Trendiga gästkockar

    
Läste i söndagens DN en artikel om mat i Peking, skriven av Torbjörn Petersson, tidningens Kinakorrespondent.
Och jag gjorde det med ett stort leende på läpparna. Jag till och med skrattade högt.
Torbjörn skrev om en restaurang, Da huai shu, "Fläktar hänger ned från taken i störande ögonhöjd. Rören i lokalen är lagade med teip. På väggarna sitter vitt simhallskakel. Stekoset ligger tätt och under borden står plastlådor med lock. Det är garderoben. Från en lucka i väggen kommer köttet - magert nötkött, skivad frusen kyckling och fett fläsk, som gästerna sedan grillar över kol. Två fat kryddor hör till och husets egen grillsås, gurka i vinäger, öl - det är en svårslagen middag i Peking i en miljö som varit densamma i över 15 år. Da huai shu har fått sitt namn efter det stora trädet utanför och drivs av en släkt.Några nya koncept behövs inte. Dongchengdistriktet, norr om Wangfujing. Bord går inte att boka"
(Lyckades inte länka till artikeln, men har i citerat den)
 
Det som gjorder den här läsningen extra rolig var att jag redan i april 2008 gjorde ett besök där och bloggade om den; Mat av olika slag, 2008-04-07.
 
En servitris torkar av bordet, för visst blir det en del spill och goa Anna övervakar.
 
 Man får liksom krypa in under fläkten för att se sina bordsgrannar. (Mikael, Anna, Bosse och jag)
 
Och jag har sedan dess varit där flera gånger och sänder härmed ett tacksamhetens ord till vänninan och tidigare kollegan Marie Leander. Det var hon som introducerade restaurangen för oss.
Jag minns det så väl hur det kom sig. Vi satt ett helt gäng på a.w. på restaurang "Sole Mio", uteserveringen. Och vi började efter ett par timmar bli hungriga. Vad skulle vi äta och var? Marie kom så med förslaget att ta  taxi till restaurang "Da huai shu". Hon berättade om kaklet på väggarna och att man grillade sin mat. Men inte så mycket mer. Några tyckte att det lät trendigt, men Bosse min man, var mest intresserad av maten och mindre av det trendiga.
Och trendigt kan man nog inte påstå att det var. Det var t.o.m. så att ett par i sällskapet tvekade om att gå med in....Men in kom vi, bord fick vi också liksom en fantastisk middag till ett pris av ca 20 sek/person. Och i Kina lämnas ingen dricks. (Det kan vara tillåtet på "västerländska" restauranger eller på de stora västerländska hotellen.)
 
 
Bosse och jag tillsammans med Marie som kom med det goda initiativet att åka hit. Tack för det!
Obs! Simhallskaklet i bakgrunden!
 
 Flera grillar ställs fram på borden och det här är verkligen jättegott.
Även grönsaker kommer in i rikliga mängder för att också placeras på grillen.
 
Inte mycket kvar!
 
Mätta och glada! Anna, Mikael, jag, Tessan, Marie och Kerstin. Bosse var nog fotograf...
Vart går vi nu? SWING, kanske?
 
 
Freedomtravel

Det ser nästan ut som att ni sitter och äter i ett kaklat badrum ;)

Svar: Ja, eller kanske en simhall. Men jag tror att det är för att kunna spola av väggarne vid stängningsdags. Det blir mycket os av grillarna, trost alla fläktar. Kul att DNs korre också gillade restaurangen och skrev om den.
Ditte

Marie Leander

Åhh, vad jag längtar dit ibland. Skulle nästan kunna tänka mig en resa till Beijing bara för att få gå till "plåtverkstaden" som vi kallar den. De har uppdaterat fläksystemet en aning sedan jag var där första gångerna.

http://www.familjenleander.blogspot.de/2007/10/onsdag-den-3-oktober.html

http://www.familjenleander.blogspot.de/2007/12/massage-pltverkstad-skorpioner-ormar.html
Vad kul det är att ha bloggen att gå tillbaka till och minnas.
Kram på dig.
/Marie

Svar: Jag fnittrar varje gång vi pratar om olika restauranger här hemma i Stockholm. Tänk om något sådant funnits i Stockholm! Stort tack för att du tog med oss dit!Kramar!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: