Gult, grått och lite grönt

    
Typisk gul-grå dag , med inslag av grönt. Almanackan talat tydligt om att det är söndag den 20/10. Redan, tänker jag. Dert käns som om oktober just börjat. Och jag har egentligen inte
Antar att det är så att tiden går ännu fortare när man är pensionär....
Påminner mig också om att jag inte, som i år, varit hemma någon längre tid under hösten.
Och på något sätt konstaterar jag att "vädret kan jag inte påverka" utan har bestämt mig "för att gilla läget".
Men man kan ju i alla fall då och då tycka att det vore trevligt att kunna gå ut och lämna paraplyet hemma.
 
Förra året hade jag  vid dagens datum varit i Beijing ett par veckor och vet inte alls hur hösten var hemma. Men jag vet och minns att Beijingdimman/smoggen ofta gjorde att det inte var särskilt behagligt att vistas utomhus och att skolbarnen ofta fick tillbringa sina raster inomhus. Så illa var det verkligen inte under de år jag jag jobbade och bodde där.
Nu hoppas jag i år på att luften skall vara bra när jag kommer i början av november....
 
Båda bilderna är tagna olika mornar strax efter varandra och före klockan 7.
Med "skit i luften" och en "ren dag".
Stor skillnad!
 

Några timmar under dagen har jag varit "mattemor" till Helenfamiljens labradorherre. Han har så smått övergett valpstadiet och kommit in i puberteten. Och han har blivit stor både på höjden och vad gäller antal kilo.
Vi tog som vanligt en  promenad och jag tyckte absolut att han hade gjort stora framsteg i "att gå fot". Kanske berodde det på att han är fullt upptagen av alla lukter och går med nosen i marken. Vad vet jag, men någon brådska hade han då inte.
 
 Stilig, ung, man på "grönbete".
 

Jag väntade och hoppades att solen skulle bryta igenom molntäcket fram på eftermiddagen. Och den väntan blev förgäves. Men visst blev det en promenad i alla fall.
Utan paraply och med en tunn dunjacka....
Det duggregnade. Duggandet byttes efter hand ut mot större regndroppar och jag letade efter någon form av mysfaktor. Ute!
Väl hemma igen kände jag mig som en "dränkt katt". ( Inget illa menat, mer ett uttryck...)
Dunjackan var genomblöt och jag också.
Men mitt positiva inre säger att jag nu upplevt en naturlig färgkombination och att det är just årstiderna som gör Sverige så speciellt.
Och jag är benägen att hålla med, trots att jag tillåter mig längta efter blått hav, vackra solnedgångar och lååånga sandstränder.
 
Årstaviken klockan 14.40. Vackert!
 
Eriksdals koloniområde 15.40. Hösten är här! Träden är så fina.
 
Ringvägen klockan 16.15. Grått!!!!
 
 
                                                                                              
 
 
 
 
                                                                                             
 
Åse

Du glömde färgen "blått". Den stilige unge mannen på grönbete var verkligen blå!!! Annars håller jag med dig....vädret kunde vara bättre. Kram

Ditte

Jag såg nu att han var mer blå än svart....Men han skall vara svart.
Kram!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: