Snöig aprildag

    
I snöblandat regn men med några få solinslag tog jag mig till Solna kyrkogård. Det blev en trevlig och varierad sightseeingtur där både fötter, tunnelbana och buss användes. 
Tanken var att plantera några fina vårblommor på mina föräldrars grav men den rätta vårkänslan infann sig inte, men blommor blev det ändå. Inköp av penséer blev det och med iskalla fingrar lyckades jag i alla fall få dem planterade. Och fint blev det. 
Det snöblandade regnet upphörde och jag blev ståendes ett tag och fastnade i ett minne från en snöig aprildag när jag var sex år och fick min första stora cykel. En cykel som var röd och av märket Monark. (Hade haft en mindre cykel innan som jag inte alls tyckte om.)
Jag var ett ganska piggt barn, lekte lika gärna med pojkar som med flickor och ganska äventyrlig och våghalsig. Ville pröva det mesta.
Eftersom jag tyckte att min lilla cykel inte var något att ha så gick jag ofta ärenden åt min farmor som bodde i närheten och fick då en 10 eller 25 öring. Och denna slant investerade jag i att hyra äldre barns större cyklar. Något ingen vuxen visst om. Med hyrd cykel tog jag mig runt i Töreboda, där vi då bodde, en köping i Västergötland med 5000 invånare. ("En gudsförgäten håla" enligt min norska mamma som i alla fall kom från en stad i Norge)
Och hittade jag eventuellt en olåst vuxencykel i cykelstället hemma på gården så "lånade" jag den. Var det en herrcykel så satt jag under ramen och trampade.
Min kloka mor insåg att jag behövde en egen cykel och köpte mig en röd, fin cykel. Lyckan var total.
Lycklig var dock inte min pappa när han fick veta detta. (Han arbetade och bodde då i Stockholm och bodde kvar i Töreboda för redan då var det mellan fem och åtta års väntan i bostadskön)
Pappas ord till mamma var "att nu var det på hennes ansvar om jag skulle köra ihjäl mig". Mamma som alltid varit snabb i replikensvarade : " Ja, men då gör hon det i alla fall på sin egna cykel och inte på en hyrd.".
Pappa förlikade sig snabbt med min nya cykel. Men han visst ju inte vilket bestyr mamma hade att avhålla mig från att hyra andras cyklar.
Och jag har senare i livet fått fler cyklar av pappa. Ingen större olycka har heller ännu hänt mig på cykel.
Av någon anledning har det blivit tema cykel en del den här veckan...
Blev nog inspirerad när jag i veckan besökte butiken/verkstan/caféet, Bonne Mécanique.
 
Barnbarnen har också fått cyklar som här ska in i förrådet för parkering.
Wiliams cykel, till höger, är en s.k. balanscykel 
och han sitter på den och sparkar sig fram med benen. 
(Jodå, hjälmar både finns och används)
 
                                                                                  
 Inlägg nr 56 i utmaningen #Blogg100.
 
 
 
 
Susanne

Här inne verkar man kunna lära sig en hel del om världen. Kul med lite blandning på bloggarna. Sjaäl har jag just startat om efter att ha raderat min gamla välbesökta blogg i ett sinnesförvirrat ögonblick ;) Men nya tag och nya tankar kommer. Kika gärna in.

Svar: Visst är det roligt med olika typer av bloggar och att se världen utanför sin "egen". Synd att du raderade din blogg, men allt ligger väl kvar på Google om man söker. Och säkert har du även nu kvar dina besökare . Lycka till med din nya blogg.
Ditte

Days by Johanna

Vilken härlig historia! :)

Ja jag njöt av och vara själv, och själv styra över min tid, men nu är det skönt att de är hemma igen :)

Svar: Ja, det finns många minnen och livlig var jag. Milt sagt...Vad skönt att du hadt dte bar och njutit av din egna tid men förstås också fint att ha de dina hemma igen.
Ditte

Malin

Vilka nöjda och stolta killar över sina cyklar. Kommer ihåg att min första cykel var en blå monark och var såå stolt att det var en "stor" cykel utan stödhjul och att det var min pappa som köpt den till mig.

Svar: Detta med den första cykeln är viktigt tror jag för alla och i alla olika åldrar. Kul att du också had een Monark. När jag växte upp fanns ju inga stödhjul, antingen cyklad eman eller inte...Förstår att du var stolt över din fina blå cykel.
Ditte

BP

Vilket härligt barndomsminne! Gillar din mammas snabba replik - hahaha!

Tycker du var riktigt modig att "låna" andras cyklar i ett så litet sammhälle där alla känner alla. Det hade jag aldrig vågat.

Bilderna på barnbarnen är suveräna! Dessa två grabbar älskar sina cyklar, det syns lång väg!

PS. Vädret idag var verkligen ingen höjdare. Har fortfarande inte tinat upp... DS.

Svar: Minns detta barndomsminne extra för min pappa som upplevt så mycket från unga år var så otroligt rädd om mig. Men mamma som tillbringade tid med mig ville ju att jag skulle ha en flickcykel som var lättare att hantera. Och så blev det ju. Jag ågade mycket trots den sociala kontrollen. Och var jag på fel ställe så kom någon i köpingen hem med mig. Jag hade många fastrar där också. ...
Barnbarnen är så roliga och härligt att de är nöjda med sina respektive cyklar.
Jag får väl träna nu för att hänga med.

Ditte

Comsi Comsa


Gulligt barndomsminne. Min första cykel var en DBS (den bästa cykel) :D)

Kram ♥

Svar: Vad roligt, för en DBS fick jag i Norge av min mormor. Men den var inte röd....Men den var bra! Utan fotbroms dock...Men det gick bra det också.
Ditte

Znogge

Nog var det nog något speciellt med den första riktiga cykeln! Minns att det var en röd Crescent! Innan hade jag haft en "Bambinocykel" vilket inte alls var samma sak! Men hjälm var det sämre med på den tiden...

Kram

Svar: Hjälm fanns ju inte alls. Du är yngre så jag vet att" det senare fanns något som hette Bambinocyklar. Vad roligt att du också fick en röd cykel! Och då var dte ju Monark och Crescent här i Sverige som var stpra märken. I Norge vet jag att DBS var vanliga. (Och jag fick en sådan där hos min mormor)
Kram!

Ditte

TantGlad

Ja i april är det en salig blandning av vädret.

Men så roligt att läsa om när du var liten. Riktigt spännande, och kul med cyklarna du lånade. Förstår första cykeln måtte vara en härlig upplevelse.

Jättefina bilder på barnen. Pigga söta barn.

Varm kram från mig.

Svar: Idag har dte verkligen varit aprilväder där allt har förekommit. Jag var et piggt barn och min mamma had ebråda tider för jag var dessutom rymningsbenägen...
Men en cykel fick jag.
Roligt att nu pojkarna fått sina cyklar. Max har haft en mindre tidigare, men den har han växt ur. Och nu får William också träna på sin balanscykel.
Visst är pojkarna fina! Och de ger mig så mcket glädje.
Kramoch natti.
Ditte

Ami

Haha! Jag ser Lotta på Bråkmakaregatan framför mig när du berättar om dina cykeläventyr :)
Så härligt!
Ha en fin kväll
Kram

Svar: Jga var nog lite Lotta, men jag ramlade inte. Full av upptåg var jag. Väldigt mycket av den varan. Kram och natti!
Ditte

Marja

Roligt att läsa om hur du hyrde och lånade cyklar. :) På den tiden hade man inte en tanke på hjälm och du cyklade med stora herrcyklar. Det är en konst att hänga på sidan med benet under ramen. :)
Jag lärde mig cykla ganska tidigt och det på en vuxencykel. Det var aldrig tal om att jag skulle få en barncykel, utan jag fick använda en av tanternas gamla cyklar. Jag fick stå och cykla och minns att jag fick väldigt ont i armarna.
Jag har funderat på en elcykel, men har ingenstans att ta in den och vill nog inte ha den stående ute på gården.
Kram i aprilvädret! :)

Svar: Hjälm fannsi ju inte alls....Och idag är det inte på många ställen i världen hjälm används. Men visst är det en bra försäkring mot att skada huvudet. Jag tror vi var lika där på cyklingsområdet, barncyklar tror jag knappast fanns. Och man fick stå och cykla, sadeln var ju högt upp.
Elcykel har jag provat i Peking och det var kul, men då måste den nog här i landet vistas inomhus.
Stor kram!
Ditte

Geddfish

Vad roligt att läsa om dina hyss! Du var mig en vågad, en!
Min första cykel var en ljusblå Crescent (gjord av cement).
De andra hade Monark (gjord av papper och bark).
Min cykel var något för stor, så jag fick sitta på en säck det första. Inga stödhjul på den tiden, inte, heller.
Godnattkram ♥

Svar: Stödhjul? Varför då? Har aldrig haft några och cyklade på stora herrcyklar under ramen när jag var fyra år. Htyrde dem elle rlånade de som var olåsta. Fint med en ljusblå Crescent! Jag fick nog en monark för att mamma var god vän med den cykelhandlaren...
Att sitta på en säck var ju en god idé...Jag tror jag fick stå i tramporna först.
Natti!
Kram!
Ditte

Veiken

Cyklar är härliga fortskaffningsmedel, med eller utan el. Klart att dina grabbar gillar sina cyklar!
Jag såg att Comsi Comsa hade en DBS. Jag fick alltid höra att det betydde Döden Bakom Styret! Fina minnen! Kram

Svar: Visst är det bar med cyklar och ännu lättsammare om de har motor eller vagn dessutom. Men man kan här inte få allt...Killarna var nöjda och jag också.
Ja, minnen kan vara roliga.
Kram!
Ditte

Susjos

Kul att läsa dina historier, och så börjar man ju själv fundera hur var det för mej?
Jo, min första cykel var lite för stor för mej, den var laxrosa och begagnad, men minns inte märket. Jag tror jag var 8 år, och jag hade inte lärt mej cykla ännu,men lärde mej den sommaren på grusvägarna vid stugan som vi hyrde i Bjursås,strax utanför Falun. Lyckan när jag lärde mej cykla, ja den glömmer man inte!

Svar: Vad roligt att få höra din cykelhistoria. Jag tror oftast cyklarna förr var stora för man skule ha något att växa i. Cyklar var ju dyra, Och fint att du lärde dig cykla. För min del tror jag att jag såg hur andra gjore och sedan härmade jag. Men jag antaratt jag ramlat många gånger...
Vilket härligt cykelminne du har. Minnesvärt det också.
Ditte

Anette

Din mamma var både klok och snäll, tror jag.
Minns också min första riktiga cykel. En röd DBS, för stor, inköpt av morfar.
Jag älskade också att cykla, tävlade ibland med grabbarna, cyklat omkull många gånger men inte skadat mig allvarligt, trots avsaknad av hjälm, vilket ingen hade på den tiden.
Fint minne du delar med dig av och som väcker minnen hos oss alla.

Svar: Jag tror att man förr fick stora cyklar för att växa i dem. Och du hade en godhjärtad orfar som köpte din cykel. En DBS hade jag i Norge som mormor köpt, färgen minns jag inte.
Jag kan läsa mig till likheter här mellan oss och det är många som har härliga cykelminnen. Jätteroligt att få läsa om dessa.
Ditte

Ruth i Virginia

Hahaha, Så kul att höra om dina eskapader. Känner igen mej själv
Jag var också galen på att cykla, när jag en gg lärt mej, vilket jag,
som jag skrev i förra inlägget. gjorde på mammas 1918 cykel. Jag var
5-6 år; kunde givetvis inte sitta på sitsen, och innan man lärde sej att trampa
bakåt för att bromsa blev det många blåmärken på låren (och högre upp).
Vuxna var aldrig med oss ungar och höll i cykeln; det var bara att köra.
Vi bode ETT kvarter fr Storgatan, och där gillade jag att cykla. Har hört, att
Polis-Olle (tror Ludvika hade bara EN polis) bad min mamma se till att
jag höll mej på sidogatorna.

Jag har tänkt på, hur man cyklade till jobbet i kontors-
kläder, vanligtvis en dräkt. Att ha långbyxor kunde det ju aldrig bli fråga om. - Jag
levererade exportlicenser o.dyl per cykel. Hade oturen att fastna i ett spårvagnsspår
mitt på Norrmalmstorg och skrapade upp mej ordentligt. Folk gick förbi och tittade på
mej, tills en god samarit stannade bilen och tog mej till en doktor. Det var den enda
olycka jag haft på cykel.

Cykel betydde frihet. Och "på min tid" var det inget problem med biltrafik. :)

Svar: Tack ruth för att du så generöst delar med dig av dina upplevelser och minnen. Jag vet att alla som läser min blogg är så glad öve att du gör det. Du borde skriva en bok...Du har så mycket att ösa ur och har varit med om så mycket.
Jag rror att vi nog var lika sommbarn och ville ha friheten.
Men jag har inte som du jobbbat cyklandes i dräkt. Vilken tur att du inte gjorde dig mer illa och att du fick hjälp när olyckan var framme.
Ditte

Tove Olberg

Nog är du född pigg och lekfull :-) ser dig framför mig på herrcykeln under ramen ...
Kom att tänka på dikten om sykkelstyre og kjärlighet och Clas Janssons Den röda cykeln. Cykel är frihet - igår på cykeltur med Pontus! Vi letar långa backar neråt och går inte av i uppförsbackarna, Han cyklar växlad, jag står och trampar :-) Ibland säger han om du tycker det är för jobbigt så får du gå farmor- så du inte spränger dig!
Rullande kram!

Svar: Vad underbart tove att få höra om din och Pontus cykelturer. Du är allt stark och vältränad du. Och Pontus hejar på.Jag går nog i en del långa och sega uppförsbackar, men susar glatt neråt som Lotta på Bråkmakargatan.
Ta det bara försiktigt så du är rädd om dig.
Rullande kram från mig i sydligare trakter.
Ditte

Piedra

Här snöade det rätt så rejält igår, och inatt har det varit minusgrader. Inte precis vad man önskar sig för slutet av april.
Kram <3

Svar: I Stockholm blev det fint fram på kvällskvisten och under dagen kom glimtar av sol. Men du hade det nog kyligare. Men det är ju april och osäkert på väderfronten.
Stor kram!
Ditte

wiolettan

Så intressant att höra om dina cykeläventyr. Låna och hyra cyklar? Du var en företagsam liten tjej kan jag förstå. Din pappa var lite orolig att du skulle cykla omkull. Då var det ju inte heller aktuellt med cykelhjälm.
Jag har fått en cykel i mitt liv och den fick jag då jag var cirka 14 år. Kommer ihåg hur glad jag blev. Vi var många barn och hade det inte så fett.
Barnbarnen, så fina och så glada. Förstår att den äldre killen trivs med sin nya fina cykel. Bra detta med att barn får lära sig hålla balansen och träna så där som den yngre killen gör, innan det är dags för en "riktig" cykel.
Trevlig dag önskar jag dig.
Varm kram!

Svar: Jodå, jag lånade och hyrde cyklar för cykla ville jag och på en stor cykel. Och pappa bodde ju då i Stockholm och mamma och jag bodde kvar i Töreboda så hon hade ju allt ansvar för mig under flera år. Pappa kom hem en helg i månaden, eller när han hade råd. Men vi samlades alla flera månader varje år i Norge när han jobbade där vår, sommar och höst. (Jag lånadde cyklar där också...)
Jag förstår att du var glad över din fina cykel och då med många barn var det inte så lätt. Jag hade ju inga syskon och jag vet att mamma sparade länge för att jag skulle kunna få cykeln...
Max och William är riktiga glädjespridare och det är roligt att kunna glädje dem extra.
Nu njuter jag av värmen i den spanska, mycket lilla sommarstugan och sitter på terrassen och tittar på mina blommor. Vi kom hit idag....
Önskar dig en fin kväll.
Stor kram!
Ditte

amadecasa.blogg.se

Härliga cykelminnen!

Jag cyklade ikull när jag var liten och fick en saftflaska i benet. Djuuupt jack några millimeter från stora kroppspulsådern. Jag brukar skylla på den fadäsen när jag inte vill cykla... ;-)

Svar: Du har stor anledning att låta bli att cykla. Liknande minnen försvinner ju inte. Tur att det gick bra...
Ditte

Mia

Det är väl din pigga, äventyrliga sida Ditte, som tar dig runt världen. Och tänk att det började med en cykel. Ska man inte så långt är cykel ett alldeles strålande sätt att upptäcka omvärlden i sin närhet. Förresten kommer man bra långt redan med en tvåhjuling. :)
Önskar dig en fin vecka.
Kram

Svar: Visst gör man det. En tvåhjuling är jättebra. Nog har pigghet och nyfikenhet tagit mig runt och vilja att se och lära dessutom. Men nu blir det ju inte så länga dagsetapper om det blir cykelsemester. Lagom känns bra. Önskar dig också en bra vecka!
Kram!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: