Just i dag var jag arg...

    
Ja, verkligen! Just i dag var jag riktigt arg! Så arg att jag nästan började gråta och det är inte ofta. Men om det inträffat så är det alltid, i mitt tycke, någon orättvisa eller oförrätt inblandad.
Nu för tiden blir jag egentligen  sällan arg. Jag försöker tänka positivt och vänligt, men i dag var de tankarna helt väck.
Jag kommer ut till vår busshållplats vid Nätgrän för att ta 55an strax efter halv två. Är på gott humör och skall möta upp väninnan Ninni i "Fältöversten" på Östermalm.
Vi som väntar på bussen köar och kliver på i tur och oordning. Jag sist.
Har ingen brådska, sätter mig nästan längst bak och åker "baklänges." (Allra längst bak sitter ett gäng ynglingar på väg hem från skolan och tvärs över mittgången från mig sitter en herre i 70 års åldern, mannen M.
 
Plötsligt utbrister busschauffören; "Du där, ditt busskort fungerade inte" när du "blippade". Alla som klev på bussen undrade vem som avsågs. Killarna längst bak tittar på varandra och mannen på andra sidam mittgången började klaga på killarna och antyder att någon av dem har fel busskort eller inget alls. Busschauffören stänger av motorn och mannen M, börjar ilsket se sig omkring.
Så ser sig plötsligt M om och stirrar på den passagerare  han tror har ogiltig biljett.  M skriker högt från sin plats att denne passagerare skall gå av bussen. Nu!!!!!  Busschauffören kommer också fram men ynglingen är så rädd att han raskt hoppar av bussen genom bakdörren.
 
I detta läge vänder jag mig om och ser att den som får lämna bussen är en av de som bor på ett gruppboende/servicehus i vår bostadsrättsförening och i handen håller han ett grönt färdtjänst/busskort.
Jag reser mig snabbt och går dit för att ev. hjälpa till. För sent! Innan jag hinner fram så har ynglingen i pur förskräckelse lämnat bussen.
Jag går tillbaka till min plats och då sätter M i gång att klaga högljutt på mig att bussen nu är försenad p.g.a. att någon försöker snyltåka och att jag, denna tjärring, accepterar detta och minsann var likadan.
 
Jag kippar efter andan och känner hur ilskan tar över. De positiva tankarna är helt borta...Jag hör mig själv med tydlig röst säga:
-"Det finns något som heter medkänsla, generositet och hjälpsamhet och  att ett busskort inte fungerar kan vem som helst råka ut för och är det nu en passagerare som behöver extra tid på sig för att ordna upp det hela så måste det kunna gå." (Typ 1 minut..)
Killarna längst bak tittar på mig med stora ögon och tycktes alldeles förskräckta över att en dam i mina år tar sig ton.
Mannen  fortsätter med sina otrevligheter mot mig och meddelar också högt att sådana som är "knäppa" inte skall åka buss utan stanna hemma.
Jag letar febrilt efter något positivt att säha.....Hittar inget....
Känner att tårarna bränner bakom ögonlocken. Och mannen fortsätter sin resa. Hoppas innerligt att han är ett undantag i vårt svenska samhälle.
 
Vid Skanstull går jag och de flesta passagerarna av av.
Skolynglingarna klappar mig på axeln och säger; "strongt damen" och flera andra kom fram och tycker det var bra att någon reagerar.
Det tycker jag också, men just här på bussen var jag var väldigt ensam om det.
 
(Jag ringde också Servicehuset/Gruppboendet och meddelade vad som hänt på bussen och de var så glada för mitt engagemang. Och resenären som inte fick åka med bussen hade ett giltigt färdtjänst/busskort....
(Så i  morgon skall jag ha en korrespondens med SL om det hela. Viktigt är ju att busschaufföreren får lära sig hur han och säker många andra chaufförer skulle kunna agera i en liknande situation.)
 
På tunnelbanan till "Fältöversten" lugnade jag ner mig och efter att ha öst ur mig hela händelsen för Ninni så kunde eftermiddagen gå vidare. Och i positiva tecken.
En sen lunch fick det bli, så vi styrde stegen mot Östermalmshallen som erbjuder många restauranger och ett härligt utbud av allt man kan tänka sig i mat- frukt och grönsaksväg.
 
 En riktig palett av frukt och grönsaker.
 
Vi tog ett varv i Saluhallen och tittade på menyerna. Och mycket gott fanns att välja på, men frågan var om vi tyckte det kändes ok att betala 110 kr för ett glas vin (minst) och sedan uppemot 200kr för en fisksoppa, fisk eller skaldjursrätt så här till en sen lunch en vanlig tisdag.
Vi tyckte inte det utan styrde kosan ner mot Vapiano vid Stureplan.
nästan folktomt så här vid 15 tiden, bara att välja bord. Annat är det från 17 tiden och framåt under kvällen. då gäller köer och långa sådana.
 
Dagens sena lunch;
linguinipasta, färsk spenat, chilli, vitlök, tomater, dill, parmesan och scampi en härligt gräddig sås.
Jättegott! Och prisvärt! 
Dessutom alldeles nylagat. (Maten tillagas när den beställs)
 
Färska kryddor, bara att välja det man så önskar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Iris

Inte bara strongt - du är cool! Härligt att du reagerar och bryr dig om! KRAM

Svar: Ja, vi är nog sådana, både du och jag. Men det tarpå krafterna att ta i och bli så engagerad.Många kramar!
Ditte

Sussi

Blir så himla glad av att höra att du blev arg och reagerade. Bravo!!

Svar: Och som sagt, numer är det inte ofta jag blir arg.Försöker hitta det positiva, men ibland är det sårt. Önskar dig och marie en härlig resa till Beijing. Njut av ALLT!
Kramar!
Ditte

Katarina

Heja! Bra att du reagerade. Kanske kan andra som var med på bussen nu fått mod och vågar reagera när något händer som inte är ok.
Jag är stolt över att känna dig.
Kramar!

Marja

Men vilken obehaglig man och så bra att du reagerade och sa din mening sakligt och lugnt. Och imponerade gjorde du också på ynglingarna. Någon av dem vågar kanske följa ditt exempel en annan gång.
Bra att du orkar kontakta SL också, de måste ju få veta vad som hänt.
Maten på Vapiano ser så läcker ut. Kramar

Svar: Tack för uppmuntran! Det tog på krafterna att bli så där arg, men jag kände att jag handlade utifrån det jag såg och upplevde. Och idag har jag skrivit till SL.Sedan var det sköt att varva ner med god mat på Vapiano i sällskap med en väninna.
Kramar!
Ditte

Åse

Skönt att det fortfarande finns en människa som vågar bry sig. Strongt! Kram åse

Ditte

Tack för support! Kram!

Freedomtravel

åh vad bra att någon säger ifrån! Jag blir så glad att någon bryr sig! Jag tycker faktiskt själv att det blivit lite krångligt med de här nya busskorten samtidigt som busschaufförerna ofta är otrevliga. Om jag inte använt mitt kort på 3-4 dagar, då vet jag ju inte om det är giltigt... jag ser det ju inte förrän jag går på bussen. Så då ska man först stå och vänta i kylan, och sen ska de skälla på en och kasta av en så man får skämmas. Och nu var det ju dessutom verkligen fel person som råkade illa ut. Så bra att du sa ifrån och dessutom meddelar SL!

Svar: Tack! Jag har också råkat ut för att mitt accesskort inte fungerat trots att det varit laddat och det är alltid besvärligt att bara stå där och känna sig dum.Min lilla insats blev uppskattad av både ynglingen och personalen på gruppboendet som hört av sig via telefon. Och nu väntar jag med spänning på svar från SL Och eftersom jag är en envis typ kommer jag inte ge mig förrän jag får ett svar.
Ditte

Helena

Som du säger det tar verkligen på krafterna att agera, förstår att tårarna var nära. Ändå lyckas du vända inlägget till det positiva. Och fina bilder.
Så roligt att du delar med dig av vardagshändelser. Säger det igen, din blogg är toppen.

Svar: Tusen tack! Så glad jag blir!Kramar !
Ditte

vivi

Finns ingen som du...!!!

Svar: Tack! Jodå, det finns flera. Du!!!Kramar!
Ditte

vivi

Love

Synne

Man önskar att fler hade modet att säga till mot de rötägg som finns i samhället! Stackars kille... Kram till dig, "supergran":)

Svar: Tack! Det värmde!Kramar!
PS Har noga läst om era äventyr i Vietnam och var också förtjust i P.Q. En del av de andra turerna gjorde vi också, jättespännande.
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: