Låg stresströskel

    
Ofta, beror i och för sig på vem man frågar, men själv tycker jag att min stresströskel numer är hög. Det är inte mycket jag hetsar upp mig över. Annat var det minsann i ungdomen! Ol, oj, oj!
I och för sig tror jag inte ens att begreppet stressad fanns då, men jag hade stundtals ökat tålamod som förbättringsåtgärd.
Men en sak som idag får stressen att komma som skjuten ur en kanon, det är då jag skall använda mitt bankomatkort.
Så har det inte alls varit före den 13/3 i år  då blev jag bestulen på min ryggsäck som satt fastknuten runt min fot under bordet. (Ryggsäcken hade skurits loss. ) Stölden skedde mitt i lunchrusningen på restaurang Grill på Drottninggatan i Stockholm och på mindre än 10 minuter hade mitt bankomatkort länsats på mycket pengar. Nej, det fanns ingen kod till kortet i plånboken...
I bloggen, från den 13/3, 14/3, 16/3 och 18/3 i år har jag i detalj beskrivit det hela och all min vånda.
Så numer använder jag bankomatkortet mycket sparsamt och vid resor använder jag alltid ett Visa kreditkort eftersom det då inte är "mina pengar" som är i omlopp.
Jag tar ut pengar i bankomat med kortet och helst vill jag då för säkerhets skull ha med maken eller någon annan. Det har hänt att jag flera gånger glömt koden då jag stått vid bankomaten, i ren stress, fått gå hem och leta upp den och sedan gå tillbaka igen. I butiker betalar jag också helst med kontanter, för säkerhets skull. Så pinsamt att stå i en butik och inte minnas koden. Detta har hänt flera gånger...
Idag var Bosse och jag inne i en butik, jag skulle betala med bankkortet och det kom upp på skärmen att jag inte hade pengar på kontot. Jag provade igen. Samma resultat. Det slutade med att jag, högröd i ansiktet, ett hjärta som hoppade åt olika håll (för jag visst att det skulle finnas pengar på kontot)  bad Bosse betala.
Vi körde hem från Nacka och jag rusade upp i lägenheten för att logga in på internetbanken och se vad som hänt med mina pengar. Och det fanns inte så mycket pengar på kontot som jag tänkt. Puh! Hjärtat slog ännu snabbare.
Upptäckte att jag saknade en insättning och titttade på övriga konton och där fanns pengarna. Vilken lättnad!
Ordningen återställd efter att jag fört över pengarna till det rätta kontot. 
Antar att detta är något jag får leva med....
Så något lugnande kunde behövas. Sol, värme och en strand.
 
Bilder från södra Vietnam och den fantastisk ön Puh Quoc.
 
 
 
 
 
 
 
 
 Stockholm den 7/11-2013
 
 
 
 
A-K

GI kväll Ditte!
Jag kommer ihåg dina inlägg från den tiden. Fick din bloggsida från Ingrid och började läsa. Kommer inte ihåg att jag skrev något då.
Sedan träffades vi i september och det är jag glad för. Hoppas att även om du skaffar eget internet så kommer vi att ses ändå när vi är nere samtidigt. Trevligt med promenader och gemensam tillvaro hos er eller hos mig.
Kram till er båda/A-K

Svar: Då vet du ju hur bedrövad och ledsen jag var och en del hänger i ännu. Väntar på att Allm. Reklammationsnämnden skall fatta något beslut men det tar tid. Jodå, vi skall skaffa det internet som du har när vi åker ner. Skall beställa här hemma.
Men klart att vi ses! Promenader och stunder på balkong/terrass blir det helt klart.
Kramar!
Ditte

TantGlad

Stress ja........mitt tålamod är lika med noll i dag, så jag hade bättre tålamod som yngre. Jag har alltid brottom överallt och far fram som nåt jehu om du förstår min norrlänska haha. Jag vill saker ska ske snabbt och omedelbart.
Så Fina bilder du har från dina resor. Varmt och gott.

Detdär med stölden lät då inte trevligt. Så fräck de kan vara och vad Fort det gick att stjäla.
Tryggt är nog att ha någon med sig vid bankomater och spesiellt med din upplevelse.
Jag ska kika tillbaka i din blogg och läsa om det du drabbades av.
Ha nu en jättefin fredag Fina du.
Varm kram.

Svar: Så olika det kan vara hur temperamentet kan växla med åren. Och fara fram som ett "jehu" det gör jag ofta. Vill också att saker och ting skall ske genast.Stölden har verkligen påverkat mig och jag känner mig "stressad" så fort ett nakkort skall fram. Trist, men jag jobbar på det och är lugnare om någon jag känner står bredvid. Och jag bråkar fortfarande om att få ersättning från banken. Men de påstår att jag varit slarvig. Vi tycker olika där. Får höra vad Allmänna Reklammationsnämnden säger när de är klara med ärendet.
Önskar dig också en jättefin fredag.
Kram!
Ditte

Marja

Man blir ju ordentligt kränkt när man blir bestulen som du blev. Jag minns hur det var när jag blev av med plånboken i London. Jag låg apatisk hemma i soffan i en månad.
Det är bra att du har dina strategier när du ska använda kortet och ta ut pengar. Kramar

Svar: Ja, det här hänger kvar. Men jag får väl lära mig leva med det. Förstår verkligen din känsla i London när du blev av med plånboken. Förutom att man blir kränkt så är det så många andra tankar som far runt i huvudet. Dessutom en massa praktiska jobb med att få ordning på allt.
Kram!
Ditte

Malin

Jag förstår verkligen din stress. Jag var likadan efter att jag hade inbrott hemma i min förra lägenhet. Alltid någon som var tvungen att följa med in, jag var tvungen att kontrollera att jag låst dörren både en och två gånger innan jag fick en ny lägenhet. Så efter det aldrig mer bo på bottenplan!

Svar: Ja, att känna stress inför hur man bor eller annat som är nödvändigt i vardagen är jobbogt. Jag bodde också på nb 1970-71, på Holmvägen, när jag började jobba i Väsby. Men jag var nästan alltid orolig för att någon skulle hoppa in på balkongen. Vågade bara ha öppet fönster om jag var i samma rum. Men sedan fick jag en lägenhet 2tr upp och det var mycket bättre.
Hoppas du känner dig trygg i ditt nya boende.
Ditte

Veiken

Fy vilken otrevlig upplevelse. Jag förstår fullkomligt din stress! Det är förfärligt att bli rånad på det sättet. Hur kunde dom länsa kortet utan kod!? Kramar

Svar: DEt var väldigt obehagligt! Jag har lärt mig att de som har som jobb att råna/stjäla från folk har en dosa där de sätter in kortet och får förslag på tre till fem koder. SEdan provar tjuvarna. Hos mig tog de först ut 200 kr, ytterligare 200 och när det gick bra tog de ut allt som fanns. Och detta på 8 minuter....Jag hade heller inte använt kortet på en vecka då stölden skedde så ingen kan ha tittat över axeln efter kod eller så. Jag bråkar fortfarande med banken om att få ersättning och hoppas att Allmänna Reklammationsnämnden kan hjälpa mig. Men det är tveksamt...
Kramar!
Ditte

Preciosa

Hej Ditte!¨
Ja det är ett trauma att bli rånad. Vanligt är det ju och olika hur man kan hantera det. Jag har verkligen låg stresströskel :( Jag blev ju väskryckt på Gran C på hemgång på natten. Frimodigt gick man hem efter att ha haft kul. 22 år sen och det har begränsat min rörelsefrihet sen dess. Väldigt misstänksam på gator och torg...Har alltid sydda fickor på byxor :) Där har jag det viktigaste.
Aldrig kort på mig om jag inte ska hämta pengar och då har jag minimibelopp på det kontot...Ja man blir nojig faktiskt. Den gången hade jag också nycklar och pengar i byxfickorna. Då fanns ju inte mobil att bli av med. Det är själva upplevelsen som är hemsk, annat kan man skaffa. Ingen som inte varit med om det kan riktigt förstå. Kram P ♥

Svar: Tack för din omtanke. Och din upplevelse sitter kvar fastän det var så länge sedan...Förstår att det var hemskt. En stark och väldigt obehaglig känsla och upplevelse och sedan detta att man blivit kränkt ända in i själen. Nu är jag också väldigt försiktig, nästan nojig emellanåt. Men försiktig var jag även tidigare, men att någon skulle skära loss ryggan under bordet kunde jag inte ens tänka mig då det hände. Men nu kan jag.
Kramar"
Ditte

sannas rum

Åh guuud vad härligt. Skulle inte alls ha något emot att åka på en solsemester just nu, känner att kroppen skulle behöva lite D-vitamin, trots att jag faktiskt äter det som tillskott. Väldigt sjukt med stölden, att de vågar och att de faktiskt kan göra så! Jag blev bestulen på mitt bankomatkort när jag var på en bar i London 2011, rakt ur min väska(!) men banken ersatte de pengarna som tagits ut i och med att chip-kort ska vara såpass säkra att det inte ska gå att ta pengar från det. Den gången hade någon sträckt sig över axeln och sett min kod tror jag, och sedan gått till en bankomat som låg ett hundratal meter från baren och tagit ut pengar. Tyvärr tror jag att det var en person i min umgängeskrets. Precis som preciosa skrev ovanför så har jag aldrig alla mina pengar på mitt kortkonto, utan för över små belopp från mitt lönekonto när det behövs.
Förstår verkligen paniken när ett köp nekas, det spelar ingen roll om det är för att man har blivit bestulen, att kontot blivit hackad eller att man själv bara gjort en miss; det är pinsamt i vilket fall. Vilken tur att det löste sig denna gång för dig i alla fall. Kram :)

Svar: Tack, känns skönt att höra attflera drabbats, även om det är illa i sig att något sådant händer som att bli bestulen. Skönt att du fick tillbaka dina pengar, det är jag glad för.Och jag bråkar fortfarande om att få tillbaka mina pengar. Får se hur det går till sist.
Och numer har jag inte alld mycket pengar på kontot, men att jag hade det i mars berodde på att jag skulle betala flygbiljetter. Men nu gör jag det från andra konton.
Kram!




Är dessutom otroligt försiktig med att använda bankomatkortet.
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: