Lättat ankar och på väg

    
 Att vara fast förankrad vid något ena stunden och sedan släppa taget och se vad som händer; visst kan det vara en spännande tanke. Om man vågar? Och vad kan egentligen hända? 
Jag har funderat ganska mycket över detta under sommaren då jag gnetat på och kämpat med mina insmörjningar av ansiktet. Det känns som om hela sommaren gått åt till att ha ont.
Lite väl drastiskt kanske för mellan varven har jag kopplat bort smärtan, lagt ifrån mig den i en hög och tänkt på annat och gjort trevliga saker.
Familjen och många vänner har varit ett stort stöd och häromdagen kände jag att jag både vågade och kunde vara mer social.
Jag har dragit upp ankaret och är beredd att ge mig av mot nya mål, som jag inte vet så mycket om. Inte ännu!
Spännande och lockande!
 
(Sårskorporna är borta och den nya huden har börjat växa fram och jag börjar hitta tillbaka till mig själv igen. Om inte helt så är jag på väg.)
 
 
I alla fall på väg...
 
 Veckan har bjudit på flera trevligheter och häromkvällen blev det en återsamlingskväll med några jag kände väldigt bra och en del mer nya bekantskaper. Väldigt trevligt var det och vi hade "knytit ihop" maten helt perfekt.
Vackert och väldigt gott!
 
Ett härligt buffébord med sushi, räkor, goda ostar, pastasallad, skaldjurssallad och mycket annat gott.
 
 
 
Ett inbjudande buffébord som också bjöd på en chokladtårta och en citrontårta. Båda verkligen jättegoda.
 
                                                                                                     
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Bosse Lidén

Kanske finns det något dolt och bra med det du gått igenom, nu när du börjar se ljuset i tunneln. De där skuggorna i livet behövs. Bara de inte blir för djupa och stannar kvar.
Vad gott det ser ut på bilderna. Helgkram Bosse

Svar: Tack för dina kloka tankar som du delger.Jo, ljuset ser jag mer och mer tydligt och det känns jättebra. Men skuggorna får en att fundera extra över både det ena och det andra och just nu tror jag de är på väg bort.
Önskar dig också en trevlig helg.
Kram!

Ditte

Veiken

Min svåger har precis börjat med det som du just har avlutat!
För dig är det bara framåt som gäller nu när ankaret är uppe! Kram

Svar: Önskar din svåger allt gott. Och är nu det svalare väder så kan det underlätta...För egen del tar jag mig nu framåt och det känns bra att ankaret inte sitter fast på botten.
Kramar!
Ditte

Anm-Kristin

Gokväll Ditte!
Underbart att Du släppt ankaret och far vidare framåt! Tycker du har varit superduktig trots ditt onda.
Vilket buffébord! Tror inte jag skulle kunna åstadkomma något dyligt. Såg supergott ut! 👍
Har främmande helgen så jag passar på att önska er en trevlig resa.
Kram/A-K

Svar: Tack! Nu bär det av framåt! Och visst har jag kämpat.Vad gäller buffébordet så hade alla tagit med sig något så det var ett verkligt grupparbete. Väldigt gott och fräscht.
Önskar dig en trevlig helg med dina gäster.
Kramar!
Ditte

Preciosa

¡Hola Ditte!
Sólo vive una vez heter det. Och du kan konsten...
Beundransvärd chica :-)
Kram P ♥

Svar: Si! DEt är så jag försöker tänka. Och ibland fungerar det.Kram du goa som alltid stöttar.
Ditte

Ami

Så skönt att du är på väg framåt nu.....Sommaren har verkligen varit tuff för dig och särskilt med den hettan som har varit. Nu öppnar sig nya äventyr för er :)
Ha det så bra!
Kram ♥

Svar: Ja, nu kör vi...som man så populärt säger i en del tvprogram. Och ankaret har jag dragit upp.Kram!
Ditte

Ruth i Virginia

Knytkalas (pot luck, som vi kallar det) är ett perfekt sätt att umgås. Värdfolket behöver inte jobba sej slutköra, när det gäller maten, och resultatet blir en härlig blandning av det bästa gästerna kan åstadkomma.
EN sak jag måste säja om svenskarna är, att dom vet hur att lägga upp mat så vackert, att det blir konstverk.

Ny hud, nya äventyr. Lycka till!

Svar: Tack! Ja, ny hud och nya äventyr, precis så känns det. Och knytkalaset jag var på blev en bra start; vänner, god mat och dryck. Det var verkligen jättetrevligt.
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: