Tankarna på annat håll
Det är snart mitten av september och sommaren dröjer sig kvar. Visst är det härligt att fortsätta med utelivet ännu ett tag, eller kanske bara för ytterligare några dagar. Det vet man ju aldrig.
Gårdagen blev minst sagt händelserik och omtumlande.
Sedan en tid tillbaka hade vi bestämt att båten skulle tas upp just den 13 september men jag kan lova att mina tankar kom att vara någon helt annanstans.
Det var vindstilla i viken och lätt att lägga till vid kajen.
Maxie är på plats och redo för att lyftas upp.

Oj, det blev lite framåtvikt här, men det gick att ordna till.
Just här, i detta ögonblick fick jag samtal om att det var dags för Liv att föda barn. Tankarna hade varit hos henne sedan tidigt på morgonen men nu blev jag både orolig, lättad och spänd. Många känslor på samma gång och inte fick jag tag på dom heller. Jag och tankarna satte oss längst ut på bryggan. Nu var det bara att vänta. och det var inte alls så bara....
Tittade upp mot båten för att se vad som hände. Och det såg ut att tjärva lite. Tyckte ändå att det räckte med maken som var där och stöttade Maxie i sin transport mot uppställningsplatsen. Jag tittade hela tiden på en telefon som var helt tyst.
Men plötsligt kom ett sms, en liten pojke var född.
Bestämde mig för att så fort som möjligt ta mig till Uppsala i alla fall närmare Liv och BB. Lättare att vänta där. Kanske fick vi komma på besök?
Trångt att passera mellan bilar, träd och en sopcontainer men till sist var Maxie på plats.
Och denna vackra fredag, fredagen den 13/9, på eftermiddagen, blev jag blev mormor för andra gången.
En liten William föddes och redan fyra timmar efter hans ankomst fick jag möta honom. Fantastiskt! Jag har aldrig tidigare mött eller hållit i ett så nyfött barn. Vilken gåva!
Det kändes som om det var en ny, liten, Max som sett dagens ljus. Men det finns förstås bara en Max...
Svar:
Visst blir Max en fantastisk storebror. Och tusen tack för dina lyckönskningar.Jag skall hälsa Livfamiljen så mycket från dig.
Kram!
Ditte
Svar:
Tack! Visst är det! Jag skall hälsa Liv så mycket från dig.Kram!
Ditte
Svar:
Många tack! Visst är livet en härlig gåva! Jag skall föra dina lyckönskningar vidare till den lilles föräldrar.Kram!
Ditte
Svar:
Tusen tack! Oh, vad roligt att du skall bli morfar! Det är en speciell känsla det här med barnbarn. Och visst har jag bloggat ett tag. Började när vi bodde i Peking och har fortsatt av bara farten.
Ditte
Svar:
Tack finaste Lena! Jag skall hälsa till Livfamiljen från dig. Kramar!
Ditte
Svar:
Tack! Max är så fin och nu är han också en stolt storebror.
Och det är verkligen roligt med en ny familjemedlem.
Ditte