Hänga kvar...

    
Jag inser att jag hänger mig kvar i Peking och i Kina. Och så måste det nog få vara. Jag vill inte släppa taget. Att återvända dit är för mig lite som att komma hem. Jag trivs med att vara där och jag trivs med att vara hemma i Stockholm. Dubbla tillhörigheter på något sätt.
Flera av mina allra bästa vänner har jag fått i Peking och nu finns en del kvar där, andra har flyttat tillbaka till Sverige och några är utspridda i andra länder. Men det finns en gemensam nämnare och det är att vi alla mer eller mindre upplevt så många spännande och oförutsedda saker tillsammans som i sin tur gör att det blir så lustfyllt att tänka sig tillbaka och sedan konstatera att mina år i Peking påverkat mig.
Även alla resor som Bosse och jag gjort inom och utom Kina, alla erfarenheter och upplevelser vi fått tillsammans  är sådant som påverkat oss.
Det känns som om åren i Peking gjort mig mer vidsynt, modig och gladare. Hela tiden har jag också  saknat mina döttrar och vänner här hemma, även om besöken varit flera.  De har ju inte kunnat dela min vardag och jag har inte kunnat dela deras. Men mail och Skype är "goda vänner".
Och det känns ändå som om jag fått ekvationen att gå ihop. Åtminstone till sist!
Men som jag brukar säger; "wo shi Beijing ren" = jag kommer från Peking. Och Peking kommer nog alltid att vara en del av mig. Det är jag väldigt glad för!
 
Från en ganska orörd del av muren där vi vandrade 10 km och jag garanterar att stigningen var rejäl.
 
                                                                                          
 
 
 
Goa vänner! Tack!!!
                                                                                       
Iris

KRAM!!!

Iris

KRAM!!!

Britta G

Gott att du är "hemma" igen!Men
undra vad det är som gör att Beijing känns så speciellt? Jag har liknande känslor som du trots att jag inte varit lika länge som du....men jag lever nog lite genom
Kram till er båda

Svar: Ja, jag tänker ofta på varför Beijing blir så speciellt och du knner likadant. Kanske är det enkelheten, möten med människor, vänner,(nya och gamla) kontrasterna och spontaniteten i hela tillvaron där som ger den extra dimensionen. Jag vet nog bara att jag "hänger kvar".Kramar!
Ditte

Britta G

Ojdå....genom Anna ska det vara förståss.

Freedomtravel

Att resa, och inte minst att bo i en annan kultur, berikar! Jag tror också att det öppnar ögonen för att kunna se saker från andra synvinklar här hemma! Häftiga och lite annorlunda bilder från muren förresten!

Svar: Ja, nog är det så. För att resa är ju också ett sätt att leva, låta sig berikas och sedan se saker här hemma från olika vinklar. (T.e.x. är det en märkbar skillnad att åka kommunalt och inse att i en stad med nästan 20 milj invånare kan inte platsen för barnvagnar vara självklara på bussar och tunnelbanetåg... ) Dessa murbilder är från en icke restaurerad och "turistisk del" en bit nordväst om Peking. Det är just till sådana ställen som det är roligt att besöka och också se hur man lever i byarna runt omkring där inte storsdadslivet ännu gett sin prägel.
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: