Vart är jag på väg?

    
 Dagarna skiftar och tillvaron förändras och själv försöker  jaghållla jämna steg i virvlarna som upstår. Helt klart en viss utmaning  och vissa dagar är det enklare och andra dagar kräver mer ansträngning.
Men varför ska saker och ting vara lätta? Och jag gillar ju utmaningar av olika slag. Inom rimliga gränser dock. Att anstränga mig har jag heller inget emot, men det ska kännas meningsfullt.
Sedan uppstår genast frågan om vad som är meningsfullt och det är då saker och ting kan köra ihop sig. För det som var meningsfullt för några år sedan kanske inte är det längre, utan helt andra saker har tillkommit.  (Undantaget döttrar, barnbarn, man, goa vänner och att få vara frisk.)
Igår när jag sent på eftermiddagen tittade upp från både länstol och bok såg jag att himlen höll på att färgas i  rosa nyanser för att tona ut sig mot gula.
Himlen förändrades snabbt och mörkret sänkte sig. Jag var åskådare på första parkett. Nästan i alla fall...
Jag tog en paus från bokläsandet och funderade på vad mer här i tillvaron jag vill göra. Är det något speciellt eller är jag ganska nöjd. Jag vet att jag vill resa ett tag till, för att resa har varit och är för mig ett sätt att leva.
Asien lockar, Sydafrika och Kuba också, liksom en del platser i Europa. Men jag är lite seg i att komma till skott. Drar ut på det. Tiden har jag, så den är inga problem...
 
Senare på kvällen såg jag tv-programmet "Sommarpratarna" på SVT och där en gäst talade om att det numer är så vanligt att samla på upplevelser i snabb takt, förbruka dem fort och skynda vidare till nästa. 
Personen berättade om en hädelse när han var ute med några turister i Afrika och fick möjlighet att se några speciella vildhundar. Han var helt fascinerad av detta, ville stanna och verkligen med hela sitt jag ta in upplevelsen. Men övriga i sällskapet tyckte att nu var detta avklarat och ville raskt  skynda vidare till nästa intressanta händelse. "Vad gör vi nu?"
Jag kunde känna igen mig till vissdel. Jag vill också hinna mycket, livet är inte evigt. Och vad vill jag vill hinna och varför. Bra fråga, men jag har inga färdiga svar.  Jag vet att jag har bråttom men vart jag är på väg är en öppen fråga. Än så länge!
Vart är ni på väg? Tar gärna emot tips och råd av allehanda slag.
 
Vacker himmel som satte fart på tankarna -
 
- och inte så dumt att vara åskådare på parkett med kajen,
Hammarbykanalen, nybygget på Fredriksdalskajen och Skanstullsbron att titta på.
 
Snö över Södermalm idag, en vinterdag med -5  och den fysiska aktivteten blev en kortare promenad
Julen är bortstädad och jag har funderat vidare på gårdagens tankar. Inser att det tar tid att fundera också.
Och jag har ju gott om den varan. Behagligt att inte vara på väg och att göra en sak i taget. Ganska ovant faktiskt. Men jag tränar på det också, hoppas jag inte får träningsvärk.
 
 
Och när jag ändå sitter eller går runt och tänker så ser jag att Globen nu har börjat rengöras. De vanliga kabinerna som erbjuder en tur upp till toppen går som vanligt men det har tillkommit en sorts släde som syns nästan mitt i bild och det är tvättanordningen.
Så det är lika bra att jag för ett tag följer Globens rengöring och får ett avbrott i funderandet över vart jag är på väg. 
Globens rengöring har påbörjats, välbehövlig efter 27 år. Hoppas nu den vita färgen återkommer. 
Bild kommer när rengöringen är klar....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Znogge

Vart jag är på väg vet jag väl inte helt men jag tycker det är viktigt att smälta en resa innan man ger sig ut på nästa. Jag skulle gärna besöka sonen i Stockholm och inför sommaren går våra tankar åt Skottland. Men hur eller om det bli, återstår att se... Sedan finns ju tankarna om sommarstugan eller om vi skulle skaffa oss något söderut. Många val och många beslut...

Kram och trevlig måndagskväll :D

Svar: Att smälta en resa innan en ny börjar är klokt och det har jag nog gjort utom när vi för ett antal år sedan åkte jorden runt och var borta i åtta veckor, då fick vi ta in resan även i efterskott. Men det gick bra det också. Skottland rekommenderas verkligen, vi hade ju förmånen att besöka Skottland i augusti och var även på Edinburgh Tattoo, en fantastisk upplevelse.
Sommarstuga, något söderut? Många val och besluy är det att göra, men det går ju att backa bandet också.
Hoppas också att det blir ett Stockholmsbesök hos sonen under våren.
Kram och trevlig kväll önskar jag dig också-
Ditte

Iris

Jag tittade på samma program. Den unge killen och prästen gav mig/oss många tankar. Vi ska leva i nuet, idag pågår livet! Vi njuter av det just nu, här! Kram

Ann-Kristin

Gokväll kära Ditte!
Du har ju rest så otroligt mycket och i dina tankar finns redan nya spännande
resmål.
Jag är ju lite rädd av mig och tycker om att komma till platser jag känner igen mig och hittar, så därför har det inte blivit vidgade vyer för min del.
Jag har dock en liten dröm att komma till San Fransico av ngn anledning. Får se om drömmen besannas om ett år då det ska firas jämn födelsedag.
Många kramar till Dig och Bosse/A-K

Svar: Godkväll! Visst har jag rest mycket och jag har ju i stort sett varit på väg i hela mitt liv. Och ibland har jag också kommit fram, mest symboliskt tänkt. Jag hoppas verkligen att du kan komma till San Francisco, en härlig stad på alla sätt. Och fast det är en stor stad så är det ändå känslan av en mindre stad.
Håller tummarna!
Kramar även till dig från oss båda.
Ditte

Tove Olberg

Vart är jag på väg? För ett par år sedan var jag också där; hur skulle mitt liv se ut? Mitt utgångsläge kan inte jämföras med ditt - men själva frågan känner vi igen. Efter en tid av bearbetning där jag funderade och sörjde klart det jag inte längre kan få gjort, fann jag min väg; Ett gott spännande vardagsliv! Skrivandet fick fart, målandet och så varandet i sig. Vänner och barnbarn har en central plats nu som förr. Ett tag kunde jag inte läsa böcker, men det går bättre nu igen. Jag ser mig omkring bättre än förr. Möten med människor är mitt främsta nu för tiden. I mitt fall er ju ekonomin en begränsare, men jag får ut det jag vill och lite till i mina dagar nu. Vidga min vidvinkelsyn och revidera min utgåva minns jag att jag svarade på en personlighetstest i jobbsammanhang för några år sedan. Det slår mig nu i skrivande stund att det är det jag gör.Då jag sa det så hade jag inte en tanke på att det aktiva jag var då skulle ändras. Bloggen blev ju och är en stor tillgång där du inte minst har kommit att betyda mycket för mig som bloggvän och vän IRL. Resor som inte blev av för mig gör jag bloggledes.
Spännande tankegångar och funderingar du har, du har ju en så gott som en hela världen inom dig så det rör sig om "större mått" tänker jag. Du finner vägen - du skrev du sitter och ser himlen rodna - ett härligt tillstånd i vart är du på väg - vägen blir till när en går ... eller sitter på parkett. Så gick mina tankar som svar på ditt inlägg så här långt.
Globen ter sig i tvätten ser jag!
Stor kram efter vägen!

Svar: Tusen tack Tove för dina tankar och fina ord som komer att ta mig en bit framåt längs vägen. Och du är en väldigt god vän och betydelsefull person för mig. Bara så du vet!. Bloggen har ju så många olika fördelar och öppnar till nya möten.
Jag förstår att du nu har ett gott, omväxlande och givande vardagsliv där mycket händer.
Barn, barnbarn och vänner kommer alltid att vara viktiga för mig och kanske är det så att jag delvis blivit mättad av resandet. Men inte helt...
Jag tror också att vägen blir till när och där en går, elle rsitter på parketten.
Tack för din kram och jag tar den med mig.
Kram till dig också.
Ditte

Ama de casa

Åh! Det finns så mycket jag vill göra, och så många platser jag vill se... Men att vara hemmavid är inte så dumt det heller :-)

Svar: Nej, det är sant. Jag trivs ju väldigt bra i Stockholm och Torre är inte heller så dumt. Men det finns så mycket och där uppstår både möjligheterna och utmaningarna att välja.
Ditte

FREEDOMtravel

Det är viktigt att kunna stanna upp ibland och verkligen ta till sig en händelse eller upplevelse. Jag kämpar lite med mig själv där. Vill verkligen kunna göra det, men en sidan av mig vill ofta vidare...

Svar: Visst är det. Jag har nu tänkt på att oftare börja dra i bromsen. De t är lätt att skynda förbi till nästa upplevelse...
Ditte

Iris

Jag såg samma program. Den unge mannen och prästen gav mig/oss många tankar. Leva här och nu. Vi njuter av livet här. Kramar

Svar: Tänkvärt progran, verkligen! Jag fick också fler funderingar. Förstår att ni njuter och har det bra.
Kramar från Bosse och mig.
Ditte

moi

Jag är en sån där som skyndar långsamt, väldigt långsamt.
Tycker om att känna mig trygg i tillvaron och tar tid på mig att smälta intryck.
Min reslust är inte jättestor men finns. Jag är väl en sån som hellre upptäcker människor.
Just nu är mitt mål att ta en resa inåt och lära känna mig själv och förbereda mig på att snart ha tid att göra mer. Resa kanske?
Kram

Svar: Jag tror det är bra att skynda långsamt i de flesta sammanhang och skulle behöva göra det mer. Vi är ju alla olika, men jag har ju rest sedan jag var liten så det är nog nästan inbyggt hos mig. Att resa inåt tycker jag verkar vara en god idé och att lära känna mig själv bättre skulle jag nog också behöva.
Och förberedelsen för att snart ha mer tid tar kraft.
Kram!
Ditte

Musikanta

Fint och intressant inlägg! Jag tar numera dagen som den kommer och funderar inte så mycket. Har ingen större lust att resa till platser som är okända. Framför allt inte till sådana där det är risk för tropiska sjukdomar av alla slag. Det räcker med tunnelbanan i Stockholm för att man ska bli förkyld och dålig. Sådant tänkte jag ju aldrig på när jag var yngre. Äldsta dottern har köpt hus i Limoux i Frankrike och dit vill jag förstås gärna åka och hälsa på. Det får inte vara för varmt heller - det räcker med några dagars värmebölja här hemma så är jag utslagen.
Jag funderar allvarligt att säga ifrån mig sådana uppgifter som gör att jag blir bunden, som t.ex. körledare. Bara njuta av dagarna och kunna göra precis som man vill. Jag missade Caspars första oboekonsert på Lilla Akademin Stockholms Gosskörs preparandkörskonsert och Lilla Akademiens stora julavslutning p.g.a. min kör.
Kram från Ingrid

Svar: Tack! Jag valde ju att sluta jobba när jag var 61, i princip. Blev jobb både i Thailand och Peking året efter, men det valde jag och det var fortsatt trevligt. Men sedan dess har jag inte velat ha några uppdrag utan kunna vaar helt "fri". Och som du säger är det svårt att få till åtagande med barnbarn och deras aktiviteter/konserter och annat. Att åka till för mig okända platser är inga problem utan det inspirerar och ger mig mycket men jag åker även tillbaka till en del platser där jag varit och det kan vara väldigt trevligt det också. Vad gäller sjukdomar brukar de inte fästa på mig, kanske har allt resande bidragit till detta. Numer vill jag inte heller att dte ska vara för varmt och ligga i solen gör jag inte längre men jag älskar de ljumma, tropiska kvällarna och gärna vid Indiska oceanen eller Stilla Havet.
Stor kram och tack för dina tankar.
Ditte

Ghugge

Wow, tror att du är på väg in i fotografens värld!! Jättefina bilder!!
Du uttrycker något som vi alla går igenom vissa perioder i livet..
Livet är ju föränderligt och vi med det.. så ge dig tid, var ärlig mot dig själv och känn efter väl, så löser det sig till slut.
Kram från kloka gumman!

Svar: Tackar för dina fina ord. Jag har mycket att lära vad gäller foto, men jag har i alla fall vågat börja. Alltid något! Livet är föränderligt och tursamt nog är vi det ju också- Och så sant, tiden behövs och jag har den och sedan kan det ibland vara svårt att bara helt ärlig mot sig själv. Har nog lättare för att vara ärlig mot anda.
Tack för dina kloka tankar.
Kram!
Ditte

Tove Olberg

Visst ska du resa :-) glömde skriva det!!

Svar: Jag förstod att du tänkte så. Men man kan resa hemma och inom sig själv också....Kramar med utsikt.
Ditte

Ami

Vi ska titta på programmet nu i kväll :)
Och visst är det roligt att resa och se sig om, men lite svårt att åka längre sträckor med en som är flygrädd i familjen, så Spanien fungerar ganska bra det med :)
Kram

Svar: Helt klart! Men resor kan vara så mycket man behöver inte utföra dem fysiskt heller utan resa i sig och på platsen där man är. Programmet tyckte jag var bra och med fina samtal.
Kram!
Ditte

Bosse Lidén

En mycket intressant rubrik som jag inte kan bena ut i en bloggkommentar. Kanske inte annars heller. Men precis som du funderar jag på det ibland. Jag såg en bild på sommarpratarna. Det måste ha varit Tomas Sjödin som du menade. Rätt eller fel? Jag är mycket förtjust i hans tankar och hade sett fram emot att få höra hans föreläsning i somras. Vi hade köpt biljetter. Tyvärr fick han ryggskott och fick ställa in under flera veckor. Vilken underbar bild du såg och som du visar upp här. Vi har precis kommit hem från Ove filmen. Oj vad den berörde oss. På ett positivt sätt. Eftersom jag gav boken tio poäng av tio var mina krav stora. Det är en svår konst att balansera komik med tragik utan att schabbla bort det. Hannes Holm lyckades och Rolf Larsgård måste ha gjort sin bästa rollkaraktär i sin långa karriär. Kvällskram Bosse

Svar: Tack för din tankar Bosse! Och att bena ut mina tankar är jag själv tveksam till. Jodå, det var Tomas Sjödin jag tänkte på...Jag skulle också vilja höra mer av honom och kanske får jag möjlighet att göra det vid tillfälle. Jag kan förstå att "Ove filmen" berörde er och jag tycker också att Hannes holm lyckades med att få ihop det till en helhet utan är det blev "för mycket". Och Rolf Lassgårds rolltolkning var suverän.
Kvällskram med utsikt.
Ditte

Marja

På latin heter det 'Viam inveniam aut faciam'. Antingen finner jag vägen eller skapar den. På något sätt kommer man underfund med vart man är på väg. Jag missade Sommarpratarna, men ska se på reprisen i övermorgon. Jag blir stressad av att många jagar framåt efter upplevelser som de inte har ro att uppleva, utan bara vill prata om. Jag kan åka till samma plats flera gånger, bara för att känna mig hemma där och många platser på jorden kan jag njuta av på bild eller film. Men vi är olika och det är klart att du ska resa överallt dit du känner längtan och nyfikenhet.
Du har den vackraste utsikten! Kram! :)

Svar: Jag njuter av min utsikt här hemma och det är en resa i sig. Se gärna reprisen av Sommarpratarna från i går, tänkvärda samtal.Och att jaga upplevelser är inget för mig heller, jag vill uppleva. Men ibland går båda att kombinera.
Numer känner jag inte så stor längtan ut i världen, men en del har jag kvar.
Kram och tack för dina tankar .
Ditte

BP

Vart är vi på väg - som individer alltså.

Har aldrig varit en planerare utan har gjort saker spontant. Både maken och jag hade som tur arbetsgivare som inte satte käppar i hjulen där. Varje gång vi planerar nå't (längre en max en månad framåt) har det gått snett och skitit sig. Så det har vi slutat med - att planera alltså. Å det gjorde vi redan när vi var i 30-årsåldern.

Gillar också att resa och har gjort många trips, men ser ingen "tävling" i det hela. Skulle till exempel aldrig resa på safari. Inte bara för att jag inte vill sitta i en jeep i åtta timmar för att se/skjuta ett lejon bara för att ta en trofé att sätta upp på väggen. Tycker det är vedervärdigt!

Nu gillar jag/vi mera "walk Memory Lane" och återvända till platser vi varit på för många år sedan - se hur de har förändrats med mera. Det var du ju också inne på med Kina. Men idag bara vägrar vi att sätta oss på ett flygplan i mera än max 6 timmar. Att vara jetlaggade i flera dagar både när man kommer fram och vid hemresan är inte vår grej längre. Bara att inse...

Vi har helt klart blivit mycket bekvämare med åren. Allt har (haft) sin tid.

Å just det - tid har man alltid haft och har fortfarande. Tiden är dessutom kostnadsfri. Uttalanden typ "jag har inte haft tid" samt "jag hinner inte" har jag aldrig kunnat köpa faktiskt.

Å var är vi på väg då? Ingen aning faktiskt. Å det tycker jag är rätt så spännande...

Svar: Det där med tid har jag inte heller förstått, frågan är ju hur man disponerar tiden. Alla har ju 24 timmar/dygn. Och visst är det spännande att inte riktigt veta vart man är på väg. Absolut! En process i sig.
Jag reser gärna både längs "memory lane" och till nya platser och långa resor har vi inga direkta problem med, så de avskräcker inte. Inte ännu! Jetlagen har inte drabbat oss märkbart. Men visst har bekvämligheten tagit vid både vad gäller komfort på flyg och flygtider.
Mycket här hos oss har skett spontant och gör det fortfarande och det gillas.
Det var ju så vi hamnade i Kina, men just jordenruntresan planerades några månader innan. (Många flygbiljetter som skulle bokas, men de var flexibla så vi kunde efter hand bestämma hur länge vi stannade på varje plats och det var en fördel)
Och att resa på olika sätt kommer jag nog alltid att göra och kul att titta efter nya vägar.


Ditte

Kersti

Vart är jag på väg, den frågan ställer jag mig allt oftare men har ännu inget färdigt svar. Jag känner i alla fall att jag inte längre har någon lust att stressa fram i en tillvaro där mänskliga möten inte får ta tid. Ser med förfäran på hur mitt arbete förändrats på de snart 30 år jag jobbat som arbetsterapeut med de rörelsehindrade barnen. Jag försöker stanna upp och reflektera samtidigt som jag också tycker om att ha mycket omkring mig. Känner att jag kanske lite långsamt hittar någon form av balans mellan aktivitet och vila. Resa tycker vi också om mannen och jag. Nu när han fyllde 60 fick han en motorcykel så vi pratar lite löst om att göra en roadtrip via Frankrike till Skottland i sommar. Få se om det blir något av. Säkrare är att jag reser dit i påsk för att hälsa på en av mina bästa vänner.

Vilka vackra bilder bjuder du på. Det är rolig att se det välbekanta från en annan vinkel. Även om jag i tre år huserade dagtid nära dig. Gick nämligen gymnasiet på Bohusgatan, det som då hette Skanstulls gymnasium nu vet jag inte vad det heter. Men då på 70talet fanns inte husen nere vid kajen.
Kram

Svar: Nej, att stressa tycker jag inte att jag gör. Har npg aldrig tyckt att jag gjort det även om det varit mycket. Vet att jag kan vara väl snabb men under ett halvår i början av 2000 -talet då jag jobbade med rörelsehindrade barn (lärare), på Råsunda skola, lärde jag mig att ta ett djupt andetag med jämna mellanrum. En bra lärdom! Jag kan ju även se hur lärarjobbet förändrats och har inga svårigheter att förstå att det idag är stor lärarbrist. Mer tid går åt till administration än till eleverna och då måste det vara helt på tok.
Förstår att du känne rigen trakterna hos mig, men våra hus kom till 1994 och då var du ju inte kvar på gymnasiet. Men du passerar ju ofta i närområdet.
Vad spännande med en ev. "roadtripp" via Frankrike till Skottland. Jätteroligt hoppas den blir av.
Men en resa i påsk låter väldans trevligt.
Jag tränar på att nu göra en sak i taget och jag gör framsteg. Alltid något.
Hoppas dun nu bara blir bättre....
Kram!
Ditte

Fia

Ja vart är vi på väg? Eller vart är världen på väg? I mitt eget lilla perspektiv har jag nog rest snabbt genom livet utan att riktigt stanna upp och reflektera. Full fart helt enkelt! Under de senaste två åren, alltså när jag blev pensionär, försöker jag leva efter måttot "Carpe diem" och lyckas rätt ofta faktiskt! Förstår att du njuter av den fantastiska utsikten på er balkong och att den ger dina tankar ny kraft varje dag. Och vilken otroligt vacker himmel du fångat!
Kramar till dig och Bosse från oss!
Fia

Svar: Jag tänker nog utifrån mitt perspektiv, på individnivå, i alla fall här. Att jag sedan funderar över världen, det gör jag också.....Och det räcker just nu med Sverige i det fallet. Jag tror vi båda rest med rask fart och nu kommer funderingarna lite smått, så här i efterhand.
Att sitta här i soffan och titta på den vackra himlen gav en känsla av ro och frihet och jag kan ju själv fundera över vart jag är på väg. Återstår att se.
Kramar till er från oss.
Ditte

Eva`s blogg

Ett vackert inlägg & det väcker tankar kring sig, folk planerar ofta frammåt & glömmer bort att leva här o nu mina tankar flyttar sig ofta från kalla Sverige men som du nämner så är det tid som oxå behövs för att flytta sig från land till land o pengar beroende på vad o var man vill åka o uppleva.Du har ju verkligen fått chansen att uppleva saker som inte alltför många gör under sin livstid. Härligt jag vill oxå resa så mkt jag kan i livet och vilka ljuvliga bilder o vilken himmel wow kramen till fina dig

Svar: Tack! Ja, att tänka och stanna till ibland är inte så dumt. En bra avstamp för att gå vidare i alla fall. Jag har ju rest i stort sett hela mitt liv och resorna har gett mig och min familj så mycket. Men vi har sparat in på annat och verkligen prioerterar resandet och detta har döttrarna tagit med sig vidare i livet. .Himlen var verkligen vacker och gav bra inramning till tankarna.
Kram!
Ditte

Geddfish

Vi såg på samma TV-program och jag reagerade också på att man "betade av" upplevelserna i rask takt, som han, fotografen berättade om.
Tror att dessa människor inte har ro i kroppen. Vaddå? Skynda till nästa? Neej.

Superintressanta tankar du har. Håller med dig, gillar utmaningar, men lite segare, haha.
Idag tar jag tåget till Borås, alldeles impulsivt och lagomt.
Och visst finns tiden, den är konstant, det gäller hur vi fördelar den. För mig gick den för snabbt nyss, men det var åtaganden som lagts på mig, inte bra.
Nu är det OK.

Ha det så gott, fina Ditte, kramkram, Gerd ♥

Svar: Visst ger dessa tv-program en hel del och jag funderade verkligen på flera tankar som kom fram där. TYcker om progranm som inte bara är ett program bland alla andra utan tillför en hel del. Trevligt med en spontan tågresa till Borås och jag tror att en lagom mix abv det sopntana och det lite mer planerade är bra. Och ibland lan det vara en fördel vad gäller längre resor att planera, särskilt om man är fler som åker.
Att fördela tiden, det är väl där kanske det finns förbättringsområden hos många. Och visst kan tiden skena iväg, så är det ibland.
Önskar dig en trevlig resa och det bästa fina gerd och på alla sätt.
Kram!
Ditte

Veiken

Ja, vart är jag på väg? Jag räknar inte mitt vinterviste som en resa och jag tänker inte ge upp att se nya platser runt om i världen! Jag hoppas att få vara frisk länge så jag hinner med att se lite till! Kram

Svar: Ditt vinterviste är ju en härlig plats och kanse mer "ett tillstånd". Och visst ska vi se oss omkring så länge vi orkar om vi vill och det vill ju både du och jag. Kram!
Ditte

Comsi Comsa


Så också programmet och gillar program som får en att tänka till....

Stor kram ♥

Svar: Jag också! Och det gav en del tankar!Stor kram till dig också.
Ditte

Timeoftiger

På väg betyder alltså inte bara resor... Jag tycker att det är nästan skrämmande att man kan vara mitt i en förändring innan man förstår det själv... Att jag skulle separera förstod jag i stort sett först efteråt. Viktigt att vara öppen och revidera regelbundet. Ingenting är bestående. Ha det så bra i kylan!

Svar: Nej, för mig betyder det inte bara att resa. Absolut inte! Och jag kan också tycka att det är skrämmande att vara i en förändring utan att man själv ens förstått det. Att vara öppen revidera och ompröva tror jag är viktiga ingredienser.
Ha det bar du också och hoppas vi snart ses.
Ditte

Ruth i Virginia

Har tänkt på det här sen i går. När man har ca 12 år kvar till 100, vet man ju
ganska väl, vart man är på väg om några år, men så länge man kan hålla i gång,
får man göra det bästa med den tid som finns. Min tid för resor är över. Sista
resan till Sverige för ett par år sen, var för att träffa så många av mina vänner som
möjligt och prata om gamla tider och säja adjö. Ingenting sorgligt; var glad att jag
fick tillfälle att träffa så många.

Don tog pension vid 60, efter vi kom tillbaka fr ett 2 1/2-års jobb i Indonesien;
reste ganska mycket. Vi reste för att lära oss om de platser vi besökte. Här finns en grupp, Elderhostel, vars resor består av lektioner och exkursioner på plats. En vecka i New Brunnswick, Kanada, där vi fick erfara Bay of Fundy, som har det högsta ebb och flod i världen. En vecka i "the Everglades" i Florida, där vi fick lära oss om växter och djur.
En vecka bodde vi en badort utanför Palermo med dagturer till alla de fantastiska platser i den delen av Sicilien.
Fann SAGA, ett Londonbaserat resebolag, något liknande Elderhostel. Mest intressanta turer vi gjorde med dem var till städer i länderna bakom Järnridån, och en till Yalta, Uzbekistan, Leningrad och Moskva innan Järnridån föll. Reste med SAGA till Singapore, norra Sumatra, Java och Bali. Inga lyxresor, men alltid bra nog för oss.

När man reser med kvalificerade reseledare, lär man sej, och får se, så mycket
man inte kan, när man reser för sej själv. Extra bonus är att man träffar intressanta
människor, som är nyfikna och vill lära, precis som Don och jag.

Läste om Peter Grip hos Freedomtravel, som besökt 196 länder. Låter som om
han försöker slå ett rekord av nåt slag. Att jaga länder är ingenting för mej.

Längsta bilresan - När vi fick förflyttning fr Alaska till Virginia. Färja fr Anchorage till
St. George, British Columbia, vid Stilla Havskusten, varifrån vi körde Trans-Canadian highway till Toronto, Ontario. Tog 10 dagar.

Svar: Just så tycker vi om att resa och färdas. Jag tycker både "Elderhostel" och "Saga" i London verkar passa oss väl. Och att resa och lära sig saker undervägs är ju en fantastisk bonus. Kah är så glad Ruth för att du delar dina minnen ,med mig och alla läsare och du tillför verkligen så mycket. Tusen takk, som man säger på norska. (Jag är ju halvnorska)
Ditte

Ruth i Virginia

Har tänkt på det här sen i går. När man har ca 12 år kvar till 100, vet man ju
ganska väl, vart man är på väg om några år, men så länge man kan hålla i gång,
får man göra det bästa med den tid som finns. Min tid för resor är över. Sista
resan till Sverige för ett par år sen, var för att träffa så många av mina vänner som
möjligt och prata om gamla tider och säja adjö. Ingenting sorgligt; var glad att jag
fick tillfälle att träffa så många.

Don tog pension vid 60, efter vi kom tillbaka fr ett 2 1/2-års jobb i Indonesien;
reste ganska mycket. Vi reste för att lära oss om de platser vi besökte. Här finns en grupp, Elderhostel, vars resor består av lektioner och exkursioner på plats. En vecka i New Brunnswick, Kanada, där vi fick erfara Bay of Fundy, som har det högsta ebb och flod i världen. En vecka i "the Everglades" i Florida, där vi fick lära oss om växter och djur.
En vecka bodde vi en badort utanför Palermo med dagturer till alla de fantastiska platser i den delen av Sicilien.
Fann SAGA, ett Londonbaserat resebolag, något liknande Elderhostel. Mest intressanta turer vi gjorde med dem var till städer i länderna bakom Järnridån, och en till Yalta, Uzbekistan, Leningrad och Moskva innan Järnridån föll. Reste med SAGA till Singapore, norra Sumatra, Java och Bali. Inga lyxresor, men alltid bra nog för oss.

När man reser med kvalificerade reseledare, lär man sej, och får se, så mycket
man inte kan, när man reser för sej själv. Extra bonus är att man träffar intressanta
människor, som är nyfikna och vill lära, precis som Don och jag.

Läste om Peter Grip hos Freedomtravel, som besökt 196 länder. Låter som om
han försöker slå ett rekord av nåt slag. Att jaga länder är ingenting för mej.

Längsta bilresan - När vi fick förflyttning fr Alaska till Virginia. Färja fr Anchorage till
St. George, British Columbia, vid Stilla Havskusten, varifrån vi körde Trans-Canadian highway till Toronto, Ontario. Tog 10 dagar.

Ruth i Virginia

Har tänkt på det här sen i går. När man har ca 12 år kvar till 100, vet man ju
ganska väl, vart man är på väg om några år, men så länge man kan hålla i gång,
får man göra det bästa med den tid som finns. Min tid för resor är över. Sista
resan till Sverige för ett par år sen, var för att träffa så många av mina vänner som
möjligt och prata om gamla tider och säja adjö. Ingenting sorgligt; var glad att jag
fick tillfälle att träffa så många.

Don tog pension vid 60, efter vi kom tillbaka fr ett 2 1/2-års jobb i Indonesien;
reste ganska mycket. Vi reste för att lära oss om de platser vi besökte. Här finns en grupp, Elderhostel, vars resor består av lektioner och exkursioner på plats. En vecka i New Brunnswick, Kanada, där vi fick erfara Bay of Fundy, som har det högsta ebb och flod i världen. En vecka i "the Everglades" i Florida, där vi fick lära oss om växter och djur.
En vecka bodde vi en badort utanför Palermo med dagturer till alla de fantastiska platser i den delen av Sicilien.
Fann SAGA, ett Londonbaserat resebolag, något liknande Elderhostel. Mest intressanta turer vi gjorde med dem var till städer i länderna bakom Järnridån, och en till Yalta, Uzbekistan, Leningrad och Moskva innan Järnridån föll. Reste med SAGA till Singapore, norra Sumatra, Java och Bali. Inga lyxresor, men alltid bra nog för oss.

När man reser med kvalificerade reseledare, lär man sej, och får se, så mycket
man inte kan, när man reser för sej själv. Extra bonus är att man träffar intressanta
människor, som är nyfikna och vill lära, precis som Don och jag.

Läste om Peter Grip hos Freedomtravel, som besökt 196 länder. Låter som om
han försöker slå ett rekord av nåt slag. Att jaga länder är ingenting för mej.

Längsta bilresan - När vi fick förflyttning fr Alaska till Virginia. Färja fr Anchorage till
St. George, British Columbia, vid Stilla Havskusten, varifrån vi körde Trans-Canadian highway till Toronto, Ontario. Tog 10 dagar.

Svar: Oj, vilken bilresa det blev! Och tänk vilka resor och minnen du har världen över. Du har verkligen upplevt allt med hela kroppen känns det som. Fantastiskt! Jag är så glad för att du berättar och alla som läser är det också.
Ditte

marga

Tiderna förändras och vi med dem. Så är det. Under din läroperiod som nog blir lång om den över huvudtaget kan avslutas tror jag du får mycket träningsvärk! Tyckte det var roligt med det ordet i sammanhanget! "Tack vare" mitt grötiga huvud och rassliga kropp måste jag göra en sak i taget, men inte desto mindre fundera över vart jag är på väg när ålderstrappan pekar brant neråt, snart i alla fall. När känslan - gör jag inte det här kommer jag att ångra mig - är stark, gör det! Så tror jag. Kram!

Svar: Instämmer helt! Och är känslan den rätta så KÖR....Tiderna för'ndras och förhoppningsbis hinner vi med, men kanske inte i alla svängar. Det får gå bra ändå. Och nu satsar jag på att göra en sak i taget. Kram!
Ditte

Ruth i Virginia

Ber om ursäkt - Hade inte för avslktt att repetera mej själ tre gånger!
Trodde att de första "skicka" notiserna inte funkade.

Svar: Tack! Jag är så glad för dina ord och de kan aldrig bli för många.
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: