Kurskamrater

    
Jag försöker sätta mig in i den nya iPhonevärlden och de möjligheter den döljer för mig. Jag har inte kommit så långt i träningen ännu. Tar det mer stegvis. Tycker att mina fingrar känns för knubbiga för att det skall gå riktigt smidigt när jag försöker pricka tangenterna. När jag pekar så är det lätt att det blir fel "sak" som kommer upp på skärmen. Kanske är det för att jag blir nervös och darrar på handen? Eller för att jag är osäker på vad jag vill ha fram?
Men i kväll fick jag lite mer praktisk, pedagogisk hjälp. Målet var att jag skulle lära mig hur program som är i gång avslutas. En god början...
För i kväll träffade jag en av mina äldsta väninnor, Eva J . Middag här hemma och en massa prat och skratt. (Vi träffades redan 1968 på GIH, Gymnastik och Idrottshögskolan, där vi båda börjat våra studier och blev kursare.)
Och mellan varmrätten och jordgubbarna så fick jag en minikurs i några av iPhonens möjligheter. Och visst verkar det bra! Absolut! (Ringa på den och skicka sms kan jag .) Och jag nädde målet; att kunna stänga program som var i gång. Får se om kunskaperna sitter kvar i morgon.
 
Koncentrationen på topp!
 
Kvällen gick fort och vi skrattade gott åt gamla minnen. Tänk när vi 1979, som nyutexaminerade gymnastikdirektörer, gav oss ut på en bilresa till Österrike och Italien i Evas gamla SAAB 96. En bil där man nästan fick stanna för att lägga in ettans växel. Detta ställde till problem då och då, bl.a. när vi var på väg i de italienska Alperna upp till skidorten Cervinia för att åka skidor på en glaciär. Resan upp tog så lång tid att liftarna hade stängt då vi kom fram. vi fick nöja oss med att äta lunch och sedan vända tillbaka ner igen.
Även andra bilåkare var irriterade på oss eftersom vi körde så lååångsamt och de inte kunde köra om på de smala vägarna. Ja, så det kan bli!
Men redan på resan ner genom Tyskland till Österrike körde det ihop sig. Bilens vindrutetorkare ville inte fungera och regnet fullkomligt vräkte ner. Eva vevade ner vindrutan och tittade ut genom den, såg hyfsat och vi fortsatte färden till närmaste stad. Visst var det lite våghalsigt... Och efter byte av vindrutetorkarmotor var torkarbladen i skick som nya.
 
Under resans gång hade vi tre punkteringar, en i en tunnel i Italien, en i Tyskland och den sista mitt inne i Köpenhamn. Denna sista punktering hade jag förträngt. Eftersom reservdäcket i denns SAAB ligger längst ner i bilen så var vi tvugna att ta ur all packning för att komma åt däcket. ( Detta fick vi göra vid alla tre punkteringarna.)  Och det mesta var inte packat i väskor....Resten kan man lätt föreställa sig. Bilen kördes upp på en trottoar och urlastningen började. Men snart kom en polisbil och gjorde oss sällskap. Man får inte parkera på trottoarer, inte ens i Köpenhamn även om det gällde att byta däck.
Tror vi sedan klarade oss hela vägen hem utan vidare missöden.
Men detta är historia nu, 44 år sedan och vi var 21 resp.22 år unga. Men vi skrattade gott och hjärtligt åt dessa minnen i kväll.
Tack Eva för en jättetrevlig och rolig kväll!
 
 
 
Susanne

Ditt inlägg fick mig att skratta gott. Skulle velat vara med.
Kram!

Åse

Med mina nyvunna kunskaper om hur man skriver fängslande så kan jag se att du vet hur en "penna" ska användas. Att du sedan har lärt dig hur en iPhone fungerar får läggas till meriterna. Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: