Gott och ont!

    
Ingen gosig hundvalp som påkallade uppmärksamheten redan strax efter sex i morse och ingen morgonpromenad vid sjutiden. Lite tomt kändes det. Helt klart!
Men jag skall inte sticka under "sängen" med att jag njöt av en sovmorgon till klockan nio och sedan inga tider att passa. Tänk, att man vänjer in sig så på ett par dagar......
 
Stockholm bjöd på härligt sommarväder, med en termometer som visade + 22 mitt på dagen, trots att det är september och höstmånad.
Hade tänkt att vara ute stora delar av dagen, men tänkte att "jag hinner för dagen är lång".
Måste medge att jag verkligen var seg. Ingen riktig entusiasm för något.
Antar att det är mitt sätt att reagera på att jag i morgon skall till en plastikkirurg som skall skära bort en bit i min högra kind.
Jag har ju vetat ett par veckor att det finns ett melanom där som skall bort och i morgon skall det ske.
Så viss oro har jag. Men jag vet att det kommer att gå bra och sedan skall väl de här maligna melanomdjävlarna vara borta. Åtminstone för den här gången....
Det är ju så att kroppen har tusentals cancerceller i sig men det egna immunförsvaret är så fantastiskt och håller oftast dessa otrevligheter i hårda tyglar.  Men då och då ger sig elakingarna ändå till känna och ställer till oreda på många olika sätt.
Och då vill det till att tänka positiva tankar och fylla tillvaron med det goda. Inte helt enkelt, men varför skall det vara det. Ja, positiva tankar tycker jag alltid man skall ha.
Men stundtals kan man behöva tänka till en gång extra och fundera på vad som får mig att må bra. Inte bara fundera, utan verkställa det också.
I varje fall så kom vi oss ut på en långpromenad sent om sider, efter lunch.
Målet för dagens promenad var Skeppsholmen. Inte för något särskilt, utan bara för det är en trevliga omgivningar längs vattnet på vägen dit.
 
Från Söder via Slussen och genom Gamla Stan, Österlånggatan.
  
 
                                                                     Strömkajen, Södermalm i bakgrunden.


Skeppsholmsbron. Nybroviken och Strandvägen.
    
 
Efter att ha pustat en stund ute på Skeppsholmen så strosade vi hemåt längs Skeppsbron och vattnet.
Men i korsningen Götgatan - Hornsgatan fick vi skynda på.  Rusningstiden hade börjat och antalet cyklister som vällde fram mot götgatsbacken var stort. Här vill det till att skynda sig som fotgängare för att ens hinna över gatan, helskinnad.
 
                                          
 Som avslutning; en sann glädje!  Max har åkt ånglok i helgen och den här bilden vill jag ta med mig i morgon. Han gör mig så glad!
 
 Max, två år och åtta månader. Vilken charmör! 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lena

Min fina vän. Jag ska tänka på dig och skicka goda och positiva astraltankar till dig i morgon. Kram Lena

Svar: Tack, Lena!
Ditte

Iris

Tänker på dig Ditte! KRAM

Svar: Iris! Tack, det värmer!Kram
Ditte

Åsa nu i Jönköping

Tänker på dig! Hoppas allt gått bra idag!! Kram

Svar: Tack Åsa! Kram!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: