Ett stycke historia

    
Idag, den 2/1, är en speciell dag av ett par anledningar.
Döttrarna har födelsedag, tänk 33 år har gått sedan de föddes. Redan!
Och vart alla dessa år har tagit vägen vet jag inte. Inte ens idé att ställa den frågan
Bara att konstatera att det är så. Känns bra det också.
Så i kväll blir det till att fira på "lokal" i Uppsala. Trevligt!
 
Men det var inte det som var "själva historian".
På förmiddagen fick jag besök av en mycket god vän till min pappa och som hade med sig ett fint sammanställt häfte med delar av min pappas liv som utspelade sig från 1939 och finska vinterkriget till andra världskrigets slut 1945. (Pappa var 18 år då han åkte till Finland och han var nyss fyllda 24 när tyskarna kapitulerade och fredan kom.)
 Dessutom fick jag i en liten fin ask, en ask som från början innehöll en medalj, den Franska Hederslegionen, som pappa fick efter en speciell händelse under andra världskriget. I asken låg ett usbminne med fantastiska foton, videoklipp, filmer och intervjuer med pappa. Ett stycke verklig historia.
 
Här får jag följa ett stycke historia.
 
Det var en konstig känsla att få se pappa ståendes "live"  både i Nordnorge och vid stränderna i Normandie i Frankrike, där landstigneingen skedde, och berätta om sina erfarenheter från andra världskriget och detta inför män och kvinnor som senare skulle komma att ingå i olika svenska FN förband runt om i världen.
  Pappa visste ju vad han pratade om för han var verkligen med.
 
Citat från den sammanställning, bok, som jag fick idag.
 
 "Allan Mann har kanske i mångas ögonfått beteckningen den hårdförde krigaren, men hans insatser tyder alltjämt på att han uppoffrat sig för två grannländer samt delat med sig av sin godhet till väldigt många människor. Hur många skulle idag vaar beredda att offra sitt liv för en okänd? Vad driver en skadad människa på fjället att ta hand om en annan skadad person?
Många personer i nöd har tacksamt tagit emot det som Allan utfört både för Finland och Norge. Att dela med sig, ta hand om folk, aldrig framhäva sig själv, att vara hjälpsam och stödja dem som är eller har varit i nöd har varit hedersord för Allan.
Allan Mann pratade ogärna om hur det var. Han konstaterar bara att den som inte varit med kan aldrig förstå på allvar, bara se det yttre skedeendet.
Möjligen gripas av händelseförloppet, men att berätta om detverkar mest som skryt.
Vidare säger Allan: "" Har man varit med om krig, blir man ganska ödmjuk. Kanskehar man sett alltför många gå över gränsen. Man glömmer inte att man bara var en av många som genomförde jobbet och hade tur som kom tillbaka.""
Sammanställt av Anders Holmström
 Med dr.
 
Nu skall jag ju inte bli politisk, men med tanke på de strömningar av främlingsfientlighet som råder just nu så kanske Sverigedemokrater och dess likar skulle ha mycket att lära av den historia som redan utspelat sig. Men kunskapen om det som skett är kanske svår, alltför svår, att ta till sig.
 
 
 
 
 
Anonym

Hej
Så otroligt intressant - skulle gärna vilja titta på bilderna tillsammans med dig framöver - hälsningar från Blekinge och Eva

Svar: VI tar oss en kväll med lite god mat och dryck och tittar tillsammans. Åtminstone på en del....Hoppas att du har det bar i Blekinge. Vi ses snart! Visst?
Kramar!
Ditte

A-K

Hej Ditte!
Hoppas att du och Bosse haft ett trevligt födelsedagsfirande i Uppsala!
Vilket fint besök och otroligt med USB- minnet med delar av din fars historia.
Undrar om jag ska söka på min far? Han har inte samma utmärkelser som din far men många medaljer och priser som racerförare. Han körde ihjäl sig 1956. Kanske ska börja googla lite.
Kram/A-K

Svar: Jag tycker absolut att du skall börja Googla på din pappa. Man kan hitta de mest spännande saker. Jag har mycket att gå igenom och titta på och det skall bli väldigt roligt.
Vi hade en trevlig kväll i Uppsala med firande på restaurang. Trevligt att slippa julmaten....
Kramar!
Ditte

Marja

Men så intressant... vilken present! Jag skulle bli alldeles yr av glädje. Kramar

Svar: Jag blev yr av glädje. Det var helt fantastiskt! har bara hunnit börja gå igenom allt material. Så mycket jobb som är nerlagt på detta, att föra över gamla foton, videofilmer, brev och annat. Och nu finns en viktig del av pappas unga liv samlat på ett usbminne. Tänk så tekniken har gått framåt. Kramar!
Ditte

Veiken

Jag blir så rörd när jag läser dina rader. Tänk vad människor kan göra för en sak man tror på.
Jag tänker på en staty som står i Ålesund och påminner om de norrmän som var med på Englandsfarten. Den berörde mig djupt!

http://no.wikipedia.org/wiki/Englandsfarten
Kramar
PS. Är dina döttrar tvillingar?

Svar: Visst är det märkligt med olika öden och vad som händer i livet. JUst den statyn i Ålesund har jag också sett och blev väldigt rörd vid det tillfället. Tusen tack för länken! Väldigt intressant! (Jadå, döttrarna är tvillingar. )
Kram!
Ditte

Malin

Blir rörd av att bara läsa ditt inlägg. Fantastiskt att få en sådan bok om sin pappa! Intressant att få ta del av bilder och filmer att kunna minnas till.

Svar: Ett stycke verkligt levande historia och spännande och intressant läsning och att se videofilmerna var fantastiskt rörande.
Ditte

Preciosa

Gomorron Ditte!
Ja det var en spännande och fantastisk historia och vilken fin vän som förärade dig allt detta!!
Kram P ♥

Svar: Ja, nu har jag lite levande historia att gå igenom. Och mycket finns här som jag inte vetat om. Spännande. Jag är verkligen glad för att jag fått en del av pappas historia på usbminne och det är ett enormt jobb som gjorts för att samla ihop det hela.
Kramar från ett regnigt Stockhom
Ditte

Anita

Hej Ditte!
Jag har med stort nöje följt din blogg. Jag är Anita N från expeditionen på Bollstanäs skola, du kanske kommer ihåg mig. Blev lite överraskad när du skrev om din pappa. Allan Mann är väl bekant för min man Rolf, sedan deras gemensamma tid i FN-tjänst på Cypern. Mycket goda minnen av en person med bl a ett kraftigt och gott handslag. Må så gott, Ditte.



Svar: Vad roligt Anita! Kommer så väl ihåg dina glada skratt både från Bollstanäs och Grimsta! Och många andra minnen från skolvärlden. Känns bra att blicka tillbaka på den tiden och det nu som pensionär.Roligt att Rolf kommer ihåg pappa från Cypern och hans handslag minns man.
Må så gott du också!
Ditte

Ama de casa

Vilken fantastisk present! Otroligt...

Ha en fin fredag :-)

Svar: Visst var det! Så mycket levande historia förfackad i en liten ask. Mycket att titta på och lära sig av.Önskar er också en fin fredag.
Här regnar det!
Ditte

Mats

Hejsan Ditte, vilken otroligt fin historia och vilken ära att få ta del av historien från din pappa.. Håller helt o fullt med dig i dina tankar om främlingsfientlighet.. Vi skulle bli litemer ödmjuka i vårt förhållande till varandra.. Se till vilket unikt tillfälle det är att leva på denna underbara värld.. Hmm nu blev jag lite filosofisk :) ha det bra Ditte o Bosse

Svar: Visst är det skönt att vara lite filosofisk ibland. Att stanna upp och fundera lite extra mitt uppe i tillvaron ....Ha det fortsatt bra! Hälsningar från oss till er båda.
Ditte

Decdia

Ojoj, vilket stycke historia!!
Jag har så smått börjat med att släktforska (men greppar inte det hela till 100%) och nåt sånt hade ju varit guld värt att få! Du måste ha blivit överlycklig!

Svar: Jag blev verligen glad och vet ju att ett otroligt arbete ligger bakom all dokumentaion och sedan föra öve det digitalt. Enn sant minne för livet fyllt med historia.Lycka till med din släktforskning!
Ditte

sannas rum

Det måste ha varit helt fantastiskt att få ta del av den sammanställningen, alla bilder, videos och intervjuer. Din pappa var uppenbarligen en helt fantastisk man, som jag skrev när du berättade om honom i våras (var det, va?). Jag tycker du har helt rätt; det är så konstigt att alla dessa rasister inte kan lära utav det som är historia... Men men, det föds väl ur missnöje. Vad vet jag! I alla fall; jätteglad för din skull att du har fått detta. KRAMAR

Svar: Det här usb minnet med så mycket samlat blir ju en del av min historia också.Man blir nog aldrig för gammal för att ta till sig och lära sig nya saker. Tror det gäller allt.Önskar dig en bra vecka och lycka till med allt.
Kram!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: