Tävlingsdax

    
Jag är ju lite av en tävlingsmänniska. Eller för att uttrycka mig tydligare; Jag tycker om utmaningar av alla de slag och är det i form av en tävling så är jag gärna med. Inom rimliga gränser förstås. Jag utsätter mig inte för vad som helst...
I morse lyssnade jag som vanligt på P4 Radio Stockholm, där programledarna Pär Fontander och Anders Hildemar Olsson just när jag slog på radion, pratade om sina "värsta" semesterminnen.
De uppmanade också lyssnarna att maila eller ringa in och dela med sig av sina värsta semesterupplevelser.
Det var alltså en sorts tävling och de som blev uttagna att berätta om sina upplevelser i radion kunde vinna två biljetter till genrepet till Melodifestivalen på Friends Arena nu på fredag.
Och det kunde i och för sig vara roligt.
Hur som helst så kom jag fram till programledarna och berättade kort min historia. Nästa moment var att jag skulle bli uppringd för att i etern berätta historien lite mer ingående.
Sammanlagt var vi fem stycken som till slut blev utvalda att vara med och tävla om biljetterna.
Jag är ju väldigt förtjust i att resa och min berättelse handlade just om en resa som skedde året efter jag var färdig gymnastikdirektör. Och då får man gå tillbaka 41 år i tiden och jag var då 22 år.
Det var alltså inte lika bekvämt och okomplicerat som att vara på Filippinerna och Boracay. Men där finns heller ingen skidåkning...
Och jag gillar både strand, och skidåkning.
Dt ena får aldrig utesluta det andra.
Och nu för tiden så solar jag nästan aldrig.
 
 
 Helt bekymmerslöst.
 
 Lugnt och stilla...Men jag gillar även fart och fläkt. I lagom doser.

 
                                                                                          
Jag arbetade i en kommun norr om Stockholm och på sportlovet ordnade jag, den manlige idrottsläraren, ett par vänner till oss, plus ytterligare någon kollega en skidresa till Kitzbuhel i Österrike för eleverna i klass 9. Och för att fylla upp antalet resenärer följde några gymnasieungdomar från Sollentuna också med. 
Vi skulle åkt tåg, först till Helsingör och sedan fortsätta med natttåget ner genom Tyskland och vidare in i Österrike.
Lagom till avresan blev det tågstrejk i Sverige och vi fick ta buss till Helsingör och där invänta natttåget.
En stark och äventyrlig upplevelse i sig!
I Danmark fanns det öl som såldes till våra elever.....Så ett par skickade jag/vi hem redan från Helsingör. Buss tillbaka till Stockholm.
I övrigt gick resan bra och inga större incidenter inträffade på vägen.
Väl framme blev jag något förvånad då de tidigare hemskickade eleverna stod på trappen till vårt "gathaus". 
De hade flugit ner.... Puh!
Veckan blev bra, riktigt bra på alla sätt och mycket minnesvärd för alla. Positivt alltså!
Det blev en del skidåkning även för mig, men som reseledare var det mycket att stå i och ordna med.
Elever tappade pengar, blev sjuka  tappade liftkort o.s.v. Och jag fixade och hjälpte...
Veckan tog slut och dagen innan hemresan blev jag ordentligt sjuk. Hög feber, hosta, svårt att andas. iNsåg att jag inte skulle kunna ta mig hem med de övriga.
Kvarlämnad med en stor sachertårta (Österrikisk chokladtårta) och blommor, iris, både gula och lila så fick jag ge mig ut och leta efter en doktor. Fick penicillin i sprutform och starka tabletter. Tog min tillflykt med tårta och blommor till ett kafé där jag somnade av pur utmattning.
En trevlig tysk yngling, i sina/mina bästa år förbarmade sig över mig och överlät sitt varma hotellrum till mig. Var ha sov vet jag inte...
Följande dag blir jag erbjuden att följa med ynglingen i bil ( en röd Mercedes i sportmodell) till Munchen. ( Vet inte var tyskt y finns på datorn)
Och därifrån skulle jag kunna ta mig till Sverige med flyg.
Hostande, febrig och allmänt svag kommer jag till Munchen och ynglingens lägenhet, en fantastisk lägenhet i en souterrängvåning  mitt i stan.
Jag är så slut att jag faller ihop och somnar. Vaknar dock under natten, smyger till köket och hämtar en förskärare som jag lägger under kudden.......
Vet ju förnuftsmässigt att det är helt idiotiskt att följa med någon så där utan vidare....
Men på morgonen körs jag av min nyfunne vän till svenska konsulatet för där tänkte jag be om att få låna pengar till en flygbiljett hem.
Till saken hör att jag hade en ordentlig reseförsäkring med visste inte om hur jag skulle kontakta SOS i Köpenhamn för att få hjälp. Läkarintyg hade jag ju som beskrev att jag inte alls kunde åkt tåg hem. Alltför sjuk!
På konsulatet var de inte alls hjälpsamma. De ansåg sig inte var någon bank.
Men då jag bad dem ringa en god vän till min pappa som jobbade på UD i sTockholm, då gick det bra med pengarna....
Min tyske vän körde mig till flygplatsen och jag landade på svensk mark.
Att jag sedan fick tillbringa en vecka på sjukhus hemma innan jag blev bra, det fick jag liksom på köpet.
Och mun tyske vän? Ja, vi hade kontakt i flera år efter detta.
 
Om jag vann? Nä, det gjorde jag inte. Programledarna drog lott och turen var inte med mig.
Men å andra sidan, om jag verkligen velat gå på melodifestivalens final/genrep så hade jag förstås köpt mig en biljett för länge sedan. Och jag kan inte påstå att jag tycker att startfältet håller någon högre kvalité. Men om jag vunnit en biljett så hade jagtblivit glad och givetvis tagit mig till Solna och Friends Arena.
 
 Detta, mitt minne från Kitzbuhel består. Den första, men långtifrån den sista skolresa/lägerskola jag ordnat i mitt jobb som lärare. Och jag har många minnen från dessa resor genom årens lopp.
( Sedan 2010 är det en aktiv pensionärstillvaro som råder för min del och resorna sker numer i familjens sällskap.)
 
 
 
 
 
 
 
Freedomtravel

Tack för en intressant berättelse! En viss misstänksamhet är förstås bra, men som tur är finns det också många snälla och hjälpsamma människor här i världen! :)

Svar: Ja, detta var i ungdomen. Men jag lärde mig något som jag har haft gläjde av hela livet.Och jag tror oftast gott om mina medmänniskor.
Ditte

Iris

Du har så många härliga berättelser att ge oss. Jag hoppas att jag får uppleva någon spännande resa i framtiden tillsammans med dig och B och min make. Kram

Ditte

Ja Iris, vi har upplevt en del i Kina tillsammans och jag hoppas och tror att vi alla fyra kommer att uppleva trevligheter tillsammans. Det finns mycket att uppleva i Spanien, det är jag säker på.
Och det är ju nästan alltid spännande att resa.

Kramar och mång tankar.
Saknar dig.

Marja

En intressant berättelse. Jag undrar hur det gick med förskäraren. Blev den kvar under kudden, eller smugglade du tillbaka den i köket?
Jag har inte kunnat komma in på blogg.se de senaste dagarna, men nu har jag läst kapp dina inlägg. Fin ny design! Kramar

Ditte

Marja! Kniven smög jag tillbaka i lådan tidigt på morgonen när jag vaknat. Vill minnas att jag sov oroligt....och jag skämdes nog lite över att jag ens lagt den under kudden. Och långt senare berättade jag för den nyfunne tyske vännen vad jag gjort. Så det kan bli! Kram!

Marlene

Jag hörde dej! Synd att du inte vann.

Svar: Vad roligt! Och visst hade det varit roligt att vinna. Men jag hade inte tur denna gång.Hoppas på fler tävlingar och bättre tur.
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: