Påverkad

    
 Jag har ju bloggat ganska länge och har fortsatt av bara farten. Och kan konstatera att mycket har hänt som påverkat mig sedan hösten 2007 då jag började. Då hade vi varit i Peking i sex månader och att blogga blev ett bra sätt dels att hålla kontakten med nära och kära hemma och dels att för mig själv  dokumentera  både vardag, resor, jobb, möten och upplevelser.
Fortfarande läser jag om våra år i Peking och både ler och skrattar hägt åt allt som hände.
Och visst blev jag påverkad av tiden där. En tid som inte kommer tillbaka, men som jag aldrig skulle velat vara utan.
Hur hamnade vi då i Peking. Svaret är ganska enkelt men ändå inte. Jag jobbade på hemma i skolan och trivdes jättebra med det och B hade just slutat sitt arbete.
Det var höst hemma, allmänt grått och trist och vi längtade efter sol och värme.
Inför julen hade vi bokat en resa till Teneriffa för att få just det. Av en händelse pratade vi vidare om hur det skulle vara att lämna sverige för ett tag och bo och jobba utomlands.
Dock fanns inga jobb för min del lediga i varmare trakter, men det fanns ett i Peking, på Svenska Skolan. Ja, gärna!. Jag hade varit i Peking 10 år tidigare och tyckte att ett lärarjobb där verkade spännande. En utmaning, och sådana tycker jag om. Jag sökte jobbet och det var det många som gjorde. I november var jag på intervju och i början av december erbjöds jag jobbet. Härligt! Sex månaders kontrakt och sedan återstod att se...
Jobbat utomlands, i Tunisien som reseledare, hade jag gjort i ungdomen och rest mycket hade vi gjort , så att ställa om sig till ett liv i Peking, fjärran från det svenska och i en annan del av världen skulle säkert gå bra. Och det gjorde det. Sex månader blev till nästan fyra år, oförglömliga år och det på många fantastiska sätt.
Fortfarande lockar Peking och Kina oss och det på många sätt och vis.
 
KInesiska Muren, fantastisk och mäktig och så även dess historia.
 
 Under åren blev det många resor och upplevelser inom Kina, till Tibet, Vietnam, Filippinerna, Thailand, Hong Kong och Malaysia bl.a. och vill någon följa med så finns dessa dokumenterade på bloggens första sida.
 
I södra Kina, Yangshou. Vi bodde ute på landet i en ombyggd ladugård och ägnade dagarna åt cyklelturer bland risfälten och flottfärder. I bakgrunden ser man några av "sockertoppsbergen".
 
 Vi kom till Tibet, en fantastisk resa med tåg, 48 timmar, från Peking till Lahsa.
                                                                                       
Förtrollande vackert! Och där jag står, nedanför det mäktiga Pottalapalatset i Lahsa känner jag mig liten.
 
Från Peking var det "bara" en flygresa på fem timmar till Bangkok och där hittade vi ett annat paradis. Hit återkom vi många gånger både från Peking och från Sverige. Men solens skador på mig har gjort att det inte blir fler resor hit. Känns vemodigt förstås. Men det kunde har varit värre.
 
Stranden utanför vårt thailandsbostad dit vi återkom flera gånger.
Och mopenden är bra att ha och rolig att köra...
                                        
Underbara solnedgångar.
 
 
Stor påverkan har även dessa älskade barnbarn gjort, William här 4 dagar och Max  4 år,
lekandes i sin favoritpark i Stockholm, Bryggartäppan,
inspirerad av P-A Fogelströms
Stockholmsböcker  om staden på 1800 talet.
 
Torrevieja och Spanien! Nu är jag här och låter mig villigt påverkas av det mesta....
Här är döttrarna på uppslkattat.
 
  Älskade döttrar! Tack för att ni finns!
Liv och Max och Helen och William här på besök i Torrevieja.
                                                                      
Den här vyn tycker jag om. Och visst blir jag påverkad...
 
 
Ami

Jag förstår absolut att allt detta fantastiska ni varit med om har påverkat dig. Vilka fina år ni fick i Peking. Och härligt att ni har så fin kontakt med barn och barnbarn :)
Roligt att läsa och se alla fina bilder!
Ha en trevlig eftermiddag!
Kram

Svar: Tack! Ja, Peking och upplevelserna där och resorna både inom KIna och utom har satt sina spår och är något jag inte skulle vilja vara utan.Önskar er en trevlig kväll.
Kram!
Ditte

Ama de casa

Härligt! Våga och vinn :-)

Visst är det bra att ha bloggen som "kontaktnät" och att själv kunna gå tillbaka i som en liten dagbok :-)

Jag var dock ett par år senare än dig i starten.

Svar: Om man inte vågar satsa så vinner man ju inte...Och tänk så många nya kontakter man fått i "blogglandia! Jättetrevligt!
Ditte

FREEDOMtravel

Vilka minnen och vilka erfarenheter! Det är klart att resor och utlandsvistelser, särskilt i så pass annorlunda kulturer, påverkar en. Vi får se hur vår långa resa påverkar oss! Det är ju inte så långt till sydeuropa om man jämför, men det blir ändå annorlunda, Vi är ganska inriktade på Frankrike just nu, men vi kommer säkert till Spanien också!

Svar: Resor påverkar, både långa och korta, särskilt om man är borta länge. Man får helt nya upplevelser tillsammans och gör saker som man inte alltid hinner med i vardagen. Dygnet utomlands har också 24h men de känns som fler och det finns inte så många "måsten". Nu jobbade jag under tiden i Peking, men det var ändå så annorlunda, tiden och dygnet kändes ofta längre. Och jag jobbade ganska mycket, gick ofta till skolbussen vid 07.30 och kom hem vid 17 tiden och ett par dagar senare. Någon dag också lite tidigare. Frankerike låter jättespännande och hoppas att ni även kommer till Spanien.
Jag kommer spänt att följa er resa.
Ditte

helen

Älskade lilla mamma :)

Svar:
Ditte

Ditte

Helen! Tack! Stor kram! Älskar dig!

Preciosa

Hej Ditte!
Mycket intressant. Iofs har jag läst förut om era resor men det är lika kul för det.
Man påverkas otroligt av att vara borta länge. Jag var ju bara borta 1 år
en gång på 90-talet och bara på Gran C :-) Men jag tänker tillbaka på den tiden ofta.
Inte så spännande ort men för mig var det "stort" av olika anledningar :-)
Kram P ♥

Svar: Jag tror inte tiden är avgörande när man är borta eller exakt var man är utan vad som händer under den. Och visst förändras man som person. Jag tänker mycket på det och mitt tålamod har i alla fall tränats upp fastän det återstår en hel del att önska där...Kram!
Ditte

Ruth i Virginia

Du blev kvar i Kina i 4 år. Hade önskat att vi hade haft möjlighet att vara
kvar i Indonesien ett par år, men 2,5 var ju ganska bra. På vår semester
under den tiden reste vi till Australien och New Zealand, något vi säkert
inte hade gjort, om vi varit hemma i USA.
Att bo i the Far East, är annorlunda. Det tar lång tid att förstå sej på
och lära sej, hur man frågar, och hur man bär sej artigt åt. Man får
aldrig höja rösten, t.ex.
Tålamod var en sak man måste ha gott om.

Svar: Tålamod och ett leende och inte "tappa ansiktet" eller handla så att andra gjorde det. Jag lärde mig mycket. Had einte så gott om tålamod innan, men ack så tränad jag blev. Nåja, allt är relativt. Era år i Indonesien måste har varit spännande och ni hann säkert uppleva väldigt mycket under den tiden och resor blev det ju både till Nya Zeeland och Australien och det blir ju inte så långa avstånd från Asien. Annat är det från USA och Sverige.Tänk, vilka erfarenheter du har med dig och jag samlar på mina.
Ditte

Ann-Kristin

Gokväll kära Ditte!
Otroligt så mycket resor och trevliga minnen därav. Jag är tyvärr inte så berest, men nöjd ändå. Skriver som Du , barn och barnbarnen vill man inte vara utan. Jag har varit barnvakt i 2 dgr nu och är rätt så mör nu i kväll. Den lilla rödhåriga damen har en mycket bestämd vilja.
Hoppas att ni får bättre väder i morgon på Er bloggträff.
Kram/A-K

Svar: Det viktigaste är att man är nöjd med den man är och det man har och det oavsett var man befinner sig. Förstår att du är mör nu i kväll efter barnvakteriet och hoppas du kommer att sova bra.
I kväll är det kyligt men å andra sidan har det varit mellan +24 och +26 i fem veckor nu. Värmen sägs komma tillbaka mot slutet av veckan. Imorgon skall det bli sol, hoppas på det. Men även i dag på eftermiddagen tittade den blå himlen fram.
Kul med bloggträff och det är många som kommer.
Kram och natti!
Ditte

TantGlad

Hej fina vän.
När jag läser ditt inlägg så känner jag massor av spänning och en massa upplevelser som du har fått varit med om. Vilket spännande och lärorikt liv du har haft och har. Inte glömma det.
Det är spännande att läsa om alla dina fina upplevelser och se alla fina bilder som du visar.
Må så gott och STOR kram från mig!

Svar: Ja, många upplevelser och äventyr har det varit och dessa bär man med sig. Men att vara här och nu är nog det viktigaste. Kramar till dig du glada, positiva bloggvän.
Ditte

Mats

Hej Ditte, intressant och inspirerande läsning, kul med människor som vågar ta steg och prova på nått nytt och osäkert..harvarit alldeles för feg och enkelriktad tycker jag själv :) men man ska internera sånt som varit! Bara se framåt och vara i nuet...ha det så gott// Mats

Svar: Och du, man kan alltid ta en chans om en sådan kommer. Man har aldrig längre hem än bort...Att se framåt är viktigast, men man har även sina upplevelser och erfarenhetre med sig dit. "Gårdagen har passerat och den kan du onte göra något åt, men morgondagen är ett oskrivet blad.."
Ha det gott ni också!
Ditte

Gittan

Vilka härliga bilder och så mycket kul du har haft och är med om. Visst är det bra att ha bloggen som en dagbok och många fina vänner får man ju också. Jag har ju varit lite förkyld men känner mig bättre. I kväll ska vi sätta upp en garderob o sovrummet en sån med skjutdörrar och spegel på, mycket bra plats blir det. Ha en skön dag. Kramar vännen.

Svar: Skönt att du är bättre och att krafterna är på väg tillbaka. Det låter väldigt skönt att få upp en garderob med gott om plats. Skjutdörrrar är så bra för det är lätt att få en överblick över vad som finns och det känns som om en sådan garderob tar mindre plats..
Önskar dig en fin dag.
Kram!
Ditte

Malin

Vilka resor och erfarenheter du fått. Önskar jag vore lika tuff som er och våga bryta upp och ge mig iväg på ett sådant äventyr.

Svar: Jag var ju "gammal" när vi åkte till Peking, 57 år, så du har tiden för dig. Men det är värt att ta möjligheten om och när den kommer.
Ditte

Znogge

Vilken tur att ni vågade ta steget som ledde till fyra fantastiska år. Bilderna är underbara och visar verkligen att ni har fått se och uppleva mycket. Att bo och arbeta utomlands ger mycket erfarenhet. Jag ser det på yngsta dottern som arbetat i Egypten, Grekland och Frankrike.

Kan tänka mig att besöken av döttrarna och fina barnbarnen är mycket uppskattade! Min bästa resor har alltid varit när jag besökt barnen utomlands!

Kram och god onsdag!

Svar: Visst var det en möjlighet jag fick att få jobba i Peking och så mycket som hann hända under åren där. Vad roligt med er yngsta dotter som arbetat både i Grekland, Egypten och Frankrike och kanske väntar fler jobb utomlands.
Och att träffa sina nära och kära är viktigt och fint när det går att genomföra.
Kram!
Ditte

Annika

Hej Ditte
Vilka fina bilder och tänkvärd text.
Kram

Svar: Tack! Man påverkas nog mer än man tänkt sig av upplevelser och erfarenheter, stora som små och som sedan fökjer med vidare genom livet.Kram!
Ditte

Sanna Preifelt

Vilken fantastisk berättelse Ditte! Jag blev helt tagen och kände - fasiken, jag vill också bo utomlands (igen, jag bodde ju trots allt i London där ett tag). Jag hoppas att jag och Roberto får möjlighet att bo utomlands i framtiden också, det hade varit så roligt. Vi har pratat om London och det var på håret att jag sökte min praktik där, då Roberto ville söka ett jobb där. Men vi insåg att det inte riktigt passade oss just nu. Men vi har också pratat om Polen (faktiskt!), eller ännu varmare, kanske Italien. Hade varit så mysigt och härligt!

Svar: Tack för fina ord Sanna! Jag har mina erfarenheter nu bakom mig, åtminstone till största delen och ni har hela livet framför er. Att bo i LOndon som du gjorde i så unga år måste har varit spännande och givande och säkert inte helt enkelt. Men kommer chansen så ta den och ni har ju all tid i världen.
Kramar!
Ditte

Marja

Vad mycket du har varit med om... många fina erfarenheter. Jag har också rest mycket, men inte så långt, eftersom jag inte klarar av att vara instängd i ett flygplan så länge. Max 4-5 timmar klarar jag, sedan måste jag ut. Tåg kan jag däremot åka hur länge som helst, dag och natt och funderade en tid på Transsibiriska järnvägen... åkte faktiskt till Moskva en gång.
Jag är lite sugen på Kina. Har en god vän som är reseledare och har varit där över 80 gånger...
Kram! :)

Svar: Jag kan förstå att du känner dig instängd i ett flygplan, helt klart. Men kanske kunde du åka Transsibiriska Järnvägen till Kina och flyga hem. Finnairs plan kan jag verkligen rekommendera. de är stora och luftiga och flyger kortaste sträckan. Stockholm, byte i Helsingfors och sedan Peking. Kanske kan du få bra tips av din vän. Jag är övertygad om att du skulle tycka om både Peking och andra områden i Kina.Resor, både långa och korta, utom och inom landet ger så mycket och man bär allt med sig vidare.
Kram!
Kram!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: