Tillbaka till...

    
Hemkommen från Norrrland har jag samlat ihop mina upplevelser och tankar och försöker knyta ihop dem till ett färgglatt, vackert och minnesvärt mönster.  Ett mönster som kommer att ligga kvar i min minnesbank. 
Med tanke på Norrland, i varje fall norut från Stockholm, så blev det i veckan ett besök i Upplands Väsby, 25 km norr om Stockholm längs E 4an. 
Väsby var "hemmaplan" för mig mellan 1970 och fram till 2002, då jag blev huvudstadsbo, Stockholmsbo. Och i Väsby arbetade jag också under åren 1970 till 2006, så visst är detta lite historisk mark för mig att återvända till.
(Dock bodde jag under 10 år i ett annat "Huvudsta", en del av Solna och grannstad och gränsandes till Stockholm. )
Numer är jag sällan i Väsby och desto roligare när det blir av.
Med dotter Helen vid ratten började vi Väsbybesöket med att hälsa på vänner och tidigare grannar. Väldigt trevligt att ses igen och väldigt roligt att träffa deras nya familjemedlem, Glennmore, en vacker  och lekfull labradorherre som hunnit bli fyra månader.
Kaffe och prat i trädgården och lek med Glennmore följdes av att jag ville titta på det hus som var vårt hem under döttarnas uppväxt. 
Glennmore, en ljuvlig valp.
 
Vårt gamla hus var sig likt: den vita färgen, lampan, den randiga markisen för det stora fönstret,
garaget, stenmuren och trädgården. Buskarna och träden hade verkligen
växt, och det kan jag förstå, för det var 13 år sedan jag bodde här.
 Lite känslosamt var det att nu stå här och minnena passserade revy.
De kom som på ett radband;
jular, födelsedagar, döttrarnas studentdagar, trädgårdsfester och allt annat....
En del av mig finns kvar här.
 
Det blev även en tur inom Väsby Centrum, ett centrum som i många år var riktigt trist och där en med god vilja kunde hittta det mest nödvändiga. Men idag! Vilken förvandling! En verklig "Total Makeover". Ett bra utbud av allehanda butiker både från de större kedjorna och en del mindre utan kedja bakom sig, flera caféer och restauranger, dessutom högre i tak, luftigt  och med fin färgsättning. Verkligen positivt!
Helen och jag passade på att prova sushirestaurangen och förutom att sushin var riktigt bra så fanns det många olika kombinationer och en kunde också göra egna.
Vi åter och pratar och plätsligt kommer en man fram till vårt bord och frågar om "det inte är Ditte". Och det var det ju. Vi tittade på varandra och troligen såg jag något förvånad ut för mannen frågade om jag inte kände igen honom. Det gjorde jag, men kunde inte minnas varifrån så han påminde mig. Jo, det var en tidigare elevs pappa, en elev jag hade under några år på mellanstadiet mellan 1996 och 1999, alltså för 17 år sedan, och jag var igenkänd. Jätteroligt och eleven mindes jag mycket väl även om jag inte kände igen pappan så här ett antal år senare. Men roligt var det i alla fall. Kanske har jag, trots att åren gått, inte förvandlats helt till oigenkännlighet.
 
God och fräsch sushi.
 
Nästa stopp för Helen och mig blev hos Sara, Helens bästa vän, en vänskap som funnits från första skoldagen i årskurs ett och är pågående. Sara fyllde år och givetvis ville vi gratulera på födelsedagen. För mig var det också det första besöket i Saras nya lägenhet, som ligger mitt emot den skola i Väsby där jag började arbeta 1970. Och i detta hus hade även döttrarna sin första dagmamma. Mer nostalghistoria....
Fullt kalas hos Sara och kvällen hann bli sen innan Helen och jag körde hemåt i den vackra kvällen. 
 
Sara och Helen, ett starkt team i en stark vänskap.
Stort grattis Sara på födelsedagen!
 
                                                     
 
                                                           
Ghugge

Oj, oj så mycket du hunnit med! Läser och beundrar din energi och alla dina vänners och bloggvänners härliga ansikten. Som du förstått har vi det körigt värre och denna sommar har inte varit som vi brukar ha det om somrarna. Det är inte bara jobb utan gamla föräldrar som behöver hjälp och som kommit in i faser i livet som inte är så lätta...du förstår nog. Hoppas dock att vi får tillfälle att ses någon gång vid ett senare tillfälle. Varma kramar Ghugge.

Svar: Jag har upplevt mycket nu i Norrland och är så glad för det. Vad gäller föräldrar som behöver stöd och hjälp så vet jag precis. Jag har inga föräldrar kvar i livet men jag minns så väl hur det var och det var ingen lätt tid.
Jag önskar dig och de dina det bästa.
Många tankar och kramar till dig.
Ditte

Znogge

Som lärare möter man så många människor att det är stört omöjligt att hålla reda på alla. För min del blev det tvärtom hos veterinären. I väntrummet satt ett föräldrapar till en gammal elev och jag hälsade glatt. De nickade lite avmätt och tittade misstänksamt på mig. En kvart senare utbrast mamman "Men är det inte Znogge!" vilket jag bekräftade att det var.

Så roligt att Helens och Saras vänskap håller i sig för den sortens vänner betyder mycket!

Önskar en trevlig lördagskväll!

Kram

Svar: Som lärare kan en träffa på det mesta och jag gör det ganska ofta ohc i oväntade situationer. Och det är ändå en glädje att bli ihågkommen och igenkänd, men ibland svikar mitt minnne vad gäller föräldrars namn. Det är ju ett antal som passerat under åren, men de flesta elever jag haft har jag koll på. Jag kanske inte känner igen dem, en del är ju nu i 50 årsåldern och var mellan 12 och 15 när jag senast såg dem,men hör jag namnet så minns jag. Oftast!Vilken festlig episod du var med om där i väntrummet, men det ordnade sig ju.
Trevlig kväll önskar jag dig också.
Vackra sommarkvällshälsningar från mig på balkongen.
Kram!
Ditte

Ama de casa

Oj vad mycket nostalgi! Härigt :-)

Svar: Nostalgi och ett stycke historia...
Ditte

Ama de casa

Inte härigt, ej heller därigt. HärLigt ;-)

Svar: Låter bra! Att leka med ord gillar jag.
Ditte

Bosse Lidén

Gammal vänskap är guld värt. Visst är det oftast mysigt att återvända till gamla kvarter. Det är även berikande att växa åt olika håll. Med tanke på att du bott där så länge, måste det finna åtskilliga minnen av olika slag. Det är intressant att jämföra då med nu. Blir man då positivt överraskad som du blev av centrumet är det extra trevligt. Samtidigt kan jag tänka nästa tanke. Synd att det inte var så då när Ditte bodde där. Du förstår vad jag menar.
Kram Bosse

Svar: Jag förstår vad du menar och dte på flera plan. Visst är det berikande att växa åt flera håll och i samband med det följer ofta en utveckling. Huset här har många minnnen och jag minns de flesta med största glädje och visst var det en sorg att flytta därifrån. Men det blev bra ändå...
Kram!
Ditte

vivi

Memorylane💖💕

Svar: Absolut! Och en trevlig sådan. Kram!
Ditte

Fia

Javisst är det härligt med litet nostalgi! Jag kände samma som du inför vårt hus i Umeå när vi besökte våra f d grannar förra helgen, vi bodde mitt emot från 1977 då vi byggde tills vi flyttade till Västerås för 9 år sedan. Båda våra barn har växt upp där. Det var en annan sorts nostalgi jag kände inför mitt eget barndomshem i Fredrika.
Förstår att Bosse har det varmt, hoppas allt är ok i huset!
Kram
Fia

Svar: Lite nostalgi skadar aldrig.Jag förstår att du kände på liknande sätt när du såg ert gamla hus i Umeå. Att sedan besöka Fredrika är ju en helt annan sak för där var ditt barndomshem. Men våra tidigare minnen och upplevelser är en del av vår historia och den bär vi med oss.
Varmt i Spanien? Absolut! Så jag är så nöjd här hemma ett bra tag till.
Men ni klarar ju värmen så mycket bättre än jag gör så dteblir jättebra med en tur ner nu.
Kram!
Ditte

Marja

Oj, vilken dag full med nostalgi. Det är klart att alla trevliga minnen intog dig när du såg ditt gamla hem. Flickornas uppväxt var förstås en viktig period i ditt liv.
Kram! :)

Svar: Ja, det blev det och jag har så många fina minnen och upplevelser härifrån som är med mig än idag. Något jag är väldigt glad över.kram!
Ditte

Tove Olberg

En sån fin resa till "den tiden då" ... där livet formas och blir till en grund i en själv som blir så betydelsefull ... den vänskapen från ettan och uppåt är verkligen härlig vänskap som betyder så mycket. Tänk att pappan kände igen dig, det överraskar mig inte egentligen :-)
För fem år sedan gjorde jag en promenad på den gata där jag, sonen och sonens far levde familjeliv från 1975 - 1983 .Minnena rusade på och det kändes så bra att ha varit där efteråt. Så jag instämmer helt med dig i ditt fina inlägg här!
Minnesresakram!

Svar: Livet bjuder ju på många resor och av olika karaktäre. Och även minnena blir annorlunda när en upplever dem på nytt. Jag förstår verkligen din känsla av att promenera i dina gamla kvarter, för minnena bär vi ju med oss och det kan vara bra att känna att tiden gått vidare och vi också.
Stor kram!
Ditte

moi

Nu när vi håller på att avveckla vårt barndomshem kommer alla dessa minnen och tillfällen
som en våg över mig. Förstår att jag om några år kommer att vara i samma sits som du var här.
Kram

Svar: Minnen kommer och de går och en del består. Just när jag stod här utanför huset, var baar ett par minuter, så kom delar av mitt liv i en snabb repris. Jag förstår hur du kan känna det när ni avvecklar ert barndomshem Och detta måste få ta sin tid så en hinner med.
Kram!
Ditte

Ami

Så många minnen det blev för er! Och vad roligt att elevens pappa kom fram och gav sig till känna!
Ha en fin söndag
Kram

Svar: Minnen betyder ju mycket även om jag försöker blicka framåt. "Gårdagen kan en inte ändra, men morgondagen kan en påverka". Soliga sommarkramar!
Ditte

Decdia

Kul att gå och titta på gamla ställen.
Och så hann du med att träffa vänner med, härligt!
Jag har jättedåligt ansiktsminne och namnminne så jag hade nog kunnat gå förbi min egen mor på gatan utan att känna igen henne. Haha!

Svar: ibland är det riktigt roligt att dra sig tillbaka i tiden. Jag bodde här under många år och har också många härliga minnen från Väsby. Vad gällr ansiktsminne varierar det hos mig, men namnminnet är bättre Jag att passera din egen mor utan att hälsa vore inte så lyckat...
Ditte

TantGlad

Kul att du berättade lite historia. Ditt hus....det du minns.
Vilket fint hus du hade. Vilken nostalgi att stå där och titta på det igen. Det var ju dessutom sig likt .....huset alltså.
Vad jag förstår så här du inte åldrats när pappan till eleven kände igen dig.
Tänk så många elever du har haft. Måtte ju vara massor av människor. Undra hur det gick för alla sedan.....efter skolan.
Önskar dig en jättefin dag. Här hos mig fortsätter värmen, och det käns riktigt Nice.

En Varm kram till dig.

Svar: Det här huset betydde mycket för mig och vi hade tittat på det i ett par år innan det blev till salu och sedan blev det vårt. Ja, det var nostalgi att stå där och minena passerade genom huvudet i rask takt. Glädjande att det var välskött. Många elever har jag haft och ijag tror det gått bra i livet för de allra flesta. Namnen kommer jag ofta ihåg, men utseenden är värre. En som är drygt 50 år idag och var 13 när jag senast såg han/henne är det svårt att känna igen. Men ibland så lyckas jag. Får jag veta namnet så minns jag oftast...
Önskar dig också en fin dag. Här är det också fin sommarvärme. Ljuvligt!
Stor kram!
Ditte

Geddfish

Du hade ju lång historia där i Väsby. Många år, verkligen. Tänker själv på alla flyttar, och kommit fram till de två senaste, som är 21 år i Ed i Dalsland och nu 16 år i Lidköping.
Man glömmer en dels utseenden också.
Och jag personligen har dåligt ansiktsminne, ävensom namn.

Solig kram!

PS. Hoppa över det där att kryssa i med robot osv utan gå direkt på Publicera, så ska du se att det löser sig. Det är dumma Blogger som hittat på sånt elände.

Svar: Tack för svar! (Ja, jag trodde nog inte det var du. Skall hoppa öve roch se om det fungerar. Är trött på pizzor, kakor och annat....)Du har ju bott länge på båda platserna och visst rotar en sig och har en del av sin historia just där en bor.
Och i Väsby bodde jag länge så en del av mig finns fortfarande kvar där.
Soliga kramar från mig också.
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: