Resandets början
Resandet har alltid varit en del av mitt liv på olika sätt genom åren och i min barndom och ungdom på 1950 och 60- talet var det inte alls vanligt att familjer reste iväg med flyg på chartersemester.
Reste man utomlands så var det ofta med bil och genom Europa till ett varmt och soligt land och resandet var en del av målet i sig. Ofta fanns tält med i packningen och många tältade på campingplatser både under resan till semesterorten och där och sedan på hemresan.
Eftersom mina föräldar inte var så mycket för camping så blev det resor med flyg, charterresor och till Medelhavet.
Ofta valdes olika semestermål varje sommar och jag tror att jag tillsammans med mina föräldrar besökte ett 10- tal olika länder, förutom de nordiska, fram tills jag var 16 år. (Resor inom Norden hade jag då gjort på egen hand i flera år.)
Men sedan startade en ny epok i mitt liv. Resandet på egen hand.
Jag hade gått ut klass 9 och året var 1964. I ett år hade jag läst franska och skulle börja gymnasiet och ha franska som ett av mina huvudämnen och eftersom jag gillade språk hade på egen hand hittat en skola, internatskola, i Schwiez där franskan kunde kombineras med engelska och tyska. Bra för mig!
Föräldrarna övertygades och en väninna och jag anmälde oss till att vara borta fyra veckor på denna skola.
Vi ordnade tågbiljetter och eftersom föräldrarna inte stod för resekostnaderna så fick det bli en billig variant utan sovkupé. (Vi hade båda jobbat och tjänat ihop till resa och fickpengar resten betalade föräldrarna)
Tåg Stockholm via Köpenhamn med tågbyte, till Basel i Schweiz nytt tågbyte och väntan fyra timmar på nästa tåg och vidare till Lausanne. Väl där skulle vi med nytt tåg en bit ut på landet.
Allt flöt på bra, men jag minns att vi sommade på perrongen i Basel på våra resväskor.
I Lausanne som 16-åring.
Några dagar och ibland på helgerna tog vi efter skolan tåget in till Lausanne
för att förlusta oss på stadens caféer och discon.
Inga åldersgränser här inte....
Studierna gick bra och vi träffade många ungdomar från världens alla hörn som var på skolan av samma anledning som vi. Ypperligt med den daglig språkträning även utanför lektionstid.
Våra fyra veckor närmade sig sitt slut och inte hade vi lust att resa hem så vi fattade ett beslut om att lifta alternativt ta tåget till NIce och fortsätta förbättra våra franskkunskaper.
Dock behövdes pengar så vi skickade telegram hem (inga datorer och vid ett telefonsamtal hade det uppstått frågor) med en kort text, "SKICKA PENGAR".
Pengar telegraferades till oss och när de kommit ringde vi hem och berättade att vi skulle fortsätta med franskan men inte var vi tänkte göra det.
Till Nice kom vi genom att lifta och ta tåget den sista biten och vi stannade drygt en vecka och bodde hos några vänner vi träffat på skolan.
Och tll Stockholm återkom vi med tåg och vi lyckades boka om våra biljetter till en ringa kostnad.
Lite pengar hade vi också kvar.
Men både jag och min väninna fick betala tillbaka pengarna för den extra veckan.
När jag fick mitt julbetyg det året återkom pengarna för jag hade fått bra betyg i alla språken och dessutom blev det ett löfte om en ny resa året därpå.
Både att resa och att lära mig språk/träna språk är något som jag fortfarande gör med stor glädje.
Intresset för att resa har jag förmedlat vidare till mina numer vuxna barn som också började resa med oss föräldrar som små.
De reste däremot inte med tåg till Schwiez på sin första egna tur utomlands, utan den resan gick till USA, Minneapolis och med byte av plan i New York och de var då 14 år gamla.
Allt gick bra utom att det var oväder i USA så de fick tillbringa natten på flygplatsen i N.Y.
Men där hade de tursamt nog varit tidigare.
(Inga mobiltelefoner fanns då att tillgå så visst var vi oroliga hemma i Stockholm....)
Och fram till Minneapolis kom de och hem också och då med en kamrat som skulle bo hos oss.
16 år och med nyfunna vänner från internatskolan i Schweiz. Observera killarnas kameror...
(MIn hals var lindad och insmord med "vick salva) kunde inte prata och hade halsfluss.)
Minns att mina jeans var av märket Levis och helt nyinköpta i Lausanne.
Svar:
Ja, det var äventyr av stora mått, men världen kändes inte lika osäker då. Jag ler när jag tänker på alla upplevelser. Jeansen minns jag för de gjorde ett stort hål i min kassa.
Stor kram!
Ditte
Svar:
Hej Kari! Välkommen hit! Tack för fina ord! Vad roligt att du tittar in hos mig.
Jag är ju själv till hälften norska och är delvis uppvuxen i Oslo, Sarpsborg och på Lillehammer. Tvärr kan jag inte skriva norska längre men jag kan fortfarande tala det. (Min mamma var norska och pappa arbetade mycket i Norge från 1940 och fram till slutet av 1950-talet)
Jag skall nu in och läsa hos dig och det ser jag fram emot.
Ditte
Svar:
Språk kan man ju tycka om och det oavsett om man är hemma eller på resande fot. Roligt att vi delar det intresset. Visst är det en förmån att ha haft möjlighet att resa och jag är glad för den men jag vet också att mina föräldrar avstod annat för att vi skulle kunna resa och att jag sedan också skulle få resa på egen hand. Men jag jobbade flitigt på helger och lov för att samla pengar och bidra.
För mig blir det inte nu heller så många resor, men jag trivs ändå.
Kram!
Ditte
Svar:
Tack! Stor kram till dig också.
Ditte
Svar:
Tack! Ja, resandet började tidigt och så även att resa på egen hand och det har gett mig mycket genom åren och på olika sätt. Rätta föräldrar är bra att ha i dessa sammanhang och eftersom jag hållt på mycket med friidrott så blev det också en del resor i det sammanhanget inom Norden och till Tyskland.
De gamla bilderna är kite kult, men kvalitén när jag fotat från svartvitt är inte den bästa med det får fungera.
Och killarnas kameror är ju kult.
Ditte
Svar:
Häftigt med utbytesstudent på Island! Vilken upplevelse och erfarenhet!Jo, tågluffningar blev det senare i olika omgångar genom Europa men tyvärr inte med någon större komfort....Men roligt hade vi.
Resor berikar och jag är glad över de resor jag gkort och att jag fört intresset vidare till döttrarna.
Ditte
Svar:
Tack! Ja, resandet blir ju en livsstil och jag är glad över alla länder jag besökt och alla resor dom gjorts. Och jag hoppas på många fler. Räknade ut att jag besökt 54 länder hitintills och alla världsdelar. Förstår att ni också rest mycket och i er tur med sönerna och barnbarnen. För resandet vill jag gärna fortsätta med så länge jag orkar. Kram!
Ditte
Svar:
Skidor blev det vintertid för mig också och under uppväxten mycket i Sverige och Norge och senare Alperna. Och skidor gillar jag fortfarande att åka och gör det gärna. Helst utför. Någon stuga hade hade vi inte förrän jag var vuxen och jag vet att jag saknade det.
Ja, många resor har det blivit och jag hoppas på många fler.
Kram!
Ditte
Svar:
Absolut! Och väldigt roliga.
Ditte
Svar:
Dessa minnen skrattar jag åt än idag. Jag minns både klänningen i linne och jeansen.... Nej, jag tror inte alls att våra föräldar eller vi tyckte att det var farligt att ge sig ut som ung och du var ju yngre än jag när du ensam reste till Tyskland. Men vilka erfarenheter vi fick. Visst var jag orolig när döttrarna, 14 år gamla, flög till Minneapolis med byte i New York och det blev oväder och de fick sitta halva natten och vänta på ny avgång. Men jag tänkte attt de hade varit i N.Y. innan och rest runt med oss i USA så de var ju resvana och språket hade de ju...Och hem kom de också, några veckor senare, via Amsterdam. med flyg.
Kram!
Ditte
Svar:
Visst är det roligt att minnas det som hänt och påverkat en men nu får det bli nya mål i sikte. Förstår din känsla av att resa till Bournmouth, kan känna igen mig där.
Vi hörs och ses.
Kram!
Ditte
Svar:
Visst är det roligt med dessa gamla foton som verkligen påminner om en svunnen tid. Minns fortfarande klänningen som var gjord i linne och den var en klar favorit under några år. Eftersom jag rest en hel del med mina föräldrar så tyckte jag nog att "vingarna bar" och döttrarna gav sig iväg, men visst var jag orolig. De skulle till var sin familj i Minneapolis, men det var ju en lång resa dit med flygbyte i N.Y. Men det gick bra....
Du har många roliga och spännande resor kvar att göra.....
Och jag följer gärna med via bloggen.
Ditte
Svar:
Tack! Jag var nog företagsam och envis redan som ung. Åtminstone envis...Och detta sitter i. Och telegram var ju bra för frågorna uteblev. Månne jag ha tänkt på det? Troligen.
Intresset öfr resor har i alla fall bestått och har alltid uppmuntrats av mina föräldrara från det jag var liten. Något jag är glad över.
Ditte
Svar:
Tack! Jag förstår att du har liknande upplevelser och det här att man klarade sig själv var ju självklart. Kul att du känner igen telegraferandet efter pengarna...Kram!
Ditte
