Globen, Skyview och Stockholmsutsikt

Strålande sol, alldeles klart och en dag som gjord för en tur högst upp på GLOBEN. Max blev entusiastisk över förslaget och med hjälp av fyrans buss, Max initiativ, tog vi oss över Skanstullsbron och till Gullmarsplan. Sedan var det en 10 minuters promenad fram till själva GLOBEN och Skyviewentrén.

(Just dessa blå bussar, nummer fyra, brukar han titta på från vårt balkongfönster men hade inte själv åkt över bron just med buss.)

 

Här syns en av de två "gondolerna" av glas som tar passagerare högst upp på GLOBEN.

 

Globen som egentligen heter Ericsson Globe, ligger i Globenområdet i Stockholm, alldeles i närheten av Gullmarsplan och i stadsdelen Johanneshov.

Själva Globen är byggd i stål, glas och betong, har en diameter på 110 m och har en höjd invändigt på 85 m. Globen är också världens största sfäriska byggnad.

Första spadtaget togs i september 1986 och invigningen skedde den 19/2- 1989, alltså tog det mindre tid än två och ett halvt år att färdigställa Globen. Helt otroligt!

(Det var Berghs arkitektkontor som vann den tävling som utlysts innan själva själva byggandet påbörjades och som ansvarade för hela byggnationen.)

 

Max och jag checkade in efter det att vi köpte våra biljetter. ( Barn under fyra år var gratis och jag som pensionär betalade 100 kr)

Resan började med en film som gav bra och intressant info och sedan var det dags att kliva in i en av de två glasgondolerna som skulle ta oss upp till Globens topp, 130 m över havet. Dessa glasgondoler har funnits sedan 2010 och nog är utsikten från Globens topp den bästa man kan hitta i Stockholm. Åtminstone tycker jag det....

Hela turen i glasgondolen tar 20 minuter och uppe på globens too stannar gondolen i 7-8 minuter. Det räcker bra för att njuta av Stockholmsområdet.

 

  Max och jag på väg upp;"Roligt, pirrigt och lite läskigt är det att åka upp i en glasbubbla.

Tur att mormor är med."

 

Varje år sker omkring 300 evenemang på Globen, alltifrån idrottsevenemang, musicaler och popkonserter.

Vid en hockeymatch kan Globens publik vara ca 14 000 och vid popkonserter går det att plocka in över 16000, rekordet är hitintills 16531 personer och det var 2009 i maj när Metallica spelade.

Att Globen skiftar färg vet vi och det ser vi i stort sett varje kväll. Färgen bestäms av vilket arrangemang som pågår, spelar t.ex Djurgården hockey så är färgerna gult, rött och blått och spelar Hammarby är färgerna vitt och grönt.

Men sedan kan det som sagt variera....

Just i kväll är globen blå/grå....

 

Utsikt från Globens topp.

De röda tegelhusen med gröna tak är vårt bostadsområde.

 

In mot stan, Gamla Stan och City. Tyvärr blir inte skärpan den bästa med min "lilla" kamera.

 

Stockholms inlopp, Djurgården. Lidingö och Nacka på högersidan.

 
Efter vårt besök på Globens topp blev det en tur för Max och min del till polishuset, Torkel Knutsonsgatan på Söder, för att hämta upp min polisanmälan. Skönt att ha det gjort. Och där var det många människor som skulle anmäla stöld av diverse väskor och plånböcker och annat...

 

Fram på eftermiddagen satte vi oss på Uppsalatåget. Dags för mig att lämna tillbaka Max, världens goaste och gladaste, till sina föräldrar. Jag är helt faschinerad. Han har varit hos oss i två dagar och en natt och bara strålat. Inte ett gnäll eller en sur min! Sicken solstråle! Max är en sann glädje i sig!

( Tilläggas bör att han somnar vid åttatiden i sin säng, glad och harmonisk,

och vaknar vid niotiden nästa morgon precis lika sprudlande glad och nöjd och absolut beredd att möta den nya dagen med ett stort leende.)

 

Tåget, på väg hem till Uppsala. Spännande både med "Nicke Nyfiken" på dvd och fem små chokladbitar i en stor påse. "För mormor, visst är det nästan lördag idag..." Ja visst, nästan lördag, svarar mormor....

 

Vilken fin dag det blev! Jag har kunnat släppa en del av mina bryderier och faktiskt i stort, bara varit mormor.

Men i morgon är en annan dag och då finns det en hel del praktiska bestyr att fortsätta med. Det är då det!

 

 

                                                                                   

 

 

 

 

 

 

 

                                                                                                                    

 

                                                                          

 

 

Vilken spännande utflykt och fin utsikt! Fast fixar man det där om man är höjdrädd...? Hmmm... lite svårt för höjder har jag.... ;)

Max verkar då vara en riktigt harmonisk och mysig liten kille.
Modigt av er att åka upp i glasbubblan. Jag har sett de där hissarna, men kan inte tänka mig att jag skulle våga åka med upp. Klaustrofobi och höjdrädsla är ingen bra kombination.
Ha en bra helg! Kramar

Åh så mycket härliga bilder Ditte :)