Peking, friskt vågat...

 Det var i början av januari för x antal år sedan som jag  landade jag i Peking för andra gången i mitt liv och det skullle komma att bli många resor mellan Stockholm och peking under de kommande fyra åren.

Första gången jag var i Peking var 1994 och det skulle alltså dröja 13 år innan jag kom tillbaka dit.

Och varför hamnade jag då här? En bra fråga som också har ett svar. Jag hoppade och hoppades.

Jag hade under många år arbetat inom skolvärlden i Sverige  och med några korta gästspel i resebranschen  mellan varven och trivdes väldigt bra med mitt arbete, just då i en förberedelseklass för barn som nyligen kommit till Sverige. Jodå , det var många som kom redan för 10 år sedan...

Livet och jobbet flöt på. Men så plötsligt så grunnade Bosse, (maken) som då just tagit avtalspension, om det inte fanns några arbete för mig i ett varmare och mer palmrikt land. 

Efter en snabbtitt på arbetsförmedlingens sida för utlandsjobb konsterade jag att det var ont om dessa, men i Peking söktes en lärare  till den svenska skolan och vid närmare titt hade jag de kvalifikationer som efterfrågades. 

 Ansökan skickades iväg i slutet av oktober och i november blev jag, som en av 10, kallad till intervju av  på ett hotell i Stockholm av skolans vikarierande rektor, Åsa Ekendahl.  (Vet att det var närmare hundra som sökte jobbet....)

Jag var verkligen spänd inför intervjun för jag ville gärna ha jobbet och jag  visste också att jag skulle göra ett bra jobb. 

Och efter ett par veckor kom beskedet; jag hade fått jobbet. Jag blev strålande glad! Men nu blev det bråttom.

Bosse och jag hade dessutom bokat en jul och nyårsresa till Teneriffa så både min envishet och effektivitet (jag kan när det gäller...) kom väl till pass. Tiden var milt sagt begränsad... Jag valde att säga upp mig från Upplands Väsby kommun efter 27 år, arbetsvisum skulle ordnas och för det krävdes omfattande läkarintyg, röntgenundersökningar och mycket annat pappersjobb, flygbiljetter skulle bokas, försäkringar ordnas m.m.

Och på den tiden var det långa köer på den kinesiska ambassaden där man då sökte visum och alla papper skulle stämplas i omgångar. 

Vi åkte till Teneriffa, kom hem och hade några dagar på oss innan det bar iväg til Peking med Finnair och via Helsingfors. Och ett fantastiskt äventyr hade börjat. Ett äventyr som från början var tänkt att bli för ett halvår, men som kom att bli nästan fyra år. fyra fantastiska år och som på alla sätt gett mig och Bosse så mycket.

Jag vågade "hoppa", andra trodde på mig och det blev fyra fantastiska år som på alla sätt gett mig och Bosse så mycket.

Döttrarna kom på besök flera gånger, liksom många vänner och barnbarnet Max var tre månader första gången han mötte mig och Peking.

Och att uppleva OS i Peking på plats är ju ytterligare ett minne att ta med sig.  (Vi såg mycket friidrott och damfotboll) Troligen blir det mitt enda OS i livet, men det blev ett i alla fall.  (Finns dokumenterat i bloggen under aug 2008)

En kylig dag i början av januari anlände vi till Peking och här blev det hotellboende i tio dagar.

Jobb på dagarna och lägenhetsletande på kvällar och helger...

Intensivt, milt sagt. Dessutom ny på jobbet...

 

På gatan utanför vårt hotel, i princip "Stureplandläge" var det vanligt att se

dessa tunga lass av grenar på en kärra dras  av en man eller kvinna.

 

Internetuppkoppling på rummmet och kontakt med nära och kära.

 

En sorts taxi, "skåpmodell" som vi ibland använde då vi var ute och letade lägenhet. 

Annars är de flesta taxibilarna mer vanliga bilar och gula med blå, röda eller gröna tak.

 

Hur får man då tag på en lägenhet i denna storstad? Ja, det gäller inte bara att hitta en lägenhet var som helst i stan utan det är viktigt dessutom med ett läge som är hyfsat nära skolbussen, alltså en promenad på max 20 minuter om man inte skulle stiga upp mitt i natten.

(Svenska skolan låg en bit utanför stan mot flygplatsen och vi bussades dit och det gjordes även elever som bodde inne i stan. Skolan är nedlags sedan juni 2015)

Vi hade fått tips om en mäklare som kunde hjälpa oss och efter att ha tittat på ett 20- tal lägenheter under en vecka, hittade vi en trerummare som vi dels tyckte om och dels hade råd med.

I peking är det vanligt att lägenheterna är möblerade och också med nya möbler och tycker man något saknas så går det ofta att förhnadla sig till. Vanligt är också att man får lämna en "deposit" på tre månadshyror som man får tillbaka, förhoppningsvis, när man flyttar.

 

Här syns de mer vanliga taxibilarna och det var i detta område vi kom att bo i ett halvår.

 

Mat blev det oftast på kvällarna efter eller mellan lägenhetvisningarna.

 

"Moma", vårt område, bestod av sex höga hus med en vacker park som innergård.

 

Vackert upplyst på kvällen.

 

 När lägenhetsfrågan var löst var det dags att bekanta sig med Peking och

den "Förbjudna staden" och "Himmelska fridens torg"blev ett av våra första utflyktsmål.

Så småningom blev det många "njutflkter" i stan både per cykel och till fots.

Och att cykla på denna aveny, femfilig åt varje håll och med cykelbanor breda som en motorväg

är också ett minne för livet.

 

 

 

                                                                                                                                                                    

God Fortsättning på det nya året! Wow, vilken fantastisk utmaning att säga upp sig från jobbet och flytta till Peking, blir så imponerad! Tack för att du delar med dig!
Fantastiska bilder från Peking, och jag antar att maten är både bra och god där!
Jotack, min matförgiftning var väl bra tajmat till nyår (grrr)..men nu kan det bara bli bättre!

WOW! Vilket inlägg! Har frågat mig många gånger hur och varför du just hamnat i Peking. Nu vet jag. Otroligt trevlig läsning om din äventyrsrika bakgrund. Du och din Bosse är verkligen "modiga" och satsar på att absolut inte ha tråkigt i livet. Bra där! Fortsätt med det!

PS. Då åt ni och vi precis samma middag på Nyårsafton som dessutom hade "sina rötter" på precis samma inköpsställe:-) DS.

Du är en stor själ, du tänker stort och handlar stort.

Stor hjärta till dig fina Liv!

Kram ♥

Det gäller att våga om man ska komma någonstans här i livet och det gjorde ni verkligen! Så häftigt och inspirerande med era år i Kina!

Så härligt och spännande att du vågade och tordes! Hade jag kunnat backa bandet i dag hade jag kanske gjort några annorlunda val. Däremot är det inte så att jag grämer mig på något vis. Nej, nej. Däremot är jag glad för sonens studier i Nottingham och tiden i Brasilien som inneburit så många upplevelser. Samma sak för yngsta fröken som arbetade i Egypten, Grekland och Frankrike. Det är väl egentligen bara äldsta fröken som målmedvetet direkt utbildade sig till journalist och sedan ett par år tillbaka redan är webbredaktör men det var hennes dröm.

Det ena är inte bättre än det andra men det är i alla fall viktigt att förverkliga sina drömmar och där har vi föräldrar en viktig roll även om det skär i hjärtat när de lämnar. Fast många menar att då är man trygg i sig och så tänker jag alltid numera.

Kram

Vilket äventyr!

Så kul att höra hur det blev så att du jobbade i Peking, det var bra gjort att ta det steget.
Men det är ju så att man ångrar inte det man gjort utan det man inte gjort.
Jag kan tänka mig att det var en helt annan sak att jobba i Peking än Upplands Väsby.
God fortsättning till dig och stor kram.

Otroligt du gjorde det som många säkert bara drömmer om för det gäller att ta det stora steget ut i vida världen som ni gjorde wow så roligt att ha det i bagaget :) förstår att du har fina minnen i Asien Ditte :) super kul att läsa och jag drömde mig bort för ett tag...att våga följa en dröm så ...eloge till dig kramen

vad härliga bilder

Friskt vågat, säger jag... att säga upp sig efter 27 år. Och bra gick det och ni fick uppleva många spännande saker och resor tillsammans. :)
Kramar! :)

God fortsättning! Ooo vad spännande att kasta sig ut i vida världen och inte veta vad som väntar.

Jag kommer ihåg att jag träffade dig vid presentationen av svenska skolan via ambassaden hösten 2008, även Therese var där. Jag var där tillsammans med min chef Mikael och undersökte marknaden av intresset av våra försäkringar. Där blev jag kär i Kina!

Kramar /Monika

Så härligt att ni vågade! Tack vare det så fick ni ju fyra underbara år i Peking!
Ha det så gott!
Kram!

Tufft gjort, men friskt vågat - hälften vunnet heter det ju :-) Vilka minnen ni fick av detta också :-)

Trevligt att få veta om hur du kom till Peking, fick tag i lägenhet m m. Alltid intressant läsning och jag hade mycket att ta igen.
Kul med din återblick av det gågna året också.
Ha en god fortsättning av det nya spännande året och hoppas vi ses någongång, någonstans under året!

Jag blir så imponerad! Att kasta sig ut och satsa allt!
Själv är jag en riktig mes vad gäller sånt. Helgar min trygghet, tiger och lider.
Att cykla på de där gatorna kräver mer än mod skulle jag vilja säga.
Bara att se hur bilarna mm forsade fram fick håret att resa sig i nacken ibland!
Kram

Du gjorde det som många bara drömmer om. Det visar på att det går om man har modet. Tack för att du delar med dig.
Kram

Trevlig läsning! Du har ju berättat en del, men roligt att läsa och få bilder som accompanjemang! Imponerande resa i alla dimensioner! Förstår att dessa år präglat er och gett er äventyrslusta näring! Härligt för oss andra att få vara med på ett hörn!
God fortsättning på året och resandet!
Kramar till er båda från oss!
Fia

Det var modigt gjort att säga upp dig efter 27 år! Men härligt att du vågade. Och det blev ju jättebra :)
Kram

Va tufft och göra en sån förändring i sitt liv! Fast på nåt vis har ju avstånden minskat här i världen, det är ju lätt och hålla kontakten med nära och kära numera. Även om man är långt ifrån varandra. Det gäller och våga och ta chansen när man kan, livet är kort! :)
Jag var i Peking på semester för några år sen, en häftig stad tycker jag, finns mycket och se och göra! Jag tyckte om staden, fast jag är ingen storstadsmänniska så jag tror inte jag skulle vilja bo där någon längre tid. Vi är ju olika tack o lov!! :)

Vilken fantastisk möjlighet du och din man haft som fått bo och arbeta i Peking :) Jag som nyss varit där och bara sett en bråkdel av staden förstår ju att det finns så mycket mer att upptäcka, men Pekingresan är absolut ett minne för livet. Du verkar leva livet fullt ut Ditte, alltid trevligt att läsa din blogg :)
Kram, Eva