Repriser

    
 Favorit i repris. Inser att jag har fått influenser av SVT och andra tv- kanaler. Det blir en del repriser.
Igår blev det en repris, ett  besök ute i Vaxholm på det mysiga caféet Hembygdsgården och då tillsammans med min väninna Irene. 
Eftersom jag hade tänkt fira hela dagen att mina "smörjningar" är över så passade det extra bra att börja firandet här.
Att det var mycket folk hade jag räknat med, men inte riktigt den mängd som det visade sig vara.  Det fanns inte ett ledigt bord vare sig i den främre eller bakre trädgården, men så plötsligt blev  ett litet tvåmansbord, perfekt placerat i skuggan alldeles vid vattnet ledigt. Och snabba som kobror var vi där och slog oss ner.
Det fläkrade skönt och skuggan från kastanjeträdet var behaglig.
Någon varm mat kändes inte så lockande, men det gjorde däremot räkmackorna.
Irene höll ställningarna vid bordet och jag ordnade våra mackor.
 
 
 
 
 
Ett prefekt bord i skuggan med havsutsikt och en härlig räkmacka. Perfekt!
 
   
Om jag tittade åt sidan kunde jag titta både på vackra växter, badande och båtar på väg in och ut Norrhamnen.
                                                                                          
Mysigt! Vet inte hur många gånger jag varit här under årens lopp. Men hit återkommer jag alltid.
Och hoppas på att Irene följer med.
 
VI satt länge under kastanjeträdet och njöt av tillvaron och miljön, men så småningom reste vi oss för att fortsätta våra äventyr.
Plötsligt hör jag hur någon säger mitt namn; Benedikte, jag tittar till och förstår att det var någon som vet vad jag heter. Där vid bordet snett bakom oss sitter en kvinna som jag genast känner igen. Och det blir ett fantastiskt möte.
Jag förflyttar mig lite drygt 50 år tillbaka i tiden och ser här framför mig min klassföreståndare i klass 7, 8 och 9.
Hennes namn dyker genast upp i mitt huvud och jag kan tilltala henne med det. Jag vet också att hon undervisade i tyska och svenska och att vår klass då 1962, var hennes första. Tänk, att hon inte har sett mig sedan jag slutade nian 1965 fortfarande kände igen mig till utseendet och på rösten. (Och nu med ett sårigt ansikte...)
Och det var inte bara mig hon mindes utan dessutom alla klasskamrater och vad de hette. Dessutom mindes hon var i Solna jag bodde och vad min mamma hette.
(Till saken hör att tyska inte var mitt bästa ämne, men helt ok. Svenska däremot har alltid tillhört mitt stora intresseområde.)
Jag berättade lite kort om mitt liv och att jag också valde lärarbanan (men andra kategorier) och hon berättade lite om sitt liv. Tänk, vad jag skulle vilja höra mer.
Nästan 50 år har gått sedan grundskoletiden och plötsligt träffar jag en av de lärare jag haft, nu 80 år fyllda och som gett mig så mycket. Hon har funnits med i mitt bakhuvud i alla år och betytt mycket på många sätt. Och nu sågs vi igen.
Just en lärare "som gör skillnad" och de fanns redan då.
Blev så medveten om detta i denna stund. Vill gärna berätta det för henne...
Och det kommer jag att göra.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
     
 
 
 
 
                                                                                                    
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Veiken

Jag sitter med gåshud ståpäls och jag tror baske mig att det blev lite fuktigt i ögat! Vilket otroligt härligt möte! Släpp inte taget om din lärare! Tänk ibland undrar man vad det är som styr oss! Det är nog ingen tillfällighet att ni möttes, utan något helt annat! Stor kram

Svar: Ja, jag blev helt tagen. Efter så många år känner hon igen mig och jag henne. Men det var hon som upptäckte mig först. En fantastisk kvinna. Och vilket minne. Tänk att komma ihåg en hel klass beståendes av 27 elever. Nejdå, jag skall inte släppa taget. Skall skriva ett brev och be om ett möte på stan. Undrar också vad som styr och hur saker bar blir eller uppstår.
Kram!
Ditte

Preciosa

Hej Ditte!
Ja det var ett fantastiskt möte, otroligt att hon kände igen dig efter så många år. Roligt att lyssna på alla minnen var det. Fin och trevlig dotter hade hon med sig också.
Hoppas ni kan hålla kontakt.
Kram P ♥

Svar: Tack för igår! Jättetrevligt både ute i Vaxholm, i mörby Centrum och hemma hos dig. Jag skall skriva ett brev till henne vid tillfälle och jag skulle gärna vilja träffa henne igen.
Otroligt att hon kände igen mig....
Kram!
Ditte

A-K

Gokväll Ditte!
Vilken otrolig dag Du hade igår! Utflykt med bästa I och sen detta möte med Din gamla lärare. Ofattbart av en gammal dm att komma ihåg sin elev efter så många år. Hoppas att Ni bytte adresser och kan hålla fortsatt kontakt.
Säger som Veiken, man får gåshud!
Förhoppningsvis ses vi m några veckor i Torre.
Kram/A-K

Svar: Jodå vi ses i Torre. Ja, gårdagen var spännande, trevlig, varierad och innehållskrik och med härligt sällskap av I. Och mötet med min "gamla" men så pigga lärare var en extra bonus. Kramar!
Ditte

Eva`s blogg

Super mysigt har du haft det med väninna o fint ställe att äta räkmackor :) mums härligt att du har det bra så jag önskar dig en fin dag kramen

Svar: Mysigt med trevliga utflykteroch räkmackan där är jättegod och inga fjuttiga maskinskalade räkor. Smärtan i ansiktet börjar avta och det är också behagligt att det är svalare i luften. Kliar mindre då och såren gör mindre ont.Önskar dig också en fin dag.
Kram!
Ditte

Ama de casa

Min svärfar var också lärare och helt otrolig på att komma ihåg namn.

Vilken härlig dag, trevligt sällskap och ett underbart oplanerat möte :-)

Svar: Ja, alla dessa namn att minnas som lärare. mÅnga kommer jag också ihåg, men vet inte om jag gör det om 15 år. En härlig dag blev det på alla de sätt.
Ditte

Sanna Preifelt

Åh herregud så gott det ser ut!

Svar: Det var jättegott och miljön i Vaxholm är så mysig.
Ditte

GeddFish

Oh, wow! Jag ryser. Vilket häftigt möte!
Jag mötte en av mina gamla lärare sen småskolan för några år sen, hon hette också Gerd, det var häftigt, hon kom ihåg mig.
Ska ta och lägga till dig, du har en intressant blogg. Kram, Gerd

Svar: Tack! Ja, det blev ett spännande möte. Och många fina, gamla, skolminnen kom upp i mitt huvud. Roligt att du också träffat en lärare du haft och som kom ihåg dig.
Kanske kom minnen tillbaka hos dig också.
Du finns nu på min blogglista och det är roligt att hitta "nya bloggar" att besöka.
Önskar dig en fin dag!
Kram!
Ditte

Ruth i Virginia

Under bar dag och underbart möte!
Kanske "fröken" hade extra minne av din klass, eftersom det var hennes första år som lärare. Det
måste ju vara nervöst och spännande att som så ung stå framför en klass av "tweenagers".

Svar: Säkert är det så. Det var hennes första klass och kanske därför minns hon fortfarande oss alla och även med namn. Fantastiskt! Och det är ju aldrig enkelt att möta en ny grupp tonårselever, men jag vet att vi var trevliga och ville lära oss.
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: