Gränder....

    
Man kan se gränder, precis som allt annat, på så många olika sätt.Och det ser olika ut beroende på vilken vinkel betraktaren befinner sig i.
När en gränd plötsligt tar slut, kan man tänka sig olika lösningar för att komma vidare. Ibland är det enklast och minst ansträngande att backa och gå tillbaka samma väg man kommit. Och oftast hittar man vägen tillbaka. Lättsamt och bra!
 
En vacker, vit, tjock, mur. Tid att stanna upp,
fundera och kanske gå några steg tillbaka
för att hitta en annan väg att fortsätta på.
 
Men rätt som det är vill man kanske hitta en annan lösning på vägvalet och inte välja det som förefaller enklast.
Det blir en utmaning att se om det går.
Ibland lyckas det och ibland inte. Men det kan vara värt att prova, ifrågasätta. Våga.
För man vet ju inte alls vad som döljer sig där i det okända och den vetskapen kan göra att man inte ens vill eller kan prova något nytt.
( Nu när det finns GPS och inbyggda Googlekartor i telefonerna är det lätt att få tydliga vägval presenterade. Ingen direkt utmaning och det som är enklast är kanske inte det som är det bästa........Och vad är då bäst? Puh!!!)
I livet vet man aldrig vad som händer. Det finns inga garantier eller "bäst före datum" på någonting, även om det många gånger kanske skulle vara önskvärt.
 
 
Den här lilla valvet kan man lätt gå igenom och raskt komma ut på andra sidan.
Eller också dröjer man sig kvar ett tag för att se hur den är uppbyggd och fantisera om gångna tider.
 
 
 
 Träffade i går kväll några vänner på restaurang Vapiano i Gamla Stan. God mat och dryck, prat, skratt, sorl och trångt....En mysig kväll som avslutades med en kortare promenad bland gränderna och ett besök hos väninnan M som bor här, helt mitt i....
Turistsäsongen är över och Gamla Stan känns inte längre kvällstid som en "turistfälla"/turistmagnet utan mer som en del i det Stockholm som jag tycker så mycket om.
 
 
                                                                                                     
 
 
                                                                                        
 
 
                                                                                 

 
 
 
 
 
 
Sofia

Fina tankar. För det här med gränder, slut och öppningar kan man fundera mycket på i alla lägen.

Iris

Mysigt ni har det, du och vännen M! Jag njuter av höstlivet i Stockholm genom dina vackra bilder. Kram

Svar: Jag har ju inte på flera år varit hemma en höst och är glad åt att jag tycker om den. Åtminstone lite. Men din sol, värme och allt annat är förstås mer njutbar. Min opererade kind tycker inte om kylan....Det gör ont!
Saknar dig!
Kram!
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: