Jordnära

Grått och allmänt trist väder, snöblandat duggregn och runt 0 grader och absolut inte en dag då man av vädermässiga förhållanden skulle lockas ut på en skogspromenad direkt.

Men, så blev det i alla fall, en riktigt mysig skogspromenad tillsammans med väninnan Eva ute i Upplands Väsby. (Där jag bott i 32 år)

Vi gick en sväng i Runbyskogen, ner mot Kairo (badet vid Mälaren) och tillbaka. Och det var riktigt vackert i skogen,snön var vit till skillnad från den där bruna och fula snön som täcker gatorna inne i stan.

Stärkta och väderbitna av den friska promenaden kändes det extra skönt när vi kom tillbaka att dricka kaffe och njuta av härliga smörgåsar vid köksbordet.

 

Men först var jag en tur till Solna kyrkogård, där mamma och pappa är begravda.

Jag köpte med mig en röd ros i ett hjärta som jag placerade nära gravstenen, så där lite i lä, och sedan grävde jag fram den julros jag planterade på graven i slutet av november. Den fanns där under snön och blommade.

Jag är verkligen förtjust i julrosor, de är så vackra och starka där de blommar i den frusna marken under snön. Men de ger mig också en lite sentimental känsla.

För länge sedan, på den tiden jag bodde i Väsby och i en villa, så hade vi ett par julrosor i trädgården.

Och varje julafton tog döttrarnas farmor in ett par av blommorna och placerade dem matbordet. Så vackert!

Dessa julrosor var väldigt speciella, för farmor Meida hade för länge sedan haft dem med från Estland till Sverige och då planterade hom dem i sin trädgård i Åby och senare när vi köpte ett hus med trädgård ärvde vi dem.

Jag undrar faktiskt var de finns idag....

 

 

 

 

 

 Här syns julrosen bättre, till vänster.

Jag tycker också om julrosor, jättefina.
Kul med vänner, fika och en promenad. Men snart är det vår.

Vad härligt att någon vill trotsa vädret.

Jag säger det återigen du har sådan fin blogg, så fina bilder och ja bara så fint.

Ha en go dag!

Kram /Monika