"Gilla läget "

    
 Visst är det härligt med vänner, mat och dryck! Jag vet att jag sagt och skrivit det många gånger, men känslan består.
Gårdagen bjöd på regn och mer regn och mina positiva tankar om "regn upphör" fick läggas åt sidan och i stället försöka att "gilla läget."
Det gjorde jag verkligen och med råge, trots regnet.  Bosse och jag var bjudna på lunch på den norska restaurangen Mundo av vännerma Preciosa och Ingrid. Härlig mat och dryck, prat och skratt och timmarna försvann snabbt. Regnet hörde vi smattra mot taket, men inte bekymrade det oss där vi satt och hade trevligt.
 
Just att "gilla läget", har jag skrivit om  tidigare och hos mig blev det begreppet myntat några dagar efter det att vi kommit till Peking i januari 2007.
Bosse och jag var utbjudna på middag av min dåvarande chef Åsa och hennes man Jan. Jag bad förstås Jan, som arbetat  länge i Kina och var väl insatt kulturen, om ett eller flera goda råd. Och jag fick ett råd "att gilla läget".
Bra så och jag kom senare att få stor användning för det rådet och i många olika sammanhang.
Ett par dagar senare så upptäckte jag i klassrummet mängder av kackerlackor, flest var de i skåpet där målarsaker fanns. Eleverna som varit länge på skolan visste detta och de förstod snabbt att jag inte var förtjust i djuren, utan de kom tidigt på mornarna och tände upp klassrummet och sopade bort de som avlidit och jagade undan de levande. Dagarna gick och samma procedur utspelade sig varje morgon.
Men så en förmiddag kom Åsa in i klassrummet och frågade "Ditte, har du inga kackerlackor hos dig?"
Jodå, det kryllar av dem svarade jag och eleverna unisont. "Men du har ju inte sagt något..." Mitt svar var solklart, för jag hade ju fått ett råd. "Att gilla läget". (Medgav att jag hade husdjur men....)
Där tyckte Åsa dock att gränsen gick. (Fick senare veta att alla mina kollegor framfört klagomål...) Så klassrummet sanerades till helgen och då försvann husdjuren. Vart, förtäljer inte historien.
( Nu menar jag inte alls att detta med att "gilla läget" passar i alla sammanhang. Det finns så mycket elände, sjukdomar, ondska och annat där detta uttryck inte alls passar, men i många vardagliga händelser har det hjälpt mig att se saker med humor och tålamod i stället för att hetsa upp mig. )
 
Restaurang Mundo med sin vackra bougainevilla.
 
Här beställdes; norsk ribbe av Bosse, (revbensspjäll)
Preciosa valde den porcherade sjötungan med hollandaisesås, och Ingrid och jag bestämde oss för kycklingfiléer med serranoskinka, fetaostkräm och fräscha grönsaker. Alltsammans var väldigt gott.
 
Vi tackar för en god lunch och trevlig samvaro här. Och snart är vi tillbaka...
(fotot lånat av Preciosa)
 
Vi damer, hade tänkt oss en kopp kaffe och mer prat och stegade åtminstone till en början hoppfullt ner mot Centrum. Men gator och trottoarer svämmade över av vatten, extremt dålig avrinning, så när våra skor hade fyllts med vatten gav vi upp och gick hem till Preciosa för att inta vårt kaffe. Och så småningom torkade både vi och skorna upp.
Rejält regn och en del åska med tillhörande blixtar hann också passera innan eftermiddagen var slut.
 
 
 
 
Ann-Kristin

Hola Ditte!
Fy så jobbigt att gilla läget med dessa djur! Snälla elever hade du i vilket fall som helt och såg till att du kunde gilla läget någorlunda.
Åh, vad sugen jag blir nu på min favoriträtt på min kvaterskrog Mundo.
Jag har varit duktig i dag och bakat saffransbullar med vit choklad i samt en saffranskladdkaka. Ska snart smaka en bulle, då jag prövade ett nytt recept.
Apropå recept så skickar jag receptet på Vinbärsgrytan till dig via mail.
Önskar er en bra hemresa och kramar till Er båda/A-K

Svar: Tack, jag vill gärna ha det receptet! Det låter nästan som om du har bageri....Vad trevligt! Och så mycket gott! Både saffransbullar med vit choklad och saffranskladdkaka låter så gott. Ta en bit för mig också...
Kram!
Ditte

Ama de casa

Ja, att "gilla läget" är bra mycket bättre än att gräva ned sig och gräma sig. Men vilka snälla och omtänksamma elever du hade :-)

Jag tror vi har haft 2 eller 3 kackerlackor här uppe genom alla år. Dom flyger ju, dom jäklarna... I garaget har ser man dom mer frekvent, liggandes med benen i vädret. Vårt problem har istället varit myrornas krig. Och vad DOM gör här uppe, det fattar jag inte. För dom flyger inte.
:-)

Svar: Undrar vad myrorna skulle svara på den frågan...Och några stackar har de ju inte heller där uppe. Kan vara så att de lever i väggarna. Vet att myror och termiter kan leva i trä, men sten verkar hårdsmält.I somras hade vi några kackerlackor här i huset, men de kom spatserandes in genom ytterdörren, vilket vi såg vid några tillfällen. Och någon kanske tog sig in ändå. Men ingen fara i stugan...
Ditte

Ruth i Virginia

"Gilla läget" är ett utmärkt motto i många fall. Min makes yrke - geolog - bjöd på lite olika leverne, då han var ute på "fieldwork". En sommar hyrde vi ett litet hus i Lovelock, Nevada, ett litet samhälle nordöst om Reno. Sonen var ett år och drack mjölk fr flaska, så på nätterna fick jag lov att gå opp och värma flaskan på spisen (fanns ingen micro på den tiden).
När jag tände på lyset i köket sprang en massa kackerlackor in i skåpen; fick akta mej att inte trampa på nån. I dagsljus syntes dom inte, och vi förvarade ingen mat i de nedre skåpen, så det blev ingen sanering; lönade sej inte för två månader. Kanske man inte GILLAR läget, men lär sej att ACCEPTERA det.

När man befinner sej i ovanliga situationer på ny platser, lär man sej tålamod. :)

Svar: Visst lär man sig tålamod och att acceptera saker på ett annat sätt. Åren i Kina lärde mig mycket och på olika plan. Även det år jag tillbringade i N.Y. utan så mycket pengar och boendes i då fattiga kvarter (idag trendiga) gav mig mycket erfarenhet. Och reser man utom Europas gränser så finns mycket att vänja sig vid, Ja, inom Europa också förstås.Kan förstå att en sanering inte lönade sig för två månader, men i skolan skulle ju barnen och jag tillbringa lång tid och dessutom åt vi i klassrummet...
Ditte

Ami

Ja, visst hetsar man upp sig lite onödigt mycket ibland...Men att varje dag mötas av äckliga djur är inte så trevligt. Men jag tyckte du hade jättegulliga elever som förstod att du ogillade husdjuren :)
Och vilken trevlig dag ni fick där på restaurangen, trots regnet!
Kram

Svar: En fin och mysig lunch blev det på Mundo och i trevligt sällskap.Ja, eleverna i Peking var otroliga och väldigt hjälpsamma i allt. (Ja, jag har nog haft bra elever i 40 år, men man är lite extra utsatt med husdjur i närheten...)
Kram!
Ditte

Annukka

Ibland är gilla läget det bästa. Som med vädret eller mörkret till exempel! Men nog känns det lite deppigt ändå, då den vina vintern försvann i en handvändning och det blev regnstorm igen...

Svar: Ja, kan man inte påverka något så känns det mer positivt att "gå med" och gilla läget än att streta emot...Jag försöker tänka så och ibland lyckas jag bättre och ibland får jag påminna mig själv om att just "gilla läget".
Ditte

Veiken

Mumsig mat! Jag kan leva på serranoskinka. Parmaskinka också för den delen, fast då är det Italien som gäller.
Jag gillar aldrig läget, men försöker ta motgångar och besvärligheter med en klackspark! Det är väl egentligen samma sak! Men jag tvärvägrar att gilla det jag inte tycker om! Hahaha! Kram

Svar: Håller med dig! Men det handlar nog mer om en inställning. Under åren i Kina så blev det så mycket lättare att tänka så. Sedan om jag innerst inne alltid "gillade läget" är en helt annan sak. Och inte kan man i sig gilla det man inte tycker om....
Men förhålla sig till det....
Och visst är både serranoskinka och parmaskinka gott!
Tror vi är ganska lika....
Kram!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: