var det förstås inte alls.

Vid en närmare titt på vimplarna var de reklam för Costa Blanca, området längs kusten där vi har vår "sommarstuga" och där Torrevieja ingår. En trevlig hemsida med en hel del matnyttig information och på olika språk.

 

Även framför och runt "vita kyrkan" vajade vimplarna glatt i vinden. Vita kyrka kallas också för nya kyrkan, för givetvis finns det en äldre kyrka (huvudkyrka) här i stan.

"Nya kyrkan" är som namnet säger ganska ny och invigdesi juni 2009. DEn är stor och här finns plats bör cirka 1000 besökande. Tyvärr är kyrkan bara öppen speciella tider och en sådan var det inte när vi passerade.

 

 

 

Ofta finns en del speciella detaljer att se på husfasaderna och denna vackra kakelbild fångade våra blickar.

Vi funderade på om det är en sorts symbolisk klocka med tanke på visarna men förundrades över att det fanns två stycken med VI.

Ett fartyg är avbildat, troligen ett saltfartyg och nästa fråga var om siffrorna kan hänga ihop med det eller en sextant eller annat navigeringsinstrument.

Är det någon som vet? Prydde sin plats på husväggen gjorde den. 

 

 

Vi letar scootrar, inte elscootrar, utan en mer snabbgående, men vid en soptunna såg vi denna. Ordentligt parkerad var den också. Kanske någon inte behövde den längre...

Den fick i varje fall stå kvar.

 

 

Att tänka kreativt är bra och här i stan hittar men olika tips på det. Och har man ingen stege som passar går det ju bra att balansera på en planka och ordna det som behövs med taket.

 

 

 

Det blev en hel del att se på hemvägen så att slå sig ner i den ljumma kvällen på kvarterskrogen Mundo tillsammans med väninnan och grannen AK var avkopplande. Och visst finns det en hel del fina detaljer att fästa blicken på även här.   

 Restaurant Mundo Pequeno,"den lilla världen",en norsk restaurang, på Calle Marcelina 44 i Torrevieja, är alltid trevlig att besöka.

(Ingen direkt hemsida finns men ett med en sökning på google kommer både väg och restaurangbeskrivning fram och även många positiva recensioner.)

Att måla små konservburkar och dekorera dem för att sedan använda dem som blomkrukor

är ett bra tips. Jag hade aldrig kommit på det...

På Mundo finns många fina och inspirerande tips.

 

Midsommarstången är på gång och det i god tid.

 

Inspirerande och dessutom väldigt god är restaurangens sangria.

 

 

Inlägg nr 83 /100 i utmaningen #Blogg100. 

 

 

Rekord!

Idag blev det av. Egentligen flera saker.

Så det nog var en mening med att jag igår vilade mig i form. Lite mental träning blev det också  och jag kände mig i extra god form idag. Ett par utmaningar väntade.

Vårt letande efter scooter fortsatte och vi har helt övergivit tanken på att hyra en. Nu tittar vi efter en ny som skulle passa oss fö ett eventuellt inköp.

Men!!! Lite tveksam är jag efter att under gårdagen  ha passerat en bil som jag helt klart fastnade för.Helt i min smak och dessutom delvis blå.

(Extra plus för att färgerna stämmer med stolparna i gatan.)

 

 

En tjusig Corvette bara stod parkerad på gatan.

Saknade dock skylten om att den var till salu

och någon ägare att fråga syntes inte till.

 

Vi var inom några soooterfirmor för säkerthets skull för det kan tänka sig att Corvetten inte är till salu och en plan B bör finnas-  Scootrar har vi hittat så nu får beslutet mogna ett par dagar; färg,styrka  form och modell...

 

Nästa moment på "dagens" var att ta ett parti bangolf/minigolf och jag utmanade maken som genast var intresserad.

Bloggvännen Bosse i Ystad är en sann minigolfentusiast, ett bland många andra intressen och har i den här tjugonde utmaningen tagit oss ut på en minigolftur.

Minigolf/bangolf har jag spelat en del och tyckte det varit roligt och även vanlig golf har jag spelat lite grann. (Har grönt kort som det hette förr, vilket innebar handicap 36+ och att jag får  spela golf på banor i Sverige och internationellt. Men jag har inte spelat långgolf på flera år...) 

I Torrevieja finns en minigolfbana,(vanligtvis öppen tisdag till söndag klockan 11- 22. )"Mini Golf Las Salinas" på Avenida de la Estación, i närheten av den lokala busstationen Eras del Sal.

 

Här bakom döljer sig en riktigt trevlig och liten minigolfbana, dock med 18 hål.

 

Banan är liten, men har 18 roliga hål och idag var vi de enda spelarna strax före lunch.

Båten, la barca är hål nr 17 men tyvärr spikade jag inte här. 

Båten har par 3 i svårighetsgrad och det var också på tre slag jag fick i min boll.

Observera de små utsatta borden i form av tunnor.

Alldeles utmärkta att placera ett glas på om så önskas. Och det önskade vi.

 

I början kände jag mig aningens ringrostig men efter att ha "spikat" bana 1 och bana 2 (bollen i på första slaget) och båda banorna med "par 2" började jag känna mig riktigt upprymd. (Maken behövde två slag på varje.)

 

I mål!

 

OBS!!! Till mitt protokoll, Ditte, skall det vara "ettor" i stället för nollor.

(Blev så glad att jag inte tyckte jag behövde några slag alls när jag spikade.)

Jag "spikade" sex hål på första slaget hålen nr; 1, 2, 6, 7, 12, 18. Så

till mina 39 poäng ska det läggas +6 och summan blir totalt 45.

Jag är jättenöjd och har gått rundan på totalt 2 poäng under par.

Makens resultat blev 42+2 spikar, totalt 44 poäng och totalt 3 under par.

 

 

För mig blev denna poängsumma och "sex spikar" rekord och vi had en jättetrevlig match. Och vad gäller poäng så forlorade jag med 1 gentimot maken. Men det bjuder jag gärna på för jag hade hela sex spikar och han två. 

Roligt har vi haft och det blir snart en ny omgång på minigolfbanan.

 

Inlägg nr 82/100 i utmaningen #Blogg100.

 

 

 

 

 

 

Vila sig i form

Oftast tycker jag om att ha en hel del på gång och det vare sig jag är hemma i Storkholm, på resa någonstans eller vistas i den spanska sommarstugan i Torrevieja.

Men ibland räcker det helt med att bara sitta och se vad som händer runt omkring mig. Åtminstone ett tag...

Och observant som jag är har jag sett att det är fler som uppskattar att vila sig i form. Dessutom kan man göra det på olika sätt. 

Jodå, jag har rört mig en hel del också för det kan också vara vilsamt. Dessutom tänker jag så bra då.

 

 

Behaglig vila på bänkar.

 

Kanske lite i skuggan av en palm.

 

En medhavd stol med fötterna i havet ger skön svalka.

 

En siesta på en bänk....

 

- eller vila i en solstol på stranden i den sena eftermiddagen.

 

Skymningen sänker sig och min favoritbänk är ledig.

 

Och solen kan också behäöva vila sig efter att ha jobbat hårt en hel dag.

 

 

 Inlägg nr 81/100 i utmaningen #Blogg100.

 

 

 

 

Öppet sinne med möjligheter

Idag har vi "skenet gate upp och gate ner" för att leta efter möjliga scooteruthyrare. Perfekt väder med +25 och en lätt havsbris kändes bra och jag även utrustad med stor envishet och öppet sinne.

Jag fick ett par förslag på scooteruthyrare av bloggvännen BP , hittade ett par på egen hand och fick ytterligare ett par av vännen Preciosa.

Och med sammanlagt sex tänkbara möjligheter vandrade vi på förmiddagen iväg och tyckte att vi borde ha någon tur. Icke! Alla uthyrningsfirmor hade slagit igen!

Det blev en vända inom den idag öppna turistbyrån och ytterligare ett förslag udersöktes, men ingen tur där heller. Elcyklar var vad vi blev erbjudna.

Av en slump hittade vi en ytterligare en butik med elcyklar och längst in där i en hörna fanns en scooter. Tyvärr trasig, men den skulle lagas inom den närmsta tiden. Men exakt när fick vi inget svar på. Vill till att se möjligheterna...

Så efter att ha gått 12 000 steg och letat scooteruthyrare fann vi några ställen som sålde scootrar och vi har i liten skala funderingar på att kanske köpa en. Men steget dit är långt, även tankemässigt. 

Här måste det kollas upp diverse försäkringar och annat först, men det känns onekligen lockande att ha en egen scooter att susa fram på.

(Innan vi var hemma hade 16 000 steg avverkats och ändå ingen scooter att hyra.)

 

 Att flänga runt och leta scooteruthyrare underlättar om man kan gå på den skuggiga sidan av gatorna.

Roligt att se de gamla husen som fortfarande finns kvar, inträngda mellan några höghus.

Här i stan samsas både gammalt och nytt, men mycket gammalt har också försvunnit. 

 

Annat att titta extra på.

 

Tyvärr är det väl så även i Torrevieja som på många andra platser att mycket av det gamla fått ge vika för det nyare och mer moderna.

På hemvägen blev det ett stopp för oss på den gamla restaurangen Kiosco El Tintero nere vid strandpromenaden.

Ingen meny för oss idag men väl vätskepaus. Menyerna såg lockande ut så hit återkommer vi och vill man inte ta en hel meny finns en del à la carterätter också, mest fisk och skaldjurinspirerat. 

 

El Tintero är en av de äldsta restaurangerna i Torrevieja.

 

Namnet finns kvar och kommer sig av att för länge sedan färgde fiskarna här sina garner.

På 1930-talet byggdes det här ett utskänkningsställe i trä som blev populärt, Merendo Las Rocas

Byggnades såsom den ser ut idag kom till på 1950-tale, den gamla ägaren sålde det

och namnet  byttes till Kiosco El Tintero. Den nuvarande ägaren har ansökt om att byggnaden ska

skyddas och få stå kvar eftersom den har sin egen historia. 

El Tintero är en typsik sommarrestaurang så har den öppnat så är sommaren här.

 

Menyerna är för två personer; till vänster sallad eller sardiner till förrätt

och som varmrätt kan man välja på havsabborre, guldbrax eller enterecote.

Två valfria drycker, bröd och efterrätt ingår.

Menyn till höger , också för två innehåller sallad eller bläckfisk till förrätt,

blandat ris med fisk och skaldjur till huvudrätt, dryck och efterrätt.

(Dessa menyförslag är i den lite högre prisklassen. Oftast brukar

lunchmenyerna kosta mella 8 och 12 euro. Dyrare och billigare finns...)

 

Och visst är sommarsäsongen här,

 ännu med gott om plats för hugade på stranden så här en måndag.

 

 

Inlägg 81/100 i utmaningen #Blogg100. 

                                                                                                                                                                                                                          

I skuggan vid havet

Strandlivet är inget för mig längre. Inte om man tänker sig det i en solstol/solsäng på en strand. 

Däremot sitter jag gärna i skuggan på en restaurang med havs och strandutsikt för  där händer det alltid något som jag kan fästa ögonen på. 

Men att  en tidig morgon eller sen eftermiddag, med hatt eller keps på, ta en promenad längs havet barfota i sanden på en lång strand är också njutbart och där lockar mest den kilometerlånga La Matastranden en bit norrut. 

Ett bad då och då i havet kan vara skönt men temperaturen bör komma upp till +25 för att jag ska bada och där är den inte ännu. Och även då har jag en strandrestaurang som bas.

Inom loppet av tio minuter på vår spanska favoritrestaurang hann jag se en del och ännu mer under den timme vi satt här.

Strandlivet kräver sitt.

 

Första parkett i skuggan vid havet. 

 

 Havets olika blå nyanser fascinerar -

 

  Glädjande ses fler och fler som bär hatt för att skydda ansiktet.

Och idag fick man verkligen hålla i den för vindbyarna tog i ordentligt. 

 

Några använder sig av de mer permanenta parasollerna och solsängana som finns att hyra.

 

Andra har egna fiffiga lösningar.

Liten stol med tillhörande parasoll.

 

Visserligen är det föbjudet att ta med hunden till stranden men kanske går det an

att följa med om den är i modell mindre.

 

 "Första sittningen" upphör vid 13.30 och det är  lunchdags hemma eller på lokal.

Måltiderna är viktiga och inget som skyndas på. Stolar, parasoller och annat släpas med

och orkar man inte bärafinns lämpliga "dra-maten-vagnar". 

Kanske en välbehövlig siesta också innan "andra strandsittningen" börjar vid 16 tiden.

 

 

Inlägg 80/100 i utmaningen #Blogg100. 

 

 

 

 

                                                                          

Fartfylld idé

 Att ta sig fram här i Torrevieja har vi gjort en hel del till fots, många steg har det blivit daglogen, och om vi inte promenerar så är det ofta cykel som gäller.

Men nu har vi en idé om att hyra en scooter/ätt motorcykel för att vidga vyerna. En sådan är lätt att ta sig fram med också lätt att parkera och det är en viktig faktor nu när fler och fler tillbringar tid här i trakterna och parkeringsplatserna minskar.  (Och vi är ju ändå inte här under högsäsongen i augusti)

Vi har börjat leta efter uthyrare, men ännu inte hittat någon som hyr ut modeller som passar oss.

Hade vi däremot varit intresserad av en mer handikappvänlig modell så hittade jag flera uthyrare. Men det var vi inte.

Ett besök på Torreviejas lokala turistbyråns huvudkontor nere vid, Club Nautico, Paseo Vista Alegre, verkade vara en god idé. Och det var det säkert, men stängt på lördagar efter klockan 14. (Inte siestastänkt utan stängt för dagen.) Nytt besök får bli på måndag då turistbyrån är öppen fram till  klockan 19, utan siestastängt.

 

Vacker bougainvillea såg vi på vägen.

 

Och en del fina båtar när vi kom fram.

 

Hade vi velat hyra denna modell så var möjligheterna många.

Men för oss känns farten lite långsam och batteriet skulle nog vara slut

innan vi ens kom till La Mata. Rejäl uppförsbacke både dit och hem.

Och vi behöver den absolut inte för vi är pigga.

 

Kanske något i den här stilen skulle passa.

Och frisk luft får man ju också.

 

Just den här varianten har vi hyrt flera gånger när vi varit i Thailand

och skulle vara erfekt för oss här. Smidig och lätt att ta sig fram med.

Idag blev vi inte så mycket klokare vad gäller att hitta uthyrningsfirmor, men vi hoppas på att någon ska finnas.

Hade det gällt bilhyra så är utbudet ett helt annat.

En uppiggande promenad längs havet och strandpromenaden förde oss till ett av våra favoritvattenhål, Kiosco Jose Maria, där vi pustade och funderade vidare på ämnet scooter/lätt motorcykel.

 

 

 

 

 

 

 

Inlägg 79/100 i utmaningen #Blogg100. 

 

 

 

Fredag igen och marknadsdag!

Fredag igen! Egentligen ingen skillnad mot veckans övriga dagar, inte så här i pensionärslivet.

 I Torrvieja är det marknad mitt inne i stan på fredagar. Det är en jättestor marknad som sträcker sig över 20 gator. Tafiken är i princip helt avstängd och kanske skulle en branbil eller ambulans kunna ta sig fram på några gator, men det är tveksamt.  

Gatorna fylls väldigt tidigt på morgonen av marknadsstånd som sätts upp under buller och bång och sedan intas marknaden av hugade familjer med sina "dra-maten-vagnar". 

 

 

Här handlas det ofta fräscha frukt och grönsaker för en hel vecka och till mycket bra priser dessutom.

Trängseln längs grönsaksgatorna är extra stor och det är stundtals svårt att ta sig fram bland kärror, marknadsstånd och människor. 

 

Trångt är det.

 

Förutom grönsaker och frukt så finns i princip allt tänkbart att köpa på marknaden, men allt är inte billigt och kvalitén kan skifta. Extra plus för utbudet ges. 

 

Kanske goda spanska tomater för under 7 kr/kg? Absolut!

 

Riktigt goda och smakrika spanska jordgubbar där priset för 1 kg

ligger på ca 10 kr. Jodå, de fick följa med hem...

 

Nypressad juice från stora apelsiner från trakten smakar gott till frukost.

5 kg för 3 euro. Och billigare går att få...

 

Jag går ibland till marknaden för frukt och grönsaksinköp (finns väldigt bra utbud i lolakala butiker och supermercadon också) och om det är något annat jag är på jakt efter. Och det var jag idag.

Jag hade tänkt mig tyg till ett överdrag till soffan och eftersom mina sykunskaper är obefintliga har jag hittat en "modista", sömmerska som kunde åta sig att sy detta. 

Några tyger hittade jag men inga som innebar en aha -upplevelse.

Smakråd i form av väninnan AK hade jag med och det kändes stärkande.

Och när vi kammat igenom det mesta i tygväg hittade vi plötsligt  en dam som sålde färdiga överdrag och i olika storlekar. Kanske inte det mest hållbara tyget, men å andra sidan kan det vara trevligt att då och då byta överdrag och prisbilden var helt ok. Så köp blev av och vi vandrade vidare.

Jag har lärt mig och vet sedan många marknadsbesök på olika platser i världen att att det vill till att hålla i sina saker. Inte alltid det räcker...

En ryggsäck hade jag på ryggen, men där fanns bara en keps, kam och vattenflaska. (Pengar, kamera (liten modell idag och telefon fanns i byxfickorna och har jag dessa i ryggan är den framför mig. Ja, pengar finns aldrig där och heller inte värdesaker som kort och annat.)

Plötsligt känner jag att någon rör ryggsäcken. Jag stannar, tar denav mig och ser att ena blixtlåset är öppet en decimeter. (Blixtlåset sitter under axelremmarna och är svåråtkomligt.)

När jag stannat till stoppar ett par svenska damer mig och frågar om jag blivit av med något. De har också känt och sett att någon, i nästan samma ögonblick, varit på deras väskor som de hade framför sig .

Tursamt nog hade de inte heller blivit av med något.

Undrar om man ska aptera en råttfälla i ryggsäcken till nästa fredag.

Sedan grämer jag mig över att jag inte vrålade "ta fast tjuven..." Men jag får lägga mig i träning att reagera snabbare.

Väl hemma kunde jag konstatera att klädseln till soffan passade utmärkt...

 

 

Inlägg 78/100 i utmaningen #Blogg100.

 

 

 

Spanien bland favoriterna

Matupplevelsen är en viktig del av en resa och så givetvis för alla som rester till Spanien för kortare eller längre tid.

I den norska tidningen "Spanien Idag" läste jag en artikel som just hade fokus på sambandet populära turistländer och mat .

Givetvis får man ta det hela med en "nypa salt"

Bland norrmännen och även bland svenska resenärer är  den italienska maten mest populär och pastarätter och pizzor finns ju att fåi stort sett över hela världen och både Sverige och Norge har ju gott om s.k. "italienska restauranger"

Sdan är ju den italienska maten givetvis så mycket mer än just dessa rätter.

Grekland kvalar in på andra platsen  kanske med tanke på den grekiska salladen, moussaka, bläckfisken, tzatziki och souvlaki (grillspett) som är många turisters favoriter

Spanien kvalar in på bronsplatsen , där tapas är världsberömda. Men givetvis finns så mycket annat ockå.

Och tredjeplatsen får Spanien dela med Thailand och Kina.

Lite märkligt var det i mitt tycke  att Frankrike kvalade in först som femma.

Jag hade nog placerat dem som etta eller tvåa.

Sjätteplatsen står USA för och Egypten hamnade längs ner ned och kan bero på att det nu är få resor som går dit.

Men en undersökning är bara en undersökning och många fina matländer finns inte med alls.

Intressant läsning var det.

 

 

För mig är maten nästan 50% av en resa och jag tycker dels det är roligt att äta ute på lokala restauranger och även att botanisera i lokala butiker, (slaktare, saluhallar) på marknaderoch i större kedjors butiker.

Carrefour, där de finns, är i mitt tycket ett säkert kort där man både hittar lokala produkter och mer internationella.

 

En liten del av utbudet av Carrefours fiskdisk i Torrevieja.

 

Och att äta middag hemma på terrassen är också väldigt trevligt. 

 

 

 

 

 Inlägg 77/100 i utmaningen #Blogg100.

Längs vägen

 Idag har det  på förmiddagen varit en vilodag hemma i "stugan" och jag har delvis ägnat mig åt att flytta om blommor och städa efter en eller flera löskatter som tyckt att våra krukor med gammal potatisjord passade alldeles utmärkt att sprätta ut över terrassen. 

Och efter att ha sopat terrassen, flytttat om blommor och slängt gammal jord var jag i farten och kunde ta tag i ett par timmars spanskstudier med min internetbasterade "Babbelkurs".

Men sedan fick det räcka med vilan och vi tog oss an den dagliga promenaden.

Strålande sol, en lätt bris och +24 var bra förutsättningar.

 

Vackra blommor i blått  såg vi här och var.

Längre ner i stan så kan man se det mesta i parkeringsväg och ofta är det kreativ alösningar man komme rpå för att kunna prkera så nära stranden som möjligt.

Att hitta en plats nära kan under lätta eftersom familjerna ofta har med stolar i olika former, (för att kunna sitta och ligga, parasoller, bord, kylboxar, leksaker, handdukar och andra väsentligheter. Det kan bli tunga lass att bära. 

Lite bakom syns en vit bil som kan backa runt gathörnet . 

 Utanför den står två bilar, de kommer också ut.

Men den grå till vänster längst fram har inte en chans för den har även en bil framför sig.

Vi stannade ett tag för att se om någon ägare  skulle dyka upp. 

Men inte just då.

Efter denna spännande upplevelse blev jag nästa trött och hade jag turen att kunna slå mig ner i någon av stolarna utanför en butik och pusta. 

 

 

 

Men återhämtade krafter blev det en runda längs havet och även där finns ju soffor ifall ytterligare matthet skulle inträffa.

 

Men jag klarade mig bar och efetr 10 000 steg var det dags för en vätskepaus och lite mer rast.

Tapasrestauranger finns det gott om och även andra där en tapa ingår tillsammans med dryck till det facila priset av en euro.

Man får välja sina ställen med omsorg och trevlig utsikt är en klar fördel och den är dessutom helt kostnadsfri.

 

 

Ingår tillsammans med dryck.

 

Och havet glittar....

Det blev en bra dag idag också.

 

Inlägg 77/100 i utmaningen #Blogg100. 

 

 

 

 

 

Norge i rött-vitt och blått

 Idag firar vi tillsammans med många norrmän Norges nationaldag och är på plats i Nationernas Park, eller "Europaparken" som den också kallas.

Parke är ett stort, behagligt och svalkande grönområde mitt inne i Torrevieja och och idag på förmiddagen var det feststämning här eftersom en del av 17:de maj firandet började här för många.

Vi kom i god tid och lyckades få en sittplats nära scenen, men å andra sidan kunde man också slå sig ner i skuggan på någon av de många gräsmattorna.

Som sig bör denna dag äts det pölser (korv), glass, gott att dricka av allahanda slag och gärna tårtbuffé.

 

Alla EU- flaggorna finns på plats och vajar fint i vinden. Flaggorna är utplacerade på sina respektive länder som byggts upp i omgivet av vatten.

 

Gott om festklädda människor väntar på att 17:de maj tåget ska komma fran till parken.

"Tåget" med både barn, ungdomar och äldere startade nere vid havet och har med spansk

orkester i spetesn gått genom Torreviejas gartor för att gå i mål här i parken.

 

Syttende mai, (vanligt uttal är "sött´ne mai) är stor helgdag och flaggdag i Norge och kallas i Norge också för Grundlovsdagen.

Dagen firas eftersom prinsregent Christian Fredrik valdes till kung och skrev under Norges grundlag

den 17 maj 1814 och dagen innan blev lagen antagen av Riksförsamlingen i Eidsvoll.

Detta blev början av en kort period för Norge som oavhängig  stat för kriget med Sverige ledde till att samma år i augusti konventionen i Moss då Norge tvingades revidera sin grundlag och ingå en union med Sverige som höll i sig fram till 1905.

Grundlagen fock behållas och säkerställde att Norge var självständigt under perioden.

 

Norska "röruss", studenter, kommer först i tåget.

 

Den spanska svängiga orkestern höjer stämningen.

Dirigenten spexar och dansar fram mellan varven.

 

Gott om finklädda norska barn, många från den norska skolan.

Till nationaldagen är det vanligt att både barn och vuxna köper nya kläder för att vara extra fina.

 

Festklädd i norsk bunad.

 

En bunad, en fest och högtidsdräkt,  har en folkdräkt bakgrunden i en men  skiljer sig åt, där den norska folkdräkten är den lokala klädedräkten från förr.

Bunad används bara som festdräkt och det finns flera olka kategorier av bunader. En bunad kan också var helt eller delvis fritt komponerad.

 

Och mitt i myllret ser AK och jag kända ansikten; Ama och Anders.

 

Norska flaggor vajade högt i vinden och det var mäktigt att stå upp

och tillsammans med mängder an nationaldagsfirare sjunga den norska nationalsången.

Och det är med stor  stolt alla klämmer i och sjunger; "Ja, vi elsker..."

 

Norge var f.o.m. 1397 och fram till 1814 i union med det danska riket och flaggan bygger på den danska flaggan, Dannebrogen och Norges nuvarande flagga kom till 1821.

Den norska flaggan har ett infällt blått kors som symboliserar Norges dåvarande union med Sverige som varade från 1814 fram till 1905. Korse är mörkare än det på den nuvarande svenska flagga och det beror på att sveriges flagga före 1905 var mörkare än den är idag.

Färgerna rött-vitt-blått var även symboler för stater där statsskicket byggde på folkrepresentanter; t.ex.

Frankrike, USA, Storbritannien och Nederländerna.

Norges flagga används även på de  öarna Jan Mayen och Svalbard som ingår i det norska riket men saknar egna flaggor.

 

Och till alla mina norska vänner, ja även svenska, så kommer Norges "inoficiella nationalsång";

 

 

 

Och här fortsätter vi festen...

 

 

 

 Inlägg nr 76 /100 i utmaninge #Blogg100.

Uppfriskande

Vissa dagar är som gjorda för att se sig om och här går det utmärkt  att göra det även om man i stort sett sitter still.

Det finns alltid något att titta på.

Genast blir det en jämförelse med hur det är hemma i Stockholm. Där där är det är precis likadant, för

alltid händer det något och gör det inte det så går det bra ändå. 

Nu är det ju i den spanska sommarstugan jag tillbringar ett antal veckor och eftersom tiden inte är ett hinder känns som om det finns gott om den, så någon brådska har jag inte.

Jag tycker om variation och ser och upplever gärna nya saker, men även att se/uppleva de "gamla" och kanske med "nya ögon" är ibland uppfriskande. 

Så jag friskar upp;

 

Havet. Här kan jag stå eller sitta länge och bara stirra rakt ut.

Verkligen avkopplande, vackert och skiftande. 

 

Promenader längs stränderna med stopp vid lämpliga vattenhål är njutbart.

Ofta blir det långa promenader och även om jag jag gått här många gånger så

skiftar scenerna.

 

Växter piggar upp både på dagen -

 

- och kvällen.

Den lilla parken nära oss har så vackra bougainevilleaträd som just nu är i storblom.

 

Jakarandaträden i samma park har slagit ut och visar en blå fägring.

 

Att sitta hemma på terrassen och se molnen dansa fram över himlavalvet

och läsa en god bok i suggan är inte dumt det heller. Särskilt inte när termometern

visar +24 och både eftermiddagen och kvällen är lång.

Lite (mycket...) spanska från min kurs behöver också friskas upp...

 

Inlägg 75/100 i utaningen #Blogg100.  S

 

 

 

Smak av spanska ostar

Att göra en resa eller att tillbringa tid i ett annat land innebär både för min och många andras del att prova olika maträtter, frukter, drycker, grönsaker och annat som går att inmundiga från den trakt man befinner sig.

Så kan jag även se det i Sverige där de flesta landskap också har sina specialiteter.

Ostar av olika sorter är jag väldigt förtjust i och eftersom Spanien är ett stort ostland, vilket man kanske inte alltid tänker på, så har jag gått utanför "manchegoramarna".

Gårdagens besök på Carrefour medförde att antal smakprov och att en del star fick följa med hem.

 

Manchego är troligen den mest kända osten i Spanien och är en hårdost som görs av fårmjölk. Namnet har osten fått dels från fårrasen som heter manchego och dels från regionen La Manch, mellersta Spanien, där osten tillverkas. Manchegoosten exporteras över hela världen och nästan hälften av produktionen går på export till USA.

Typiskt för manchegoosten är halmmönstret i skorpan som finns kvar efter pressning.

Numer görs dessa mönster på konstgjord väg

men förr låg den för mognad i korgar och fick mönstret mer naturligt.

Osten har en halvhård konsistens, är ganska mild och lagras mellan två månader och två år.

 

Flor Esgueva är också en manchegpost

och kan på många ställen också köpas färdigpackad.

Priset här på Carrefour ligger på 18.25 euro/kg.

 

Tetilla- Gallega är en ost som komer från Galicien i nordvästra spanien och den känns igen på sin lökform.

Formen har den fått av att ostmassan förr häldes upp i ett tygstycke och där man knöt ihop toppen innan osten hängdes upp för att torka.

Tetilla är gjord på komjölk, lätt att skära och har en mild smak.

 

Tetilla- Gallega.

 

Don Maríano, Queso Cabra Tradicional Curado Sudao är en gjord på getmjölk och är en mjuk ost med krämig konsistens. I mitt tycke riktigt god.

 

Don Maríano till ett pros av 21.90 euro/kg.

Men en liten bit kan man unna sig från ostdisken.

 

Cabrales är en stark blåmögelost, också från norra Spanien, längs biscayabukten.  Den är gjord på en blandning av ko- får ocg getmjölk. Osten får mogna i grottor där salta vindar från havet ger en extra fin smak till osten. Kanske en liten varning, för cabrales innehåller precis som många andra blåmögelostar penicillin.

 

Cabrales

 

 

Mahón är en ost som kommer från ön Menorca och har fått sitt namn efter den största staden på ön. Osten görs på komjölk och kommer i tre olika smaker; en mildare,( tierrno) en mellanstark, (semi curado) och en starkare.(curado)

Osten äts gärna som den är och används mycket i matlagning som smaksättare.

 

Mahón är lite billigare och kostar 14.50 euro/kg.

 

Afuega´l Pitu, namnet betyder "eld i munnen", en stark ost. Osten kommer från Austurien, i norra spanien vid Biscayabukten och är en av de ostar som längst tillvekats i Spanien. Osten är gjord på komjölk och man känner lätt igen den på lökformen. Vanligt är att osten smaksätts med olika kryddor för att få mer smak.

Efter att jag provsmakat osten bestämde jag mig för att den fick stanna i butiken.

Afuega´l Pitu

Vad äter man då till dessa spanska ostar? Jo, kvittenmarmelad,membrillo,  finns att köpa i princip alla spanska butiker. Tomatmarmelad, fikon och mandlar smakar också gott till ostarna. Men inga druvor för de tar enligt spanjorerna bort vinsmaken , om man nu dricker det till osten, vilket många spanjorer gör.

Vin till ost bör gärna vara "lättare" så det inte tar över ostsmaken och viner med "eksmak" sägs inte passa till ost.

Spanjorerna drycker också gärna sherry eller madeira till ost och jag tar också gärna ett glas  torr cava till de spanska ostarna.

Men allt är möjligt, bara att prova sig fram till vad man själv tycker smakar bra.

 

Kvittenmarmelad.

 

En del fakta har jag fått genom tidningen Mas Amigos och en del har jag fått berättat för mig på Carrefour i samband med att jag handlade ostarna. 

Bilderna är mina egna. 

 

Inlägg nr 74/100 i utmaningen  #Blogg100.

 

 

 

 

 

 

 

Kvalitet

 Hav, fritidshamnar, stränder och sol erbjuder många länder både i Europa och resten av världen och för att visa att man uppfyller vissa ställda kriterier vad gäller säkerhet, vattenkvalité, service och säkerhet kan man ansöka om den internationella kvalitetsmärkningen "Blå Flagg" hos FEE; Foundation for Environment Education. (Tidigare var EU inblandat)

Över 4000 stränder och småbåtshamnar i 49 länder har ansökt om och fått "Blå Flagg".

Utmärkelsen måste sökas på nytt varje år och till en kostna av ca 9000 sek. Den strand eller hamn ansökan gäller kontrolleras noga och sedan tas oanmälda stickprov under säsongen och man kan bli av med flaggan om kvalitén inte bibehålls.

Kostnaden och att "flaggan" måste förnyas varje år påverkar givetvis antalet ansökningar

I området i Spanien där vi har vår "sommarstuga ,"Costa Blanca", har 632 stränder och 13 hamnar i år fått utmärkelsen, vilket är 11% av alla blå flaggor i Spanien. (Totalt har Spanien fått till 586 stränder med blå flagg i år och 100 hamnar.)

Den största turiststaden Benidorm behåller sina flagg på de tre stränderna Levante, Mal Pas och Poniente.

Orihuela kommun, strax söder om Torrevieja, har flest stränder med blå flagg, nio stycken.

(Fakta hämtad från den norska tidningen Vikingposten, men bilderna är mina. )

 

En av stränderna i Torrevieja, Playa de la Cura, inne i stan, har blå flagg -

 

- liksom Los Locos som också finns inne i stan.

 

I södra delen av  stan ligger Los Naufragos som också utrustats med blå flagg.

Och ännu ett par kilometer bort, vid Punta Prima, finns Cala Pitera.

 

Även vår favorit La Mata stranden, som ligger ett par km norr om stan har också blå flagg.

 

Visst är det bra med kvalité på badvatten, stränder och småbåtshamnar men jag tycker också  det är viktigt med kvalité på restauranger, varor jag handlar och på livet så där i största allmänhet.

 Tillvaron hemma i Stockholm trivs jag väldigt bra med och jag trivs också här i den spanska sommarstugetillvaron och tycker jag hittat en bra mix.

Solar på stranden gör jag inte, är inte alls i solen, men badar gör jag gärna dvs. om temperaturen håller sig runt +25.

Cykelturer, promenader gärna längs havet, läsning av böcker, tränar spanska, träffar vänner, äter god mat och  ser och upplever nya saker upptar mina dagar.

 Ja, ungefär om som hemma, men ändå inte. Och vädret är mer stabilt.

 

Gårdagen middag var också av god kvalitet och den intogs på en av våra favoritrestauranger, Delicado,

alldeles i närheten av oss. 

 

Stilren inredning.

 

Ägaren, tillika kocken, belgiska Patrick, lagar all mat à la minute.

Just fredagar är det specialpris på revbensspjäll, väldans goda

och man får äta så många man vill. Eftersom maten tillagas à la minute,

så är detta en bra restaurang om man vill ha sin rätt tillagad på ett speciellt sätt.

(Med eller utan det som vanligtvis ingår.)

 

Mitt grillade kyckling och räkspett serverade på lättstekta grönsaker.

Försvinnande gott!

                                                                                   

Kvällens matgäng samlat; Lisen, Bosse, Susan och AK

och alla åt Delicados goda revbensspjäll med stort nöje och god aptit.

 

 Inlägg nr 76/100 i utmaningen #Blogg100.

 

                                                                               

 

 

 

Norge i mitt hjärta.

Man sägs ofta bära med sig sin historia och man gör det på olika sätt och en stor del av min historia har

norsk bakgrund och på olika sätt.

När veckans uppdrag från fina bloggvännen Bosse Lidén kom igår var det Norge som var temat. Norges nationaldag, 17 maj, närmar sig och det är en dag som firas både före, på själva dagen och efteråt. Ett riktigt firande som jag tagit del av i Norge många gånger under årens lopp. Här är det frheten som firas och det är stort!

Och nu firar jag och andra "lekdeltagare" Norge på våra sätt.

Varför är just 17 maj Norges nationaldag? Det korta svaret får bli att det beror på att Kung Kristian VIII skrev under grundlagen detta datum 1814 och det innebar en kort tid av självständighet innan unionen med Sverige som kom till i augusti och den varade till 1905 och unionen bröts och Norge på nytt blev självständigt. ( Norge har historiskt sett  i olika omgångar varit i union med något av grannländerna, främst Danmark men också senast Sverige. )

 

 Första uppgiften är att hitta ett youtubeklipp med en norsk artist och det finns många att välja på, men valet för mig var helt självklart, Alf Pröjsen vissångare, textförfattare och banboksförfattare (bl.a.Teskedsgumman, Sagan om mössens julafton, Killingen som kunde räkna till tio)

 

 

 En norsk bok och här blev det lite klurigare för mig eftersom jag är i Spanien och inte har det norska bokförrådet med mig. Men en finns med i bagaget och det av personliga skäl.

(Eftersom jag delvis  är uppvuxen i Norge talar och läser jag obehindrat norska, dock är stavningen betydligt sämre.)

Boken jag valde är Knut Haukelids bok "Kampen om Tungvannet". Han var med och sprängde fabriken i Vermok och färjan så att nazisterna inte skulle få tillgång till det tunga vattnet för att kunna framställa en atombomb.

Det gick en alldeles utmärkt norsk serie (tämligen dokumentär) om denna händelse på SVT under januari och februari och den baserades på boken.

Jag har fått historien berättad för mig många gånger  både av min pappa som var med och hans gode vän och vapendragare, Knut Haukelid, vilket han var i ordets rätta bemärkelse.

 

En kamp var det!

 

En extra bild som hör ihop med boken; Kampen om Tungtvannet; (utanför leken)

dock är det Knut Haukelid till vänsteroch min pappa till höger.

Bilderna är mina egna och lämnade till Expressen.

(Från Expressensartikel den 22/2-2016.

Bilden på passet är hämtat från en bok eftersom jag inte hade originalet

med mig till Spanien när jag skickade bilderna till Expressen)

 

Mitt originalfoto av några falska idhandlingar som flitigt användes vid gränsövergångar 

mellan Sverige och Norge under åren 1940-1945. (Fler finns)

Humor saknades inte!

 

I maj 2006 var jag inbjuden till Oslo för att hålla att i samband med en minnesstund i Vestre Gravlund.

Här restes 1970 ett monument till minnet av de 96 svenskar som både till land och sjöss dödades för Norges sak under andra världskriget.

 

Vestre Gravlund i Oslo vid det monument pappa tog initiativet till att få uppfört

 med hjälp av Föreningen Norden och regeringarna i både Sverige och Norge.

 

Mycket av Norge har jag sett och upplevt men inte att resa med båt från södra Norge och upp tll Nordkap men i juli 2011 blev resan av.  En resa för alla sinnen som tog 10 dagar och med stopp på olika platser längs kusten och inne i fjordarna. Minnesvärd, på många sätt.

 

Åndalsnes.

 

Tromsö.

 

I bussen. På väg mot Nordkap.

 

 

 

Inlägg nr 75/100 i utmaningen #Blogg100.

Knutar

 Jag är inte direkt praktiskt lagd och mina fingrar är inte alls följsamma. Har försökt att träna upp dem, men tyvärr med mindre lyckat resultat.

En hel del idéer har jag och kan ibland få slå knut både på mig och andra för att få dem utförda och till det har jag ett speciellt träd, ett knutträd, där jag ser möjligheterna.

 

Ett knutträd med möjligheter.

Mina idéer om odling tar fart då och då och på vårvintern satte jag några potatis i krukor och som borde vara färdiga lagom till midsommar.

Men det var viss felbedömning i tid för nu häromdagen när vi kom hade bladen vissnat och potatisen bör då tas upp. Och det är liksom en månad tidigare än planerat.

Minns med glädje förra årets potatisskörd  och de plockade vi upp på midsommarafton och avnjöt med en bit sill. Skörden bestod av 10 stycken små potatis, hemodlade.

 

Potatisskörden var klen och potatisarna i miniatyr.

Men dock potatis!

 

 Man kan inte lyckas jämt även om det vore smidigt och bekvämt, men ack så tråkigt. Jag; sömnad, virkning, stickning, att rita, måla och pyssla så där i största allmänhet är inte kompatibla men jag har klarat mig bra ändå genom livet. Jag har insett att annat kan kompensera och det är bra att olika människor har olika förmågor. Sedan finns det de som fått många av dem, dit hör inte jag men jag är nöjd ändå. 

         

Vår passionsblomma för ett år sedan då en blomma visade sig.

 

Ett år senare är det en klart fylligare passionsblomma som trivs och blommar

med idag nio blommor utslagna.

Så idén med att plantera en passionsblomma här var klart lyckad.

 

Lyckad är också hibiscusen som tittar in till oss.

Den är det ingen som vattnar, fyller på jord eller pysslar om, 

men den växer och frodas ändå. Och kanske är det just det som är meningen.

Att växa i frihet och av egen kraft, men kanske blir tillväxten bättre

i samverkan med andra. Vem vet?

 

 

Inlägg 74/100 i utmaningen #Blogg100. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ombyte förnöjer

 Ombyte förnöjer och ibland blir det hastiga sådana. Efter drygt 10 dagar hemma, dagar med strålande sol och sommarvärme blev det dags att fortsätta semestern i den spanska sommarstugan.

Och jag måste medge att det kändes lite synd att åka iväg just nu.

Men man vänjer sig.

Eftersom jag visst att det varit lbetydligt svalare i Torrvieja än i Stockholm och mer moln så bestämde jag mig för att ta med delar av det fina vädret. Inte helt lätt att förklara för personalen i sökerhetskontrollen,men jag lyckades i den fakirtidiga och arla morgonstunden igår.

Envisheten och humorn kom till hjälp igen.

 

Sen måndag eftermiddag.

Globen och Skyliften lockar fler än vanligt i dessa mellotider.

(Bilden zoomad från vår balkong ca 600 m bort fågelvägen.)

 

Sent måndag kväll. Globen i hårdträning  inför ESC både vad gäller  belysning och repetitioner.

 

Arla tisdag morgon. Solen på väg upp.

Och uppe var jag också. åtminstone fysiskt.

 

Flygresan till Alicante gick väldigt smidigt och att vi sedan hade turen att få biltransport med vännen Susan gjorde det hela än mer smidigt och bekvämt. 

Men tydligen hade mitt medföljande väder hamnat på efterkälken, för i Alicante hade det regnat och i Torrevieja var det molnint. lite blåst och kändes kallt. Allt är relativt, men +19 kändes svalt.

 

Mina vackra passionsblommor var i högform

och jag hittade sammanlagt åtta stycken som blommade. Rekord!

Många knoppar finns också så de kommer att blomma länge än.

Jag har ju turen att ha en engagerad och kunnig "trädgårdsmästare"

som ser till att växterna har det bra. Stort tack I!

 

Med tanke på den "fakirtidiga" resan så blev det en kortare promenad på stan för inköp av mat

och senare middag på terrassen.

Krafterna tog liksom slut. 

Det varckra vädret fortsatte att vara försenat  och det kom en kort regnskur, men när den försvunnit

levererades det finare vädret.

Kan dock konstatera att delar av det är kvar i Stockholm. Men det är i alla fall en hel del sol och +23. 

Undrar om förlustgarantin gäller.

 

Igår kväll efter regnet.

Och sedan kom solen fram.

 

 

 Inlägg nr 73/100 i utmaningen #Blogg100.  

 

 

 

 

 

 

Fokuserad och envis

Inom bloggvärlden är det mesta möjligt och jag har under de senaste dagarna haft stort fokus på små, levande varelser i vår vackra natur.

Bloggvännen Bosse har inbjudit till lekuppdrag/utmaninag nummer 18 med fokus på natur och livet där bland mindre och ev större djur. En verkligt rolig  och utmanande uppgift och med inbyggd frisk luft och motion.

Jag har letat, åter letat, gått och sprungit för att jaga humlor och fjärlilar i flykten.  Men de jag lyckades fotografera satt still.

Kanske var inte direkt jagandet så lyckosamt för resultatet, men många jag mött har lett, skrattat och sett allmänt muntra ut, fullt förståligt. 

Och visst är det bra om man med enkla medel kan glädja andra.

Myrorna på trädet var ju på plats och samsades med en nyckelpiga i grannträdet så här var det enklare. LIkaså med masken och larverna.

Vissserligen fick jag skynda på och att ställa in kamerans skärpan hanns inte riktigt med.

Men det var skalbaggarna som var min verkliga utmaning.

 Nyckelpigor tillhör också  skalbaggssläktet, men jag hade bara hittat en nyckelpiga och då kan den ju inte samtidigt tjämnstgöra som skalbagge.  Så antingen ytterligare en nyckelpiga elller så vill det till att hiyya skalbaggar.

Och att skalbaggar var en bristvara i mina trakter kunde jag inte ens ana. LIka bra det...

Ordentligt med motion har jag fått och mängder med frisk luft och min envishet, min bästa och sämsta egenskap, har helt klart varit en tillgång.

Uppdraget/leken har varit med mig hela veckan på olika sätt och jag har haft väldigt roligt.

 

Med hänsyn till att det är svårt att se bara en myra fick flera komma med.

Och skalbaggarna var mog mor och barn....

 

Förutom dessa småkryp gällde det att hitta "visitkort" från ter djur, ej husdjur. 

Här hade jag några grubblerier och det var om häst är ett husdjur som kan jämställas med katt och hund. 

Men jag lämnade snart dessa tankar för man kan inte belasta hjärnan för mycket.

 

Canadagäss med spillning synliga vid Nacka Strand.

 

Vildkanin i Tullgårdsparken, mina kvarter.

 

När vår måsskrämseluggla i plast är nerplockad för uppfräschning

passar en mås på att slå sig ner och lämna ett bokmärker på balkonggolvet.

Men ugglan kom snart tillbaka på sin plats och den håller de flesta måsar borta....

 

                                                                                       

 Inlägg nr 72 /100 i utmaningen #Blogg100. 

 

 

 

                                                                                          

                                                                                                                                                                                         

Sommaren är här

Söndagens promenad blev tredelad, tämligen varierad och med stora inslag av vattenkontakt.

Det ljuvliga sommarvädret håller i sig och kom att göra dagen än mer njutbar.

Jag är på väg till Nacka Strand för att träffa dotter Helen.

Sommaren är här. I alla fall just nu.

 

Start skedde hemma med promenad längs kajen bort till Londonviadukten (ovanför Vikingbåternas färjeterminal i Masthamnen) för  en sju minuters bussresa ut till Nacka Strand.

 

Att komma till Nacka Strand, ger genast lite innerskärgårdskänsla, en känsla jag gärna vill ha.

Här kan man antingen genast direkt slå sig ner direkt vid vattnet på den trevliga restaurangen J 

eller promenera längs den nya träbelagda vägen ända fram till inre delen av Svindersviken och "Marinstaden". 

 

Cykel/gångvägen går under den nya Svindersbron, en högbro, som kommer att invigas i sommar.

 

 Bron kommer att ge Kvarnholmen, en stadsdel i västra Nacka, bättre förbindelser med centrala Nacka och det kommer att behövas eftersom det nu byggs mångder av nya bostäder här ute.  Kvarnholmen är en halvö som omges av Svindersviken och Saltsjön men var från början en ö som hette Hästholmen och skilt från fastlandet genom Hästholmssundet. Sundet fylldes igen på 1970 talet och en bro byggdes för att transporterna till och från kvarnen Tre Kronor skulle bli enklare och förutom kvarnen var det här också en oljehamn.

Några av husen i Marinstaden.

 

Marinstaden ligger inne i Svindersviken i Nacka kommun och här planerades 54 bostäder av olika modeller, bostadsrätter, parhus och villor, alla rymliga med sjöutsikt, altaner och egna båtplatser.

Huvuddelen av husen byggs på flytande pontoner och ansluts till kommunalt vatten och vvs.

Husen tillverkas i Tallin och skeppas hit på pontoner.

Några hus hann färdigställas innan en konkurs 2013 (dålig försäljning bl.a) men året senare fanns en ny ägare till bolaget och byggnationerna återupptogs. 

 

Hela Stockholms inlopp ligger framför oss och den helt fantastiska skulpturen,

Gud Fader på himmelsbågen/regnbågen, Nacka Strands kännetecken, möter oss.

 

Skulpturen, av Carl Milles, där bågen är gjord i brons, visar Gud ståendes på en 18 meter hög båge och vid foten står en ängel och räcker stjärnor till Gud Fader som placerar ut dem på himlavalvet.

Att sedan slå sig ner  på restaurang J, fylla på vätskebalansen, prata och

 titta på alla båtar som passerar är  absolut behagligt.

 

Behagligt i skuggan har också  Helenfamiljens labrador Curre .

 

Vikinglinjens Cinderella kommer förbi på vägen från Åland in till Stockholm.

 

Och när Birka Paradise , också en Ålandskryssare kommer går jag på SL linjens "sjövägen"

in till Stockholm. Väldigt praktiskt, att kommunalt och till kostnaden av två kuponger,

ta sig runt per båt. Många hållplatser finns där man kan gå av pch på.

Rekommenderas!

 

Och vind i seglen hade denna läckra båt som vi mötte utanför Djurgården.

 

Detta var första delen av promenaden.

Del två och tre var Kungsträdgården med feststämning, en tur upp i utsiktstornet, Skeppsbron där evenemanget Eurovision Song Contest skulle invigas och promenaden hem till Söder. 

Sträckan jag gick? Drygt 10 km.

 

 

Mitt bidrag till "söndagspromenader" som bloggvännen Tant Glad har initierat. 

 

Inlägg nr 71/100 i utmainingen #Blogg100.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Högt över havet

Ännu en härlig sommardag i Stockhom, en stad som i dessa dagar är i feststämning inför stundande Eurovision Song Contest.

Utsiktstornet i Kungsträdgården har jag passerta ett par gånger under veckan men har inte velat köa för att komma upp. 

 Idag sent på eftermiddagen passerade jag Kungsan och  kön kort så jag var snabb med att köpa biljett för att åka upp de 81 metrarna och titta ut över det vackra Stockholm.

 

 

                                                                       

Bottenplattan på tornet såg stabil ut. Nåja...

 

Och vid en snabb inspektion av gondolen såg den också ut att vara av rejäl konstruktion.

 

Österut syns Strandvägen tydligt och i bakgrunden skymtar Kaknästornet och Djurgården.

 

Norrut reser sig Johannes kyrka högt över nejden.

 

Söderut; Slottet, Gamla stan, Södermalm och Globen 

 

Gondolen snurrade sakteliga runt 360 grader både på upp och nervägen

och även då vi stannade till högst upp.

Sittplatser fanns till alla i form av bänkar som gick runt om

och en inspelad guideröst berättade om vad som kunde ses.

Än en gång kunde jag konstatera att Stockholm är fantastiskt.

 

Stockholms inlopp med Masthamnen där Vikinglinjens finlandsbåtar lägger

 och  Skeppsholmen där  vandrarhemsfartyget af Chapman ligger.

 

Väldigt nöjd med min tripp upp i det blå; högt över havet eller kanske snarare högt över land, strosade jag  vidare mot Söder och tog vägen över Skeppsbron. Där var en körfält avstängda för biltrafik och gott om poliser på plats.

 Ett par köer fanns utanför "Eurovision Club", det nyuppförda tältet, och tänkte genast rada in mig.

Inte för att jag visste varför människor köade men kanske var det något trevligt på gång.

 

Eurovision Club.

 

Alla de deltagande ländernas flaggor.

 

Här försökte jag rada in mig, men jag saknade ett "kort".

Fick dock veta att det var invigning av ESC som skulle äga rum.

Dessa köade ett par timmar innan.....

Tittade efter min bloggvän "Susjos" som är schlagerfantast och säkert skulle hit,

men tyvärr såg jag henne inte.

 

 

Det verkade  vara svårt att komma in utan ackreditering och inte hittade jag någon som kunde bistå mig.

Men inte ens vattenvägen såg tillgänglig ut.

 

 

 Nynnandes på Arja Sajonmaas "Högt över havet" gick jag vidare hemåt.

 

 

 

Inlägg nr 70/100 i utmaningen #Blogg100. Stockholm

 

På parkett

En helt fantastisk sommardag i Stockholm håller på att övergå i tidig kväll.

Strålande sol, en molnfri himmel och en termometer som passerat +23 hos oss.  En behaglig semesterkänsla infann sig genast när en långfrukost intogs på balkongen.

Utanför hos oss var båttrafiken livligare än vanligt. I Stockholm har Karl Johanslussen stängt eftersom hela Slussenområdet ska byggas om och trafiken i och ur Hammarbyslussen, förbindelsen mellan Mälaren och Saltsjön, är nu  bå enda vägen om man inte väljer att ta omvägen via Södertälje förstås.

Eftersom jag likt en magnet dras till vatten och extra mycket nu när vi inte längre har segelbåten kvar höll vi oss längs vattnet och tänkte inviga ett av våra favoritvattenhål i Stockholm, Boule&Berså.

 

Vi gick ett par kilometer längs kajen, till Danviksbron.

Fin utsikt över Hammarby kanal, Sjöstaden och Globen.

Och skulle man känna för att träna klätting så går det också bra.

Dock inget för mig.

 

 

Alldeles här vi Danviksbron hade Hammarby sjö (Saltsjön) förr sitt utlopp i en bäck och över den har sedan århundraden en träbro gått. Men Hammarbyleden drogs fram, Saltsjöbanan kom till 1893  och det skapade en kanal. En enkelarmad klaffbro  byggdes 1922 och den kompletterades på 1950-talet och den breddades 1977.

Dn seglingsfria höjden är 12.5 meter och det innebär att många båtar kräver broöppning för att kunna passera. 

 

Boule&Berså är ett perfekt vattenhål och ofta väldigt välbesökt. 

(Detta mysiga vattenhål ligger på Nackasidan av Danviksbron.)

Avspänd stämning, lättare rätter, drycker av skilda slag finns.

Och vill man ta en kopp kaffe och ett bakverk eller en glass går det bra.

 

Första parkett alldeles vid vattnet blev ledigt. Perfekt!  

Tacochips, guacamole och tomatsalsa smakade bra.

Och årets första glas rosévin till mig och Bosse slog till på Pilsner Urquell, ett tjeckiskt öl .

 

Mycket att titta på här vid Hammarbykanalens slut.

 Väldigt njutbart!

 

Kryssningsfartyget Birka Paradise är på väg in till Stockholm och passerar alldeles bredvid och på

Djurgården skymtar Kaknästornet .

 

Chartrade festbåtar kör förbi och på just den här 

pågick en bröllopsfest.

Min favorit båt, en finsk Nauticat, motorseglare, modell mindre.

En flytande sommarstuga som har allt ombord.

 

Stockholm Sightseeings båtar har fått ändra sin rutt och får nu passera Hammarbyslussen

båda vägarna mellan Saltsjön och Mälaren.

 

Danviksbron öppnas nu under högsäsong en gång i timmen.

 

Perfekt med semesterkänsla på hemmplan och nu fortsätter den på balkongen. Och fortfarande inte ett moln på himlen.

Visst är Stockholm en helt underbar stad! Och stan är full av vatten...

 

 

 

Inlägg  69/100 i utamaningen #Blogg100. 

 

 

 

 

På jakt

 Igår skrev bloggvännen BP om fauna och dagen innan om flora ocg jag försöker inte alls att härmas.  men nu är det så att jag är på jakt efter diverse småkryp.

Och ni som känner mig, jag har inte alls fått ett nytt intresse, det räcker så bra med de jag har, men lekledare Bosse Lidénhar gett de som vill vara med ett nytt lekfullt uppdrag.

Ett uppdrag där det gäller att fotografera diverse smådjur i naturen och att  även hitta spillning (bajs) efter djur i naturen, alltså inga husdjur.

Jag är i full gång och lyckades både igår och idag få människor runt mig att dra på munnen.  Frisk luft, viss  och upptäckarglädje är viktiga moment i  uppdragen och ofta kommer motionen, på ett eller annat sätt, med på ett hörn. 

Igår började jag en bit hemifrån, på Solna kyrkogård och efetrsom jag ändå skulle plantera lite växter fanns en spade med, alltid bra att ha och för en del moment i uppdraget underlättar den.

 

Vacker blommor fångade mitt intresse. Men det var inte blommorna i sig jag var

mest intresserad av utan de hjälpredor som medverkar till befruktningen.

Lyckades delvis.

 

Blommorna planterade vid mina föräldrars grav. Det blev också en extra ros till min pappa

som igår skulle fyllt 94 år, en ålder jag är glad att han inte upplevde med tanke på sin

alzheimersjukdom. Men en del intressant i småkrypsväg hittade jag dock här. 

 

När jag var färdig med planteringen blev det en rejäl åromenad hem, drygt 8 km och jag var hela tiden uppmärksam på naturen. Alltså den lilla som finns inne i stan. Men en del träd, parker och blommor finns. Och lite tur hade jag.

Väl hemma tyckte jag att vår innergård kunde vara ett bra ställe att titta på efter fler småkryp. Jag förväntade mig ingen spillning efter några djur här direkt , men säker kan man inte vara. Inte heller i stan...

 

Grönt och skönt och vackra träd i blomning.

 

Här tittade jag extra noga men inget synbart som jag behövde.

 

 En del kvar att titta igenom.

Och jag bara undrar om någon har provat att fånga en humla i fartren och få den med på bild.

Jag har provat flera gånger under dagen och varit till stort nöje för de som sett mig. 

Jodå, för egen del också.

 

 

Ganska nöjd med dagens resultat på småkrypssidan så var blev en njutbar kväll på balkongen.

Här satt vi länge och extra roligt var det att se hurGloben låg i färgträning inför Eurovision Song Contest.

Färger vi inte sett tidigare kom fram. Och mina småkryp lämnade jag därhän.

Jakten får fortsätta en annan dag.

 

 

 

 

 

 Inlägg 68/100 i utmaningen #Blogg100.

 

 

 

 

Och färgen var blå

 Hela gårdagen gick i olika nyanser av blått.

Gårdagens resa över Ålands hav, från Kapellskär till Mariehamn var som att glida fram på en len, blå sammetsyta. Himlens blå färg utgjorde viss konkurrens till havet men båda kompletterade varandra.

Jag satt ute en bra stund på däck och njöt av den vackra båtresan samtidigt som många tankar pockade på uppmärksamhet.

 

Njutbart!

 

Vi lämnade cityterminalen med bussen redan klockan 07 och var drygt en timme senare i Kapellskär

där Vikinglinjens Rosella var på ingång från Mariehamn. Många bilresenärer var det  som skulle med

men vi bussburna passagerare var få.  Kaffe och em smörgås medföljde oss ut på däck. 

Vikinglinjen har dagliga turer från Cityterminalen med buss och båt till Mariehamn och nu med en utökad tidtabell kan man ta en tur över , gå iland och titta på Mariehamn och åka hem med kvällsbåten.

Några bussar stannar på vägen upp till Kapellskär i Roslagen och plockar upp passagerare längs vägen.

Buss och båtresa t/r kan fås för ca 60 kr.

Givetvis kan man boka bilplats och ta med den och har då möjlighet att under en dag se mer av Åland.

Resan över tar ca två och en halv timme.

Vill man stanna längre finns fler hotell och B&B alternativ att välja bland både i Mariehamn och på andra delar av Åland.

(Vill man veta mer om Åland så finns en sådan kategori på bloggen.)

Även Eckerölinjen har dagsturer över till Åland. men deras trafik går mellan Grisslehamn i Roslagen och till Eckerö. Går också att köpa buss och båtresa för en billig penning, men vill man då ta sig in till Mariehamn blir det en bissresa på drygt 40 minuter och även bussresan från Stockholm är längre än till Kapellskär. Däremot är båtresan lite kortare.

Vi  åker ofta till Åland och alternerar mellan Eckeölinjen och Vikinglinjen beroende på vilka båtturer som passar oss bäst, men kan inte rekommendera den ena framför den andra.

Båda linjernas fartyg erbjuder såväl mat i à la cartematsal (inte alla turer) som bufféer och det finns mycket annat att välja på i matväg i olika barer och restauranger.

 

Här möter vi kryssningsfartyget Birka Paradise på Ålands hav.

Svensk ytterskärgård närmar sig.

(Havets blå skiftningar är olika speglingar och reflexer och ser ut som pölar som flyter omkring. )

 

Ytterskärgård innan öppet hav tar vid.

 

Även i Mariehamn var himlen vackert blå.

Och det blev en fin, ljus och minnesvärd begravning.

 

Det vackra vädret höll i sig hela dagen och havet fortsatte att glittra när vi på kvällskvisten gick längs havet

mot Rosella och återresan till Kapellskär och Stockholm. 

 

 

 

Fartyget Pommern  ligger i västra hamnen i Mariehamn, alldeles nedanför Sjöfartsmuséet. 

 

Pommern är en fyrmastad stålbark, numer museiefartyg som byggdes i Glasgow 1903 och har använts för transporter av bl.a vete och trä från Europa till Australien.

Vid krigsutbrottet 1939 lades hon upp i Mariehamn, men hamnade 1944 i Stockholm som lagerpråm för spannmål men rustades inte upp. I början av 1950-talet donerades Pommern till Mariehamns stad och öppnades som museum några år senare.

Ett besök både på Pommern och det närbelagna Sjöfartsmuséet är trevligt om man besöker Mariehamn. 

 

Hemresan var lika lugn, vacker och stilla som överresan.

Egentligen var vi inte alls hungriga efter dagens goda lunch, men vi hade bokat fönsterbord i à la cartematsalen  så  räsallad, vitlöks/rosmaringrillat åländskt hemvete (bröd) och ett gott glas rödvin belv helt perfekt. 

 Här blev vi sittandes med Ålands hav och skärgården som vacker kuliss.

Lång dags fär mot natt blev det. Och en vacker färd blev hela dagen.

 

Gott! Och min mörka kavaj har kommit av...

Observera att mitt väldigt korta thailandshår (felklippning p.g.a. sprpkförbistringar) är på väg att växa ut..

 Ålands hav med vacker kuliss. 

 

    

 Inlägg 67/100 i utmaningen #Blogg100

Tankar på väg

 Himmel och hav går ihop i horisonten, det är helt molfritt och jag njuter av resan över Ålands hav.

Många tankar rör sig i huvudet. Vi är på väg till Åland på begravnig. För ett par veckor sedan var det en annan begravning, döttrarnas farmor hade avlidit efter en tids sjukdom.

Livet har sin gång och det är inte oändligt och mitt eget pågår här och nu.

 

 För någon vecka sedan blev jag intervjuad av tidningen Skaraborgsbygden där en journalist  skulle skriva en artikel om min pappa. (Han var ursprungligen från Skaraborgstrakten i Västergötland)

Jag var först lite tveksam för det har skrivits en del artiklar och en av de senaste var skriven av Arne Lapidus, journalist på Expressen, och han skrev den i samband med att den norska tv-serien "Kampen om det tunga vattnet", där medlemmar av det norska kompanie Linge sprängde tungvattenfabriken samt ett fartyg för att förhindra att tyskarna skulle få tillgång till det tunga vattnet. (Pappa var med vid sprängningen)

Men den här artikeln i tidningen Skaraborgsbygden skulle ha en annan infallsvinkel, där jag var den "andra vinkeln. "

Intervjun fick mig att fundera. Fundera mycket.

 

"Tonåringen Benedikte i Solna är inte bara ointresseradav andra världskriget. Hon är less på allt som har med det att göra och tycker det är bättre att lägga fokus på det pågående Vietnamkriget."

Detta är inledningen på en artikel från tidningen Skaraborgsbygden, hemvist Skara, publicerad den 22/4-2016 och skriven av journalisten Charlotte Kristensom och baserad på en intervju med mig. 

 

 Dessa tankar vände under mitt sista år i gymnasiet och det gick sakta upp för mig att min pappa var ett stycke levande historia från krigsåren 1939 -1945.

Att ta ställning, inte ge upp, kämpa för det man tror på, ödmjukhet inför livet och människor och att det mesta är möjligt; är något jag fått med mig hemifrån och som på gott och ont påverkat mig genom och i livet. 

Jag ser tydligt min envishet här. På gott och ont.

 

Vad ska jag tro på? Vad har präglat mig? Och hur mycket?  Svåra frågor och svaren är inte direkt enkla att hitta.

Men pusselbitarna har under årens lopp och kanske främst i mitt vuxna liv fallit på plats. Åtminstone delvis.

Man präglas på olika sätt, mer eller mindre, av sin bakgrund. Ibland tydligare och ibland mer otydligt, men man har med sig en del av sin historia vidare i livet. På ett eller annat sätt.

En resa i sig.

 

Motorcykelbilden är tagen i Skottland 1945. Pappa Allan på en brittisk motorcykel.

Året innan hade han övergått till tjänst inom brittiska SOE, Special Operation Executive,

men sedan 1940 arbetat både för britter och norrmän.

 

 

 

                                                                               

 

 

Pappa Allan såg sig aldrig som en hjälte utan gjorde det han tyckte var rätt. Att kämpa för frihet.

                                                                                                                                                

 

 

Inlägg 66/100 i utmaningen #Blogg100.

 

 

 

 

 

 

                                                                                        

                                                                                                    

                                                                               

Försommardag

Stockholm bjuder på strålande  försommarväder med +20 i skuggan och enligt vädersidorna kan den svenska huvudstaden konkurrera med temperaturen kring vår spanska sommarstuga på Costa Blanca.

Absolut njutbart!

Att sitta på balkongen och att därifrån titta på båtlivet i kanalen har varit en behaglig sysselsättning under ett par timmar och samtidigt har jag försökt koncentrera mig på min spanska internetbaserade "Babbelkurs". Inte helt lätt, men å andra sidan gillar jag utmaningar.  Och varför ska saker och ting vara enkla.

Är alla fall glad över att det idag inte var kinseiska studier jag tänkt mig för de är betydligt mer krävande både vad gäller koncentration och svårighetsgrad.

 

I morse starx före klockan 6.

Solen på väg upp.

Dagens vy så här långt.

Mina ögon fastnade på en liten folkbåt i trä som kryssade fram i kanalen utanför hos oss.

Att kryssa innebär att vinden kommer framifrån och att man "slår" (vänder båten)

för att alls komma framåt. Här var det ingen motor i gång.

 

Det tar lång tid att kryssa så bråttom får man inte ha.

I kanalen begränsas dessutom utrymmet så det blir många slag .

I övrigt har många segelbåtar passerat genom slussen men de har gått för motor.

 

Sandbåten Jehander på väg in till kajen för att lossa.

Vill till att köra med bogpropellrarna för att klara att "vända på ett frimärke".

 

Broöppning och fartyget Ocean Surveyor kommer in i Saltsjön från Mälaren.

 

Ocean Surveyor är ett specialutrustat fartyg som används för  att kartlägga havsbottens geologi

och för att få en bild av berg och jord under havsytan. Även sedimentprover kan tas som visar

spridningen av miljöfarliga ämnen. Fartyget har specifika styregenskaper som gör att det automatiskt

kan stå  still på en position då mätningar görs. Ocean Surveyor har ett systerfartyg, Ugglan

och båda ingår i Sveriges Geologiska Undersökning,

en statlig myndighet för frågor om berg, jord och grundvatten.

 

Denna vackra dag är det många som vill ta sig upp på Globen och därifrån titta på utsikten över stan. 

 

 

Inlägg 65/100 i utmaningen #Blogg100. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

City; högt och lågt.

 Stockholm laddar inför Eurovision Song Contest och det märks i stort sett över hela stan. Bussarna är prydda med Eurovisionflaggor och även många innerstadsgator och även de stora varuhusen är schlagerskyltade. 

Strålande sol och skön vårvärme och jag hade bestämt träff med ena dottern, Liv, för promenad, shopping och lunch.

Vi tog oss en titt idag på Norrmalmstorg och där har ju nedräkningen pågått ett tag.

På skylten står det 2-14 maj så jag tänkte att det skulle vara något på gång just idag i schlagerväg, men det kändes lite för tidigt.

Kanske vår schlagerkunniga bloggvän Susjos vet vad som händer den här veckan. 

 

Räkneverket för nedräkningen är strategiskt placerad mitt på Norrmalmstorg.

 

 Jag tittar en extra gång och ser då ett par gröna högklackade skor, jodå ett par jeans och en grön jacka kommer också. Och kanske en artist.

Något sångframförande var nog inte aktuellt utan mer fotograferande/filmande.

                                                                     

Högt och lågt....

 

I Kungsträdgården har det byggts upp ett 81 meter högt Eurovision- torn som det går bra att betala 100 kr för att få åka upp i. Jag var helt klart beredd att göra det tills jag såg kön. 

Och utsikten här uppe över huvudstaden måtte vara fantastisk. Jag har ett par gånger åkt upp med den lilla kabinen på Globen som är 80 meter hög och utsikten över Stockholm är även där absolut njutbar. 

                                                                                    

Det nyuppförda utsiktstornet i Kungsträdgården där man kan åka upp och får då

en 360 graders panoramavy över Stockholm. Detta ska provas!

 

Liv och jag bestämde oss för att äta lunch på en av våra favoritrestauranger, Operakällarens Bakficka.

Och tursamt nog fick vi ett bord.

Första gången  jag besökte Bakfickan var 1968, då jag 19 år gammal jobbade som guide i Stockholm, med utgångspunkt vid Grand Hotell. Ibland hände några kollegor och jag åt lunch här: en halv portion dagens sallad, som ofta var räksallad och ett glas vatten, men smör och bröd ingick alltid så mätta blev vi. Och lyxigt kändes det. 

 

Bakfickan är en separat del av Operabaren och serverar rejäl svensk husmanskost,

och en del franskinspirerade rätter.  Allt väldigt gott och vällagat med utmärkt service. 

 

På Bakfickan precis som på Operabaren är "kändisspottingen" hög men jag tittar hellre på

alla bilder på väggarna och det  kan man göra länge.

 

Liv beställde det vanliga; köttbullar med potatismos, rårörda lingon och pressad gurka.

För min del blev det en hel räksallad med ett glas gott vitt vin.

En god och väldigt trevlig lunch.

 

På vägen tillbaka mot Kungsträdgården gjorde vi en avstickare och gick Västra Trädgårdsgatan 15  (mellan Kungsträdgården och Gallerian) och passerade en byggnad ingen av oss tidigare lagt märke till, Tändstickspalatset.

 Dörrarna till innergården var öppna och vi kikade förstås in.

Byggnaden beställdes av "tändstickskungen" Ivar Kreuger som huvudkontor för Svenska Tändsticksaktiebolaget på 1930-talet. (Idag Swedish Match)

  "Palatset" ritades i italiensk stil av den svenske arkitekten Ivar Tengbom som bl.a. har ritat Stockholms konserthus, Handelshögskolan i Stockholm, Vattentornet i Tornparken i Sundbyberg och Skara domkyrka.

Byggnaden som 1991 var i Swedish Match ägo såldes då till Telia som i sin tur sålde den vidare till en affärsman.

Numer är Tändstickspalatset en kontors och konferensbyggnad där flera företag hyr in sig och sedan 2010 är Swedish Match tillbaka i byggnaden. (Fanns där på 1930-talet, 1972-1991 och från 2010 och tills vidare. )

 

En del av innergården.

Fontänen, Dianafontänen, är gjord av Carl Milles.

 

Alla körsbärsträd är utslagna i Kungsträdgården och många passade denna vackra dag på

att äta lunch här under körsbärsblommorna.

 

                                                                                       

 Inlägg 64/100 i utmaningen #Blogg100.

Stan är full av vatten

Vatten, stan är full av vatten...Visst är det så.

Nästan var man än befinner sig i Stockholms innerstad så är det nära till vatten och vatten tycker jag om.

Vi bestände oss för en långpromenad i det vackra vädret och det blev drygt 18 000 steg avverkade, vilket motsvarar ca 12 km och under nästan hela sträckan har vi sett vatten.

Mestadels har vattnet varit väldigt nära, men de  sista två kilometrarna hem längs Götgatan fick Globen vara landmärke.

 

Utgångspunkt är hemma;Hammarbykanalen, restaurang Thaiboat och till vänster på kajen syns vårt hus. 

 

Vi går längs Årstaviken, Mälaren; De flesta båtar är sjösatta och "min bänk" är ledig.

Men den får jag nöta en annan dag.

 

Sjösättning pågår. Det var några eftersläntrare kvar...

 

Lite andrum är inte så tokigt.

 

 Pålsundet, ett sund på 600 m som i öster mynnar ut i Riddarfjärden. (Mälaren)

Fotrfarande på Södermalm.

 

 Västerbron tar oss över till en annan stadsdel, Kungsholmen.

Västerbron invigdes 1935 och var den första bro som förflyttade genomfartstrafiken

från Gamla Stan. Bron är 602 m lång och är fortfarande landets längsta bågbro i stål.

 

På Västerbron. Stadshuset skymtar i fjärran på Kungsholmssidan.

  Rakt fram ligger City och Gamla stan.

 

Vi passerar Stockholms ström med Norrbro, Grand Hotel i bakgrunden,

och går vidare genom Gamla stan för att komma ut vid Skeppsbron.

Jag har nämligen hört och sett  att det ligger ett passande fartyg där som

skulle kunna passa mig. Bra komfort lär det också ha, liksom stabilitet och seglingsmöjligheter.

 

Skeppsbron, nedanför slottet.

Här fick vi trängas med Vänsterpartiets demonstartionståg som passerade, men

ingen i tåget verkade ha intresse för skeppet.

Och det ser ju ganska glest ut på kajen vad gäller intresserade spekulanter.

 

Jodå, detta skulle kunna passa mig. 

Men jag ser inte "till salu"- skyllten.

Kanske har ägarna ändrat sig...

 

 

Jag är ju döpt efter den danska prinsessan Benedikte

och tyckte att jag borde fått gå ombord och sett mig omkring.

Det tyckte inte riktigt vakthavande befäl. Men jag ställde i varje fall frågan. 

Man kan ju inte få mer än nej och att  köpa "skeppet i säcken" vill en ju inte.

 

Detta är det danska kungaskeppet som byggdes på örlogsvarvet i Köpenhamn och sjösattes 1932.

Fartyget är det officiella privata residenset för det danska regeringsparet och till övriga medlemmar av den kungliga danska familjen när de är på officiellt besök utomlands eller sommartid semestrar i de danska farvattnen. Bakom skorstenen och akterut ligger den kungliga avdelningen och framför skorstenen håller besättningen till.

Men jag utgår ifrån att om fartyget seglas så kan de röra sig över hela däcket.

Fartygsfakta:

•  längd 78,4 meter
• berdd 10,4 meter
• masthöjd 23 meter
• hastighet 13,2 kno
• byggt av stål

 

Och visst är stan full av vatten...

Robban Brobergs härliga låt som är en hyllning till Stockholm

 

 

 

Detta blev mitt bidrag till fina bloggvännen Tant Glads söndagspromenad.

(En promenad som kan ske när som helst under veckan och redovisas söndagar och fredagar)

Roligt och stimulerande är det att promenera med andra bloggvänner och tänk vad man lär sig

och så mycket man får se och uppleva.

 

 

Inlägg nr 63/100 i utmaningen #Blogg100