Påverkan, en egen resa

    
 Julafton har för länge sedan övergått till juldagen och skymningen börjar lägga sig fastän klockan inte ens är 15. Men vi går mot ljusare tirde, åtminstone vad gäller dagarnas längd.
I övrigt ser inte världen så ljus ut direkt men med ett tämligen öppet sinne, viss förändringsbenägenhet och positiva tankar kan vi i alla fall påverka och förändra en del. Och om inte annat så mår vi bättre inombords av ett positivt förhållningssätt så långt det är möjligt.
 
Julaftons eftermiddag. Solen kämpar tappert för att hålla sig ovanför taken
på det nybygda Fredriksdalsområdet i Södra Hammarbyhamnen.
Men den når inte ovanför lyftkranarna. Inte ännu...
 
Juldagens eftermiddag, +6 och det blåser rejält. Och det går även att skönja små vågor i Hammarbykanalen. Jodå, det är svag sol...
 
Vad gäller julen så har mina känslor inför den förändrats under årens lopp. Barndomens jular i Norge tilllsammans med mormor, kusiner  och föräldrar växlades med jular i Västergötland tillsammans med farmor, farfar, mängder av fastrar, farbröder och kusiner. (Pappa hade nio syskon ...)
Livet fortsatte och flyttlasset gick 1959, i juli, mot Stockholm och Solna. Min pappa hade då arbetat i Stockholm sedan 1953 och varvat sitt arbete där med jobb i Norge, Lillehamme, där vi alltid var med.
Med livet i Solna inleddes en ny tid.  Inga släktingar här och inga syskon. Jularna blev tråkiga och mina föräldrar såg att jag inte trivdes när julen närmade sig. 
Att åka tillbaka till släkten i Töreboda, Västergötland och fira jul var inte aktuellt eftersom det var svårt för farföräldrarna att ha många boende hos sig. 
Ett alternativ som blev väldigt bra var att fira julen på Vålådalens turiststation och eftersom Gösta Olander, som då drev Vålådalen var en god vän till pappa passade det utmärkt. Vålådalens jular varvades med Storlien och mycker skidåkning om dagarna gällde. Och jag trivdes.
Döttrarna kom och nya traditioner skapades. Allt skulle vara väldigt "juligt" och de traditioner som skapades kom att följa oss i många år. Men de tog slut. 
Och från 2002 blev inget sig riktigt likt, mycket förändrades och sedan dess har jularna funnits i almanackan. Men det har stannat vid det.
Alperna, Thailand och Kanarieöarna har  varit trevliga resmål under julen, men i ett par år nu har vi varit hemma i Stockholm och träffat döttrar och barnbarn på julafton. Avspänt och väldigt trevligt!
Julen kommer och den går och det helt oavsett vad jag tycker om den.
Men jag har hittat ett gott sätt att förhålla mig till den. Och det räcker.
 
Julaftons förmiddag i Uppsala tillsammans med döttrarna och deras familjer.
Barnbarnet Max (med röd slips) hjälper sin kusin Leo att dela ut paket.
Och yngsta barnbarnet William öppnar paket tillsammans med sin mamma Liv.
 
  
Mamma Liv och moster Helen hjälper William att öppna sitt syora paket.
Och tänk att få ett eget piratskepp och inte längre behöva åna storebrors.
Lyckan är stor!
 
Max med ett jättepaket från mormor Ditte och Bosse. Vad kan det månne vara?
 
Lyckliga och glada killar. William för sitt piratskepp och max med sitt paket, en piratö.
En hett efterlängtat present!
 
Delad glädje sägs vara dubbel glädje  och på hemvägen blev det ett stopp på Solna kyrkogård, vid mina föräldrars grav, där ljus och vackra jultulpaner blev en fin julhälsning från oss.  Och påverkad, det har jag blivit av båda mina föräldrar och på olika sätt. (Inget jag tror att man blir av med så lätt.)
 
 
 Julmiddag blev det hemma hos oss på kvällen tillsammans med Helen och Rita. 
 
Helenfamiljens vackra labrador Curre är iklädd fluga dagen till ära.
 
Trevlig julmiddag med lite av varje av det vi tycker bäst om.
 
En timme har passerat, klockan är 16 och det är mörkt ute, inget att göra något åt. Men jag myser inne med tända ljus och funderar över vad jag vill och mer önskar mig av den tillvaro jag har.
För till stor del är jag överens med det av Kay Pollak myntade begreppet; "Det är jag som har huvudrollen i mitt liv". Att sedan veta vad man vill; det är en helt annan sak.
 
 
 
                                                                                                                            
Comsi Comsa



Det stämmer så bra att vi har huvudrollen i vårt egna liv men vem är regissören?
Så fint det är där på graven, inte kan man tro att det är december...
Det var några lyckliga leenden över paketen :-)

Stor kram och god fortsättning. ❤


Svar: God fortsättning! Jag tror precis som BP att vi även själva kan regissera våra liv. Ibland blir det bätter och ibland sämre, men det mesta går att ändra efter hand. Och ibland kan lite hjälp, assistans, behövas. Och visst var det lyckliga leenden igår över paketen och det har lekts flitigt under dagen idag.
Stor kram!
Ditte

Decdia

Söta barn och söt Curre!
Jag är ingen jätteälskare av julen, antagligen för att den alltid varit så stressig. Det är kanske ett lyxproblem att ha många som vill fira med en, men jag har liksom dåligt samvete för alla ställen som jag borde vara på.

Svar: God fortsättning!Pojkarna är mina absoluta favoriter och Curre också. Ja, de och döttrarna...
Och att ha många som vill fira jul med en är ju en fin känsla, att vara omtyckt och att ha några att fira jul med. Men jag kan förstå att det kan kännas lite stressigt.
Ditte

BP

Visst förändras synen på julen ju äldre man blir. Personligen tycker jag att julen ät till för barn, precis som dina bilder visar. Lycka i William:s och Max:s ögon. Minns ju själv när jag var liten - spänningen och sedan riva av pappret.

Som vuxen - eller typ när jag flyttade hemifrån vid 17 - ändrade jag min syn vad gäller jul. Speciellt att kånka fram alla juldekorationer är efter år. Nej tack! All "måste mat" på julbordet och all hets efter "passande" presenter. Maken är som tur är av samma åsikt. Han tyckte till och med att hans jular som barn var stressiga. Så nu är vi inte juliga alls längre.

Å japp, jag har huvudrollen i mitt liv och jag är regissör samtidigt;-)

Svar: Visst är det bra både att ha huvudrollen i sitt liv och att vara regissör. Glömde regissörsdelen . men dne rollen har jag också. Oftast!Det var verkligen roligt att se Max och Williams glädje när de öppnade sina paket. Och idag har de hela dagen lekt med sina julklappar och glatts åt dem.
Så juliga är inte vi heller utan jag tar det som det kommer. Ibland lite fler "tomtedjävlar" och ibland inga alls. Beror på hur jag känner och likadant med maten. Det finns inga måsten där heller. Så skönt!
Ditte

Anonym

Ett inlägg som berör Ditte. Kloka tankar och funderingar kring julen och livet i stort. Ord som stannar kvar. Och vilka ljuvliga bilder på barnbarnens glädje på julafton. Glittret i ögonen som är så härligt att se.

Ta hand om dig du kloka och god fortsättning!♥

Kram Lotta

Svar: Tack! Och god fortsättning önskar jag dig också. Funderingarna är många och livet ändras och tur är kanske det. Sedan vill det till att hänga med i förändringarna...
Barnbarnen är så fina och ger mig så mycket glädje och det är alltid så trevligt att träffa dem.
Önskar dig det bästa.
Stor kram!
Ditte

Min plats i solen

Bara jag som glömde fylla i mina uppgifter. ;)

Kram Lotta

Svar: Det brukar ordna sig...Kram!
Ditte

moi

Mina barndomsjular var inte precis som tagna ur nån sagobok. Förmodligen därför som denna högtid aldrig har varit min favorit. När vi syskon fick egna barn ville vi gärna skapa minnesvärda jular åt dem. Och när nu barnen är vuxna har traditionerna ändrats igen.
Även här har mörkret lagts sig och juldagen är på väg mot sitt slut. Imorgon är det annandag och jag får fira med min tös och hennes man!
Kram

Svar: Visst är det bra att traditionerna kan ändras allteftersom livet och tillvaron förändras.Här har vi landat i soffan och inväntar "På spåret" med lite smått och gott som tilltugg.
Mysigt att du imorgon kan träffa dotter med man och fira jul. Viktigt att träffas och sedan när det sker är ju inte lika viktigt.
Kram!
Ditte

Susan

Hola! Ja, julen har förändrats genom åren precis som livet gör. Har själv inte några trevliga minnen från barndomens jular men har förlikat mig med det. Sedan sonen anlände för drygt 20 år sedan har vi firat i lugn och ro och förhoppningsvis skapat bra barndomsminnen för honom. Vi har dock varierat firandet en smula - olika platser och med olika släktingar. Vartannat år är vi dock tillsammans med min bror, hans fru och mina brorsbarn - tillika gudbarn vilket är "basen" i sonens liv. Han och kusinerna är nära som syskon och vi försöker fira födelsedagar och andra högtider ihop trots 30 mil mellan.

Vi är tillbaks i Estocolmo ikväll och har precis ätit hämtmat från Gossip. Har fått nog av julmat! :) Ha en fortsatt bra julhelg!

Kram//Susan & Jörgen

Svar: God fortsättning och välkomna tillbaka till Estocholmo. Visst är det så att mycket kan förändras men det kan vara bra ändå. Ingenting är ju tatiskt och kanske är det tur.
Avstånd tror jag inte spelar så stor roll, inom rimliga gränser, utan vill man vara tillsammans så går det oftast att ordna som tur är.
Hämtmat från Gossip låter gott.
Önskar er också en bra fortsatt helg.
Kram!
Ditte

Torrebloggen

Vilka härliga bilder på Max och William!
I år är det första gången som jag inte haft någon julkänsla över huvud taget inför julhelgen.
Men det blev faktiskt en riktigt lugn och mysig julhelg tillsammans med mina nära och kära.
God fortsättning!
Kram!

Svar: God fortsättning! Pojkarna är så fina och det var roligt att se glädjen i deras ögon när de öppnade sina paket fyllda av förväntan.
Vi har under flera år varit i Thailand eller på Teneriffa (inte förra året dock) och är inte vana vid att vara hemma under julen. Och där är det en annan sorts julstämning som finns.Men nu med barnbarnen så känns det mysigt att kunna träffa dem ett tag på julafton.
Vad skönt att ni också haft en lugn och mysig julhelg trots att den där julstämningen inte riktigt infunnit sig. Men så är det ju ibland.
Ha det bra!
Kram!
Ditte

Ama de casa

Vilken fin jul ni har haft! Och ännu finns det många dar kvar att njuta av :-)

Svar: Det blev verkligen trevligt med mys, lek och god mat, en alldeles lagom mix. Och nu njuter vi vidare av dagarna som kommer.
Ditte

marga

Så intressant och trevligt att läsa om dina olika jular genom livet. Traditioner skapas, tar slut, nya bildas, livet tar nya vändningar. Dina bilder från julafton med Max och William är så gulliga och bilden på Curre gillar jag skarpt. Inneha huvudrollen och ändå kan det ibland kännas som att vara statist. God fortsättning, Ditte! Kram!

Svar: God fortsättning Marga! Ibland blandas huvudroll, regi och statistrollen huller om buller och det kanske är bra och är ett sätt att föra handlingen framåt. Det var verkligen roligt att se både Max och Williams glädje på julafton. De blev glada för sina paket, små som stora, och ögonen lyste verkligen.
Currre är så fin och han hänger med där vi är. Även han är en favorit.
Kram och jag önskar dig fina dagar.
Ditte

Susjos

Ja, va trevligt att läsa om dina jular genom livet. Jag har väl äntligen kommit överens med julen lite och försöker att inte stressa. Denna jul var verkligen annorlunda då vi blev bara 4 runt bordet, vi brukar ofta vara hos svägerskan med massor av släkt-men i år var hon på annan ort, men det var skönt att bara vara hemma! Nu längtar jag till i morgon kväll då yngsta sonen kommer hem på en kortvisit, jag har inte sett honom sen i mars ,då vi var till Malta och hälsade på honom!!!
God Fortsättning önskar dig!

Svar: Ibland blir det förändringar och jag har nog tyckt att de varit till det bättre. För mig blir det inte längre som det "har varit" och det är nog bra. Vad roligt att yngste sonen kommer hem! Förstår att du längtar!
God fortsättning och jag önskar er fina dagar.
Ditte

Marja

Jag har firat jul på väldigt olika sätt genom åren och det enda jag har som tradition är mammas julmat, som jag vill ha vare sig jag firar jul ensam eller med andra.
Din julafton blev ju riktigt fin med båda döttrarna och barnbarnen. Härliga bilder på barnen när de öppnar sina paket!
Ha en skön fortsättning på helgen! Kram! :)

Svar: God fortsättning! Ja, visst räcker det med några saker man har med sig från sina tidiga jular. Jag förstår att din mammas julmat betyder mycket och är ju en del av dig och din historia. Så mycket i matväg har jag inte att ta med numer men däremot ett par tomtar. Julmaten i sig är inte så mycket för ig och har aldrig varit. Minns att mammas köttbullar var de jag gillade bäst....Att se pojkarnas kyckliga ögon när de öppnade sina paket var så roligt. De blev verkligen glada för sin klappar.
Kram!
Ditte

Gittan

Det är så härligt med barn och barnbarn + paket och jul. Det stämmer så bra liksom. Men jag säger som du, är inte lika glad åt julen längre....Det känns inte som förr, men allt ändras ju. Kram och god fortsättning till dig.

Svar: God fortsättning! VIsst är det fint att träffas till jul, men jag är lika glad även när jag träffar de mina resten av året. Men att träffa barnbarnen till jul och se deras glädje och lycka är så härligt. Och kanske är det tur att saker och ting förändras....Kram!
Ditte

FREEDOMtravel

Bra beskrivet hur julen och vad det kan betyda kan förändras under livet. När jag var liten firade vi jul hos mormor och morfar i Småland, väldigt traditionsenligt. Då var julen viktig för mig. Senare har den blivit mindre viktig och vi reser gärna på julen. Har haft lite spretig släkt oxå så ibland lite svårt att veta hur man ska träffas. Men självklart trevligt att träffa släkt och vänner och jag. Kan gärna äta lite julmat oxå, det är omväxling från maten resten av året.

Svar: Vi reser ju också gärna, men nu har vi ett par år varit hemma och det har varit fint att träffa barnbarnen. Tiden går ju så fort....Och resorna kommer att finnas kvar. Någon julmänniska är jga inte, men har hittat ett sätt att förhålla mig till den även om det tog många år.
Och att träffas är alltid trevligt både till jul och annars.Lite julmat blev det, med tonvikt på lite.
Ditte

Ruth i Virginia

Ordet "PÅVERKAN" fick mej att tänka på ett inlägg på bloggen
"Ölandsvindar" med titeln "Syrianska bakverk" (17 dec.). Bloggaren hade
bjudit hem ett ungt par och en ensam mor med två tonåringar, från Syrien,
till sitt kök för att baka kakor. Det blev både konversation och
"utländska" kakor. Det, för mej, var ett perfekt sätt att bli bekant med
människor från andra kulturer, som bor i Sverige. Hur många svenskar
bjuder hem flyktingar? Man KAN påverka för det goda.

Dina småpojkar är så himla gulliga. Snacka om glittrande ögon!

Barndomsjular - Efter min far dog, då jag var 4 och min bror 8, var det bara
tre i familjen, men eftersom mor hade matservering, var vi aldrig ensamma
vid jul; alltid några unkarlar, som inte hade nånstans att gå. Vem som helst
som ville komma, var välkommen. Mor bjöd på julmiddag - lutfisk med vit
sås, kokt julkorv och skinka. Köttbullar stod inte på menyn; inte Janssons
heller. Risgrynsgröt givetvis. Hade alltid ett piano, så att sjunga julsånger
kom helt naturligt.

Min make (som helst skulle velat gå i djupfrys i mitten av december) hade inga traditioner,
och jag spelade på gehör. Det blev så svenskt som möjligt var - och alltid sång och dans.

I dag, dagen efter jul, är den stora rea-dagen. Annonser i gårdagens tidningar
lovar "75% off regular price. Stock up for next Christmas". Bah, humbug, säjer jag!
Själv ska jag jobba på mitt "eleganta loppis" kl. 10 - 1 (alla juliga varor: 75% rabatt) :)
Och så går det. Valentinshjärtan kommer på hyllorna omedelbart efter jul. Och så går det.

Svar: God fortsättning Ruth! Nej, det är nog inte så vanligt att genene man öppnar sitt hem vare sig för flyktingar eller ensamma vare sig till jul eller andra tider.
Min mormor i Norge hade alltid sin dörr öppen för alla både under jul och andra tider och många var det som passerade där genom åren.
Jag har ju arbetat en del med flyktingar både i Sverige och utomlands så att bjuda hem och skapa nya kontakter har inte varit främmande för mig.
Vad roligt att få höra om din barndoms jular och säkert var det mer öppenhet då i hemmen.
Vad gäller reor så är jag helt ointresserad....Har aldrig förstått vitsen. Men att däremot besöka loppisar och välgörenhetsbasarer gör jag då och då.
Ditte

Fia

Intressant att höra om dina varierade julupplevelser! Och visst ändras traditionerna allt eftersom. Härliga bilder från årets version! Själv har jag fina julminnen från jular hos mina föräldrar även under våra barns uppväxt. Numera har firandet på julafton decimerats betydligt och våra barnbarn kommer i regel med föräldrarna runt Annandagen, så även i år. Jag har dock bevarat ett par rätter och något julbröd från min mors recept, så den röda tråden finns....
Kram och god fortsättning!
Fia

Svar: Tack! Och inte gör det något att julfirandet ändras, det kan vara lika trevligt ändå. Och våra minnen från det som varit har vi ju med oss och kan glädjas åt. Låter gott med mat från din mors gamla recept och fint att föra dessa vidare.Trevligt med barn och barnbarn som kommer nu för fortsatt julfirande och träff. Kram från oss och god fortsättning.
Ditte

Eva`s blogg

God fortsättning på dig vännen ..du har haft det skönt ser jag i jul mysigt :) mysigt med familjen o barnbarnen oxå ju jag har inte alls varit så aktiv vid datorn då inte hälsan alls varit med mig , så men nu är jag bra i magen alla fall tack för det :) ta hand om dig min vän o ha en fin annan dag jul kramen

Svar: Vi har haft det bra och väldigt lugnt och trevligt. Trist att du inte varit pigg men skönt att du är på bättringsvägen. Här är det strålnde sol idag och -1 så utgång blir det helt klart.
Önskar dig en trevlig annandag.
Kram!
Ditte

Znogge

Julen blir vad men gör den till. Nya traditioner skapas och andra går i graven. På gott och på ont...

Kram och god fortsättning!

Svar: God fortsättning! Visst är det så! Och visst är det skönt att saker och ting går att förändra...Kram!
Ditte

Ami

Vilken trevlig jul det blev!
Och Max är verkligen fin i sin slips :)
Ha en bra annandag!
Kramar

Svar: Det blev väldigt bra och jättetrevligt! Särskilt roligt att se Max och Williams lycka över sina paket och som de har lekt med sina saker....Strålande sol här idag! Härligt!
Kram!
Ditte

Annukka

I värsta fall är inte världen på väg mot ljusare tider, men varför ska vi gräva ner oss för det, ingenting blir bättre av det som du säger. Låt oss koncentrera i det positiva som det ändå finns gott om. Julen ställer allt på sin spets. Så mycket som du har hunnit med om! Det där Playmobil-piratskeppet är riktigt häftigt, jag skulle nästan bli glad av att få den själv...

Svar: Kanske kan vi leka med det tillsammans med pojkarna nästa gång du kommer till Stockholm. För visst kommer du...Och det positiva vinner...
Kram!
Ditte

Tove Olberg

Stannar en stund här och var i ditt inlägg och känner mig berörd. Tänker efter hur min jular varit från barndomen till nu. Min mor lyste med sin frånvaro tidigt. Farfar dog då jag var 6 år , på lilla julafton. Den julafton var trist. När jag var 7 år låg jag på barnsjukhuset med polio, en mycket fin jul att minnas. När jag var 18 år dog min farmor. Så kom jular med eget barn och alla i familjerna på båda sidor samlades hos mig och min dåvarande man.När jag var 25 dog min pappa strax före jul. Så kom ett antal jular efter skilsmässan då sonen firade med sin far och jag jobbade. Någon jul var jag själv också. Sedan 2002 har jag firar med barnbarnen och det har varit stor glädje. Några år mådde jag mycket dåligt kring jul. Nu är jag en lycklig människa, god vän med det mörka och ljusa. Känner mig rörd över livet i stort.
Huvudrollsinnehavare och regissör i allt föränderligt är jag själv - men det finns statister och medmänniskor som behöver få spela med också i den värld vi har i dag - men mitt liv tar jag ansvar för. Oj då vad det blev mycket filosofia nu - håll till godo Ditte! Vänner delar är min tanke
Bilderna visar på en fin jul med dina omkring dig! - och så stiligt liten herre med röd slips, och nöjda gossar!
Varm kram!

Svar: Tack, finaste Tove! Visst är det mesta föränderligt här i världen och vi är båda på vårt eget sätt präglade av de upplevelser och erfarenheter vi har. Jag vet och förstår att livet Ibland har varit hårt mot dig och jag är så glad över att det vänt. Jag skattar min vänskap med dig så högt och är så glad att du delar dina tankar och erfarenheter. Och Tove, de filosofiska tamkara leder oss framåt.
Det blev en fin julafton och alldeles som jag önskade. Att få vara med de mina.
Varm kram från mog till dig.
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: