Sysselsättning
Som lite omväxling mot den strålande solen så täcktes himlen på förmiddagen av en del moln. Så en aning svalare var det, +29.
En perfekt dag för att uträtta lite ärenden i olika butiker, ett strykjärn och en strykbräda kändes behövligt och bar att få hem lite matvaror eftersom en del butiker nu börjar ha stängt på söndagarna.( I övrigt är de flesta affärerna stängda på söndagarna.)
Vi rörde oss i långsam takt och på skuggsidan av gatorna. Luftfuktigheten är hög och hur man än gör skimrar huden snabbt av fukt.
På eftermiddagen tog jag en cykeltur upp till Carrefour, 8 minuters trampande och även det i långsam takt.
Här är det under sommaren ständigt öppet, i alla fall nästan; 08-24 och det varje dag.
Kan misstänka att fler än jag tog en utflykt hit till den stora luftkonditionerade butiken.
Här är kepsen på, ingen hatt när jag cyklar...
När jag gick där inne på Carrefour bland hyllorna, kom jag att tänka på egna "shoppingutflykter".
Både när jag växte upp och när döttrarna var små så hände det att regninga dagar förekom på sommarlovet. Var man hemma i stan fanns det alltid något att göra men på landet, ute på Värmdö, blev det trist ganska fort.
Ofta blev det då utflykter in till Gustavsberg och det gamla Centrum som fanns med tillhörande lunch och glass.
Och där var man inte direkt ensamma dessa dagar eftersom Värmdös sommargäster verkade ha fått liknande tankar samtidigt.
Jag gick länge på Carrefour och tittade bland alla varor. Fiskdiskarna är verkligen välsorterad liksom bäde kött och grönsaksavdelningarna. Även ost och den speciella "skinkdisken" är en fröjd att besöka.
Min tanke var att handla något till middag samtidigt som jag "utflyktade". Tänkte ett tag köpa kräftor, 1 kg för 4 euro. Men, kräftorna var så små att de kunde tas för lite större räkor och klorna var verkligen ynkliga.
Snabbt ändrade jag mig. I fiskdisken ropade några stora, fina, räkor på mig. MIddagen var räddad.
Så nog kan en tur på Carrefour inspirera till både det ena och det andra och lite rolig sysselsättning är det förvisso. Och svalkande dessutom.
Sen kväll med bad
Ännu en varm dag övergår i en något svalare kväll. Skönt! Och ännu skönare skulle det bli.
Häromdagen blev jag inspirerad av vännerna Irene och Lex till att ta ett kvällsdopp. Varför har jag inte kommit på den tanken själv?
Passar mig helt perfekt att bada vid åttatiden, då solen är på väg ner och inte kan bränna mig.
Dessutom gott om plats både på stranden och i havet.
Bosse och jag strålade samman med Irene, Lex och Ingrid och parkerade oss på bar/restaurang Denis, alldelse vid stranden. En perfekt utgångspunkt för ett bad.
Playa del Cura vid 19.30. Många badande finns kvar och har tagit middagen med sig ner till havet.
Klara, färdiga, gå! Snabbt i böljan den blå.
Helt ljuviligt, +28 grader i vattnet, solnedgång, lätta molntussar på himlen och jag bara flyter omkring och njuter.
Lex påminde mig om skuggan när jag då och då simmade in mot den vackra solnedgången. Han har koll han.
Bra det! För jag kan lätt både glömma och drömma mig bort.
Molnen skiftar över till rosa.
Jag njuter där i havet av de vackra molnen och av att "bara vara"
och hinner lagom upp till nymånen visar sig på himlen.
Vi sitter kvar länge på Denis och pratar och mörkret hinner lägga sig innan Bosse och jag säger "hasta luego" och trampar hemåt i den vackra kvällen.
Hatten på och av
Blå himmel, sol, blått hav, fortsatt värme och hög luftfuktighet kantar våra dagar och blandas med långsamma cykelturer och promenader i obefintlig hastighet. Snigelfart.
Däremellan intas goda, lättare, måltider och några passande vätskefyllda oaser.
En av fördelarna med att promenera är att man hinner se en del detaljer och att jag kan använda någon av mina hattar, för sol i ansiktet skall jag inte ha och kepsen blir alldeles för varm.
Att cykla med hatt på är ingen god idé för den blåser raskt av ...
Hitintills har jag haft en hatt här, (övriga två är i Sverige) men igår blev jag med ytterligare en. För säkerhets och ombytets skull.
Det vill till att förnya sig....Tänk vad en hatt kan göra.
Att strosa längs havet där det fläktar och med hatten på är skönt.
Min gamla hatt, till vänster, fick jag av grannar i Thailand och den har rest långt . Och den till höger blev min igår. Den har också rest långt, ända från Kina. Passar bra för då jag kan ju försöka prata med den...
Hatten av även för Irene som har skänkt mig denna vackra bougainevillea, en klar favoritblomma. Tusen tack! Och den skall imorgon planteras i jorden. Med andakt!
Både här i Spanienlandet och hemma har höstkollektionerna i butikerna gjort entré. Här känns det absolut inte akut, med +32 i skuggan, men jag kunde glädjas åt att William, i mitten, är rustad för att möta den svenska hösten. Goa barn! (Nu sitter denna affisch i Polarn & Pyrets butiker över landet.)
Hav och bad!
Att jag inte skall sola eller eller ens vistas under ett parasoll på en strand, det tränar jag på. Och det har gått bra.
(Palmer växer tyvärr inte på stränderna här, så att hitta några sådana att sitta under är inte heller ett alternativ. Och stränder skall förstås helst undvikas.)
Längtan till stranden i värmen har inte heller varit så stor, men vill jag förstås bada och något förbud mot det finns inte. Bra så!
Och för att ändå få lite känsla av sol och bad har ja tränat upp ögat att snabbt hitta bra och skuggiga strandserveringar där vi kan slå oss ner ett tag. Skönt att det är gott om dem och vi har några favoriter som ligger bäst i test hitintills.
Stränderna inne i stan är fortfarande fyllda på både längden och bredden med semestrande spanjorer men om någon vecka lättar trycket.
Och man kan faktiskt hitta luckor både på stranden och i havet när bad och solgästerna, i samlade trupper, beger sig hemåt för lunch och siesta vid 14tiden. Skarorna återkommer ett par timmar senare till eftermiddagsskiftet som varar en bra bit in på kvällen.
Mest för att jag ville bada bestämde vi oss för att ta bussen, A2, från Calle La Loma, i närheten av oss, via Avenida Paris och till La Mata.
(Bussen går därifrån ca en gång i timmen, men den går oftare från Hotell Fontana inne i stan, vaje kvart nu i högsäsong.)
Och se! I La Mata var det gott om plats överallt redan vid "första sittningen".
Stranden där är flera km lång och ganska bred, så det blir ingen trängsel och det fläktar alltid skönt. Behövs i dessa dagar-
Dessutom finns det gott om barer/restauranger alldeles vid havet. Perfekt för mig!
Del av La Matastranden mot Cabo Cervera. På stränderna finns det på några ställen liggstolar och parasoller att hyra, men de flesta tar med sig egna stolar/sängar och parasoller. Blir klart billigare.
Utsikten från "vår skuggiga strandrestaurang" lockade till bad. Och värmen förstås, +27 i vattnet.
En del av La Matastranden mot Alicantehållet. Och visst badade jag! Flera gånger! (Bevis!!!)
Några misstror ibland mitt badande, ingen nämnd och ingen glömd, så bildbevis är ett måste.
Den här vyn är jag så förtjust i; havet med alla olika nyanser av blått och fritt fram för tankarna att fladdra iväg.
Fokus på kameran
"Hej mormor! Hur har du det"? En glad William och tittar ut från Polarn och Pyrets hemsida och givetvis förstår jag, eller rättare sagt hopas jag att han hälsar till just mig. Självklart! Jag ser det liksom på blicken...
Kanske ett önsketänkande, må så vara.
I början av veckan presenterades i alla fall de första bilderna i den reklamfotografering William, då 8 månader, gjorde för Polarn och Pyret i maj och det var jätteroligt att se resultatet.
William tittar med intresse på fotografen och hans/hennes kamera och ser väldigt glad och förnöjsam ut.
(Bilderna finns just nu på hemsidan och under en rubrikk som heter PO.S STAJL. Och detta är inget sponsrat inlägg.)
Här är en riktig "going" som snart fyller ett år och tycker livet är spännande och fullt av nya saker och att upptäcka och som hela tiden lär sig mycket av världens finaste Max.
Mina favoriter! William och Max.
Kommer detta att fungera?
Det här med med att förvara saker ger mig då och då visst huvudbry, det gäller både hemma i Stockholm och här i Torrvieja. Troligen har vi/jag för mycket prylar som skall ha plats, eller snarare så önskar jag att de får plats.
Lika bra att göra slag i saken och försöka hitta en garderob i lämplig storlek så i förra veckan cyklade vi runt till ett tiotal olika, större och mindre möbelbutiker för att leta. I nio av dem hittade vi inget som ens var tänkbart och i den tionde butiken, Beatriz möbler på Calle Almudena 58, hitttade jag i en katalog, den för oss lämpliga garderoben.
Lämplig, för att den var i tre delar; en dubbeldörr till själva klädförvaringen, två rejäla lådor i botten och en sektion med hyllor, dessutom stämde bredd och djup.
Vad gällde höjden, så hade jag inte tänkt på hur garderoben skulle komma in genom husets dörrar. Jag hade alltså inte mätt höjden.
Garderoben levererades till "sommarstugan" och två flitiga karlar började monetar ihop den.
Detta fick ske utomhus och jag såg att de var lite tveksamma om det skulle gå att få in garderoben i sovrummet.
Det var jag också...
Medhavda verktyg fanns det gott om.
Kommer detta att fungera? Från terrassen genom vardagsrunnet,
vidare genom en smal korridor och till sovrummet.
Och! Simsalabim, garderoben på plats. Det fungerade!
Lådorna och klädförvaringen var som vi tänkt oss. Men mina torftiga kunskaper i spanska hade gjort att jag inte förstått att det endast ingick ett hyllplan till den tredje delen av garderoben. (Här var det utrustat med klädstång och ett hyllplan.)
Ja, allt kan ju inte fungera perfekt när språkkunskaperna brister....
Men vi fann på råd; Bosse cyklade ner till en firma som säljer det mesta i byggnadsväg och fick fyra hyllplan tillsågade i rätt format för en mycket ringa kostand.
Några tag med borr, "pluppar i" och sedan på med hyllplanen. Och voilà! Allt blev som vi tänkt.
(Den inbyggda stora garderoben finns kvar och även den skall få nya hyllplan. Så nu har vi t.o.m. gott om förvaring. Helt perfekt. Men visst blev det lite trångt i sovrummet.....Det får vi leva med.)
Söndagsfestligheter
Ännu en av dessa strålande, vackra och varma dagar som gör att hösten hemma känns verkligt avlägsen.
Fram på sena eftermiddagen var vi några; Leffe, "Karlsson", Bosse och jag som överraskade de "tre Ina" med att dyka upp utanför deras port och promenad ner mot Paseon och en förestående middag.
Som nästan alltid, kommer frågan upp om var man skall äta. Utbudet av restauranger är verkligen stort och kvalitén, särskilt nu i högsäsong, kan variera.
Men ett förslag från Ingrid var att prova den nya restaurangen, Las Columnas, alldeles vid pelarna och den runda fontänen.
Ett mycket bra val visade det sig. Restaurangen ligger högt, utsikten över havet var perfekt och vinden svalkade behagligt.
Las Columnas är en jättestor restaurang som är uppdelad i en bar/loungedel ute med bekväma soffor, inomhus fanns en stor restaurangdel med vackra vita dukar och även den stora utomhusrestaurangen hade de vita dukarna på plats.
Här en liten del av loungdelen med perfekt utsikt över havet.
Hela gruppen samlad; jag, Karlsson, Leffe, Lex, Bosse och Ingrid.
(Irene var bakom kameran.)
En av anledningarna till att vi festade till det lite xtra är att Lex fyllt år och att Ingrid och Irene kommer att gör det och då är inte Karlsson och Leffe här. Lika bra att passa på lite i god tid. Desutom har ju Karlsson och Leffe flyttat in i sitt nya hus. Hur skönt är inte det? Absolut värt att fira. Och Bosse och jag hänger liksom med i firandet av bara farten.
För att rktigt testa både restaurangens mat och service beställde vi olika rätter; ett olika pizzor, en kycklingrätt, en fish &chips och ceasarsallad. Och för att få i oss extra nyttigheter beställdes ett par extra blandade sallader. Härutöver kom det in gott bröd med två olika "röror".
All mat kom in samtidigt, allt var gott, servitörerna var bra och alla var nöjda. Hit kommer vi gärna tillbaka antingen för att äta eller för en drink och lättare tilltugg i loungdelen.
Lite smolk i bägaren var att Leffe inte var i lika god form som vanligt och inte heller hade någon större matlust.
Hoppas nu att vila och Karlssons omvårdnad skall få Leffe tillbaka till ursprungligt skick.
En väldigt trevlig kväll blev det; god mat/dryck och vänner är en bra kombination.
Ut i kvällsvimlet
Vi anslöt oss fram på kvällskvisten till alla de andra lördagsflanörerna......
Men först en lugn hemmadag på terrassen som ägnads åt blompyssel, sopning, bokläsning och repetition av spanska glosor.
Och för för att komma in i den rätta spanska känslan blev det gazpachosoppa ( kall soppa gjord på en bas av tomater, lök, paprika och grönsaksbuljong) till lunch. Svalkande och väldigt gott och den rätta känslan infann sig genast.
Sent på eftermiddagen visade termometern fortfarande på +28.8......
Tack Anna och Marjo för den nya, fina sopkvasten!
Jag kan ju inte påstå att hungern direkt gör sig påmind i värmen, men middag, av den lättare sorten hade vi i alla fall tänkt oss. Vi promenerade i långsam takt ner till den kinesiska restaurangen "Chinatown" som ligger vid Plaza Capdepont (tvärs över gatan från "Hippiemarknaden") och hittade ett bord i skuggan under svajande palmer. Skönt!
Vi har ätit här flera gånger under våra turer till Torre och har alltid varit nöjda med både mat och service.
Jag beställde "gong bao ji ding"= "kyckling kung pao"; en gammal favoriträtt från våra år i Peking.
Det är en ganska stark rätt, där styrkan kommer från chilli och sichuanpeppar. I övrigt ingår en del grönsaker och osaltade jordnötter. Just såsen är speciell; lite socker, potatismjöl, mörk soya, ljus soya, svart vinäger. sesamolja och kycklingbuljong ingår.
"Gong bao ji ding" med stekt grönsaksris i Torre. I Peking introducerade jag Max både för rätten och att äta med pinnar redan i november 2010. Max var då 10 månader. minns också väldigt tydligt att han fick en liten bit av chili i munnen och blev så ledsen. starkt var det förstås. Men personal kom till undsättning med gurka, ris och banan som dämpar det starka. Och max tycke fortfarande om kinesisk mat, dock inte för stark.
Vill någon läsa mer om kinatiden ligger det kvar i bloggen från 2007 och fram till 2010 i juni, då vi flyttade hem.
En hel del finns att läsa om resor i Kina, OS 2008 och tillvaron i övrigt.
Efter middagen anslöt vi oss till alla andra på Paseon. Folklivet var på topp och bänkarna längs havet var välfyllda. Det fläktade skönt och kvällen var fin, precis som de brukar vara här. Trångt var det, men så är det i augusti när alla spanjorer har semester. Men alla får plats och man rör sig sakteliga framåt här.
Innan vi så sakteliga promenerade hemåt intog vi sofforna på första parkett vid oasen"Hombre del Mar" och här var det så mycket att titta på att vi kände oss som om vi var på en tennismatch. Jodå, det blev en sen kväll...
Och jättetrevligt!
Fredagsbestyr eller kanske obestyr
Fredag och marknadsdag! På förmiddagen blev det en snabb vända till marknaden för inköp av fräscha grönsaker och frukt, men å andra sidan tycker jag att det finns minst lika fina varor i butikerna och till ungefär samma priser. Dessutom är det mindre trängsel, alltså det går lätt och smidigt att ta sig fram och så är det inte på frukt och grönsaksgatorna inom marknadsområdet.Där får man liksom stå i kö för att ta sig förbi alla övrfyllda shoppingvagnar.
Så nästa fredag får nog marknaden vara utan mig.
När det senare i höst blir svalare, så återkommer jag gärna.
Ett annat alternativ är att vara klar för inköpsrundan redan vid sju på morgonen....Skall kanske överväga detta.
Efter denna ansträngande början på dagen, värmen och luftfuktigheten var tärande så blev det hem för en kort vila innan det blev en cykeltur till havet. Det blåste skönt och vi hittade en egen liten vik. Mysigt!
På hemvägen stannade vi till vid ett vattenhål och en sangria var läskande.
Lunch och återhämtning hemma under överinseende av fläktar och ac. Skönt!
Funderade på att cykla till Habaneras, det stora shoppingcentrat ganska nära oss och gjorde slag i saken. Har insett att mina svala sommarkläder är alltför varma och behöver ännu svalare.
Men i de stora butikerna i Habaneras; H&M, Zara m.fl. så hade höst kollektionen gjort entre och inte en endaste sval klänning, tunn blus eller ett par shorts gick att hitta. Däremot kappor, tjocka tröjor och annat som påminner om kyla.
Lite svårt att tänka sig när det är +32 och väldigt hög luftfuktighet.
Så för att kyla ner mig gick jag ut och in i alla butikerna som hade ac.
I sista butiken C&A hittade jag i alla fall lite som kunde inhandlas. (Dessutom var det rea så ett par 3/4 byxor, ett par tunna långbyxor, bra i oktober, och en blus för 20 euro. Helt ok. )
Får alltså leta vidare efter svala sommarkläder....
Habaneras är ljust och luftigt och med ac i alla butiker. Skönt i dessa dagar.
Stannade till vid Lidl på hemvägen. Här kan man verkligen köpa gott, grovt matbröd med tuggmotstånd. (Ja, kaffebröd också)
Hittade en apparat som sivar brödet så efter lite instruktion från personalen gick det galant.
När jag kom hem var det fortfarande 30 grader varmt och dags för nästa pustning med vila.
Skönt att ta den rasten på altanen i skuggan under markisen och där grannarnas citronträd och palmen tvärs över gatan ger extra svalka.
Nu blir det en lugn kväll hemma med god mat och dryck.
Och imorgon är en ny dag vars blad ännu är oskrivena.
"Go kväll"
Känns som om det idag varit lite av värmerekord sedan vi kom i söndags, +32 och väldigt hög luftfuktighet, även under dagen.
Vi har varit hemma i huset och på terrassen i stort sett hela dagen, pustat i skuggan under markisen, läst, löst korsord och ordnat med lite praktiska bestyr. Lite, alltså....
Jag är inte så van vid den här fuktiga luften kombinerad med värmen så jag måste vänjas in.
Men å andra sidan tänker jag på en god vän, Eva, som är i Saudiarabien och jobbar på Svenska Skolan i Riyadh, där är det +45 grader. Så jämförelsevis så. Men ingen idé att jämföra. Men tänka kan man...
Lugnt och sttilla idag på vår gata, Solskensgatan. Vännerna två gånger I har döpt gatan till det för att solen verkligen strålar här. Kan vara svårt mitt på dagen att här hitta någon skugga.
En cykeltur blev det fram på kvällskvisten och trots havsbrisen fick jag stanna ganska ofta för att torka av ansiktet. Dett är nog extra känsligt nu när den nya huden skall "fästa till sig".
Och av någon märklig magnetisk dragningskraft hamnade vi vid havet, Avenida Baleares, rakt ner från oss.
Ljust och varmt vid 19.30,
- och tredje sittningen har ankommit till Playa de los Locos med picknickkorgar för att inta kvällens middag.
Kvällens middag på terrassen står klar, klockan är 21 och nästan spansk middagstid, (spanjorerna äter helst ännu senare) mörkret har sänkt sig och det är +26. En jättefin kväll. Och vi har det så bra.
Ambitionen har också ledigt
Några har undrat över fru Höna; Jodå, hon var livs levande här hos oss och det var mina bilder på henne. Men hon har inte setts til sedan igår. Känns lite tomt för jag började just vänja mig in i rollen som "hönsmamma".
Hösten, som jag läst om har gjort viss entré hemma, känns fjärran och dagarna flyter på.
Flyter gör jag också ibland, dock inte i vattnet, för något bad har ännu inte blivit av. Men det är snart förestående. Vattentemperaturen är över +25. Passar mig bra!
Stränderna inne i stan är fyllda på bredden och längden.
Augusti månad är spanjorernas smestermånad och det märks.
Men det är roligt att se alla som försöker hitta en dm till sig och sitt parasoll. Helst skall också ett par solstolar få plats. Så det vill till att vara nere tidigt om mornarna på stranden för att få en "bra plats".
La Mata stranden, några km norrut, är kilometerlång och erbjuder mer gott om plats, så den får det bli när det skall badas.
Och jag varken ligger eller sitter på stranden så mig kan det ju kvitta hur många som är där.
Playa del Cura är populär, men inget för mig -
- och parasollerna ser ut som färgglada svampar där de sticker upp ur sanden.
Luftfuktigheten är hög, ca 89% nattetid nu i augusti och den bidrar till en något klibbig känsla. Kroppen känns ständigt fuktig.
Men det blåser från havet och palmernas grenar svajar i vinden och bidrar även de med svalka, så att röra sig i långsam takt går an.
Dock har ambitionen med längre promenader och cykelturer på dagtid har hamnat i träda och får väl stanna där ett tag. Men kvällarna med sina +25 grader och en trevlig och svalkande bris är som gjorda för uteaktiviteter som middagar, cykelturer, promenader och liknande.
I går kväll bjöd en av våra musicerande grannar in oss att komma till en bar/restaurang, Boston Tavern, i Torreblanca, åt La Matahållet. En cykeltur dit framåt kvällen för att äta middag och lyssna kändes som en alldeles lagom utflykt.
En fin kväll dessutom och mysigt att sitta ute och njuta av bra musik, trevlig stämning, god mat och dryck.
Vår musicerande granne, Jorge i svart och Nico, hans gitarrlärare i rött.
En pigg och alert herre i minst 75 årsåldern, med härlig röst och duktig på att spela gitarr.
På trumma gästspelar en norrman under några låtar.
Hönans återkomst! Ägg!
Gårdagens hönsbesök var inte så lätt avfärdat. Jag trodde hönan förstod att jag inte var så vänligt inställd till det öväntade besöket och begrep att prova boende hos någon annan. Men icke. Hönan hade i varje fall fattat tycker för vår terrass. Vad hon tyckte om mig vet jag inte. Men jag ingår ju här i huset dit terrassen dessutom hör.
Från det att grannen skrämt iväg hönan så dröjde det kanske 20 minuter inan hon glad i hågen var tilbaka och svingade sig på klädstrecket. Lite vingligt var det förvisso. Hon trodde nog att denna "pinne" satt fast. Men tji fick hon.
"Oj då! Här gungar pinnen minsann ordentligt".
Nu ville vi se vad som skulle hända.jodå, blomkrukan var fortfarande interssant för fru Höna. Vi undrade just om hon tänkte förära oss några ägg.
Men efter visst utforskande försvann hon ut genom grinden.
Nu började t.o.m. jag tycka att det var trevligt, åtminstone lite, att ha en höna på besök. Men den stora frågan kvarstod, var kom hon ifrån. Ett visst irrande ut och in genom grindar till olika hus skedde och vi såg henne inte mer under kvällen.
För säkerhets skull la vi ut ett litet rede i krukan och hoppades på att få färska ägg till frukost.
Och det fick vi!
På plats och med oväntat besök
Söndag eftermiddag lämnade vi Stockholm och hade en jättebra resa till Alicante. Bra service, rolig och jättetrevlig personal och bra komfort. Tre önskningar i en. När vi flög in över Medelhavet mot Alicante stämde pursern upp med en sång i högtalarna; Frank Sinatras gamla "The Summerwind...." Livliga applåder följde. Vi hann med bussen till Torrevieja, handlade med oss färdig middagsmat och avnjöt den ljumma kvällen, +27 grader klockan 21.30, med middag och vin på terrassen.
Nattens sömn var lite orolig, varmt, men ac är helt klart bra. Och en rejäl fläkt som komplement.
Dagen har gått i slowmotion och det har varit skönt. En utökadcykeltur blev det och vi passade samtidigt på att få hem mat och basvaror. Tänk vilken prisskillnad mot hemma! Och kvalitén på det mesta så mycket bättre.
Passade på att köpa hem räkor, så ikväll blir det "kreolska räkor" till middag.
Ja, det hade också kunnat bli hönsragu, apropå färska rävaror. För här på terrassen spatserade en höna in för ett tag sedan. Hon tog sig genom grinden och började se sig omkring.
Grannarna undrade om vi skaffat höns...Och med tanke på att de inte är mina favoritdjur, så skulle det inte falla mig in. Har minnen från barndomen då mormors norska hönor gick till attack.
"Jaha, var har ni tänkt er att jag skall bo. Ni vet inte! Men dusch tycks ni ha. Verkar spartanskt här"
"Tur att det i alla fall finns skydd mot solen."
"Det var en märklig hönspinne. Jag vill ha en i trä".
Tur att maten i alla fall går att äta. Bra smak på blommorna.
Varifrån hönan kom vet vi inte. Men hon trivdes här och hade ingen tanke på att avlägsna sig så grannen kom in och motade bort hönset med en kvast. (Bosse var och handlade.) Hon faxade då in genom staketet på deras tomt och sprang sedan in i huset. En ny kvast kom fram, hönan kom ut och flydde in till en tredje granne.
Nu återstår det att se om herr Tupp också kommer på besök, för då kanske grannskapet imorgon slår till på en genensam"quock au vin", tupp i vin.
Ja, man har inte roligare än man gör sig. Så nu får jag ta tag i räkorna och de är i alla fall på plats i kylen.
Kolmården
Lördag morgon och bilen rattades mot Kolmårdens Djurpark och det årliga besöket. Ösregn blandades med sol och moln och vi hann inte dierkt torka upp mellan skurarna. Men vad gjorde det en "njutflyktsdag" som denna.
Humöret var på topp och trevligt hade vi.
Vi började på savannområdet och det fanns mycket att se. Den diande noshörningsungen och elefantungarna
blev ett belev genast favoriter och det skulle bli många fler under dagen.
Skön stil! Och båda verkar helt avspända...
En tur med linbanan över hela parken var nästa programpunkt. Fin utsikt över Bråviken och djurparken och vi fick se många djur på nära håll. Jättespännande! Hela turen över området tar 28 minuter och i högtalarna i gondolerna ges hela tiden god information om vilka djur som passeras och deras levnadsvillor.
Hela "gänget" samlat" i gondolen på väg över djurparken.
( Döttrarnas pappa/Max morfar sitter bredvid mig)
DEn största höjdpunkten under dagen var nog delfinshowen. Vi hade köpt "vipbiljetter" i förväg och fick gå in bland de första i delfinariet och kunde välja prefekta parkettplatser. En liten kostnad extra, men så mycket värt för barnen att se bar. Showen var densamma som förra året, men lika sevärd i år.
Hemrresan närmade sig och en tur förbi tigarna som just matades blev en bra avslutning. I vilt tillstånd berättade djurskötaren att tigrarna äter en gång i veckan och då väldigt mycket, här får de mindre mat per tillfälle, ca 10kg kött/gång men tre gånger i veckan. Häftigt att se tigrarna få sitt tilldelade köttstycke och uppsöka en lugn matplats.
Alldeles inna vi lämnade Kolmården för den här gången så vill Max prova lyckan på chokladhjulet. Men, tyvärr, turen var inte med oss just här.
Men i övrigt hade vi nästan tur med vädret och en väldigt trevlig dag.
I mina trakter
Fredagen har i stort sett passerat utan att några "stordåd" utförts. Har ordnat med en del praktiska saker och funderat ut vad som skall med till Spanien på söndag. Och det är inte mycket. Det mesta finns på plats och det skönt att inte behöva släpa saker fram och tillbaka.
Morgondagen bjuder på en heldag i Kolmården tillsammans med Liv, Max och Helenfamiljen. Jättetrevligt och den här turen har blivit lite av en tradition för nu är det för tredje året vi åker.
Kvällen var ljummen när jag gick iväg för att möta en av mina bästa och äldsta vänner, Eva. Dags för vår augustimiddag.
Vi höll oss på Söder och hade beställt bord på en ganska nyöppnad restaurang, "Bistro Bon", en franskinspirerad restaurang på Renstjärnasgatan 30, alldeles vid Nytorget. Ett bra val av restaurang och det var vårt första besök här.
Vi var tidiga och "lämnade tillbaka" det bord vi bokat inomhus till förmån för ett bord ute på trottoaren och en kontinental känsla infann sig genast.
God mat, trevlig och kunnig personal, "hyfsat prisläge" och fin stämning gör att vi båda kommer att gå hit igen. Och för min del ligger restaurangen nästgårds.. Ett extra plus.
Valet av mat? Ja, en fransk restaurang var det ju, så efter att ha funderat ett tag bestämde vi oss båda för "moules et frites". Bra val kunde vi konstatera när vi börjat äta.
Och roligt att välja något som man kanske inte själv lagar.
(Jag har aldrig lagat musslor, men vet att Eva har gjort det så jag får gå på kurs.)
Alldeles runt hörnet från restaurangen, på Skånegatan, ligger ett av stans "bästa" (tror det finns flera bästa) glassställen; AH:s glassbar. Mätta var vi, så att dela på en kula passionssorbetglass var alldeles lagom.
Restaurangerna var välfyllda längs vår väg och "kändisfaktorn", om man är intresserad av den, var hög.
Vi stannade till en stund vid Greta Garbos Torg, i korsningen Södermannagatan/ Katarina Bangata.
Här restes 2005 ett porträtt av Greta Garbo, i lackerad rostfri plåt, gjort av Thomas Qvarsebo på 100 årsdagen av Garbos födelse.
(Greta Garbo föddes den 18 september 1905 i Katarina församling på Söder och dog i New York den 15 september 1990. Greta Garboväxte upp här i närheten, på Blekingegatan och gick i Katarina södra skola som ligger granne med parken. )
Greta Garbos park.
Hemma på kajen igen efter en jättetrevlig kväll. Himlen bjuder på viss dramatik i molntäcket, men jag undrar om regn och åska är på väg.
Lättat ankar och på väg
Att vara fast förankrad vid något ena stunden och sedan släppa taget och se vad som händer; visst kan det vara en spännande tanke. Om man vågar? Och vad kan egentligen hända?
Jag har funderat ganska mycket över detta under sommaren då jag gnetat på och kämpat med mina insmörjningar av ansiktet. Det känns som om hela sommaren gått åt till att ha ont.
Lite väl drastiskt kanske för mellan varven har jag kopplat bort smärtan, lagt ifrån mig den i en hög och tänkt på annat och gjort trevliga saker.
Familjen och många vänner har varit ett stort stöd och häromdagen kände jag att jag både vågade och kunde vara mer social.
Jag har dragit upp ankaret och är beredd att ge mig av mot nya mål, som jag inte vet så mycket om. Inte ännu!
Spännande och lockande!
(Sårskorporna är borta och den nya huden har börjat växa fram och jag börjar hitta tillbaka till mig själv igen. Om inte helt så är jag på väg.)
I alla fall på väg...
Veckan har bjudit på flera trevligheter och häromkvällen blev det en återsamlingskväll med några jag kände väldigt bra och en del mer nya bekantskaper. Väldigt trevligt var det och vi hade "knytit ihop" maten helt perfekt.
Vackert och väldigt gott!
Ett härligt buffébord med sushi, räkor, goda ostar, pastasallad, skaldjurssallad och mycket annat gott.
Ett inbjudande buffébord som också bjöd på en chokladtårta och en citrontårta. Båda verkligen jättegoda.
Tur och retur
Torsdag en perfekt dag för ännu en "njutflykt".
Idag blev det en biltur norrut längs södra delen av Roslagskusten och målet var Ljusterö, ca sju mil från Stockholm, och besök hos väninnan B.
Konstaterade när jag körde på den smala och vackra Roslagsvägen att det var länge sedan jag var här i trakterna. Men i min barndom och ungdom, alltså väldigt länge sedan, var jag på Ljusterö nästan varje sommar för att hälsa på vänner som hade sommarhus där.
Från färjeläget i Östanå går bilfärjan, i princip i skytteltrafik, över till Ljusterö, en tur på 10 minuter och sedan fortsatte jag ner mot Linanäs. Och jag hittade fram till rätt adress utan problem och välkomnades med kaffe och kakor. Mysigt!
Färja över till Ljusterö och jag passade förstås på att insupa lite skärgårdskänsla.
Ingen klarblå himmel, men varmt och skönt att sitta ute på altanen med utsikt över den jättestora, vackra, tomten.
Lagom till kaffet kom också M förbi. Jättetrevligt!
Tomten är stor så det är det mycket friskvård som krävs innan gräset är klippt...
(Nja, en sanning med viss modifikation för det finns en gräsklippare man sitter på och kör...)
Jag är ju väldigt förtjust i skärgården och njöt av att vara här ute.
Givetvis ville jag också ta en tur, alltså gå, några hundratal meter till "centrum"; till ångbåtsbryggan, butiken, bageriet, de två restaurangerna och gästhamnen.
Sommarrusningen verkade vara över men några båtar låg i gästhamnen och en del gäster besökte restaurangerna, men någon trängsel var det inte.
Lugnt och stilla!
Här kan man prata om sjönära läge. Minns att Bosse och jag för många år sedan tillbringade en lördag just här vid detta hus. Vi hade kommit med Waxholmsbåten och frågade en man i närheten om var man kunde bada och äta sin matsäck och han erbjöd oss att få använda huset och bryggan.
Och nu fick jag se det igen. Härliga minnen!
(Vet att den stora huvudbyggnaden ligger en bit upp från vattnet.)
Dagen gick fort och fram på eftermiddagen styrde jag åter färden mot huvudstaden, många upplevelser rikare efter en fin dag. Tusen tack B!
Långa köer vid infarterna, långa köer inne i stan, stopp på många ställen, trafikljus ur funktion och en del bilolyckor gjorde att mitt tålamod prövades så det var tur att jag kom från en lugn skärgårdsmiljö och var andligt och kroppsligt utvilad. Stockholmstrafiken är inte så rogivande.
(Och absolut inte i rusningstid, mellan 15 och 19)
Tillbaka igen med färjan.
Vänstervarv som omväxling
Vädret är svalare, jag är piggare och att promenera runt i stan är alltid händelserikt och roligt.
Ofta styr benen mig mot Årstavikens strand, till höger längs kajen. Men just idag blev det vänstervarv. Omväxling förnöjer.
Visserligen är det inte alls lika grönt och frodigt här och koloniträdgårdarna lyser med sin frånvaro, men så länge jag kan gå längs vattnet så trivs jag.
Första stoppet blev vid Henriksdalsbron. En bro som har varit med i flera filmer och bl.a. Lasse Åbergs "Segelsällskapsresan". Det var här man försökte ta sig igenom med segelbåten utan broöppning och frun fick klättra upp i masten och luta sig utåt. Men inte hjälpte det....
Fnissar i varje fall till varje gång jag går förbi.
Henriksdalsbron och utan broöppningn när vi passerade.
Runt hörnet ligger Masthamnen/Stadsgården där de stora kryssningsbåtarna lägger till och idag låg ett fartyg med italienskt utsprung här; AIDA. Området runt fartygen är inhängnade och där innanför är det inte "svenskt område". Lite lustigt, men så är det. Härifrån går också Vikinglinjens stora färjorna över till Finland
Just där Masthamnen börjar ser man över Saltsjön till Gröna lund och Skansen.
Vi fortsatte längs kajen och förbi Fotografiska muséet, väl värt ett besök både vad gäller att se utställningar och för att äta, och mot Slussen. Gamla Stan och Skeppsbron får inget besök av oss idag utan vi fortsätter upp mot Mosebacke och nästan "rullar"hemåt i Östgötagatans nerförsbacke mot vår kaj.
Skeppsbron, Tyska kyrkan med sitt höga torn och Storkyrkans torn lite längre till höger och
slottets platta tak kan skymtas längst bort i bild.
Lunchuppehåll
Jag gick idag en promenad vid Årstaviken och Eriksdals koloniområde runt lunchtid, alltså mellan 12 och 14 och det var på olika sätt lunchuppehåll.
Ett lunchuppehåll som man kan tolka precis som man vill.
Solen sken, det blåste en sval bris och det är den 12 augusti. Och visst dröjer sig sommaren kvar ännu ett tag.
Lunchrast på bryggan på kajen hemma hos oss.
Näckrosor samsas med bryggseglare och tar det lugnt -
- medans andra tränar och står i.
Lunch i det gröna eller rast på bryggan. Helt valfritt!
Kanske skall här senare dukas upp för lunch. (Eriksdals koloniområde)
Vackert med alla blommor och växter och i koloniområdet.
Här skulle jag gärna slå mig ner och lyssna till fågelsången trots att det är mitt i stan.
Lunchrusning utan uppehålli korsningen Ringvägen / Götgatan på Söder.
Jag kunde få till det
Att jag är envis som bara den är ofta en positiv egenskap, faktiskt min bästa och sämsta och jag har svårt för att ge mig om det inte är helt uppenbart att jag har fel. Då viker jag mig genast som en fura.
Fick just nu, efter säkert 100 försök, till att ladda ner "Höstvisa" med Zarah Leander i gårdagens inlägg.
Jag fick ett bra tips av Irene och utvecklade det. Och se, jag kunde få till det.
Det handlade om att klippa ut och klistra in en kod, en speciell sådan.
Så lyssna gärna på Zarah!
Jag är ju vädur och de av deras egenskaper är just envishet. Som jag läste i en bok "det finns ingen som kan mäta sig med vädurskvinnor vad gäller envishet och målmedvetenhet." Är benägen att hålla med.
I övrigt gäller att; det är lätt att läsa en vädurs tankar, hon strävar efter att ligga i täten vad gäller allt, skulle hellre dö än visa svaghet, (nåja..) och är entusiastisk.
Kvinnliga vädurar är duktiga på att organisera både andra och sig själva, (kanske mest andra...)
har en ungdomlig utstrålning och en generös karaktär, födda till ledare och pionjärer. Men trots sin vänliga och lugna framtoning och personlighet (här måste något fel ha smugit sig in, inte så lugn alla gånger) har vädurskvinnan nära till häftiga utbrott.
Å andra sida är hon inte långsint och oenigheter är snart glömda.
För ett tag sedan ordnade Bosse en arbetsplats till mig och den fungerar utmärkt. Men ibland så tar jag kontoret med mig och vandrar runt i lägenheten och kom på att jag även behövde en bra mobil belysning.
Och så smidigt, en liten lampa, vinklingsbar, som sätts i det ena usb uttaget och ger ett bra ljus. Helt perfekt och bra om man inte har en elkontakt i närheten.
IKEA säljer dem för 49 kr, men de finns nog på många ställen.
I övrigt bjuder Stockholm på uppfriskande regnskurar och en del moln men det känns väldigt behagligt med svalare luft, +22 grader.
Mellan skurarna har jag suttit på balkongen och som vanligt har det varit en del att titta på.
En träbåt med röda segel, utan motor, försökte ta sig fram till Hammarbyslussen. Men vinden var inte med den i seglen så båten vände och tog sig in mot kajen på motsatta sidan.
Det kan helt kvart vara svårt att segla förutan vind...
En blogg jag läser, Tant Glad, skrev för ett tag sedan om att det förr var mer bestämda tider för kaffetåren. Det var 11 kaffe och sedan kaffe på nytt vid 14-15 tiden på eftermiddagen.
Idag blir det 14.30 kaffe hemma hos oss. Och med en av Bosse nybakad kaka, hastkaka.
Så nu lägger jag envisheten på hyllan för idag. Tror både den och jag behöver en paus.
Skynda långsamt...
Skynda långsamt. Är det möjligt? Ja, jag tror det.
Jag satt sent igår kväll ute på bakongen och lyssnade på en gammal musikfavorit, "Höstvisa", med text av Tove Jansson och musik komponerad av Erna Tauro.
Kanske kom jag att tänka på denna fantastiska visa efter att ha sett ett SVT program, "Minnenas Television" igår från 1968, med Arne Weise och där Margaretha Strömstedt intrevjuade just Tove Jansson och besökte henne längst ut i den finska skärgården.
Men säkert också för att jag känner igen mig själv i texten.
En gång hade jag en LP skiva med en grupp, Cumulus, som sjöng många visor och just "Höstvisa" fastnade hos mig då, för länge sedan. Så vacker och så sorglig på en och samma gång. Lyssna!
Sen kväll hos oss.
Jag hittade också en version där Zarah Leander sjunger den. Och även om jag ännu inte har förlikat mig med hennes tyskintresse och nazisympatier under andra världskriget så sjunger hon sången så vackert. Man hör tydligt varenda stavelse och vartenda ord. underbart!
(Har verkligen försökt att ladda upp den versionen från You Tube, men inte lyckats. Tror jag försökt 10 gånger.) Men lyssna gärna på den. Tror den komer upp när man lyssnar på Cumulus version av "Höstvisa".
Envisheten vinner ibland! Nu efter minst 20 försök så lyckades jag med att få till även Zarahs insjungning . Hurra! Nu har jag lärt mig något nytt.
Tack Irene för tips, det fick in mig på rätt väg.
Opasslig
Vaknade i natt av illamående, huvudvärk och kände att jag hade feber. Trist! Var förstås inte alls vad jag tänkt mig. Efter att ha varit uppe ett antal gånger somnade jag på morgonkvisten och sov till halv tolv. Gjorde flera tappra försök att vara uppe, men de flesta misslyckades. Så en lördag till sängs blev det. Tänk, att inte orka vara uppe. Illa. Och jag ger inte upp i första taget.
Fram på kvällskvisten orkade jag ut på balkongen, sjönk ner i en vilstol och tittade mig omkring.
Tur i alla fall att det finns något att titta på som kan pigga upp.
Och imorgon är en ny dag. Hoppas att jag är pigg igen. För jag trivs inte med att vara "formlös".
Jodå, båtar ut och in ur Hammarbyslussen, från Saltsjön till Mälaren eller tvärt om.
Spanade lite extra in den här trimaranen. Jättefin!
Tittade ner på husbåten som är vår granne. Katten där välkomnar husse.
Och så var det "picknickfolket". Kanske inte den bästa komforten, men i alla fall viss sjökänsla.
Fredag, vilken underbar dag...
Fredag, vilken underbar dag....! Ja, det finns en sång som börjat så. Hörde den första gången i Peking då en vän och kollega, Karolina, började sjunga den redan i bussen till skolan på morgonen.
Och varje fredag tänker jag på både Karolina och sången och de andra goa Pekingvännerna. Alltid glada tankar från en härlig tid i det stora landet i öster.
Sången passade extra bra idag då jag träffade Iris, ännu en härlig vän från Pekingtiden. Vi har haft en jättemysig heldag tillsammans i Stockholm
Vårt första stopp blev Medborgarplatsen, ett bra "vattenhål" men ett stort restaurnagutbud. Vi hade så mycket att prata om att jag helt glömde att kameran var med.
Magarna började göra sig påmina om att det kanske var dags för lunch och vi styrde kosan nerför Götgatan, förbi Slussen och mot Gamla Stan.
Vi strosade nästan ensamma i några gränder innan vi anslöt os till den större turistmängden på Västerlånggatan.
Iris, nästan ensam i gränden och sedan folklivet på Västerlånggatan.
Nu var det lunch som gällde. Jag hade hört talas om en restaurang vid Järntorget, Taverna Bazaar, med grekisk/turkisk/libanesisk inriktining.
Efter en snabb titt på menyn så slog vi oss ner vid ett av de få lediga borden och hittade ett bra bord i skuggan.
Mycket att välja på från menyn alltifrån smårätter, mezerätter, sallader, kött och fiskrätter.
Vi valde länge, men jag bestämde mig för en grekisk sallad och Iris fastnade till sist för grillad grekisk halloumiost. Gott!
En lång lunch blev det med mycket prat, många skratt och tankar.
Efter lunchen vandrade vi vidare förbi den lilla Karl Johanslussen (Slussen) och fortsatte mot Götgatan.
Och vilken tur att det finns så många "vattenhål" längs vägen.
Vårt sista stopp blev "Axela", en liten trädgårdsrestaurang, alldeles vid Götgatan, där vi summerade dagen och gjorde upp kommande planer.
En dag tillsammans med Iris som jag nog vill plocka in i gruppen "njutflykter".
"Lilla "Karl Johanslussen, vid "Slussen" med några båtar som väntar.
Sjökänsla på land.
Natten bjöd på blixtar, dunder och regn.
Jag var uppe vid 5.30 och hela himlen var stundtals upplyst. En rejäl urladdning! Men inte var det så mycket svalare på morgonen, +24 vid 8.30. Puh!
Jag och Max hade planer på att "njutflykta" till Skansen, men värmen och fukten kändes inte direkt lockande för detta. Så Max fick önska vad vi skulle göra.
Önskemålet var ganska förutsägbart och det blev ett bsök på Spårvagnsmuséet här på Söder. Vet inte för vilken gång i ordningen vi gick dit.
Vi var inte direkt ensamma där, men Max hittade en ny avdelning där Waxholmsbolaget hade en utställning och dit hade inte så många hittat.
Waxholmsbolaget är ett rederi som idag ägs av Stockholms läns landsting och har 24 egna fartyg men hyr in ett antal så totalt är 40 båtar i trafik.
Mormor Ditte hade också utbyte av den här avdelningen och kanske var det maritima temat lockade extra.
"Waxholmsbolaget har sitt ursprung i en tid då vattnet inte var en barriär utan en motorväg.".
För i en tid då det inte fanns broar i Stockholm var just båtar det snabbaste sättet att transportera sig och redan på 1700 talet fanns roddarlinjer med egen taxa.
Waxholm II på väg till Kymmendö, "Hemsöbornas ö".
Stockholms skärgård består av ca 35000 öar och kobbar och sträcker sig från Landsort i söder upp till Arholma i norr, en sträcka på 150 km och här trafikerar Waxholmsbolaget 270 bryggor med 33 olika fartyg.
Skärgården delas in i norra skärgården, (Vaxholm och Norrtälje) och södra skärgården (Nynäshamn, Dalarö) och allt däremellan kallas mellersta skärgården. Här ute i skärgården räknar man med att det idag finns 10 000 bofasta men många turister och sommargäster tar gärna båtarna ut till sommarställen eller bara för att njuta av allt det vackra. Man räknar med att ca 1,8 milj människor årligen reser med just Waxholmsbolaget.
(Nejdå, ingen egentlig reklam för Waxholmsbolaget. Jag tycker att det är dyrt att åka med deras båtar och att det finns för få sittplatser och att komforten kunde vara mycket bättre. Men då och då blir det en tur...)
Stockholms skärgård var ganska okänd fram till 1840 då frisk luftoch badkultur för stockholmare började bli aktuell.
När sedan skråväsendet försvann 1846 var det fritt fram att etablera handelsbodar och hantverk utanför stadens tullar och många tog fasta på detta.
Max har intagit kaptensrollen på "Solskinet" och trivs med den.
Bra att ha skyltar på de olika bryggorna så man vet var båten skall angöra.
Visst är skärgården ljuvlig? Och jag saknar både den och vår segelbåt...
"Njutflykt!
Tror jag uppfunnit ett nytt ord; NJUTFLYKT. Alltså, en njutbar utflykt. Tänk att jag inte kommit på detta ord tidigare, så många njutbara utflykter som jag gjort i livet.
I morse hämtade jag Max på Centralen, tunnelbana hem till Söder och där väntade Bosse med en god frukost.
Varmt; helt klart.
Redan på morgonen var det +27 här. Så vad skulle vi hitta på, jag och en pigg och glad fyraåring.
Kom på den strålande idén att hälsa på väninnan Vivi på landet i Kvicksund och ett kort telefonsamtal senare var Max och jag på väg i bilen. Musik under vägs, Max prat och skratt och ac på gjorde den 12 mil långa/korta resan behaglig.
I Kvicksund hade lite regn gjort luften betydligt svalare och det var så härligt att slå sig ner i skuggan och njuta av både vackra blommor och få träffa Vivi för det var flera månader sen vi sågs. Här välkomnades vi förutom Vivi av tre pigga hundar och en katt.
Vackert! Och de vita liljorna oftade så gott.
Katten, Tiffany på bordet och hunden Oliver i stolen är gärna med på bild.
De andra hundarna, Märta och Elvis, är på språng.
En härlig räksmörgås till lunch ackompagnerades av doftande liljor var helt perfekt.
Utsikten ner mot Mälaren och det fantastiska fuchsiaträdet gjorde lunchen om möjligt ännu mer njutbar.
Så småningom blev det dags för bad och strandliv. Vivi berätttade att det varit ståplats här på Sandabadet i Kvicksund, både i vattnet och på land, under de varma veckor som varit. Men idag var det bara vi här.
Nja, vi fick sällskap på stranden. Jag hittade en orm som krälade i sanden en bit från oss. Blä....Är nog ingen djurvän sådär. Men jag vågade mig i alla fall fram fram för att ta några foton. Tror att det var en huggis....Huvudet ställdes då och då upp som "Kalle Kobra" och den var gul bakom ögonen. Men kanske var det en sorts snok. Någon som vet?
Nu vet jag, (Klockan 23 .50; det var en vattensnok, men ändå inte min favorit i djurväg.)
Vivi och Max i böljan den blå. Det blev ett långt bad och max hoppade minst 10 gånger i från bryggan.
Och sedan blev det dags för lite affärer hemma hos Vivi på altanen.
Max hade helt klart talang som butiksbiträde.
Dagen försvann i ett nafs och fram på kvällskvisten var det dags för Max och mig att styra kosan mot Stockholm igen.
Och visst var det en fin NJUTFLYKT. Tack, goaste Vivi.
Den smyger sig på...
Skymningen smyger sig på och luften känns svalare. Den åländska kvällen känns nästan magisk.
Då och då når en lätt vindpust in på balkongen och ger lite extra svalka runt middagsbordet.
Och samtidigt sipprar kvällens sista solstrålar in mellan trädstammarna och ett vackert skimmer lägger sig över både oss och bordet.
Jag njuter av att sitta här och låter mig nästan förtrollas av miljön och den vackra kvällen.
Alldeles stilla. Inte ens en krusning på vattnet.
Både hästen i hagen utanför oss och blommorna på ängen välkomnar skymningen och den lite svalare luften.
Vi fortsätter ner mot viken, stannar vid bryggan och ser solen förbereda sig för att gå ner.
Det är vackert och det är stilla och jag ägnar mig åt en stunds eftertanke.
Jag är här och nu, både i tankarna och känslorna och tiden tycks ha stannat för några minuter.
Sjökvarteren i Mariehamn
I Mariehamns Österhamn ligger de mysiga sjökvarteren och där finns Ålands Hantverkscentruman med ett litet museum, träbåtsvarv, skeppsbygge och ett trevligt café.
En litet kapell, Sjöfartskapellet, byggt i trä, ligger vackert längst ut på piren och blev färdigbyggt av "idella krafter" 2008.
(Kapellet, som rymmer 30 personer, kan bokas för dop och vigslar hos Mariehamns stad till en kostnad av 40 euro.)
Eftersom Sjökvarteren är byggda i gammal stil så är det inte tillåtet för plastbåtar eller modernare båtar att ligga här i hamnen. Men å andra sidan finns en väl tilltagen fritidsbåtshamn och gästhamn placerad några hundra meter norrut och på andra sidan Mariehamn, i Västerhamnen, lägger de stora Sverige/Finlandsbåtarna till vid en egen kaj och semesterbåtarna kan förtöja i den bekväma gästhamnen.
Mariehamn bjuder idag på väldigt varmt väder, ryssvärmen sägs ha kommit, så att röra sig i långsam takt är ett måste. Men som tur är blåser det någorlunda friska, snarare ljumma vindar från havet och viss svalka ger de.
Kapellet ligger vackert längst ut på piren och omges av vatten, gamla välhållna träbåtar och divese bodar. Sjökvarteren är byggdes för ca 20 år sedan och man har verkligen velat bevara en gammal stil och miljö både på hus, bodar och båthus.
Sjöfararkapellet är öppet hela dygnet och årets alla dagar.
I kapellet ryms ungefär 30 personer samtidigt på de enkla träbänkarna, plankor som ställs på träbockar.
Dopfunten är uthuggen ur en gammal vacker trärot.
Det enkla är många gånger också det vackra.
Minisemester på Åland
Det är varmt och soligt. Ålands Hav ligger nästan spegelblankt, det är disigt och jag sitter i skuggan på däck och njuter av den drygt två timmar långa resan från Kapellskär över till Mariehamn.
En lillsemester så där utan vidare...
Ansiktet är mindre sårigt och jag känner att jag nu kan visa mig lite mer bland folk.
En skön känsla!
Även Mariehamn mötte oss med sol och värmen och jag passade på att ta en promenad genom hagen i den vackra kvällen. Det doftade äng och sommar och det var tyst och stilla ute. Men på avstånd hörde jag hästarna gnägga och en katt jama.
Middag på balkongen med utsikt mot hagarna och vattnet. Lite på landet, men ändå mitt inne i Mariehamn.
Jag njuter av att vara här, av tystnaden och det är skönt att lämna Stockholm för ett par dagar.
Maggi och Bertrand (min svåger och svägerska) och Bosse njuter av jättegod räkgryta och svalt vitt vin.
Själv sköter jag dokumentationen.
Mitt i naturen och ändå mitt i stan.
Augusti är redan här
Redan augusti! Ett lätt konstaternade bara. Visserligen en sommarmånad, men det känns som om den här sommaren, åtminstone juli månad, försvann i ett töcken av sår, trötthet och smärta.
Även juni var ju en "smörjmånad"med sår som följd och då var det pannan som fick en omgång. Men det var i mindre omfattning med färre sår och mindre smärta.
(Dessutom var vi då i Spanien och kanske bidrog det till att det kändes lättare. Åtminstone var det ett trevligt och omväxlande avbrott i vardagen.)
Eftersom det varit varit väldigt varmt och soligt har jag haft svårt för att kunna vara ute och promenera och det har över huvud taget varit besvärligt och tröttsamt för kroppen att ens röra sig och jag har vilat mycket.
Men nu är det nya krafter som skall sättas igång.
Och för att börja så blev det en nätt promenad ner till Kungsträdgården längs Skeppsbron och förbi Slottet. Gott om turister, milt sagt.
Roligt för Stockholm att så många reser hit från både när och fjärran.
I Kungsan träffade vi Liv, Max och William på restaurang "Friday´s". Även här fullt av turister.
Några ärenden uträttades och vägen hem tog vi längs den turistiska Drottninggatan och vidare genom gränderna i Gamla Stan.
Det blev ett litet stopp på en bänk på Gåstorget, även kallat Gåsplan.
Torget, som är väldigt litet, ca 10x10 meter, kom till på 1700-talet och användes då som vändplan. Gåstorget ligger mellan Överskärargränd och Gåsgränd och nu sommartid finns en liten resaturang i mitten av torget.
1981 kom ett förslag om att torget skulle få namn efter Evert Taube, men förslaget avslogs och Gåstorget blev det officiella namnet.
På Gåstorget såg jag plötsligt denna bronsstaty, Tungviktare, som jag missat alla andra gånger.
Den restes 1967 och är gjord av Sven Lundqvist.
Sven Lundqvist har även gjort statyn "Järnbärare" på Järntorget i Göteborg och
"Göran och Draken" på Hötorget i Borås.
Vi fortsatte över Slussen, riktigt klurigt som gående att ta sig fram nu är den byggs om, och vidare längs Götgatspuckeln och Götgatan. Gott om augustilediga flanörer här också.
Mitt nästa stopp var Söderhallarna på Medborgarplatsen och en av köttdiskarna där.
Och sedan bar stegen hemåt, 8 km hade avverkats.
Bra start, särskilt med tanke på att jag nu får räkna mig som nybörjare igen inom promenad och konditionsområdet.
På Medborgarplatsen finns nu mängder av gula bänkar att slå sig ner på och även gott om café stolar och bord. Bara att slå sig ner och titta på folkvimlet. Här finns inte de nu så populära palmerna som jag sett dyka upp lite över allt utan en drös med björkar och växter och i mitten har man lagt en grön konstgräsmatta.
Ett försök i alla fall....
Söderhallarna är trevligt med butiker som säljer kött, fisk, delikatesser, bröd/kaffebröd och färdig mat.
Flera butiker har också en restaurangdel.
En trappa ner finns också många olika biografer och man nu skulle få för sig att vilja se en film.
Och det blev trevligt middagsbesök av Liv, Max och William. Jättemysigt!
William reser sig gärna upp där han kan och det är spännande att utforska mormors sladdar och element.
Och Max bygger och kör tunnelbanetåg.
Lunch serverad
Tänk så behändigt! Lunch som kom färdiglagad, och klar att servera i sällskap med goa vännerna Anna och Marjo, kära "gamla" Pekingvänner.
Bara att sätta sig till bords och njuta av härlig köttfärspaj, krispig sallad och god dryck. Även desserten medföljde; rabarberpaj med vaniljsås.
Jag tycker ju om att laga mat, men nu i värmen har jag kommit av mig lite, så att känslan av att vara gäst i sitt eget hem var väldigt behaglig.
Värmen utomhus gjorde att vi valde att äta inne, lite svalare där och sedan blev det en paus på balkongen innan det var dags för desserten.
Senast vi sågs var i juni i Torrevieja och givetvis var det ingen brist på samtalsämnen. Det är det aldrig när vi ses.
En mysig lunch som hann övergå i sen eftermiddag innan vi skildes åt.
Härlig paj och god sallad. Mums!
Skönt "häng" på balkongen med många skratt och mycket att titta på.
