Härom kvällen när vi gick hem från restaurangen där vi ätit middag hittade jag denna härliga målning.



Den är gjord av min yngsta elev och låg strategiskt placerad utanför hennes grind och var förankrad i marken med stenar så att den inte skulle blåsa bort.




Jag blev verkligen varm inombords. Vilken kreativ 7 åring! Hon var nog ganska övertygad om att vi skulle gå förbi grinden/huset på hemvägen, för det brukar vi göra om vi varit på restaurang Chomtalay, till vardags kallad "Gropen" och ätit.

Jag uppskattar också alla härliga kommentrer som ni läsare ger mig. Tusen tack! Roligt att det tillkommit flera "nya" läsare.
Och tänk att DN i sin söndagsbilaga hade ett reportage om just Koh Samet. Tack Helena för det tipset!

Jag uppskattar också att ha mitt  "kontor" i en solstol på stranden och att vara här i Thailand just nu.


Skrivbord är överflödigt just här.

Jag uppskattar så mycket och jag känner mig också uppskattad; detta är något jag har haft ro till att fundera mycket över under tiden jag och Bosse varit här. Vad är viktigt? Vad kan helt eller delvis lämnas därhän? Tror jag nu börjar komma fram till själva sorteringsmomentet. Återstår att se vad som blir kvar...
"Gårdagen kommer ju inte tillbaka så den går inte att påverka" och morgondagen är ett oskrivet blad, än så länge.