Solen; vän och fiende

Vaknade härom natten av att jag hade ont i de sår som för närvarande, med glädje, sprider ut sig i mitt solskadade ansikte. Behandlingen med cytostatikasalva gör verkan och det ska bli sår. Jag smörjer tålmodigt de solskadade (hudcancer i olika stadier) områdena tre dagar i veckan och har uppehåll under helgerna. Alltid något!

Nu återstår en och en halv vecka att behandla och jag kan redan nu föreställa mig hur jag kommer att se ut när det är klart. 

Men inget ont som inte har något gott med sig, heter det ju. Och jag vet att det kommer nytt skinn när såren läkt.

Pannan som jag behandlade tidigare i somras har läkt fint och ny hud är på plats. Lite rosa fortfarande, men av såren syns inga spår. (Då var det främst det högra ögonbrynet och delar av pannan som fick sig en omgång...)

Nu är det större partier som behandlas, alltså fler sår och mer ont. Logiskt, helt klart....

Oftast håller jag humöret uppe, vet ju rent förnuftsmässigt att det är så här, men ju mer ont jag får ju svårare är det  att vara positiv.

Jag jobbar på det positiva tänkandet men vissa dagar är det svårt. Men å andra sidan, varför skulle det vara lätt.

Solskadorna är gamla synder, från den tiden då man inte visste hur skadliga solens strålar kan vara.

Och jag har solat mycket genom åren och bränt mig, redan som barn.

"Idealet" är ju att se brun och "frisk" ut.

Men är man blåögd (alltså i det här fallet blå färg på ögonen) och ljus i skinnet så krävs det ofta lång tid i solen för att få den där riktigt "fina solbrännan".  Bara ordet solbränna, bränd av solen, borde ha gett mig varningssignaler. 

Att solen till viss del är nyttig med sina D -vitaminer är helt klart. Vi behöver solljuset.

Men det här med att ligga på en strand i solen, utan parasoll  eller annan skugga, i flera timmar varje dag och bli rosaröd i skinnet, smörja på, ut igen nästa dag för att spä på den redan röda färgen kanske fler borde ompröva.

Att vara mer i skuggan, för solens strålar når dit också, kan vara ett bra alternativ.

 

För vi är inte odödliga, utan det är så att hudcancer är det som ökar mest och skadorna märks inte alltid på en gång utan kommer smygande och det kan ta upp till 10 år eller mer innan solskadorna kommer fram. De ligger liksom och lurar i kroppen, känner sig för och plötsligt slår de till. Och kroppen har inget att sätta emot.

 

Tänk om jag vetat och förstått.

Lätt att vara efterklok, men jag hade nog minskat min tid i solen och skyddat kroppen mer under den tid på dygnet då solen är starkast, mellan 11 och 15.

Oftast tänker man ju "det drabbar inte mig", men det kan det visst göra.

Vad som är glädjande är att fler och fler barn nu syns med uv dräkter på sig om de är på stranden och att man är mer noga med att inte ha barnen med sig hela dagarna på stranden utan se till att de får vara i skuggan. Men tyvärr får ju inte barnens bästa alltid styra...

Och vad gäller solning som så mycket annat så jag tror att "lagom är bäst".

 

 

En vacker fullmåne lyste på mig härom natten när jag stod på balkongen

och den liksom inbjöd till ett samtal...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja jag håller med dig, jag kunde ligga förr men inte mer när jag var yngre nu tänker jag o har alltid solkräm o är under parasollet o blir brun ändå :) o solhatten på :) känner med dig o alla är dödliga antigen man vill eller ej ...massa kramar till dig

Fy vad tråkigt att du har så ont, men nu är det ju inte så länge kvar av behandlingen.

Vi solar inte alls så mycket nuförtiden. Har varit nere på Cura två gånger i år, ungefär en timme per gång. Solen är ju här så mycket så man inte känner sån "panik" att suga åt sig alla solstrålarna hela tiden. Det är skuggan som gäller :-)
Kram!

Det är så sant som du säger...Solen, vän och fiende. Man vill vara solbränd och fräsch, men inte betala för följderna :( Och det är säkert många som slår bort tankarna och tror att det inte kan drabba dem. Jag hade en kund för många år sen som sa: Det finns något till oss alla, ingen blir utan. Då tänkte jag inte så mycket på det, men orden har förföljt mig mer och mer genom åren.
Men nu ser vi framåt Ditte. Och det här kommer att bli bra.
Stor kram ♥

Numera solar vi i stort sett aldrig, men vi rör oss mycket utomhus både i skugga och sol.
Det är jättetråkigt att du får betala för gamla "synder", men snart ligger det bakom dig och du kan se framåt med ett nytt fräscht ansikte. Eländigt att du måste ha ont under tiden som det läker! Kram

Fin bild av fullmånen!
Så synd att idealet har varit 'brun och fin' likaså 'smal och fin', för det är ju så man säger... förstärker med 'fin'. I dag kan man ju fixa fusksolbränna, som är lite skonsammare för huden. Om det nu är så viktigt.
Jag kan tänka mig att det inte är roligt med sår som stramar och värker. Hoppas du står ut. Du verkar då i alla fall ta dig för saker på dagarna i stället för att sitta hemma och tycka synd om dig själv.
Sänder positiva tankar och kramar försiktigt. :)

Hej min vän.
Jag förstår att man inte kan vara så positiv alla gånger för vem kan vara det om det är nåt man drabbats av, som i ditt fall.
Ja det här med att sola mycket är ju inte bra, och jag tror många forfarande inte fattar hur farligt det är att ligga på stränderna eller vara i solen dagarna i ända.
Som tur ÄR så har jag först på äldre dagar börjat att sola, men med måtta och jag smörjer mig allt jag kan och ligger inte värst länge heller på stranden. Är ju lite rastlös och blir uttråkad lätt haha, så det kan ju vara bra då man är på stranden. Fast visst äre skönt där. Jag brukar ta med mig en parasoll åxo så man kan njuta fast lite skuggigare.
Ja det är många som har solat alldeles för mycket genom åren, och visst har man (tycker) att en solbrun hud är fräscht.
Jag tror man måste vända och försöka inse att det serhelt ok ut att inte vara så brun heller. Jag gillar inte då mitt ansikte blir för brunt dock, för det tycker jag ser skitaktigt ut haha. Så jag har varit försiktig i alla tider med mitt ansikte som tur är.
Känns som jag snart skrivet en hel bok inne hos dig idag, så det är bäst jag slutar här.
Pss.....törs jag skriva att jag ska på stranden idag? Men jag ska sola med måtta och smörja mig. Men det är bra när man vet hur farlig solen är att tänka till lite.
Ha nu en underbar dag kära Ditte.
Positiva goa kramar i massor av mig!

Hej Ditte!
Jag lider med Dig! Usch och fy för att ha så ont!
Hoppas att de sista dagarnas behandling blir litecskonsammare mot Dig!
Ja, tänk vad man solade förr. Har fått solsting 2 ggr på Mallorca. Inte roligt! Därför bär jag numera keps eller solhatt.
Jag vet inte när jag var på playan sist i Torre. Trivs på min balkong under markisen.
Nu ska jag iväg och vara barnvakt en stund.
Många kramar till Dig och Bosse/A-K

Jag lider också med dig Ditte, tänker på dig varje dag. Här börjar det bli väldigt varmt nu även på kvällar och nätter. Även om man går i skuggan, så känner man av den heta solen, när man kommer hem. Igår var det 27 gr halv nio på kvällen när jag gick för att titta på processionen för Torres skyddshelgon. Otroligt mycket folk ute.
Kram

Jag växte upp i djupa skogen (far var skogvaktare).
Har alltid sökt mej till skog och dungar. När jag befinner mej på en strand utan buskar och träd, känner jag mej hjälplös och sårbar på nåt sätt. Och att ligga i solen bara för att bli brun, det var nåt jag inte gjorde. Jag var inte en av dem som satt på Konserthustrappan med ansiktet vänt mot solen. :)

Undrar vilka kemikalier det finns i de besprutningar
som ger en "naturlig" solbrun färg på kroppen? Kanske det kommer att visa sej att dom också ger cancer efter flera år.

Dotterns ansiktsbehandling är nästan över. Ena kinden är mjuk som en "baby´s bottom". Den
andra har en del sårskorpor kvar. 7-10 dar och sen ska det vara klart. Förresten, hon kylde sina sår med isbitar, när det var som värst. Kanske det kan hjälpa dej också Häng in there!!!!

Jättefin fullmåne. Tack för att du delar med dig av hälsoläget och tankar omkring det. Tyvärr var det så att vi inte visste. När jag åkte utomlands använde jag mig av solfaktor "noll" när jag hällde på mig den väldoftande cocosoljan. Det gör mig ont när jag ser att de inte skyddar de små barnen. Du har i alla bevis på att det funkar, som du får ta med dig i den nya tuffare behandlingen med större ytor. Styrkekram till dig. Hoppas det lindrar med isbitarna.

Det är ju inte lätt att göra allting exakt rätt här i livet. Man kan minska risken för olika saker, sedan kanske man drabbas av nåt annat som man inte tänkte på... Eller så drabbas man ändå, för att man hade såna förutsättningar. Det är så mycket man ska tänka på: mat, fysisk aktivitet, stress, psykisk hälsa, sol, mediciner, miljöfarliga ämnen, säkerhet i trafiken... Det blir hopplöst att göra allt rätt. Och sen som sagt, så kanske man drabbas av nåt annat... Förstår att det inte är kul nu, kanske särskilt inte i den här värmen. Bra att det verkar ge effekt och hoppas att det snart blir bättre!

Åh, fina du, jag blir tårögd för ditt svåra men samtidigt får jag styrka för det är då ett jädra tjat om att man ska ligga i solen!😠
Det är så att man måste försvara sig varför man inte steker sig! Grr! Jag hugger tillbaka direkt att vi har hudproblem, hudcancer och annan cancer i familjen, men tycker inte att jag ska behöva säg ngt om det, egentligen... Måste bli tuffare. Och jag tycker inte överdriven solfärg är snyggt, ser ju att vissa blir besatta..
Stor kram!

Okey! Ja, lilla Chloe var nöjd som få! :-) Vi är kvar i Espana ett tag till, jag har säkert formulerat mig konstigt i blogginläggen! :-0