I hälsans tecken

    
Jag är öm i kroppens axel, skulder och ryggpartier. Min hy känns len och smidig och kroppen har invaggats i ett harmoniskt ocj lojt tillstånd.
Dagen har till stor del handlat om kroppen och dess välbefinnande.
På förmiddagen tog vi en taxi ner till Jingshangparken, en av de många och stora parker i Peking, där det på lördag och söndag mornar brukar vara full aktivitet.
Mängder av människor samlas för att sjunga  i kör och enskilt, dansa, spela olika traditionella instrument, utöva thaichi, spela pingis, badminton, sparka fjäderbolll m.m. m.m.  Det är en social sammankomst och man ses här varje helg. Och alla besökare är alltid inbjudna att vara med och prova.
Förvisso kan det vara svårt att läsa kinesiska noter och "bara hoppa in" i en kör, men det ger mycket att stanna till och lyssna. En inre frid brukar snart infinna sig och man sugs med av harmonin.
I dag ösregnade det när vi om till parken, sikten var dålig och luften likaså, men inte hindrade det oss från att ta ett varv i parken.
Tyvärr var det just idag inte så många aktiviteter på gång, men så var vi också lite sena och var inte på plats förrän strax före klockan 11. Är man däemot i Jingshangparken strax efter klockan 7 en lördag/söndag morgon så är det full fart.
 
Jingshangparken.
 
 
 
Spännande skylter skyltar finns det gott om i Peking och just dessa hittade jag i i Jingshangparken.
 
 
                                 Utsikt från Kolberget denna molniga dag ner mot den "Förbjudna staden".   

Nästa stopp för oss blev av mer världsligt slag, nämligen Pärlmarknaden i södra delen av Peking.Lite shopping för några av oss och härlig lunch på Brown Door. ( En "hålet i väggen- restaurang" mitt emot Pärlmarknaden. God mat , billigt och alltid fullt av västerlänningar...)
Nästa aktivitet på dagens agenda såg jag verkligen fram emot. Tänk, ett tre timmars besök på ett massage-ansikts och kroppsvårdande SPA.
Mitt lilla dilemma var att på kinesiska kunna förklara att jag inte skulle ha någon ansiktsbehandling på min högra ansiktshalva.
Jag började trevande och efter en kort stund stod fyra kinesiska behandlare framför mig och granskade min kind. Jag fick ta till stora delar av mina skådespelartalanger för at få dem att förstå vad jag menade. Och till sist lyckades jag. Åtminstone trodde jag det. Men jag är i KIna och här vet man inte riktigt... Alltid spännande att se vad som händer.
 
Min hemvist i tre timmar och min behandlare. Hon var vderkligen jätteduktig.
 

Eget rum, uppassning och massage av rygg, axlar, armar och händer i 90 minuter. Otroligt skönt och jag tror jag somnade efter en halvtimme. Underarmarna packades in i varm paraffin, heta stenar lades på rygg och axlar och området runt ögonen fick särskild omvårdnad. Jag var i dvala och helt avslappnad och kände bara att det var så behagligt.
På sluttampen fick min vänstra ansiktshalva en inpackning och efter viss tvekan från den duktiga "behandlaren" så packades även hälften av höger kind in.
Under de sista två timmarna var hela jag inpackad i ett fräscht blommigt täcke och jag var varm, milt sagt. Temometern i rummet visade +35 grader.
Jag minns att jag då och då blev hjälpt till att dricka någon mer närande dryck innan jag åter dvalade in.
Och som sagt, tre timmars behandling kan göra underverk. Riktigt vilka får jag nog känna av tills i morgon...
Hit kommer jag i alla fall att gå fler gånger. Priset? Tja, vad sägs om 200 yuan? Ett fynd! Och en kropp som är helt genomarbetad!
 
Även kvällens middag fick gå lite i hälsans tecken. Väninnan Christina bjöd hem Anna och mig på indisk middag. Som gjort för att fortsätta vårda kropp och själ.
Kanske, men bara kanske, blev det röda vinte en liten smolk i bägaren. Men å andra sidan hade vi förlorat en  del vätska under den tre timmar långa behandlingen, så det kanske gick jämt upp....
 
Eftersom det regnade var det jättesvårt att få tag på en vanlig taxi. Det kom inte någon alls!
Två alternativ återstod och det var att åka med i ett "skåp", en sorts moped som har en påbyggnad bakåt i form av ett skåp eller att hoppa upp i en mopedrickshaw. Båda upplevelserna kan var en nära döden upplevelse i en så pass trafikerad stad som Peking. Men man får utgå från att förarna kan sitt jobb.....
 
För vår del blev det mopedrickshaw. Och vi konstaterade att priserna gått upp, men det. Om det berodde på regnet eller annat vet vi inte, men alla hade samma priser. Hmmm!  Och visst är kostnaden ändå låg. Men det hör till att förhandla om priset.
Taxibilana kör på taxameter och vart man än åker inom citykärnan så kostar det sällan mer än 20-30 yuan.
Anna förhandlar om priset för resan med cykelrickshawn. "Skåpet" som vi ratade syns till höger.
Och fram kom vi men en färd i dessa åkdom ger extra spänning.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                           
 
 
 
     
 
                                                                                                     
 
 
Iris

Krama Anna från mig, jag glömmer aldrig den första och sista cykelrickshawresan som jag upplevde i Beijing:) KRAM

Svar: Jag har kramat Anna från dig! Vi tänker på dig, saknar dig och du är med oss i tankarna i det vi gör. Nu väntar champagnebrunch på ST Regis!
Kramar från oss båda!
Ditte

Marja

Du verkar ha det skönt och trevligt där borta. Fortsätt njuta! Jag skulle gärna utövat lite taichi i parken. Har hållit på med det i flera år och det skulle säkert vara alldeles speciellt att få göra det i Kina. Kram

Svar: Jag njuter verkligen av att vara här och trivs så bra. Kan känna att jag på något sätt hör hemma här. Ja, här är det mycket taichi i parker och på gator och jag är säker på att du skulle tycka det var trevligt att utöva det här.
Tyvärr har jag hitintills bara provat på. Men det var väldigt trevligt så jag skall kanske ta tag i det på riktigt....
Kram!

Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: