Spännande...

    
 
 
Nu är Maxie i sjön och det gick väldigt smidigt men visst var jag spänd på hur det skulle gå.
Redan vid 10 tiden var vi ute vid varvet och fixade med det sista; fendrar på plats och tampar som skulle sättas fast och sedan var det bara för oss att bese skådespelet.
Först lyftes båten bredvid oss bort av en gaffeltruck och sedan var det Maxies tur att fångas upp av de "långa järnarnmarna" och i mycket långsam takt köras ner mot kajen.
Jag är lika förvånad varje gång när jag ser dessa proffs till yrkesmänniskor på varvet flytta och lyfta båtar och oftast betydligt större och tyngre än vår. Och med vilken otrolig precision det sker! Imponerande!
 
Här kommer hon...Endast fastsatt med två remmar under "magen". Strax i vattnet!
 

Remmarna fick sitta kvar ett tag och vi fick se efter att det inte läckte in vatten någonstans. Det gjorde det inte.
Nästa moment var att starta motorn och köra runt till mastkranen. Lika bra att få på masten idag. Motorn startade på första rycket och Maxie lät sig snällt köras till mastkranen. Även om vår mast inte alls är hög, "bara 9 m" så känns det ändå lite skakigt innan den är på plats även om mastkranen gör det tyngre jobbet. Masten skall hållas och komma rätt och det gjorde den.
Och med masten på så puttrade vi iväg till vår, för säsongen, nya båtplats och som ligger inom varvsområdet.
 
 
Nu återstod all justering av vajrar, vantskruvar och stag, saker som gör att båten kan seglas. Även bommen skulle på plats.
Tursamt nog så hade vi väldigt god hjälp av Bosses son, så i jobbet med de sista finjusteringarna läste jag instruktionerna från manualen och herrarna gjorde det mer praktiska jobbet.
Och vid halv tre, efter lite drygt fyra timmars jobb så var vi färdiga.....
Lite småpyssel och diverse finjusteringar kvarstår, men i princip är vi klara.
Så nu väntar vi på den riktiga sommaren och hoppas på härlig segling i Stockholms skärgård.
 
Arbetsledare/lagledare
 
 
                                                                    
 
 
 
 
Marja

Ja men nu får ni lön för mödan efter allt slit, putsande och fejande. Maxie verkar vara en riktigt mysig båt. Kram

Svar: Nu är det bara att ta sig tid och ge sig ut på böljan den blå. Spännande för det var många år sedan både Bosse och jag hade båt. Kram!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: