En lång och strapatsrik resa

    
 
 Kära pappa! Det är idag 10 år sedan du avslutade din långa resa. En resa som få har gjort och jag är så glad för att just du var min pappa och gett mig så mycket under ditt liv och som påverkat mig i allra högsta grad. 
Du stod upp för det du tyckte var rätt och alltid på de svagas sida.
Minnena från dig bär jag för alltid med mig och de är en del av min historia.  Jag är tacksam för det.
 
 
En artikel som publicerades i samband med pappas begravning den 11 januari 2006.

Startsidan / Nyheter 2006-01-14

Hjältesoldaten stupade till slut

Allan Mann, en av de ytterst lätträknade svenska krigshjältarna, begravdes i förrgår.

Norges ambassadör, Finlands och Frankrikes militärattachéer var med som sina länders tacksamma representanter.

-Solna kyrka var fylld till sista plats, säger Allan Manns dotter Benedikte Akker.

 

Fortfarande verksam, frisk och "still going strong"och en åldrande pappa som var
 aktiv med sin fysiska träning till han var 80 år.. (Foton tagna av pappas gode vän, Anders Holmström)
                                                                       
Pappa Allan som finlandsfrivillig 1939 och endsat 18 år gammal.
Han hade tänkt bli kusk, men hästarna hade frusit ihjäl så han hamnade vid fronten.
 
I Norge på uppdrag. Pappa längst till höger och vill helst inte synas på bild.
Full förståligt!
 
Ett av alla de falska idkort som pappa använde.
 
Allan Mann blev 84 år.

Att han ens hann uppleva sin 25-årsdag är ett mirakel.

1939 var han 18 år. Han hade inte ens mönstrat när han reste som frivillig till det finska vinterkriget.

Den unge elitidrottsmannen blev ordonnans i den svenska frivilligkåren.

Han hade knappt hunnit komma hem från Finland förrän tyskarna överföll Norge. Några dagar senare var han där.

Ville inte svika

-Han ville inte svika sina norska vänner som han lärt känna i Finland, säger hans vän Stellan Bojerud, överstelöjtnant och före detta huvudlärare i militärhistoria vid försvarshögskolan.

Allan Mann deltog i striderna vid Röros, sedan tog han sig via Sverige och norra Finland upp till det blodiga slaget om Narvik.

Natten mellan den 6-7 juni ryckte han fram tillsammans med en styrka främlingslegionärer längs malmbanan.

Allan Mann skadades i magen av granatsplitter. En fransk löjtnant skadades svårt. Allan Mann la fransmannen på en släde och satte kurs mot Sverige. Efter 19 timmar var de framme. Allan Mann var medvetslös av blodförlust när han hittades av de svenska gränsstyrkorna.Den franska regeringen belönade honom med Hederslegionen.

Sedan han tillfrisknat värvades Allan Mann till kurir åt den norska motståndsrörelsen.

Han överlevde 52 uppdrag in i Norge.

Knut Haukelid, till vänster, en av männen som var med och sprängde tungvattenfabriken i Rjukan
fotografeas här med pappa Allan till höger. Två mycket oda vänner genom alla år.
Detta hindrade tyskarna få möjlighet att tillverka en atombomb.
De var båda med i det norska "Kompanie Linge" och utbildades tillsammans i England och
Skottland för brittisk SOE. (Special operation executive)

Var med i Dieppe

Det är bland annat hans och hans kamraters aktiviteter i Norge som ligger till grund för filmklassikern "Hjältarna från Telemarken".

Efteråt tog han sig över till England och utbildades till kommandosoldat, specialist på sabotage.

Hemma i Sverige hade han blivit frikallad på grund av sina krigsskador.

Han pratade nästan aldrig om sina krigsminnen.

-Men en gång undslapp det honom att han varit med om raiden mot Dieppe 1942, när en allierad styrka tog sig över Engelska kanalen, säger hans vän Anders Holmström, läkare vid fallskärmsjägarskolan och vid Karlberg.

6 000 man deltog i Diepperaiden. Bara två tusen kom tillbaka. Allan Mann fick den brittiska Military medal för sin insats.

1951 kom han tillbaka till Sverige efter att först ha blivit kapten i norska armén.

Svensk kapten

Han var gymnastiklärare och instruktör i närstrid vid Karlberg och utnämndes så småningom till kapten även i Sverige.

Och han envisades med att prata "norska" när han kommenderade de svenska kadetterna.

-Den som en gång tryckt hans hand glömmer det aldrig. Det var en järnnäve, säger Anders Holmström.

Allan Mann torde vara den ende svensk som inte gjort lumpen som blivit kapten i både Sverige och Norge.

Svante Lidén


Gemsofmylife

Oj vilken fantastisk historia, och vilken pappa du har !!
En hjälte !!!
Lika stillig gammal som när han var ung !
Förstår att det gett dig många minnen, av en bra person och far och som format det till den som du är idag !!
Förstår att du saknar honom och jag blir glad att jag fick ta del av din historia, då jag precis hittat hit
Många stora kramar till dig fina
Sanna

Svar: Det här är ju ett stycke historia och en historia jag är uppvuxen med sedan jag var liten. Och den historien är jag fortfarande påverkad av. Dessutom var han nyss fyllda 25 år när andra världskriget var slut. Han hade då upplevt hur mycket som helst och överlevt. Tio år har gått sedan hans alzheimer blev hans död. Och han kämpade för sitt liv in i det sista.
Minnena har jag kvar och de är viktiga.
Kram och tack för dina fina ord.
Ditte

Comsi Comsa


Vilken man Allan Mann, tusentack att du delade med dig denna fantastiska berättelse Ditte.
Vissa människor strålar av sin storhet och din pappa är en av dem, en sån helt otrolig man. Du har allt att brås på...

Stor kram och tankar ❤

Svar: Pappa var ju svensk men hans hjärta fanns alltid i Norge; Sverige och FInland kom på andra plats och sedan England, Skottland och Frankrike. Under sina år i FN tjänst blev det många uppdrag utomlands och han trodde förvisso på en bättre värld där människor frihet var vilktig. Och att kämpa för det jag tror på har jag nog fått med mig. Och envisheten som både är min bästa och sämsta egenskap. Tack för stöttning!
Kram!
Ditte

moi

Intressant läsning om ett fascinerande livsöde och äventyr.
Förstår att du ärvt din fars fysik :)
Tack för att du delade historien med mig!
Kram

Svar: En sann idealist som verkligen gjorde vad som kändes rätt i hjärtat. Och nu har 10 år gått sedan hans svåra altzheimer tog hans liv. De sista åren med sjukdomen önskar jag så att han sluppit och även hans sista äldreboende. Hemskt!Kram!
Kram!
Ditte

Resfredag

Oj vilken man, vad spännande att läsa om hans liv!

Svar: Ett stycke historia men aktuell än idag. Och det var både långa och strapatsrika resor som utfördes, för att inte tala om uppdragen.
Ditte

Znogge

Vilket fantastiskt men också farligt liv din pappa levde. Det var intressant att läsa om honom och jag förstår verkligen din stolthet!

Kram

Svar: Jag tror att pappa väldigt sällan var rädd och han startade ju tidigt , som 18 åring i Finland. Han skulle bli kusk, men hästarna hade frusit ihjäl så han hamnade i skottzonen direkt och kom levande därifrån och redo att genast resa till Norge och kämpa för den frihet han tycker att alla människor har rätt till.Det hann bli många spännande resor och även till Normendie och landstigningen där, men då med engelskt pass, vilket gör att det är svårt att få fram fakta. Men jag har det i brevform och i bokform.
Och nu har 10 år gått sedan hans svåra alzheimer dödade honom.
Han överlevde mycket men inte sin sjukdom.
Kram!
Ditte

Malin

Vilken fantastisk pappa du har/hade. Och vad han upplevt och som du säkert fått uppleva genom honom. Ett stycke viktig historia!!

Svar: Han är ju ett stycke svensk historia och genom honom har jag också fått lära mig och upplevt mycket. Erfarenheter som berikat mig.
Ditte

Bp

Vilket fantastikt och otroligt intressant inlägg om din pappa. Han var en hjälte! Å att han överlevt allt han har varit med om är nog ett mirakel. Du kan vara otroligt stolt öve din pappa!

Svar: Tack! Och han var knappt 25 år när andra världskriget var över och hade då upplevt så mycket. Jag har lärt mig en hel del av både honom och mamma om livets skola och kunskaper spm inte är tunga att bära. Pappa var en sann idealist och som verkligen var beredd att ge sitt liv för det han trodde på; människans frihet.
Ditte

Ghugge

Hej Ditte! Du har gjort de igen alltså skrivit så vackert om din fantastiska pappa att jag får tårar i ögonen (tillhör inte de mest lättrörda). Jag förstår att du är stolt, hatten av för en fantastisk herre! Kram

Svar: Tusen tack för fina ord!
Idag är det 10 år sedan pappa avled i sin svåra alzheimer och tiden har gått fort. Jag läste igenom en del av det som finns skrivet om honom och valde att publicera den här artikeln från Aftonbladet. Jag tänker på pappa som den sanna idealist han var och så mycket han upplevde innan kriget var slut och han själv var 25 år. Visserligen blev det fler krig han upplevde under sin tjänst i FN men det var på ett annat sätt. Envisheten har jag nog ärvt, min både bästa och sämsta egenskap. Kram!
Ditte

Marja

En fantastisk man som jag förstår har påverkat dig mycket. Din kärlek till honom lyser igenom i texten. All heder och respekt till pappa Allan!
Kram!

Svar: Han var speciell och en så stot idealist och kämpade hela sitt liv för det han trodde på och det var han också alltid beredd att offtar sitt liv för. Och visst har jag påverkats mycket av honom.
Jag trodde nog att han var odödlig på något sätt och att endast ett nackskott hade kunnat få honom på fall.
Dock blev alzheimer hans största fiende de senaste åren och tog död på honom.
Men skönt att han inte behövde plågas längre.
Stor kram och tack Marja.
Ditte

Ami

Vilken fantastisk pappa du hade! Förstår att han har påverkat dig mycket och att han finns i ditt hjärta!
Roligt att du delar med dig av det här!
Kram

Svar: Mycket blev påtagligt just idag och i natt, för just nattten mellan den 4/12 och 5/12 var jag hos honom och han somnade in svårt märkt av sin alzheimer. Och jag var lättad över att han inte behövde lida mer. Men det var svårt! Han har påverkat och gett mig så mycket.
Kram!
Ditte

Anonym

Hola! Vilken pappa! <3
Kram//Susan & Jörgen

Svar: Hamnade idag på "Memorylane", på 10 årsdagen efter hans död. Tiden har försvunnit, mycket har ändrats men han finns alltid där med mig. Kram från B och mig.
(Det blev Fu i kväll med AK och vi tänkte även på er. Bara så ni vet...)
Ditte

marga

Men så spännande att läsa om din pappa! Att han klarade livet under alla strapatser - otroligt, men vilken tur för annars hade du inte funnits! Jag tycker mig se en viss likhet mellan er, äventyrslustan. Du har att brås på! Kram!

Svar: Jodå, vissa likheter finns helt klart och jag är, han var, väldigt envis. Både bra och mindre bra...Och pappa hann uppleva mycket och han var ju bara 25 år när kriget var slut. Men så många erfarenheter och upplevelser rikare. Sådant som kom att prägla både honom, min mamma och mig.
(Mail är på väg..)
Kram från mig!
Ditte

Fia

Det var jätteroligt att få läsa litet mera om din pappa, du berättade ju en del i Torre samt senare på bloggen! Du verkar ha ärvt flera av hans egenskaper och jag ser likheten mellan mig och min pappa också!
Vi har fått barnbarnskidsen i säng i Enskededalen och slötittar på TV. Tänkte förresten på dina barnbarn idag då vi käkade lunch hos vänner i Uppsala. Plus 10 grader idag och regndis. Fint med alla tända julgranar och ljusslingor på träd och balkonger, det lyser upp!
Kram!
Fia

Svar: Ja, du visst ju en del som jag jag berättat. Men just idag blev det extra tankar eftersom det var hela 10 år sedan han avled. Men hans liv finns kvar i mitt minne och en sådan här dag blir det om än mer påtagligt. Vad roligt att du också ser likheter mellan dig och din pappa och du vet du säkert mer vad jag tänker och ser
Skönt att barnbarnen kommit till ro och att ni kan pusta ut lite. Vi har ätit på kinesiska FU med Ak som bjöd oss och hadt en fin kväll.
Kul med Uppsala och lunch. Tänker också på mina gossar där...Och längtar.
Visst är det fint med all belysning i dessa tider, behövs verkligen i mörkret. Även här är det väldigt fint både på stan och i många hus och lägenheter.
Stor kram från B och mig.
Ditte

vivi

💖💖💖

Svar: Tack, du fina! Och jag minns bilresan du och Ubbe gjorde med pappa till Arlanda. Men ni kom fram! Jag ler inom mig...
Kram!
Ditte

Geddfish

En tråd i våra tankar, Ditte.
Din pappas dödsdatum och mitt födelsedagsdatum.
Din pappa var en fantastiskt stor men ändå "anspråkslös" man, ville inte synas, jobbade i det tysta. En riktig utmanare, en äventyrare, en som aldrig gav sig.
Vilka härliga och värdefulla minnen ändå, som du bär med dig. Och jag ser en slående likhet i utseendet hos dig och din pappa och säkert i i egenskaper också.
Nattakram, nu är min dag slut, ha det gott ♥

Svar: Vilket sammanfallande detta datum är. Och jag är glad för din födelsedag och glad för att pappa detta datum äntligen slapp lida mer. Nej, han gav sig inte för det han trodde var rätt och ville värna människors rätt till frihet från förtyryck.
Han gav inte upp heller och inte ens för sin sjukdom, som jag hade önskat att han skulle ha gjort tidigare. Han kämpade tappert vidare i ett liv som inte var honom värdigt.
Jag har många minnen med mig och de blrv så tydliga och påtagliga idag just 10 år efter hand död. Men han finns alltid med mig och på olika sätt.
Och envisheten och att kämpa för det jag tror på har jag nog fått med mig.
Hoppas du haft en bra födelsedag och kan sova gott.
Stor kram och tack för dina fina ord.
Ditte

Veiken

Du har all rätt i världen att vara mer än stolt över din pappa. Min son vet mycket väl vem din pappa var, eftersom sonen var Kapten och gåick på Karlberg. Motståndsrörelsen känner jag väl till. Min pappa och farfar arbetade för dom under kriget från Sverige och farfars bröder var på plats i Norge och hjälpte till mot nazisterna! Stor bamsekram

Svar: Då förstår jag helt lart att både du och din son känner til pappa och kanske träffade han din pappa och farföräldrar på någtot uppdrag. Mycket troligt! Världen är bra liten i alla fall!Stor kram till dig också!
Ditte

Susanne

Nu passade jag äntligen på att titta in hos dig! :)
Tack för din fina kommentar! ❤
Och jag är extra glad att jag tittade in idag och inte missade ditt härliga inlägg om en så otrolig man som din pappa.
Vilken resa han har gjort i sitt liv!!!
Tack för att du delade denna fina historia.
Och jag kommer absolut titta in igen! :)
Kram

Svar: Hej och välkommmen hit! Denna resa som pappa gjorde var speciell och han var ju inte mer än 25 år när andra världskriget var slut och då väntade många nya resor i FN tjänst och betydligt mindre farofyllda.
Kram och trevlig söndag!
Ditte

TantGlad

Så fint att hedra din pappa denna dag. Du hade en fin pappa förstår jag, och som spred värme och kärlek runt omkring sig.
Tack för att du delade med dig till oss denna fina berättelse om din pappa. Din pappa såg så fin och snäll ut.

En varm stor och hjärtlig kram till dig fina Ditte.

Svar: Minnen kommer ibland i kapp och att konstatera att 10 år redan passserad sedan han avled. Pappa betydde mycket för mig och på många olika sätt och var speciell för inte bara mig utan för många människor under årens lopp som han hjälpte under årens lopp och många till livet och friheten. Jag tror aldrig han tänkte tanken att han inte skulle överleva sina strapatser, men hans sjukdom nästlade in honom och han dog bit för bit.
Stor kram och tack för dina fina ord.
Och jag önskar dig en trevlig söndag!
Ditte

Ann-Kristin

Gomorron!
Vilken fantastisk pappa du hade! Förstår att minnena är fina.
Tyvärr minns jag inte min egen pappa som omkom i en racertävling när jag var 9 år.
Tack för trevligt sällskap i går på FU och ett extra tack till Bosse för all hjälp tidigare under dagen.
Kramar till er båda/A-K

Svar: Gomorron! Tack själv för middagen på FU, både vävligt trevligt och gott. Och du vet ju att Bosse gärna kommer och är behjälplig.
Du var ju så liten när din pappa så tragiskt omkom i sin racerolycka och tiden bleker också, i visst mån, det som hänt och livet går vidare på ett eller annat sätt.
Kram och vi ses!

Ditte

Preciosa

Tack Ditte!
Så fint att få läsa om din far!
Kram P ♥

Svar: Tio år har passerat och dessa år har gått fort. Och ibland kommer minnen i kapp en. Kram!
Ditte

Ama de casa

Vilken fantastisk man din far var. Förstår att saknaden är stor.
Kram

Svar: Jag saknar honom mycket och just igår blev det så påtagligt, tio år efter hand död. Åren försvinner snabbt, men minnen kan bestå.
Ditte

Eva`s blogg

Ja jag har ju läst innan om din pappa & det är liksom inte helt vanligt att ens pappa har gjort så mkt som just din...storsint och en far som du brås på när det gäller både på utsidan o hans sätt att tänka av det jag läst :) förstår att du är både stolt & vill hylla honom på detta fina vis :) tack för att du delar med dig av något så stort o önskar dig en super fin 2 advent kramen

Svar: Ja, just det...andra advent idag. Det hade jag glömt. Här i Spanien är det ju inte de mörka tiderna så det är lätt att glömma. Tio år har gått sedan pappa avled i sin alzheimer och man kan undra vart tiden tagit vägen. Men försvunnit har den. Och skönt att han inte behövde plaågas längre. Det är min friska pappa jag vill minnas, vilket jag gör.
Önskar dig också en trevlig dag och här är det mycket på gång denna söndag. Idel. ädel. trevligheter.
Stor kram fina Eva.
Ditte

Annukka

Oj vad spännande att läsa. Att han hade ett sådant band även med Finland.

Svar: Hans band till Finland förblev starkt genom hela livet och strax innan pappa avled fick han besök från Helsingfors av vänner han lärde känna redan 1939 och de förvlev goda vänner genom hela livet och detta utan att kunna prata så mycket med varandra. Neb jag tror heller inte det behövdes.
Ditte

Torrebloggen

Vilken spännande och fantastisk lång resa!
Förstår att du saknar honom jättemycket.
Kram!

Svar: Hans resa var lång och strapatsrik och många olika sätt. Och visst saknar jag honom, men han finns kvar i minnet.
Kram!
Ditte

Tove Olberg

Bästa Ditte! Du vet vad jag har för tankar om din far sedan tidigare om hans gärningar, hans mod och rättvisepatos. Det finns så mycket i dig som är tydliga vad gäller omtanke och tro på de möjligheter livet har för oss och att stå på "de svagas sida" också. Så som din far - och mor med så du! Verkligen en heder att ha en sån pappa! Jag hade gärna träffat honom i levande livet - men en ynnest att få tadel av honom så här och det jag läste in om honom i våras. Största kramen!

Svar: Tack fina Tove! Vi har ju våra rötter i Norge och vet var vi står i fråga om att kämpa för det som är rätt. Och säkert har jag fått med mig en hel del av ett tänkande där friheten är så viktig och de svagas rätt i livet. Ett stycke historia är han och jag hoppas att det han och många andra kämpade för kommer att stå sig även i framtiden.
Stor, varm kram och många tankar.
Ditte

Jan-Åke

Jag träffade honom när jag gjorde militären och en sak som jag aldrig glömmer är att han alltid tog upp saker med säkrad rygg och jag har alltid tänkt på det.
Han visade oxå att man behöver inte vara en hulk för han bollade med de men han visade inte allt för att oskadlig göra en för han var rädd att vi skulle använda det när vi är ute på kvällen och festade :)
England , falklandskriget ? ??

Svar: Roligt att du träffat honom. Och han ansåg alltid att våld och krig var grymt. Han var en hjälte och sann idealist in i det sista.
Ditte

Anders Johansson

Har haft den utomordentliga äran att träffa Allan Mann två gånger. Första gången var när han var "vikarie" under en historie-lektion under gymnasietiden på 80-talet. Först efteråt förstod jag att det var lärarens vilja att vi skulle höra Manns berättelse utan den ordinarie lärarens inblandning. Andra gången jag träffade Mann var under militärtiden. Vi blev då förberedda på vem vi skulle möta och vad han varit med om. Intill i dag kan jag inte förstå att någon kunnat göra det som Alllan Mann bevisligen genomfört. Med leende kan jag också understryka "den som en gång tryckt hans hand glömmer det inte".

Svar: Tack för detta! Så fint skrivet! Och en god "Mann" och pappa var han.
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: