Pizzor i långa banor

    
På skolan har vi fått en liten ugn och givetvis skulle den provas. Förskolan bakade pizzor förra veckan och idag var det min och skolbarnens tur.
Aningslös var jag, som trodde att det skulle gå ganska snabbt att få pizzorna färdiga i den nya ugnen.
Jag tog några elever till hjälp och gjorde pizzadeg, dubbel sats. Skoleleverna var 13 och antalet vuxna som var sugna på pizza uppgick denna dag till sex personer, så räknade med att baka sju pizzor. Jag hade tänkt att tre elever kunde dela på en pizza och själva bestämma vilka ingredienser som skulle finnas på just deras del.
Jäsningen av pizzadegen gick utmärkt i den 30 gradiga värmen och före klockan 10 på förmiddagen var de tre första eleverna i gång.
Det hackades tomater, lök och skinka, tonfisksburkar öppnades och vi gjorde två tomatsåser varav en helt utan lök.
Första pizzan blev klar för gräddning i vårt nya utomhuskök. Men det tog tid....
Efter 20 minuter hade pizzan inte ens fått någon färg och jag upptäckte att temperaturen i ugnen inte kom upp mer än till 150 grader. Pust! Jag tog ur sladden och pysslade lite och sedan blev det bättre fart.
Men inte var våra pizzor färdiga att ätas vid lunchtid klockan 11. Vid halv tolv var första pizzan klar och vi vuxna fick våra strax före klockan 14.
Jag kan lugnt påstå att jag var en aningen trött när skoldagen var slut.
Men med en plåt, en ugn som inte håller värmen och hungriga barn och vuxna gäller det att se det hela med humor.
Jag tror jag lyckades!


Frida, skolans förskolelärare, assisterar mig.


Degen skall göras. Här blandas och rörs det för fullt.


En elev från förskolan tittar intresserat på när A ordnar med sina ingredienser.

Och resultatet? Inte kan man kalla det för "panpizza" snarare "paperpizza", för bottnarna var verkligen tunna. Men gott var det!





Åse

Det gäller att inte tappa humöret när det krånglar och det verkar ju du kunna (inte tappa humöret) i de flesta situationer. Kan tänka du har vana från Kina bl.a. Kram Åse

Sussi

Du Ditte, kanske ugnar och du inte går ihop. Pizza eller bullar!!!!

Ditte

Sussi! Man skulle nog lätt kuna tro att jag och ugnar inte går ihop. Minns absolut de degiga, frysta, bullarna i Beijing. DE var inte ens goda!

Pizzan blev i alla fall god.

Kramar!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: