Viss kreativ ådra.

    
 Vårt projekt med bardiske/bänkskivan pågår fortfarande och jag gör mitt bästa för att komma med förslag och idéer. Det är inte alld brist på dem i sig, men det brister i genomförandeprocessen för där är jag inte till stor nytta.
Alldeles nyss fick jag en uppgift att markera något som skulle skäras ut, men jag förstod inte alls var markeringen skulle ske, varpå maken ler och utbrister "jag förstår nu varför du inte kunde/fick delta i skolans textilslöjd.". (På min tid hade flickor endast textilslöjd, träslöjdssalarna fick flickor tillgång till långt senare.)
Och det är delvis rätt för i klass tre i Törebodas folkskola var jag med på syslöjden och broderade dessutom ett par juldukar som finns kvar än idag. Betyg i syslöjd fick jag också, knappt godkänd, men det gjorde mig inget.
Mitt intresse var inte på syplanet utan mer att tala med mina vänner. Vad gäller stickning och virkning eller fållande av handdukar så var jag tämligen ointresserad. Jag ansåg att man kunde köpa färdigfållade handdukar och att min mamma och mormor stickade och virkade det som behövdes. Uttänkta och kreativa svar had ejag men de gav inte direkt överbetyg.
Tyvärr blev min karriär i syslöjdsalen heller inte så framgångsrik när jag 1959 började i klass 4 i Huvudsta skola i Solna. Man skulle lätt kunna säga att det körde ihop sig från början mellan syfröken och mig. Hon tyckte jag var så dålig på att sy, låg något i det, så när vi skulle välja tyg för att sy en vid kjol med rejäl  resårkant upptill fick jag välja tyg sist och då fanns det bara ett i mitt tycke fult tyg att ta. Så jag valde inte det tyget och syfröken blev jättearg. Men jag meddelade att jag till nästa lektion skulle ta med eget tyg.
Hemma hade vi av en av mina fastrar fått många jättefina handtryckta tyger, bl.a av en konsnärinna/designer som hette Viola Gråsten och som var väldigt populär på 1950 och 60-talet och ett vackert tyg av henne medfördes till följande veckas sylektion. (Hon designade också plädar för företaget Tidstrand)
Syfröken höll på att falla av stolen när hon såg mitt tyg och glad var jag. Ett litet tag. Kjolen skulle klippas till och den skulle ha en gigantisk fåll nertill så att man skulle kunna använda kjolen i många år.
Jag förstod inte alls vitsen med detta och tyckte att en liten nätt fåll nertill på några cm räckte bra. Vi kom inte överens om denna detalj och jag satt och tittade på mitt tillklippta tyg som möjligen skulle kunna bli en kjol.
Men syfröken och jag körde fast i förhandlingarna. Jag tog med tyget hem igen och efter vissa samtal med skolan återkom inte jag till sylektionen mer det året. Jag fick i stället ägna dessa timmar åt att arbeta på skolbiblioteket men att låna ut böcker, stämpla den, städa i hyllor och dessutom läsa böcker. Mein lycka var gjord och jag tror även syfröken var nöjd.
Hur det gått senare i livet med mig och att sy. Jo tack, vissa framsteg blev det och jag anmälde mig som vuxen till en sykurs och gick i tre terminer. Tyvärr var inte min talang alltför stor, men med uppmuntran så går det mesta.
Och det är något jag haft med mig under över 40 år i läraryrket. Med uppmuntran, tron på sig själv och sin förmåga, humor och glädje. så kan man åstadkomma mycket.
 
Igår, fram på eftermiddagen, blev det paus i bänkprojektet och en cykeltur till havet lockade. Det blev träff med vännerna Ingrid, Carina och Horst och en jättetrevlig eftermiddag och med bra strandutsikt.
 
 
 
Trevligt att ses och fint att få bytt lite tankar angående vår bardisk. Här Horst och Carina.
 
Kvällens middag hade jag fått tips om av vännen Aaa, en kycklinggryta med mango och mango chutney. Men efter att ha letat i ett par butiker av mindre modell gav jag upp tanken på just mango chutney. Men med en mango i min hand och började jag laga såsen. Grädde och crème fraiche, tillsammans med  ett par msk curry kokades upp och där skulle även ett par msk mango chutney varit med.
Men i brist på den gjorde jag en egen variant; hackade mangobitar, sweet chilisås, cayennepeppar och lite citronsaft  fick duga. 
De tunna kycklingfiléerna stektes snabbt, ner i en gratängform, såsen över och in i ugnen i 175 grader i 15 minuter. Och det blev riktigt gott. Extra mango serverades till för den som så önskade.
Så ganska nöjd konstaterade jag att det även hos mig  finns tendenser till en liten kreativ ådra. Men kanske inte när det gäller att utföra saker med mina händer.  Där får jag fortsätta att träna.
Glad i hågen och med stor tacksamhet tar jag emot alla tips och idéer jag hittar och får hos mina vänner och bloggvänner och tänker att det aldrig är för sent för att lära sig nya saker.
 
Gårdagens kycklingmiddag med egen såsvariant av mango chutney.
 
                                                                                  
                                                                   
 
 
 
 
 
Sanna | Beauty & Design

Kan tänka mig att frukt och grönt är så mycket godare där nere. Mamma poängterar alltid hur fantastiskt det är med grönsaker och frukter utomlands och det är ju sant :) Låter som en god middag ni fick till :)

Svar: Jodå, här äts det mycket frukt och grönsaker och de har ju heller inte rest så långt utan det mesta finns här. Middagen blev bra trots avsaknad av den mer vanliga mango chutneyn.
Ditte

Comsi Comsa


Ler roat över tyget som nästan fick fröken att ramla ur stolen... :)
Kycklingen ser väldigt god ut, kan lätt säga att du får behålla platsen vid spisen, fast jag gissar att du inte vill ha den, hi hi hi...

Solen du skickade lyser med sin frånvaro, den kanske tog fel på land :)))

Kram på dig ❤

Svar: Solen måste ha tagit fel väg, kanske över Norge...Så den kommer medn lite försenad. Och det är ingen idé att jag ritar en sol...
Jodå, syfröken ramlade nästan ut stolen och fick nästan hållas på sin plats när min mamma och mormor gjorde entré för att brfria mig. Jo, hon blev nog glad att bli av med mig och jag tror aldrig jag någonsin hälsade på henne igen. I övrigt var jag en god och skötsam elev.
Vad gäller spisplatsen tar jag den gärna då och då. Men inte alla dagar.
Kram!
Ditte

Ghugge

Haha, nu fick jag ett gott skratt! Din sykarriär kan nämligen liknas vid min! Tänk ändå att det kanske är mest ens tillkortakommande som gett inlevelseförmåga och empati. Då tänker jag att med små barn har då jag haft nytta av en massa livserfarenheter såväl goda som mindre goda.
Önskar dig och din man en trevlig midsommar fastän ni inte är i Sverige. Kram

Svar: Skönt att veta att din sykarriär inte heller var på topp, men du har ju lyckats med så mycket annat kreativt så det kompencerar nog det hela. Och erfarenheterna tar man med sig och inser att mycket kan man ju träna upp. Jag önskar er också en trevlig midsommar och skickar lite sol och värme för säkerhets skull.
Kram!
Ditte

Anette

Jag känner igen mig i "syslöjdsproblemet". Jag kunde aldrig förstå varför man var tvungen att vara tyst när man vävde eller sydde, därför blev jag ofta utvisad från klassrummet. Ibland fick jag sällskap av andra pratglada elever och vi kunde ha riktigt trevligt samtidigt som vi sydde.
Vi var ju tjejer som kunde sy och prata samtidigt ;)


Svar: Trevligt med ännu en som delar lite av min "syslöjdsproblematik". Jodå, prata var jag bra på men dock inte att sy. Och utvisad blev jag också men det kpm inget produktivt från det annat än när mamma eller mormor hjälpte mig. Men trevligt var dte i korridoren. (Det hände att mamma dök upp med sft och kakor till oss....)
Ditte

Tove Olberg

Se där ja ---se sy det funkar inte heller för mig! Farmor var sömmerska och försökte lära mig: Nei, dette er nok ikke noe for deg Tove .. :-) Härligt humorisktisk inlägg! Faktisk ett jättegott skratt!
Glad midsommar och stor kram!

Svar: Ett humoristiskt inlägg blev det, men det är helt sant. Och det finns många liknande exempel på min positiva inställning till det praktiska, men oförmåga att få till det. Nej, "det er mye som ikke er for meg". Glad midsommar Tove och jag vet att vi har så mycket gemensamt.
Stor kram!
Ditte

Ama de casa

Sy var inte heller min starka sida, men jag var en fena på korsstygn :-)

Fast nuförtiden syr jag rätt mycket, för hand. Lappar och lagar och har mig (inte alltid särskilt vackert) men vi hatar ju båda att shoppa kläder. Jag lagar hellre dom vi har. Jag har till och med sytt i en gylf i ett par brallor till Anders - för hand. Min syfröken hade häpnat. :-)

Svar: Bravo! Tyvärr har jag inte kommit så långt ännu. Du ligger i framkant vad gäller detta. Men Bosse är bra på lagningar. Vad gäller korsstygn så kan jag inte skryta. Min dotter Liv hade som 10 åring hem sin slöjdpåse för att sy på en "hundkudde" och det skulle vara korsstygn. Jag plockade upp broderiet och började sy. Jätteroligt! Men när Liv kom till skolan efter helgen och hade syslöjd och fröken tittade på broderiet säger hon högt i klassen "Men Liv, hur har du sytt här". Liv svara med att hon inte alls vet och meddelar att dte nog är hennes mamma som varit där och sytt. Bara att repa upp, det var fel korsstygn. Tja, så kan det också gå...
Ditte

Moi

Ler och nickar igenkännande åt din berättelse om syslöjden.
Min mor var ju sömmerska och hade helt andra åsikter om sömnad än vad min lärarinna hade. Mor min sprättade upp mina alster och gjorde om. Vilket inte blev godkänt av skolan. Ingen av dem uppmuntrade eller berömde mig och min lust för sömnad och handarbete har nog aldrig riktigt kommit tillbaka.
Och träslöjd fanns inte på kartan. Däremot valde min några år yngre bror textilslöjd, idag är han en duktig snickare.....
Kram

Svar: Jag ser och läser att fler delar mina erfarenheter vad gäller skolans syslöjd, vilket ju är trist i sig. Men mycket har förändrats idag det vet jag efter att på 2000 talet varit med på många slöjdlektioner med elever som varit "mindre kunskapstörstande". Med en mamma som sömmerska blev ju din situation lite speciell och jag kan förstå att lusten för sämnad aldrig kommit tillbaka.
Inte min heller. Men det går bra ändå...
Kram!
Ditte

Ruth i Virginia

Åh, jisses va jag känner igen mej själv. Stackars fröken Nilsson! Vi fick börja med
att sy en slöjdväska med dragband och sen ett förkläde i samma tyg (röd och vitrutigt)
och sen brodera våra initialer i korsstygn. Allting syddes för hand, t.o.m. ett örngott!!
Disktrasa skulle virkas. Det värsta var att sticka ett par vantar. Fyra metallstickor som
spretade åt alla håll. Maskorna halkade av av skulle återlivas. När det var dags att visa
upp paret, hade jag bara EN klar. Mamman till en kompis var gullig och stack den andra
vanten åt mej. Tyvärr stickade hon LÖST och jag stack HÅRT; behövde inte gissas, att
vantarna hade olika mödrar. Utskickad blev jag ofta, för jag retades med fröken och tuggade tuggummi under lektionen.

Liksom du, ville jag ha träslöjd, men det gick inte. Min äldsta dotter var i den första
klassen som krossade sex-barriären i träslöjd. Detta hände i Palo Alto på 60-talet.
Svårt att tro, är det inte?!?!

Jag sydde enkla klänningar åt flickorna, när dom var små, men många tårar föll.
Lyckades även tillverka draperier för våra golv till tak fönster, mest för att det bara
var raka sömmar. I det sammanhanget måste jag berätta, att min käre make gav
mig en symaskin i julklapp vår andra jul tillsammans. Hade aldrig uttalat en önskan
för denna maskin, men tydligen trodde han, att jag skulle bli jätteförtjust. Och den
var bra att ha, trots allt,



Svar: Ruth! Helt underbart beskrivet! Tänk så det var! Och vad gäller stickning så var den än värre än att jobba vid en symaskin. Mormor stickade klart mina strumpor. Men det såg fröken så underbetyg där också. Virkning av grytlappar blev en katastrof de blev mest oformliga. Vad roligt att Palo Alto var så framåt vad gällde flickor och träslöjd! Ett gott exempel!
Duktigt av dig att få till klänningar åt döttrarna. Kan minnas att mina försök att sy byxor åt döttrarna sprack och på flera sätt. Man skulle ha smsmån, men det förstod inte jag så byxorna sprack, gick upp i sömmarna. Pust! Men jag gjorde mitt bästa. Fick nog med hjölp till ett par fungerande långbyxor efter viss tid.
Känns som om ditt och mitt förhållande till en symaskin var liknande. Bra att ha men ingen direkt själsfrände.
Jag och alla som läser min blogg gläds så över det du delar med dig. Jag tackar för allas räkning.
Kram!
Ditte

Ami

Haha! Jag känner så väl igen mig i din beskrivning! När vi skulle brodera små fina korsstygn, fick jag en stor grov juteväv och ett tjockt garn att brodera med....Och när man skulle göra badkappor till bebisar ville jag inte vika in luvan upptill, utan tyckte det var lättare att avsluta med en "strut". Men den fungerade alldeles utmärkt till Max när han var liten och hade badat :)

Maten verkade väldigt god. Det får jag nog prova någon gång!
Kram

Svar: Trevligt att du också känner igen dig i min beskrivning. Jodå, säckväven kan jag också minnas, men trodde jag förträngt den. Så bra att badkappan fick ha en huva med strut, blev ju helt perfekt. Men till ett så avancerat plagg som badkappa kom jag aldrig.
Vad gäller maten så blev det jättegott utan den med vanliga mango chutneyn. Men jag uppfann en egen.
Kram!
Ditte

Preciosa

Hej Ditte!
Jag fick inga talanger alls...varken sy,sticka och laga mat.
Höll på med en syslöjdspåse hela året och den var svart i stället för vit och blårutig
innan jag slapp slöjden :-) Syrris fick mors talang i stället. Hon har sytt i hela sitt liv sen hon var 13-14 tror jag :) Men det blev inget över av den genbiten till mig :-)
Kram P ♥

Svar: Inte för min del heller och jag vill minnas att mormor sydde min slöjdpåse och syfröken såg att det var så fint gjort att jag inte hade kunnat göra det. Alltså underbetyg! Tyvärr ärvde inte jag heller några sytalanger. Men det har i stort ordnat sig ändå. Kram! ❤️❤️
Ditte

Decdia

Mormor och svärmor var sömmerskor och jag avundas deras talang. Jag är en pysslig person, men sy kan jag icke... Kanske för att man dessutom varit bortskämd med att andra fixat det som jag behövt hjälp med. ;)

Svar: Jag avundas både de pyssliga och de som kan sy. Men jag har förlikat mig. Jag har nog mina talanger mer på det språkliga området . Och visst har andra fixat det jag behövt för att bli godkänd i ämnet syslöjd. Och jag har hjälpt andra med annat . Tur vi alla är olika.😀å
Ditte

Znogge

Ha ha, jag tror vi är många med liknande minnen så förhoppningsvis är dagens slöjdlärare lite annorlunda.

Min slöjdlärare var ett rivjärn men när hon insåg att hennes väninna var en släkting till mig så låg man bra till. Så var det på min tid ;-)

Kram


Svar: Jag har förstått att fler än jag haft liknande upplevelser och visst är det skönt att tiderna förändras. Och kanske vi också...Kan tänka mig att det blev ett uppvaknande då din slöjdis upptäckte att hennes väninna var en släkting till dig. Skulle velat sett hennes min...
Kram!
Ditte

Annika

Så bra att ni båda blev nöjda med beslutet ha,ha...Min slöjd fröken sa alltid en ramsa som jag ofta tänker på: Sakta och väl slår ingen ihjäl, fort och illa kan ingen gilla.
Trevlig midsommar och kram.

Svar: Jag tror syfröken tyckte det var lugnast utan mig närvarande. Och jag gjorde hellre annat i biblioteket än harvade på med stickor, virknålar och symaskiner och en arg fröken. Den där ramsan är värd att fundera vidare på. Trevlig midsommar och stor kram.
Ditte

Timeoftiger

Men oj, jag känner igen mig med syslöjden. Tror egentligen att det är sådant som man får för sig, att man är dålig på någonting, och sen blir det ett självuppfyllande profetia. Den tidens lärare hade inte heller riktigt förmågan att "vända skeppet".
Det låter så att din mango chutney blev det mest avancerade i hela maträtten, beundransvärt. Men du höll väl dig till några tsk curry, ej msk?... kram!

Svar: Roligt att du också känner igen dig vad gäller syslöjden! Vi är många som delar dessa erfarenheter. Nej, den tidens lärare var nog inte de bästa på den prdagogiska delen. Vad gäller kycklingrätten blev det nog et par msk curry, för den var så smaklös...Men allt blev bra och även den hemgjorda mango chutneyliknande historien blev bra i Gissa om jag skrattade i mitt försök att få till det. Men jag är en envis typ...
Ditte

Ama de casa

Tittar in och önskar er en riktigt Glad Midsommar! :-)
Kram

Svar: 🌷💐Mången tack! Och vi önskar er detsamma! Kram!
Ditte

Fia

Ha ha, roligt att läsa om dina sömmnadseskapader, du hade säkert ett jättefint tyg!! Att sy är verkligen inte min starka sida, jag har alldeles för bråttom, allt blir snett och vint! Har inget tålamod alls! Lyckas då bättre med vit chokladkladdkaka som jag nyss bakat till midsommarfesten! Ska garneras med citronmeliss och jordgubbar!
En Glad svensk midsommar tillönskas dig och Bosse, ni har ju även den spanska varianten att se fram emot!
Kram
Fia o Lasse

Svar: Inser att vi är ganska många som inte är syfantaster. Håller mig nog både till bakning och matlagning. Din vita chokladkladdkaka verkar jättegod. Här skall vi ha midsommarpicknick på em med vänner och det ser vi fram emot. Sol och varmt är det.
Vi önskar er också en fin midsommar.
Och vi kan ju fira den dubbelt. Nästa gång den 23 juni.
Kramar från oss båda.
Ditte

TantGlad

Sitter och små ler när jag läser ditt inlägg. Nickar instämmande åxo.
Jag tycker inte heller om att sy. Finns ju färdigt att köpa.
Jag själv är en katastrof som sömmerska. Fuskar och slarvar som attans då jag ska sy nåt. Händer sällan.......att jag syr. Är totalt talanglös. Men man kan ju inte vara bra på allt. Eller hur?*
Klokt sagt , det där med att tro på sig själv. Visst ska man det. Alltid är det roligt med uppmuntran som sporrar oss.
Härligt med bloggvänner. Man ger och får inspiration.
Härligt att du hittade ett recept från Aaa. Gottigottgott.
Härliga fina bilder visar du åxo. Ett ögongodis som man inte kan äta, men att titta på.
Fortsatt jättefin midsommarhelg fina bloggvän.

Kramkram.

Svar: Tack för dina fina, trevliga och uppmuntrande ord. Och jag har efter mina mer pysliga inlägg förståå att vi är många som inte är så flinka på att sy. Men vi har klarat oss bra ändå. Man kan inte vara bra på allt. Men en kan lära sig en del. visst är det härligt med bloggvänner. Tänkte särskilt på dig idag när jag talade med dotter och barnbarnet Max som är utanför timrå i midsommar. DE hade varit och badat vid något som heter Noten och vattnet var +10. Roligt att du tycker om mina bilder, men äta dem tror jag unte på.
Önskar dig också en fortsatt fin midsommarhelg.
Stor kram!
Ditte

Torrebloggen

Ja det blev verkligen en jättetrevlig eftermiddag på Oly´s.
Kycklinggrytan såg riktigt god ut, den får man testa.
Syslöjden var väl helt okej, men jag gillade faktiskt träslöjden bättre.
Kram!

Svar: Träslöjd fick jag inte ha, den var enbart för killar. Men tyvärr tror jag inte mina framgångar varit stora där heller. Kycklinggrytan blev bra men det var lite pyssel att få till något som kunde liknas vid mango chutney. Skall nog handla detta på Carre.
Kram!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: