Jag hänger med...

    
Visst hänger jag med! Och roligt har jag!
I morse vid halv åtta tiden, för mig väl tidigt, väcktes jag försynt och pigg Max som nog tyckte det var dags att stiga upp för att spela Pippi Lotto, det memoryspel, som vi köpte i går. Visst ville jag det! Men efter att ha spelat i drygt en timme så tyckte jag det kunde vara lagom med en frukostpaus. Faschinerande att se hur en treåring både kan ha tålamod och intresse att spela ett spel så länge. Och med stor framgång.
Ovädret med storm och regn passerade västra och södra Sverige i natt men här i Stockholmsområdet stördes vi bara ett ihållande regn. Skönt!
Efter frukost, lek och fortsatt spel tog Max och jag oss en tur ut.
Målet var den härliga lekparken Bryggartäppan uppe på Gotlandsgatan, en jättefin lekpark inspirerad av Pär Anders Fogelströms miljö i hans böcker om Mina drömmars stad, Stockholm i slutet av 1800 talet.
 
I Tullgårdsparken stannar Max alltid vid den lilla tavlan som berättar om hur området här såg ut förr.
Alltid lika spännande.
 
Bryggartäppan; alltid lika roligt att leka i de små husen och med alla tidstypiska saker som finns och här hittar Max alltid lekkompisar.
 
 
     
 
Ett par timmar på Bryggartäppan gick fort och när jag föeslog att vi skulle dra oss hemåt och handla på vägen så gick det inte helt utan protester; "Bara en liten stund till, snälla mormor." Visst blev det så....
 
Max mamma, Liv, lillebror William och min väninna Sofia (tillika min kinesiska lärare från Peking som sedan ett par år bosatt i Sverige)  skulle komma på eftermiddagen och vi skulle äta en sen lunch/tidig middag tillsammans.
                                                                                
Liv och Sofia träffades i Peking, redan 2010,och då var Max med, endast tre månader gammal
och alltsedan sedan dess har de träffats många gånger. Men det här var Williams ocg Sofias första möte.
                                      
                                     
 Klart att mormor också vill hålla i den lille.
 
I skrivandets stund är det nästan tyst i huset. Jag saknar Max glada tillrop och skratt, Williams snusande och det lite allmänna surret och glada stämningen mellan oss vuxna och där vi friskt blandar språken.
Tyvärr får jag tillstå att jag tappat många av de kinesiska ord och uttryck jag kunnat, men om man inte aktivt använder ett språk så blitr det nog så här. Visserligen försöker jag läsa på i mina anteckningar, träna glosor och repetera gamla böcker. Men det här med att prata kinesiska (mandarin) och höra språket dagligen, det som gör att jag skulle kunna hålla kinesiskan vid hyfsat liv, det har jag inte riktigt fått till. Och det känns väldigt trist...
Men jag upptäckte att jag i alla fall förstod bättre än det jag kunde prata med Sofia. Alltid något!
              
 
 
 
                                                                                    
 
Preciosa

Hola Ditte!
Ja vilken mormor han har Max :) Han har tur :-)
Han blir road hela tiden :)
Ja språk ja... minnet sviker. Jag glömmer svenska ord och det är sååå frustrerande. I bland får jag googla på spanska ordet för att komma på det svenska. Och så har hittar jag på egna ord som inte finns :) Jag får "rödkrull" under många påhittade ord :) Ja då får jag fundera om det kan stå kvar :-) Ja och så kan jag inte spanska heller hahaha...Kram P ♥

Svar: Vi har roligt ihop Max och jag och Bosse hänger på... Skönt att höra att du också glömmer ord och får googla dem...Tyvärr, kan jag inte på kinesiska hitta på ord, men jag vet att jag försökt på både spanska och italienska att uppfinna egna. Och för dig som är så bra på spanska är det kanske extra frustrerande att inte hitta de svenska orden. Vilka bekymmer vi har?Kramar!
Ditte

sannas rum

Vad Max och William har tur som har en mormor som du, som tar med dem på alla dessa äventyr! Du påminner mig om min egen mormor och morfar, som också var stora förebilder och styrkor i mitt liv när jag var liten :) Jag är såå glad att jag har en sådan mormor och morfar, och jag är heeelt övertygad om att Max och William kommer känna likadant när de blir äldre! Kramar

Svar: Tack Sanna! Jag är så glad över att pojkarna finns och att jag har förmånen att få rå om dem ibland. Härligt att läsa om hur mycket dina morföräldrar betytt för dig och hur de varit med och hjälpt dig till den styrka du har som person idag. något jag också skulle önska att jag fick och kunde.Kram!
Ditte

A-K

Vilken härlig lekplats det verkar vara på Bryggartäppan!
Visst är det härligt att få träffa barnbarnen.
Jag hade förmånen att få hjälp av min mamma när sonen var liten. De hade en otrolig kontakt så länge hon fanns i livet. Nästan att jag blev lite svartsjuk ibland.
Kram/A-K

Svar: Bryggartäppan är verkligen en fin lekplats som inbjuder till lek. Och att träffa barnbarnen är alltid roligt. Vad härligt att din mamma och den son hade en så fin kontakt, tror det är/var skönt för båda två. En extra trygghet också!
Kramar!
Ditte

Ama de casa

Vilken underbar lekpark! Jag läste böckerna i min ungdom men tog dom tyvärr i fel ordning så det blev lite förvirrande. Jag tyckte att "Barn av sin stad" lät som det borde vara den första. Haha!

Imponerande att du kan kinesiska!
:-)

Svar: Kinesiskan är rolig, men tyvärr har jag glömt mycket men märker också att språket kommer tillbaka när jag hör det och får tillfälle till att prata det. Jag tycker ju att man helst skall kunna lite av ett lands språk om man bor/vistas där. Så spanskan skall få en central plats. Bryggartäppan är en väldigt trevlig park och man känner sig som om om det vore Stockholms Söder i slutet av 1800 talet.
Och Fogelströms böcker gillar jag också.
Hälsningar från ett höstlikt Stockholm.
Ditte

Monika

Sötnosen så liten och Max känns helt plötsligt så... så stor! Mår alla bra? Hur går det för Max med anpassningen av att det kommer en liten William och stjäl all uppmärksamhet? jag vet att många kompisar säger att just det stora barnet är det jobbigast med men men.

Jag var och kollade lilla Charles idag man är så inställd på att det ska bli på ett sätt och sen när det blir planerat kejsarsnitt och man redan vet när han kommer känns det så ocharmigt men vad ska man göra. Sjukvården är fantastisk!

Önskar dig en trevlig kväll!

Kram /Monika

Svar: För Liv blev det kejsarsnitt båda gångerna; ena gången med narkos (skutsnitt) och sista gångennågot mer planerat. Alltså de bestämde ett par timmar innan att det skulle bli snitt, men den här gången var hon vaken, med på allt och pigg efter förlossningen. Vi träffade William efter tre timmar. Jättemysigt!Alla mår och har det bra och max är en stolt storebror. Men William klarar sig ändå. så vi ger Max mycket uppmärksamhet. Och han övernattar gärna hos oss och hos sin farmor, precis som han alltid gjort. Max är en trygg och glad kille och väldigt lätt att ha hand om. Men viktigt tror jag är att det stora barnet i familjen får egen varje dag med båda sina föräldrar. Kanske inte samtidigt, men det är att vara i centrum som är viktigt. Tror det kan vara lika bra med ett planerat snitt som att inte veta. Det viktigaste är ju att allt fungerar- kul att det snart är dags.Spännande!Kram!
Ditte

Veiken

Det är nästan dömt att misslyckas om man spelar memory med barn 3-7 år! Det gäller att hålla tungan rätt i munnen och ändå så vinner barnen.
Vi ger barnen 100 språk och tar ifrån dom 99. Har man många språk kvar så klarar man att hålla allt i minnet medan vi vuxna "åker dit!"
Så fina härliga bilder från kvalitetstiden tillsammans, mormor och barnbarn! :) Kramar

Svar: Visst är det så! Sa sant! Och jag vill att Max skall ha många språk, det berikar verkligen. Och den tid vi har tillsammans är så värdefull. Lillebror William är så liten, men max kom ju först...Kram!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: