Våra vänner Lena, som är lärare och skall arbeta med mig och Börje hennes man, anlände hit i söndags kväll. Och i går var det dags för dem att prova lite mer av den thailändska vardagen. I denna vardag åker man ofta moped/motorcykel eller "trehjuling".
En trehjuling består av en ganska vanlig moped med en vagn som är fastsatt vid sidan och har ett hjul.
Dessa fordon förs fram av pannkaksförsäljare, thailändska familjer och givetvis av oss turister.
Konstruktionen är nog bra i sig, men visst blir det tungt för själva mopeden att köra omkring med fyra fullvuxna personer.


Börje kör, Lena i färd med att ta på sig hjälmen och Bosse med hjälmen på har tagit plats. Jag skyndar mig att fotografera innan jag hoppar in.

Trehjulingarna är oftast halvautomatiska för att orka "dra " bättre. De har ingen elstart, så det vill till att föraren får igång fordonet med den rätta knycken på trampan.
Vi kom i väg så småningom och eftersom det är vänstertrafik måste föraren verkligen veta var sidovagnen befinner sig på vägen. Inte helt lätt i början! Bosse fick ducka för någon gren längs vägrenen.....
Men varför skall saker och ting vara lätta?
Mitt i första backen upp mot den större vägen, där vi skulle svänga vänster, så hoppade en växel ur och hamnade i friläge. Trehjulingen började rulla bakåt....Växeln var svår att få i och det var ett pyssel att få till rätt mängd gas för att köra framåt.
Men efter ett par försök kom vi vidare och  jag är övertygad om att gästerna på restaurangen bredvid ( vårt stamställe) fick god och gratis underhållning.
Målet för utflykten var strandrestaurangen "Bee Happy". För att komma ner dit från stora vägen så kör man in på en liten och mycket gropig väg som går ca 500 m genom skogen. Det var helt becksvart och att undvika de stora groparna var helt oundvikligt.
Men fram kom vi!
Och vi tyckte alla tre att Börje gjorde ett bra jobb och kom med uppmuntrande tillrop.
Middagen blev jättetrevlig med god mat, vågskvalp i bakgrunden och många glada skratt.
Och hem kom vi också!