Stadsteatern och "ÖMHETEN"

    
Stadsteaterns föreställning av Jonas Gardells pjäs "Ömheten" är en upplevelse jag kommer att bära med mig, länge. Redan första repliken bet sig fast och jag var helt uppslukad både av budskapet i pjäsen och skådespelarnas otroligt starka prestationer.
I Jonas Gardells romanserie "Torka aldrig tårar utan handskar" återvänder han till Rasmus och Benjamin, huvudpersonerna i pjäsen "Ömheten", en pjäs som han skrev 1989.
 
 
 
Själva handlingen i pjäsen äger rum i slutet av 1980talet och kretsar kring Rasmus och Benjamin som är unga, älskar varandra, lever ihop och hade hoppats på ett liv och en framtid tillsammans.
Det blir inte så....Rasmus blir svagare och magrare för var dag, hans humör svänger kraftigt och han brottas med stor ilska och ångest. Benjamin finns tålmodigt vid hans sida, men hur länge skall han orka leva med sin älskade Rasmus. Rasmus har AIDS.
Hans föräldrar vet inget och vill inget heller veta om sonen och hans liv i storstaden tillsammans med Benjamin. Och hur länge skall de kunna blunda?
Konfrontationen blir ett faktum.
Rasmus spelas av Björn Elgered och rollen som Benjamin görs av Kristofer Kamiyasu ( har bl.a. spelat i Djungelboken och "De tre musketörerna") båda två gör starka rollprestationer och som publik befinner man sig mitt i familjedramat.
Katarina Ewerlöf gör rollen som Rasmus mamma och pappan spelas av Ralph Carlsson, båda mycket övertygande i sin föräldraroll, men som inte förmår se eller förstå sin sons behov av deras ovillkorliga kärlek. Den får han inte nu när de ses och den har han heller aldrig fått.
 
Vi satt på andra parkett och såg varje rörelse och ansiktsuttryck hos ensembeln och det kändes som att sitta mitt i själva handlingen.
 
En stark, tänkvärd och gripande föreställning.  Mycket sevärd!
Från vänster pappan, mamman, Rasmus och Benjamin.
 
Det kändes skönt att fått något gott i magen innan föreställningen....
Britt, Sara, Helen och jag träffades på en restaurang som ligger i samma hus som Stadsteatern, Barcelona, och där serveras efter svenska mått mätt väldigt goda tapas.
Jag letade efter räkor pil pil (räkor i stark sås med vitlök) men just dessa fanns inte. Men räkor i vitlök, "gambas al ajillo" blev en bra ersättare plus en tallrik med lite spanska charkuteier och oliver.
 
Britts tapastallrikar; grillad lax och sallad samt spanska charkuterier med oliver och ost. Jättegott!
I bakgrunden syns Saras quesadillas med kyckling. De marinerade kronärtskockorna kom in senare...
 
Räkor i vitlök och de spanska charkuterierna med ost och oliver i repris.
 
Kvälllen börjar bli sen och jag känner att jag nog skall dra mig mot sängen och läsa ytterligare ett par kapitel i Jonas Gardells bok "Sjukdomen" som kom ut för några veckor sedan.
Och tårögd är jag redan....
 
 
 
Susanne

Förstår att det var en stark föreställning. Jag har läst "Torka aldrig tårar utan handskskar" och sett tv serien. Båda var verkligen gripande och väldigt bra.
Skall försöka få biljetter och se pjäsen.
Tapasen såg jättegoda ut, ännu en restaurang att prova.
Kramar!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: