Styrka
Vilket fint, välformulerat och inte minst väl illustrerat inlägg!
Själv kämpar jag med styrkan att stå på mig och stå för vad
jag tror på. Vilket kan kosta mig antingen hälsa eller jobb....
(låter kanske mer dramatiskt än det är.. )
Få se om jag har styrkan!
Kram
Jag har läst och begrundat ditt inlägg. Det gick till hjärtat. Vilken enorm styrka du måtte ha haft och har!
Visst, vi kan ha styrkor på många olika sätt. Jag har väl varit tvungen att visa styrka flera gånger, vilket jag kunde varit förutan, men om man har den inre kraften och tron, så kan man försätta berg.
En del människor glider fram...
Det är spännande med livet. Kram och tack för dina tankar och talande vackra bilder!
Men så roligt att ni fotade hela judomatchen men din pappa och dig, ett minne för livet och väldigt speciellt. ♥
Inre styrka har jag och den har kommit väl till pass när det väl har gällt. För mig är den inre styrkan när jag totalt kan släppa tankarna på det som sker och ge mig hän i det jag gör, jag blir upplyft och styrkan som kommer ersätts med glädje.
Våra tankar är många gånger dem som tömmer ut vår styrka, tankarna försvagar oss och styr oss oftast.
Jag har också tränat kampsport, jag tränade karate under en tid i början på 80-talet, vi hade träningsläger på Åland och tränade på stranden i sanden, det var allt tungt det.
Fick sedan lunginflammation dubbelsidig och fick vara borta så länge att jag aldrig återvände till karaten. Har tittat efter någon som har karate för de i min ålder, tycker det hade varit jättekul. Kanske skulle jag inte orka idag men i drömmen kan jag det. :-)
Så sött bild på dig men den stora rosetten.♥
Kramen ♥
Ett underbart tänkvärt inlägg. Så fina bilder...gamla bilder du visar oss här i dag.
Intressant att läsa tycker jag. Man får i gång lite tankar liksom.
För mig innebär styrka rätt mycket.
Styrka för mig ÄR att både vara ödmjuk och ha en distans till livet. Att stå upp för vad man tycker och även inse då man har fel. Vi har ju våra fel och brister vi alla omsänder.
Styrka är åxo att erkänna svagheter. Då är man stark i sitt inre tycker jag. Och är man inte stark så är ju åxo det en styrka. Att erkänna man är svag. Styrka finns ju i så mycket beroende hur man ser på allt.
Tycker du är sååå söt och fin . Så himla klok och ödmjuk. Så ser jag dig som.
TACK så himla mycket för att jag just har hittat dig som bloggvän. Så mycket fint du förmedlar oss läsare. Kan man annat än hitta en stor ditte passion bakom hennes alla inlägg. En mjukhet och en naturnära person med distans till livet. En glad människa bakom sunda tankar.
TACK fina bloggvän för allt du visar och skriver om i din blogg.
GLAD är jag har som har dig som bloggvän.
VARMA goa KRAMAR från mig!
Intressanta tankar här i ditt inlägg. Jag tror precis som du att många av våra styrkor bär vi med oss i vardagen och inte bara i arbetsrelaterade situationer. Men jag tror också att man kan utveckla nya styrkor under resans gång. Under hela min skoltid var jag tyst som en mus men på lärarhögskolan bestämde jag mig för att börja prata och framföra mina åsikter. I dag är jag väldigt talför på min arbetsplats och ingen kan tro att jag var en tyst flicka...
Kram
Vilket fint och tänkvärt inlägg!
Och så fina bilder på dig och din pappa....
Skickar dig en "stark" kram :)
Hej Ditte!
Tack för i dag!
Så roligt att få se dessa bilder!!!
Ja styrka har jag inte varken fysiskt eller psykiskt. Är en klen människa.
Men man tar sig fram i alla fall. Styrka i åsikter har jag iaf - och rättspatos härjar i min
lilla hjärna. Det är väl en sorts rättvisestyrka åtminstone :)
Kram P ♥
Styrka och mod:
Två starka människor i min familj. 1. Min mor, som efter att ha blivit änka vid 41 års ålder,
med en bakgrund bestående av 6 år i en byskola i Grangärde Finnmark och ett år på
en s.k. husmodersskola blev, av nödvändighet, en entreprenör. då hon öppnade en
matservering för fabriksarbetarna i vår lilla stad. Hon kände att platsen, där vi bodde
inte var den rätta för hennes barn, min 4 år äldre bror och jag. Hon lyckades köpa en tomt i närheten av fabriken och byggde ett hus, där hon drev matservering och hyrde ut rum.
Jag beundrar min mor för hennes styrka och mod. (en tidig och ofrivillig feminist) :)
2. Min bror, som fick barnförlamning (polio) 12 år gammal; ett brett bälte över överkroppen var förlamat. Han låg i gipsvagga på Vanföranstalten i Sthlm i tre månader; kom hem med en korsett av läder och stålskenor för att försöka rätta till en krokig ryggrad. Han blev efter i skolan ett år, och när han slutade sjuan, började han som lärling hos en snickare. Han sågade nästan av en tumme och fick jobb på ASEA, där han, efter aftonskola, blev ritare.
Han fortsatte med aftonskolan och, utan att ha tagit realen, kom in på ett tekniskt gymnasium i Stockholm; blev ingenjör på Televerket. Trots allt han gått igenom, blev han aldrig bitter. Han var solig och rolig och verkligen charmig; hade många girlfriends, innan han gifte sej. För mej var han både far och bror, efter vår far dog. Jag älskade och beundrade min brors styrka att acceptera vad han fick gå igenom
utan bitterhet. Tyvärr dog han av en brusten hjärtpulslåder ett halvår innan han skulle gå
i pension.
Jag vill tro, att jag har styrka, men tycker att jag aldrig blivit testad. Växte upp utan far, men hade en mor som gav mer kärlek, än jag kan beskriva. Har haft gåvan av god
hälsa och ganska bra intelligence (åsså ser jag ju så himla bra ut).
Verkligen ett tänkvärt inlägg! Och härliga bilder till det :-)
Du verkar ha styrka på alla de sätt!
Hejsan! Så sant att den som törs visa sig svag är som starkast men det är något som är svårt iaf för mig. Kanske är jag inte så stark som jag tror? Du ser vilka funderingar du väcker! Sanningen närmast är väl att vi pendlar lite hit och lite dit men oftast har vi mer styrka än vad vi tror när det verkligen gäller!?
Kram💜
Tack, alltid intressant att fundera kring vad begrepp betyder - egentligen. Oftast väldigt olika för olika personer...
Jag var (som Znogge) blyg o ordentlig skolflicka, men sen bestämde jag mig för att jag skulle våga säga NÅNTING när vi stod i grupp, om så bara tre ord.
Med tiden gick det lättare, och när klass 9 träffades 50 år senare(!) sa en av killarna: "Hur kommer det sig att du, som är så blyg, snackar så mycket?" "Jag har tränat!" :)
Starkt inlägg Ditte! Stärkande läsning med talande bilder, jag blir l berörd av de! Imponerad av lilla söta med klar blick som visar vad hon vill!l
Stark nog att vara svag, svag nog att våga hitta styrka, min styrka blev min svaghet och just samma styrkan har fått mig att komma tillbaka flera gånger. Mod är för en stark att vara svag! ...och allt går hand i hand - ibland en hand före och en hand efter ... för att fatta handen på nytt. Väldigt stort tack för inlägget och alla kommentarerna är lästa, denna gång lite mer än vanligt!
Stor kram!
Så söt du är med rosetten i håret och visst såg du målmedveten ut redan då. Bilderna på din pappa och dig är alldeles fantastiska. Så talande och pedagogiska. För övrigt håller jag med dig i allt du skriver om styrka.
Kram! 😊
Men så underbara bilder! Ingenting har förändrats sedan du var 2 år!
Jag förstår varifrån du har lärt dig styrka. Äkta styrka är att se till att ingen gör illa sig, det har österlänningar förstått för länge sen. Underbart att ha fått lärdomar av sin pappa. Styrka är faktiskt det som vi behöver allra mest här i livet. Det mesta annat har vi redan.
Läser ju såklart fortfarande din blogg med ojämna mellanrum; därav kommentar på ett halvgammalt inlägg...men fastnade på detta om styrka. För mig är nog betydelse av styrka mest den mentala styrkan. Man kan ha en stark fysik, men den hjälper dig bara i just fysiska situationer. Viktigare är vara mentalt stark, det är den styrkan man överlever på. På olika sätt, faktiskt nästan oberoende av situation. Tyvärr inte alla förunnat.
Du har rätt Ditte! Kropp och själ hänger absolut ihop, Och jag har förstått att du gått igenom behandlingar som du hellre sluppit, där säkert både mental och fysisk styrka behövts. Hoppas att det är slut på dem numera! Ha det gott i värmen där nere!
