Bestulen, ledsen, kränkt och arg

    
Bestulen, ledsen och arg! Dagen började i dur men fick ett slut i moll...Bestulen på min lilla ryggsäck med allt innehåll. Och detta trots att ryggsäcken var under bevakning, placerad och förankrad under vårt bord.
 
Tänk denna onsdag som börjar så bra. Sol, blå himmel och dessutom lunchträff med väninnan Inger på restaurang Grill, Drottninggatan.
Bord hittar vi i en mysig del av restaurangen, ställer in oss i "betalkön" och beställer där också var sitt glas vin samt vatten Jag går till bordet med dryckerna för att ansluta mig till Inger i matkön.
Buffé, där det varje dag serveras en vegetarisk rätt, en kött och ett fiskalternativ, plus ett salladsbrd med stort urval. Allt väldigt fräscht! Och utan vidare, kan man om så önskas, välja alla tre alternativen av varmrätter.
Kaffe på maten med små italienska mandelskorpor som lite "sött" ingår i lunchpriset, 110 kr. Riktigt bra för att vara en bra lunch på en bra Stockholmsrestaurang.
 
Vårt bord, alldeles vid väggen/bokhyllan, lagom avskilt.
Min ryggsäck var placerad vid bokhyllan till höger och under bordet.
 
Vid kvart över tolv kommer vi in på restaurangen, ordnar med mat och dryck och väl vid bordet föankrar jag ryggsäcken under bordet. Vi äter, pratar , skrattar och har det väldigt trevligt. Min telefon och kameran har jag placerat på bordet.
Strax efter klockan 13 har många gäste lämnat restaurangen, men vi fortsätter prata i godan ro och har ingen brådska.
 Vid 14 tiden känner vi oss färdiga och skall gå. Jag böjer mig ner och skall plocka upp ryggsäcken. Den finns inte. Jag tittar en gång till och Inger också. Men ingen ryggsäck! Oj, hjärtat far upp i halsen, pulsen ökar och jag känner paniken komma.
 
Tomt vid borden runt oss.
 
Inger letar fram telefonnummret för att spärra Visakortet. Jag darrar och kan knappast slå numret. Kommer fram till en fantastiskt vänlig man som stöttar så gott det nu går. Hör ju själv hur virrig jag låter. Lämnar alla uppgifter  och Inger finns hela tiden som stöd. Så lugn!
Snabbt konstateras att mitt konto är länsat. För plånboken, min favoritplånbok från Mullberry, inhandlad i Beijing. är nu ett minne blott. Och innehållet i den också...
Tårarna är nära. Personalen på Grill hjälper oss att leta efter ryggsäcken. Kanske har någon tagit plånboken och lämnat ryggsäcken på toa eller annat ställe i restaurangen. Hoppas!
Inger går ut på Drottninggatan och letar. Ingen plånbok, ingen ryggsäck!
Vi skiljs åt vid tunnelbanan och jag åker hem. Det känns tomt! Och jag är så ledsen!
Hemma ringer jag polisen och gör en anmälan och en förstående och stöttande polis hjälper mig. Får komma med kompletteringar i morgon.
Ringer Transportstyrelsen, spärrar körkortet/anmäler det stulet. Försöker få tag på försäkringsbolaget för att göra en anmälan, men kommer inte fram. Får göra det i morgon.
Ringer på inrådan av dotter Helen till ett kreditbolag och meddelar vad som hänt. De har en spärrservice som gör att det inte skall gå att ta lån/handla på kredit på falska uppgifter.
Det är svårt att tänka klart och jag ringer min bank NORDEA flera gånger. Hjälpsamma personer finns till hands och hjälper mig med goda råd. Det kan också ses att mitt konto länsats under loppet av åtta minuter, från 12.59 till 13. 07 och på pengar.  Illa! Proffs i farten säger både polis och bank.
Nu blir det polisen och banken som kommer att kunna se i vilken bankomat uttagen har skett. Vi vet att det är i en bankomat och som tillhör "Den danske bank" och rimligtvis bör den ligga i närheten av restaurangen.
Jag vet ju att ryggsäcken fanns på plats (förankrad) under bordet kvart i ett, för det var då vi var på plats. Och första uttaget skedde 12.59.
Och om turen är med mig så kan det finnas bevakningskamera vid uttagsautomaten. Hoppas!
 
Bosse och jag tog oss en tur i området nu i kväll. Det blev ännu ett besök inom restaurangen för kanske hade, som av en slump, ryggsäcken kommit till rätta. Men icke! Vi tittade/rotade också i en del papperskorgar i närheten av restaurang Grill men tyvärr, ingen liten ryggsäck.
 
Jag är trött i kroppen och riktigt ledsen så några positiva tankar kan jag inte få till i kväll.
En tröst är i alla fall att ingen person skadats fysiskt. Och resten får väl ordna sig.....
 
Jag kännner också stor tacksamhet för all den hjälp och stöttning jag fått mina nära och kära och Inger som lugnt och med full focus hade "koll på läget" hela tiden. Även NORDEA, VISAKORT, POLIS och andra jag ringt ner under eftermiddagen har varit stöttande och hjälpt mig. Tack för det!
Men nu undrar jag hur jag skall få tag på pengar tills mitt nya VISAkort kommer.... Det blir det första jag får lösa i morgon...Säkert en utmaning i sig.
 
Och i morgon är det en ny dag! Max kommer och redan klockan nio på morgonen, så då skall jag möta honom på Centralen. Sedan får Bosse och jag rå om honom till fredag eftermiddag. Mysigt och väldigt roligt!
Kännns bra att fokusera på det positiva.....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Marja

Men så fruktansvärt hemskt! Jag blev av med plånboken i London en gång och känner direkt igen hur kränkt man känner sig.
Det är ju proffs som varit i farten, eftersom de varit så fräcka. Hade du koden till bankkortet i plånboken, eftersom de kunde länsa ditt konto via en automat?
Känner verkligen med dig och hoppas att det ordnar sig och att polisen får fast bedragarna.
Kramar

Svar: Tack för din sympati! Den värmer! Nej, ingen kod i plånboken eller ryggsäcken. Men polisen berättade att dessa proffs har en apparat där de sätter in kortet och får förslag på ett par koder som kan passa.... Det är ju deras "jobb" att vara skickliga tjuvar. Hoppas nu på att bevakningskameran har fungerat. Men jag är ganska så knäckt....
Me jag grunnar så på hur ryggsäcken "kom loss" .
Ditte

Lena

Stackars min fina, positiva, glada vän. För sådan är du, även om det inte känns så just nu. Tycker så synd om dig. Arg och ledsen kan man bli för mindre. Hoppas att allt ändå ordnar sig till det bästa. Kram Lena

Ditte

Lena! Tusen tack! Dina ord värmer! Stor kram!

Synnee

Fy så tråkigt Ditte! Min väl förankrade kameraväska med rubbet i, inkl systemkamera med objektiv, försvann från en restaurang i Barcelona när jag pluggade där så jag vet hur kränkt man blir och förbannad man känner sig! De hade säkert en sax eller kniv eller så och skar av banden kan jag tänka mig men konstigt att ingen märkt något! Måste vara fullblodsproffs helt enkelt. Hoppas att du kan skaka det av dig och att Max får dig på bättre humör igen. Bamsekramar från mig och det finns många här som säkert kan inhandla en ny plånbok till dig, jag till exempel :)

Svar: Tack för omtanken Synne! Ja, visst blir man förbannad! Och jag återkommer gärna om plånboken via mail. För den saknar jag så mycket. Inte bara plånboken utan allt den står för....En del av mitt liv, mitt Beijingliv!Kramar och tankar!
Ditte

Sussie

Nää - nu blir jag riktigt förbannad! Fy vad trist Ditte! Jag blir faktiskt mörkrädd när man ser hur snabbt dom kan förändra livet för en människa! Tänker på dig och hojta till om man kan vara till hjälp på något sätt!!!
Massor av kramar till dig från mej!

Svar: Tack för tankar! Ja visst blir man f-d över att det händer. Och ryggan var fastsatt vid min fot under bordet. Puh! Kram!
Ditte

Åse

Usch vad man blir förbannad på dessa tjuvar som är så förslagna. Man blir helt chockad när det händer och allt snurrar runt i huvudet. Jag tycker du var duktig som tog tag i allt så snabbt, men det gäller ju att göra det. Tänk om man hade sett den som gjorde det.....då hade det kanske blivit ännu värre. Jag hade kunnat "mörda"!
Chanserna är väl inte så stora att de får tag på förövaren. Det är ligor som kanske inte är så välkända av svenska polisen. Håll i alla tillhörigheter i fortsättningen. Sätt benet om remmen på väskan om den står på golvet!!! Kram, kram

Svar: Jag är fortfarande mest ledsen och känner mig så kränkt. Ryggan var fastsatt runt min fot och de förslagna typerna har skurit loss den.Usch! Men kanske kan de få tag på tjuvarna via övervakningskamerorna. Hoppas!
Kram!
Ditte

Helena

Usch så tråkigt. Så brukar jag också göra, linda väskans axelrem runt mitt ben under bordet, det får jag sluta med. Tänk om dessa proffs sysslade med något vettigt i stället. Hoppas du kommer över ilskan.

Svar: Tack för omtanken! Nu kommer jag nog att ha väskan framför mig på bordet. Och fastsatt på något sätt. Får uppfinna något!Ilskan börjar ge med sig med jag är fortfarande ledsen och kränkt. Men livet går vidare...
Ditte

Monika

Men fy!!!! Här får jag för att jag inte läst din blogg på flera dagar, orättvist och tråkigt! USCH!

Tänker på dig!

Kramar /Monika

Svar: Tack! Ja, det har varit bedrövligt några dagar.Det är så trist! Kram!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: