Glädje och lycka

    
 Ännu en av dessa härliga dagar som jag gärna vill ha i repris. Men dagen idag har snart passerat och i morgon är det en ny dag. Även gårdagen blev lite extra, med döttrar, vänner, hund och barnbarn . Och jag gillar det där extra som kan dyka upp lite här och var..
 
Jag hade i helgen glädjen och lyckan att ha mitt yngsta barnbarn här över natten. Ja, hans mamma var också med.
En liten knopp på 1 månad som inte ännu hunnit träna in sig på det här med att man sover på natten.
Men ett par timmar i taget sussande den lille så sött, sedan var det dags för lite mat. Och därefter småningom mer sömn och så höll det på. Jag hade nästan glömt hur det är; för det var ändå 32 år sedan döttrarna kom. Och när Max föddes i januri 2009 så bodde jag ju i Peking och träffade inte honom förrän han uppnått den höga åldern av tre månader och kom resandes över halva jordklotet.
Hur som, Liv och jag turades om att mata den lille och trots lite brist på sömn så var jag ändå ganska pigg i morse.
För sova kan jag göra någon annan gång.
 
 
 Max, 3 månader, på sitt första besök i Peking. William, 1 månad, på sitt första besök hos mormor i Stockholm.
 
Även idag var det en sådan där dag då man bara vill njuta av allt och tycker att det är "gott att leva". Det brukar jag tycka, men de mörka och gråmulna dagarna, rent vädermässigt alltså, behöver jag pigga upp med något för att bli mitt mer vanliga jag. 
 
Dagens "program" var inte fastställt, men ett par hållpunkter fanns; den lilla familjen skulle åka hem till Uppsala fram på eftermiddagen, goa Pekingvänner skulle komma på sen lunch och en promenad ut i det härliga vädret skulle genomföras. Idel trevligheter alltså!.
 
 Och en fin promenad blev det i kvarteren runt där vi bor.
 
 
   
Lunchgäster! De goa Pekingvännerna Anna och Marjo skulle komma förbi. Men vad skulle jag bjuda på? Bläddrade förstrött i mina kokböcker, men hittade inget jag direkt föll för. Konstigt när man tittar i fyra böcker och det finns mängder av förslag. Liv kom däremot med den idé jag gick för; fyllda crèpes. Tittade in på tidningen"Allt om Mats hemsida" och hittade exakt det jag ville. Och det var crèpes med två olika fyllningar; bra och lättsamt.
(Den ena fyllningen bestod av champinjoner som stekts i pannan och när de fått färg tillsattes rökt skinka i strimlor som fick fräsa med ett tag. På med lite peppar och chilipeppar samt lite olivolja. Nästa fyllning bestod av hackad lök som frästes upp med ett par påsar färsk spenat. Detta  blandades sedan med en liten förpackning  fetaost som smulats.
Sedan kom keson in i bilden. En burk på 250 g keso mixades slät och de båda fyllningarna fick sig en utblandning av keson. Sedan på med fyllningarna i riklig mängd, rulla ihop och lägg crèpsen i en smord form som tål att vara i ugnen. Toppa med smakrik, riven ost. Tiden i ugnen på 225 grader är ca 15 minuter. En sallad blev bra tillbehör, liksom en sås, bestående av matlahgningsyoughurt, chilisås, majonnäs, peppar, lite curry och chiliflakes. )
Visst blev det en trevlig lunch! Och William sov sig genom den...
Ja, hela dagen blev så mysig!
Tack!
 
William och goaste Anna.
 
 
 
 
                                                                                   
 
 
 
                                                                                 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                                           
 
 
 
 
 
                                                                                             
 
         
 
 
                                                                                          
 
                                                                                 
 
 
 
 
                                                                                    
 
 
 
Iris

Underbara lille William! Och vilka härliga höstbilder från Stockholm! Är du också med på fototriss? Såg idag att några av dina " följare" är där, dvs ni alla som fotograferar så fina bilder. Kram
PS Hälsa kinakollegorna

Svar: Tack Iris! Nej då, några fototriss för mig blir det inte. Jag gläds åt de mina och att hösten här är så vacker. Åtminstone just nu. Sedan får vi väl bli flyttfåglar ett tag...Skall hälsa kinakollegorna!
Kramar från oss båda
Ditte

Katarina

Förstår dig! Visst är det glädje och lycka att vara med de sina. Och vilken lycka att Max och William har dig som mormor.
Kram!

Svar: Tack! Ja, det är stor lycka att kunna vara med nära och kära.Kram!
Ditte

Marja

Underbara höstbilder från Stockholm! Du verkar ha haft en toppenhelg. Lille William är för söt... han har verkligen ett personligt utseende. Jag förstår att du är lycklig över dina barnbarn.
Hoppas din vecka blir bra. Kramar

Svar: Det blev en så bra helg! En väldigt lyckat blandnong av allt jag tycker om.Kram!
Ditte

Preciosa

Hej Ditte!
Vilka otroligt fina bilder!! Sååå vackert :)
Och så söta dom är M och W. Väldigt lika väl?
Kram P ♥

Svar: Pojkarna är väldigt lika, jag ser så mycket Max (den äldre) i William och en blandning av föräldrarna. Och Stockholm är så fint i dessa vackra dagar med mycket SOL. Ha det gott!
Kramar!
Ditte

A-K

Så söta pojkar!
Underbart vackra bilder du tagit.
Kram/A-K

Svar: Tack! Och nu är höstfärgerna så fina att nästan alla foton blir bra. Och jag blir glad av solen och de vackra träden och givetvis av gossarna. Ha det bra! Och trevlig resa hem! Vi hörs!
Kramar!
Ditte

Ama de casa

Vad lika dom är, grabbarna :-)

Men du... Inte såg det så gråmulet ut i dina kvarter inte?
:-)

Svar: Visst är grabbarna lika. Jätteroligt att se. Nej då, några moln såg vi inte till.
Ditte

Veiken

Vilken smarrig lunch. Det är väl konstigt att det är så svårt att välja! Det syns att dina små godingar är syskon. Så fina båda två!
Det är helt otroligt vad naturen bjuder på i år! Är det verkligen så vackert varje år? Jag kommer faktiskt inte ihåg det! Kramar

Svar: Lunchen blev både trevlig och god. Resterna gick åt idag...Naturen är ju finurlig, men i år, har bara varit hemma några dagar, men det känns som om hösten är gladare i år. Eller också är det jag somkan se det från en annan vinkel.
Kramar!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: