Veckans vykort

    
 Plötsligt minns jag semestrarna förr i världen, den tiden jag skrev vanliga vykort till familj och vänner. Tydligt minns jag också hur glad jag blev när det plötsligt damp ner vykort i min egen brevlåda.
Men nu är vi inne i en ny tid.
Jag vet att man kan skicka kort som man tagit själv med mobilens kamera och via en nerladdad betalapp och som ser ut som vykort. Praktiskt är det säkert, men det ger inte den där känslan av att skriva ett vykort för hand. En mer personlig hälsning...
(Under de senaste 10 åren har jag kanske skickat lika många vykort och brev.)
Det är  så lätt att "maila" i stället för att skriva brev och kort. Datorn eller mobilen finns oftast till hands, dessutom Instagram, Facebook och andra sociala media. Bekvämt! Snabbt går det också både att skicka och ta emot.
Inte behöver man då heller leta upp vykorten, hitta ett ställe som säljer frimärken, skriva korten och sedan söka upp en brevlåda.

För egen del har jag kanske skrivit ett 10 tal brev och vykort de senaste fem åren och kanske fått lika många.
Jag vet i varje fall att jag får ett vykort varje år och det är från min tandläkare som alltid kallar till nytt besök i form av ett vackert handskrivet vykort. Jag blir lika glad varje gång...
Hur gör ni med vykort? Kanske är jag gammeldags....
 
 
Många hälsningar från Ditte....
 
 
Freedomtravel

Jag skickar inga vykort längre. Jag orkar inte riktigt nu när det finns mejl och blogg och annat. Men visst minns jag hur det var med vykorten! Jag älskade både att skriva dem och att få dem :)

Svar: Nej, visst är det enklare att hålla kontakten nu med alla tillgängliga apparater och media som finns. Det blir ju av att skriva...Men jag kan ändå sakna glädjen både av att skriva brev/vykort och att få dem. Har mångder av brev och kort sparade och läser dem ibland. Känns som om de tillhör min bakgrund och historia. Mailen kan så lätt raderas och försvinna...Och jag kan sakna ett vackert brevpapper och fint kuvert.
Ditte

Ami

Precis vad jag tänkte på häromdagen, att vi skriver inga vykort längre. Det var ju "heligt" förr när man var på semester. Adressboken var så viktig att få med sig så man kunde skicka till nära och kära. Och sen valde man kort med omsorg :) Men jag har inte heller skickat några på evigheter....Det blir sms eller ett mejl.
Kram!

Svar: visst är det enklare med "apparater", men det blir ju inte så personligt, tycker jag. Å andra sidan blir det av att få iväg ett brev, (mail) sms eller en bild. Så mycket enklare. Undrar hur länge människor kommer att minnas hur man formar bokstäver...
Kram!
Ditte

Veiken

Det var länge sedan jag skickade eller fick vykort. Jag tycker faktiskt att det är skönt. Man slipper massor av press..... det nya modena har jag tagit till mig med hull och hår! Kramar

Svar: Jodå, jag också. Men kan ändå kanna lite saknad både av att få brev och vykort och att skicka. Det känns liksom mer personligt, men å andra sidan är det ju enklare att nu att hålla kontakten per "apparat."Och det ena utesluter ju inte det andra...Kram!
Ditte

A-C

När vi var i Torre under senaste vinterhalvåret skickade vi faktiskt 1-2 vykort i månaden till våra barnbarn. Mycket uppskattat. Kram

Svar: Vad roligt att höra! Och jag kan verkligen förstå att det var uppskattat för vykort är något man kan spara för livet och ta fram och titta på. Jag skall nog göra en extra satsning nu på vykort till barnbarnen.
Kram!
Ditte

Ama de casa

Förut skrev jag alltid vykort. Nu händer det bara då och då. Saknar alla kort som landade i brevlådan hemma...
:-)

Svar: Då och då, är ju bra...Och visst var det roligt när brev och vykort damp ner i brevlådan både från när och fjärran. Jag har i mina gömmor ett brev som min pappa skickade 1939 från Finland, Karelen och Vinterkriget, till min farmor i Töreboda och även svaret. Ett stycke historia, verkligen.
Ditte

Gittan

Visst är det personligare med vykort och så kul att få. Men det är ju så enkelt med mobilen som du säger. Jag brukar skicka kort till mamma och svärmor i alla fall när vi är på sem annars blir det mycket sms. Kram.

Svar: Ja, onekligen är det enklare med "apparaterna" att skicka hälsningar och det blir av på ett helt annat sätt. Inte direkt ansträngande... Men jag kan väldigt glad för ett handskrivet kort eller brev, tycker jag läser det mer noga. Många vykort som jag har är också en del av min historia. Vykort skrivna och skickade av mina vänner, föräldrar, far och morföräldrar och jag tar då och då fram de jag sparat och läser dem på nytt. Nostalgi! Helt klart! Men jag tycker om det...Kram!
Ditte

Lena

Äntligen hemma i Spanien. Var inte uppe ur havet många minuter i går. Det är underbart. Kram Lena

Svar: Vad härligt att du är här! Förstår att du var i havet hela dagen för varmt är det. Men å andra sidan klara du värmen bra. Jag får vänta till kvällen med bad, solen är för stark för min kropp på dagen. Men kvällsbaden är trevliga.
Hoppas nu att du mår bättre.
Styrkekramar och tankar till dig.
Bosse hälsar!
Ditte

Sanna Preifelt

Åh vad fint :) Så underbart, ni verkar ha det bra :)

Svar: Jättebra och väldigt varmt. Inga större aktiviteter precis, men det går bra ändå.
Ditte

Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

När jag är på resa ser jag alltid till att försöka skicka ett riktigt kort till min mormor och morfar, för det vet jag att de uppskattar mycket. När de fyller år (och jag inte har möjlighet att komma till dem) har jag ibland använt postens app för att skicka vykort, men då har jag lagt in ett foto i telefonen som jag fotat med min riktiga kamera. Så inte en dålig mobilbild.

Svar: Säkert härligt för dina morföräldrar att få vykort att titta på och läsa om och om igen. Jag tycker också att postens app är bra att använda och man kan få tull verkligt personliga vykort som också är roliga att få. Och man kan ju få till jättefina egna foton. Helt perfekt att lägga över i mobilen och skicka. Tack för tipset. Det skall jag prova.
Ditte

Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

sv: Jag är hemma nu, så jag var aldrig sjuk när jag var på Cypern. Vi bodde i Fig Tree Bay faktiskt och tog bara bussen över till Ayia Napa ett par gånger.

Cypern kan jag verkligen tänka mig att åka tillbaka till igen. Så du bodde där så länge när du var 14 år. Gjorde du något speciellt där eftersom du var så länge eller var ni bara på en lång semester.

Ha en fin eftermiddag.

Svar: Hade helt missat att du var hemma igen. Skönt att du kunde njuta av resan. Visst är Fig Tree Bay mysigt! Åker gärna tillbaka dit.
När jag var så länge på Cypern berodde det på att min pappa då jobbade där för FN och jag ville gärna se hur det var så jag blev kvar efter min semester. Nyttiga erfarenheter eftersom det då var bråk mellan grek och turkcyprioter och jag lärde mig mycket om likheter och olikheter. Men alla är ju människor...
Önskar dig också en trevlig eftermiddag. Här är det hett, nu +33.
Ditte

Ruth i Virginia

Få saker gillar jag mer än att få kort och brev i brevlådan med handskrift. Brev har ju varit in källa till många biografier. Hur viktiga breven var!
Jag kommer ihåg, då viktiga papper fråm utikesdepartementet fick skickas i s.k. "diplomatic pouch". Fanns inga "säkra" telefon- eller telegraförbinderlser. Älskar vykort och har sparat de flesta jag fått under åren, från bekanta som reste och jobbade i olika länder.
Jag har också en kartong med brev, som utväxlades mellan min make och hans syster och mor, när han
var i det militära under WWII. Det kommer inte att finnas brev att plocka fram och känna och titta på från denna generationen, tyvärr.

Mina barn var flitiga brevskrivare, när dom
var i college. Har hundratals brev från dem, en del maskinskrivna men de flesta skrivna för hand. Jag tror att man är mer försiktig och omtänksam, när man SKRIVER brev, än när man klapprar ner meddelanden på datorn. I alla fall, jag håller på och gå igenom alla brev och ska så småningom ge barnen sina brev tillbaka. Sen kan dom göra vad dom vill med dem. Del av deras livshistoria finns i de breven.

Det är nu tal om att inte ens undervisa handskrift i skolorna, bara tryckbokstäver.

Skriver alltid tackbrev för hand på vackra
kort. Känns inte OK att mejla sånt.

Svar: Vad härligt att du också tycker om brev och vykort! Och visst blir brev och vykort till en del av både vår, våra barns och våra förfäders historia. Någor som sparas, tas fram och läses med omsorg. Spännande tanke att ge tillbaka breven till barnen, den skall jag ta till mig. För det är ju en del av deras liv som finns där.
Bara tanken på att ta bort att lära ut skrivstil/handskrift tycker jag som "gammal" lärare är illa. Tror nog bara någon i Sverige kan komma på den tanken. Tänk om de kinesiska skolbarnen inte skulle träna på att skriva sina karaktärer, nej, den tanken finns inte. Det är ju en konst.
Håller med dig om att viktiga och mer personliga hälsningar och brev känns bättre att skriva för hand.


Ditte

Ruth i Virginia

Det är här i USA, som det talas om att sluta
lära handskrift.
Har några få vykort som min far skrev. Han hade
den där otroligt vackra handstilen, som alla som gick i skola i slutet på 1800-talet hade. Sirlig och elegant.

När jag gick i skolan fanns det inga kulspetspennor. Vi skrev med bläck; köpte pennstift att sätta i pennskaftet. Läskpapper kom med varje skrivbok man köpte. Hur annorlunda är det inte!!!

Svar: Det talas även i Sverige om att sluta med handskrift....Så synd! För jag tror på att kunna forma bokstäver för hand är viktigt. Tänk så roligt att nu läsa dessa vackra vykort som din far skev med en vacker, sirlig handskrift. Och de var till dig. Även när jag började skolan 1956 skrev vi med bläckpenna som doppades i ett bläckhorn. Plumpar blev det ibland och jag gick bannor av läraren...Och läskpappren användes flitigt. Vet att min pappa tyckte synd om mig och gav mig en reservoarpenna att använda. Men läraren förbjöd detta....Tänk om det varit idag!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: