Hinder på vägen

    
 Jag dras alltid som en magnet till vatten och när jag såg skylten som annonserade om vattenskidåkning så gick fötterna per automatik åt det hållet. Men det fanns hinder på vägen och då menar jag inte främst träd, buskar, blåbär och kantareller. Nej då, för här fanns det katter, modell större, som bevakade området.
Frågan är oftast om katterna vill komma till mig för de känner ju på sig att jag är rädd och avvaktande.
Tryggheten vid kattmöten av olika slag är Bosse som är en verkligt genuin kattvän.
 Och jag tränar fortfarande på att komma över min rädsla för katter och är på god väg och vågar numer både klappa och hålla i en katt.
 
(Min katträdsla bottnar i att jag på en tågresa i 10- årsåldern råkade ut för en ilsken, stor katt som hoppade upp ur en kattkorg och bet och klöste mig.  Damen som ägde katten fick inte bort den utan konduktören kom för att bistå och jag skrek hysteriskt.)
 
Skylten visade vägen
 
- men det fanns hinder. Och visst var det vackra hinder men stora....
 
Vatten är lockande, båtar och segling också, så jag tar fram mina positiva tankar och inre bilder.
Hindren passeras, även om jag inte hoppade över dem, och jag kommer ner till en brygga.
Någon vattenskidklubb ser jag inte till och kanske är den på semester.
Men inte gör det något.
En vacker träbåt tuffar förbi och jag är nöjd.
 
 Positiva inre bilder.
Segling i Stockholms södra skärgård i god vind.
                                      
Eftermiddagskaffe i en lugn vik.
 
 Njutbar solnedgång. 
 
 Visst var det värt att ta sig ner till sjön trots hindren.
 
                                       
 
 
Znogge

Tänk ändå hur händelser i barndomen kan påverka oss i framtiden. Jag fastnade i en hiss på stadens sjukhus när jag hade brutit mitt ben och än i dag undviker jag hissar. Fast i Burj Khalifa fick jag offra mig och det gick.

Kram och ha en fortsatt bra onsdag!

Svar: Visst är det så. Vi påverkas så starkt och det krävs mycket jobb för att gå vidare. Jag tyckte du var supermodig i Burj Khalifa och åkte upp. Stor eloge och det vet jag att jag gett dig tidigare. Det är stort att göra något trots att man egentligen inte vågar. En sann utmaning!
Önskar dig också en fortsatt fin onsdag.
Kram!
Ditte

Inez

Åh, vilka härliga bilder!

Svar: Tack! Ja, tillvaron kan vara väldigt fin och på olika sätt.
Ditte

Preciosa

Hej Ditte!
Ja och du var ju ensam på tåget också väl :( Nej jag har svårt för katter, hade ilskna hemma och hos mormor :( Inga trevliga...Och hundrädd efter en attack men lite har det gått över men möter jag en lös så är jag tacksam om jag överlever utan hjärtattack. I Torre är det alldeles för många hundar. En del lösa :(
Kram P ♥

Svar: Jodå jag reste ensam för första gången från Töreboda till Stockholm. Hade mina föräldrar varit med hade damen åkt av genast. Men nu fick hon lämna kupén när konduktören kom och räddade mig. Men jag var riven och hade bett efter kattten. Har tränat i många år så nu går det oftast bra med katter. Förstår att du också har läskiga minnen från både katt och hund så vi är fler i "båten". Känns bra!
Kram!
Ditte

kolonilotta

Va roligt att få se lite bilder från eran tid med segelbåten.
Ser underbart ut.
Men fy så läskig och obehaglig händelse med katten på tåget.
Man undrar ju vad som flög i den.
Själv har jag haft många katter. Både lugna och dom med lite humör.
Men så där galna...inte okej!
Jag har en del att läsa ikapp. Får ta lite då och då! :)
Stor kram så länge

Svar: Nej, katten var ju instängd i en kattkorg och när tanten öppnade så var det säkert en rädd katt som hoppade tvärs över bordet och klöste sig fast hos mig. DEt var ju inte kattens fel direkt. Och ju mer jag skrek desto hårdare klöste och bet den mig. Ägaren envisades med att tala om hur snäll den var. Men damen åkte ut ur kupén snabbt när konduktören kom. Han hörde mina skrik.
Nu är jag vanligtvis inte så rädd för katter, har tränat på detta och jag tycker de är vackra djur. Men respekt har jag för dem.
VI har ju seglat i olika omgångar och detta var den senaste och sista båten. Men vi hade några fina somrar med den.
Förstår att ni haft en härlig segling! Och visst är jag avis på det....
Stor kram!
Ditte

Ami

Visst är det otäckt när minnena etsar sig fast och skrämmer en hela livet! Och hur fina och goa katter än är, så är de allt lite lömska.
Jättehärliga bilder från er segelbåt!
Kram och trevlig kväll

Svar: Jag har kommit en bra bit på väg vad gäller katter och det är jag glad för. För de är fina. Bosse är ju en kattmänniska och har hjälpt mig på vägen och även vänner och döttrar med katter har tränat med mig. Idag kan jag klappa och hålla en katt om den är vänligt sinnad. Och att tänka på något behagligt, seglingen, när jag passerade katterna gjorde att det gick. (För visst hoppade båda katterna ner och gick emot mig....Men Bosse var ju med. )
Kram och trevlig kväll önskar vi er också.
NJut extra ni med era favoriter på plats.
Ditte

Veiken

Jag håller med dig båda vad det gäller katter och vatten! Tur för katterna att det finns andra sorter än du och jag! Kram

Svar: Ja, katter litar jag inte på och inte alls på raskatter. Skönt att jag inte är ensam om respekten för katter. Men jag tycker de är fina, men helst lite på avstånd. Bosse är ju verkligen en kattmänniska och får fin kontakt med alla katter. Lättare med vanliga "bonnkatter" för min del.
Kram!
Men jag nådde ju vattnet som tur var.
Ditte

Veiken

Jag håller med dig båda vad det gäller katter och vatten! Tur för katterna att det finns andra sorter än du och jag! Kram

Ama de casa

Förstår att en sån upplevelse sitter i!

Fast jag minns att när jag var liten så blev jag "överfallen" av grannens stövare som stod i en löplina. Den väntade tills jag var inom räckhåll, sen puttade den omkull mig och slickade mig i hela ansiktet (superglad hund, alltså). Jag minns att jag skrek:
- Han äter upp mig!
Men jag hade inte vett att bli hundrädd för det ;-)

Svar: Hästar, höns, får och kor som fanns hos mina farföräldrar och katter som fanns lösa hade jag inga som helst problem med. Men en katt som anföll från en kattkorg, var bara så oväntat och läskigt. Och vanliga katter vra jag ju inte allsrädd för.
Skönt att hunden som motade omkull dig inte gjorde dig rädd för hundar för det är lätt hänt.
Den här katten som skrämde, klöste och bet mig var en siames. En stor sak. Jag har ett ärr kvar än idag. Grrr....
Men jag håller på att förlika mig med katter och är en god bit på väg-
Ditte

BP

Gillar varken hundar (blev biten när jag var 15) eller katter och är lika rädd som du. Jag skulle inte klappa något av djuren, men precis som du säger så verkar dom känna på sig att vi inte gillar dom. Maken är allergisk mot katter men älskar hundar. Han är uppväxt med hundar.

För att vara ärlig är jag ingen djurälskare direkt. Det enda djuret jag gillar är sköldpaddor, som jag är uppväxt med. De biter inte, skäller inte och tappar inte päls med äckliga hårstrån överallt.

Svar: Sköldpaddor har jag heller inga problem med, ägde en i barndomen, och i övrigt går hundar och hästar väldigt bra. Men vad gäller katter så har jag nu tränat mig så mycket att det oftast går väldigt bra. Men visst känner alla djur på sig när och om vi är osäkra och rädda. Jag tror att även insekter gör det för mig går de gärna till attack mot och jag är tämligen överkänslig mot både getingar, bin, bromsar och humlor. Men jag har lyckats med att inte få så många bett. Säkert mest tur och överdriven försiktighet.
Ditte

Ann-Kristin

Gokväll!
Fin promenad gick trots katterna, som jag tyckte var jättefina.
Jag är nog en sann kattmänniska, precis som Bosse.
Men numera är det en hund som bor med oss.
Har precis kommit hem efter att ha hjälpt sonhustrun pack 5 resväskor (små).
De åker mot Skavsta vid 3-tiden i natt.
Mailar Dig om en stund.
Kram/A-K

Svar: God kväll! Katterna var verkligen jättefina, men de kände på sig att jag var lite rädd och blev nog nyfikna och ville stryka sig runt mina ben. Det ville inte jag. Men Bosse räddade situationen och kliade och klappade katterna. Jag vet ju att du ocskå är kattmänniska och jag kanske kan bli, men jag har ju bättrat mig en hel del vad gäller rädslan.
Hundar har jag inga problem med, tvärt om.
Skönt att packningen är klar inför familjens resa och är man flera stycken blir dte ju en del väskor. Hoppas de får en fin vistelse. Varmt lär det ju bli.
Kram!
Ditte

marga

Jag håller faktiskt med dig vad gäller katter. Hundar är jag inte ett dugg rädd för, men katter känns lite lömska ibland. Utom min dotters katt, en innekatt av rasen brittisk korthår. Hon är det minst lömska jag vet! Så go! Det som hände dig var förskräckligt. Bra att hon blev utkastad, men då var ju skadan redan skedd. Tur att Bosse kan bana väg för dig när katter dyker upp! Kram!

Svar: Nu går det bättre, har tränat. Jag tycker katter är väldigt fina, men visst har jag fortfarande respekt för dem. Har ett ärr kvar än idag på handleden efter katten. Och detta var ju min första resa på tåg ensam, 10 år gammal, så jag var extra utsatt. Men kommer det till hundar och hästar så har jag inga problen alls.
Stor kram!
Ditte

Susjos

Usch vilken obehaglig händelse med katten när du var barn, förstår att den händelsen biter sig fast! Jag älskar katter och hundar, men har respekt för dem, tyvärr är jag lite rädd för stora hundar, tror min mamma skrämt mej. Är rädd för kor och hästar också,de är ju så stora, och är man inte van vid dem så...
Må så gott! Kram

Svar: Nu går det oftast bra med vänners katter men jag kan backa lite om jag ser stora katter ute och de dras ofta till mig. De känner på sig att jag är rädd. Vänners katter klarar jag numer bra. Du kan ju säkert känna igen min respekt i den känslan du har för stora hundar, kor och hästar. Men det är ju större djur förstås....
Ditte

FREEDOMtravel

Skönt att det går framåt med katträdslan! Jag blev överfallen och attackerad av en stor hund när jag var i 12-årsåldern. Fick kläderna sönderslitna och stora blåmärken. Som tur var så blev jag bara rädd för DEN hunden ;)

Svar: Det går framåt och jag har tränat och gör det fortfarande. Vilken hemsk upplevelse du var med om med den stora hunden och strongt att inte låta dig skrämmas av hundar i största allmänhet.
Jag var ju van vid katterna i farföräldrarnas hus, men det var ju inga raskatter utan fanns bara där och de brydde sig mest om att jaga råttor.
Men nu går det oftast bra med vännernas katter. Jag fortsätter att träna....
Ditte

Eva – People in the Street

Usch vilken otrevlig kattupplevelse, sådant sitter verkligen i! Fina bilder från segelbåten, förstår att du saknar det.

Kram

Svar: Upplevellser av detta slag kan sätta sina spår på olika sätt. Men jag har tränat på att komma över den och nu går det oftast bra att träffa katter ochgäller det vänners katter så går det riktigt bra. Visst saknar vi båten, men nu gäller annat...
Kram!
Ditte

MariArne

Hej! Ni som varit på så många ställen, har ni varit i Sydafrika måntro? Kram Marianne

Svar: Nej, inte ännu. Men det finns med i planerna då det gäller långresa. Men vi vill hitta en bra kombination för det är inte, enligt vänner som bor där, så lätt att själv köra och ta sig runt överallt som i t.ex. USA. Är ni på väg?
Kram!
Ditte

Eva`s blogg

Åh va mysigt en rädsla som finns oavsett för vad är alltid svår att övervinna men gud vilka fina katter , svårt för andra att förstå en rädsla... så ljuvligt ni hade det :) kram

Svar: Vi hade det jättebra och katterna är verkligen ståtliga, men de kände ju på sig att jag var "rädd". Men jag har kommit långt ändå vad gäller katter. Vännernas katter klappar jag och kan hålla....
Kram!
Ditte

Biggeros

Jag känner även en inre ro när jag befinner mig ute på havet och vid stranden. Det var värt varenda hinder att ta sig till havet. Usch, vilken ryslig historia om den dumma kattan som attackerade dig. Sådant sitter i för hela livet. Du har ändå kommit en bit på vägen, Ditte :)) kram på dig

Svar: Jodå, jaghar tränat mig på att bli vän med katter och oftast går det bra. Och visst är det värt en del umbäranden för att ta sig till havet.
Kram och jag önskar dig en trevlig torsdag.
Ditte

Annukka

Men vilka hinder☺ Det finns aggressiva katter som man ofta tagit för tidigt från kattmamman. Du har gjort det bra som jobbat med rädslan. Hos oss kan du känna dig trygg iaf, våra kattpojkar är alltid snälla.
En härlig båttur blev det iaf, tack för de bilderna!

Svar: Ja, du vet att jag höll i en kattunge när ni valde Sisu och det var så mysigt. Jag är numer bara lite reserverad och "lite" rädd och mest för de stora raskatterna.
Dina katter skulle jag både kela med och ta upp om de skulle vilja det förstås...
De är så fina!
Dessa hinder på vägen, i form av stora katter, var ju inte farliga , men de kände på sig att jag var lite rädd och då dras de till mig. Har hänt förr...

Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: