Långt borta...

    
Långt borta i verkligheten, men så nära i tankarna.
Ja, jag hinner tänka mycket när jag strosar här på stranden om eftermiddagarna. Jag rensar hjärnan, tänker nya tankar, plockar snäckor och stenar, tar ett bad i det 32 gradiga vattnet ochvandrar vidare.
Sätter mig nere vid have tillsammans med Bosse för att titta på solnedgången, för vilken gång i ordningen vet jag inte...Njuter av stillheten och av att jag just nu inte behöver "ligga steget före".

Jag läser min mail och gläds över e-post jag får och trevlig kommentarer som droppar in på bloggen.
Jag försöker vara närvarande i stunden och ofta lyckas jag. Men ibland skenar tankarna i väg "hemåt"; till Max, Liv och Helen med sina respektive. Saknaden finns med på flera hörn.
Så tack och lov för att jag har tillgång till internet med Skype och mail! Och med hjälp av dessa verktyg så kan jag i alla fall vara med på ett hörn hemma också.
Tur är det!


Stranden i kväll.


Och Max, världens "goaste", tycker om snö. En stor kille på två år! Och visst längtar jag.....

Åse

Det dröjer nog inte länge innan lille Max kommer till Thailand och hälsar på er. Bor man som ni lär inte besöken vänta på sig. Kram Åse

Britta G

Förstår att du längtar efter Solstrålen!

Du är långt borta men ändå nära på något vis. Tack o lov för tekniken!

Kram f ett vintrigt västkusten!

Iris

Vad skönt med möjlighet för avkoppling och tid för tankar. Njut! Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: