Marknadstankar

    
Fredag och marknadsdag. Blev en tur efter frukost för inköp av veckans tänkta behov av frukt, grönsaker och oliver. Och komplettera kan man ju göra varje dag om man känner för det. Utbudet av fräscha varor i snabbköpen är alldeles utmärkt. Men det hör liksom till att gå till marknaden om fredagarna.
 
Fräscha frukter och grönsaker.
 
Apropå marknader så kom jag helt plötsligt att tänka tillbaka ett antal år i tiden, sådär en 35 år...Jag jobbade då i Tailand i ett flyktingläger, men barn och ungdomar som flytt över gränsen från Kambodja efter det att Vietnam ockuperat landet.
Jag arbetade tillsammans med en ung man, en tolk, som själv flytt från Kambodja och vårt gemensamma språk var franska.
Denne tolk, som också var en vän, ville fira att han fått en liten dotter och bad mig snällt att köpa ett par hönor när jag ändå skulle till marknaden.
Inga problem, tyckte jag. Men jag visste ju att det egentligen fanns ett par hinder.
För det första var det inte tillåtet att ta in något i lägret till flyktingarna för att ge bort. (Inte ens om de arbetade åt en av världens största hjälporganisationer. ) Nästa problem att lösa var ju hur jag skulle få min jeep genom vaktens vakande öga utan att den genomsöktes.
Positiv var jag, och tänkte att det får lösa sig eftersom.
Jag körde på skumpiga vägar genom djungeln de 10 km till marknaden. Hittade det jag skulle ha, men inga hönor.
Hittade efter ett visst letande en litet stånd där det fanns hönor. Djupfrysta!
Glad i hågen köpte jag tre stycken, körde tillbaka, lyckades passera vakten som sov och kunde lämna hönorna till tolken.
Stolt var jag över att uppdraget var slutfört.
Tolken blev glad. Men? Vad skulle han göra med de djupfrysta hönorna.?
Jag, i min enfald, hade trott att han skulle laga till dem och äta för att fira att han fått en dotter.
Så fel jag hade och så västerländskt jag tänkte.
Djupfrysta hönor tinar ju snabbt i värmen och skulle behöva tillagas ganska snabbt.
Och vare sig kyl eller frys fanns förstås att tillgå i dessa flyktingläger där 10 000 människor bodde tätt tillsammans i små bambuskjul.
Bara en sak att göra; ta jeepen och köra i väg på nytt och köpa två levande hönor.
Jag fick tag på hönorna som bands ihop i fötterna, fick hjälp med att få in dem i jeepen och körde snabbt tillbaka.
Turen var med mig även denna gång. Vakten tittade i framsätet och på flaket, men inte i baksätets golv där kycklingarna fanns.
Minns att jag drog ett djupt andetag i det ögonblicket och några minuter senare lämnades hönorna över till min tolk som blev jätteglad. Jag också! Och lättadd.
Såg sedan under en månad de smö hönsen trippa omkring och picka efter mat och jag vet också att de värpte. Så någonstans i omgivningarna fanns det en tupp, men honom hade jag inte tagit hit.
Inser att jag håller på att bli gammal, när sådana minnen ploppar upp. Men jag kan le och se tillbaka på fina upplevelser och många givande erfarenheter.
(Skulle någon vara intresserad av att läsa mer om Kambodja så finns i bloggen en kategori på vänstersidan där Kambodja finns med som rubrik.)
 
Solen fortsatte i alla fall att skina denna fredag och en tur ner till havet fick det bli. Träffade vännerna 2x I och vi tog sällskap till Deni´s. Börjar nästan bli stammis där.
Skönt att sitta, för min del, i skuggan och höra vågskvalpet och palmernas sus. Och vänder jag mig om har jag en härlig vy med ett glittrande hav. Har svårt att se mig mätt..
 
 
                                                                                                       
 
 
 
 
Torrevieja den 21/2-2014
 
Freedomtravel

Vilken intressant upplevelse! Man inser verkligen att ens bakgrund gör att man ser olika på saker... När vi var i Afrika ville vår svenskafrikanska väns släktingar på landet ge hennes dotter levande hönor som hon kunde ta med hem till Sverige... De kunde nog inte riktigt föreställa sig flygresan... ;)

Svar: Visst är det sådana upplevelser som gör att resa är ett sätt att leva och även lära känna sig själv bättre i nya och ovana miljöer. Berikande verkligen!
Ditte

A-K

Go kväll Ditte!
Så intressant att läsa dina upplevelser! Helt otroligt vad du har varit med om! Dessutom köra jeep i detta land för att köpa levande hönor. Jag kör jeep idag! "Finbilen" vägrar jag köra då den är automatväxlad.
Första ggn jag var på Deni's var 1986. Så där ligger Du i lä i alla fall. 😃 hoppas att du förstår att det inte är elakt menat!
Kram/A-K

Svar: Nej då! Jag är ju helt novis på Torre men du har visat mig det jag vet och känner till. Och sedan har I kompletterat. Jag är så glad över att ha fått tagit del av alla dina kunskaper. Och vi tar nya tag i maj . Stor kram! Och du är ju veteran i dessa trakter. Bosse hälsar !
Ditte

Ama de casa

Vilken underbar och bra berättad historia! :-)

Kram!

Svar: Tack! Ja, ibland kommer minnena farande som på en kvast och andra är man mer snart till att glömma.Önsakar er en fin lördag och vill gärna läsa om gårdagens synder.
Kram!
Ditte

Malin

Väldigt intressant att läsa och få ta del av dina upplevelser. Vad du upplevt saker!! Och trevligt att få ta del av dem och tack för att du delar med dig av dem.

Svar: Ibland så dyker gamla, fina och roliga minnen upp. Ja, ganska ofta förresten. Är väl ett tecken på att jag börjar bli gammal...Roligt att du tycker om att läsa det som idag är "historia".
Önskar dig en trevlig och avkopplande lördag
Ditte

Sanna Preifelt

Vilken fantastisk berättelse Ditte. Och vilka äventyr du har varit ute på. Du är en riktig äventyrare du! Önskar att jag var mer som du, men tyvärr ser jag ju faror i allt och hade troligtvis aldrig vågat göra detta som du gjorde, trots att jag önskade att jag kunde! Du är en förebild tycker jag :)

Svar: Tack! Tror nog du vågar och ibland är det ju så att man hamnar i sammanhang och situationer som man inte tänkt sig. Och du skall veta att i många sammanhang har jag varit ganska rädd och helst velat fly snabbt. Avskyr ju insekter och ormar bl.a-Jag ser också faror lite varstans...
Ditte

Tina

Tack för den berättelsen! Det var riktigt spännande läsning! Ser fram emot att du delar fler minnen som kommer flygande!

Svar: Jodå, det finns en del i bagaget som pluppar upp då och då. Trevligt att du tyckte om det jag berättade.
Ditte

Eva

Härlig berättelse man liksom ser det framför sig :) att resa är som att läsa en bok :) ha nu en skön kväll kram

Svar: Håller helt med dig, men inte själv lyckats formulera det. "Att resa är som att läsa en bok". Visst är det!Önskar dig också en fin kväll.
Kram!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: